Historiskt sett har jag gått och lagt mig sent. Gärna en bit efter midnatt, att sova är slöseri med tid har jag tänkt.
Jag har sett mig själv som en nattmänniska.

Igår kväll somnade jag runt klockan 23. Det är inte precis jättetidigt, men ändå tillräckligt för att jag ska vakna klockan 4 relativt utvilad. Jag låg och läste en stund, och vid sextiden packade jag väskan och drog till gymet med en macka i handen. Jag som brukar ha svårt för att äta frukost.
Som ytterligare en bonus var jag på jobbet halv åtta istället för halv nio när jag annars har för vana att ramla in genom dörrarna. Är sovtimmarna "värda mer" på kvällen än på morgonen? Jag tycker att det känns så, man kanske sover bättre då på något vis? Det kan förstås vara inbillning eller tillfälligheter som ger den känslan.

Tänk om jag inte är en nattmänniska? Tänk om jag tänkt fel? Tiden jag "slösar" genom att sova på kvällen vinner jag ju tillbaka med ränta morgonen därpå. Det är många frågetecken i det här inlägget men nu har jag något att utforska. Jag hade ett ganska bra flyt med morgonträning innan semestern kom och förstörde alltihop. Mitt mål är att återta morgnarna och göra dem till mina. Bara mina.