Lunchbesök med ärende på systembolaget. En flaska vin till helgen kan bör man inte vara utan. Det fick bli en snabb hamburgare på Burger Kings drive through också. Framför mig i kön står två volvobilar med varsin barnfamilj i. Jag kan inte säga att jag hörde exakt vad de beställde, men jag hörde kassörskans röst i högtalaren mycket bra.
- Var det bra så? frågade hon efter varje sak de hungriga framför mig beställde.

Hon använde ingen otrevlig röst, inte alls, och först var det inget som störde mig, men snart tänkte jag att jag hade blivit stressad om  jag suttit i Volvon. Att få frågan om "det var bra så" tio gånger skulle kanske få mig att tro att det nog faktiskt "var bra" innan jag egentligen beställt färdigt.

Jag funderade. Vad skulle självgoda jag sagt jag om suttit med headset i luckan på Burger King?
Hmmm... Jag hade nog bara sagt "ja tack?" och låtit beställaren själv fått avgöra när det var bra. Om jag bara mötts av tystnad hade jag kanske fått svar genom att fråga "ska det vara något mer?", men inte hela tiden.
Men, det är ju jag det.

Så småningom blev det min tur:
- En dubbel cheeseburgare tack.
- Var det bra så?
- Ja.

Äh,  det funkar ju faktiskt.
Glöm det här inlägget.