Bloggåret 2009
början på ett nytt. Nu vet jag inte om jag hinner, vi ska snart bort på fest, men jag kan
börja i alla fall.
Här kommer ett urval av inlägg under året.
April:
I'm back
Mitt bloggår började ju i år i april eftersom jag kom på den dumma eller bra idéen att
börja om på nytt. Ärligt talat, jag har inte saknat den gamla. Jag kan ibland sakna
att skriva mer personligt, men det kunde jag inte riktigt på den gamla heller i slutet.
Stephen och jag
Jag fick 58 kommentarer till det där inlägget om mina böcker. Några av dem kanske
är mina egna och jag vet att jag fick en del draghjälp av att vara omnämnd på blogg.se's
förstasida. Men ändå.... man kanske skulle starta en ren bokblogg. Fast då får jag nog
bredda min litteratursmak en aning.
Det här är jag
Till slut kom jag ut ur bloggoroben med bild och allt. Det var lite läskigt, men det har
ju gått bra. Nu för tiden lägger jag mer än gärna ut photoshoppade bilder på mig själv.
Nu är vi med hund
... for the devil sends the beast with wrath, because he knows the time is short...
Inga kommentarer för övrigt.
Maj:
Den här veckan smäller det.
Ljusblå startar sin köpstoppsblogg. Snålåret börjar. Äh, jag har faktiskt inte lidit.
Jag har heller inte blivit omnämnd i tackkommentarerna ni kan läsa i hennes årskrönika.
Årets vinhandlare hade jag åtminstone kunnat få bli.
Fnys!
Ljusblå.
Ja, hon fick sin alldeles egna presentation på min blogg också. Jag gillar den där bilden.
Juni:
Semesterbilder
Längtar till sommaren nu.
Juli:
Morgondagens outfit.
Ofta är min hjärna full av ironi när gör inlägg med foton i kategorin "mode". Ibland slår
det mig att några kanske tänker att jag bara är en förbaskat dålig modebloggare.
Eller... nä förresten, det är nog ingen risk.
Gaymagneten.
I sitt eget sällskap.
Haha, ja den där bilden fick några kommentarer i alla fall.
Bilden inte gästerna fick se.
Jag älskar bilden på vår lilla hamster. Det blir inga fler på Filippa, hon är ju borta nu.
Augusti:
Idiotkärring.
Min årskrönika handlar visst mer om Ljusblås blogg än om min egen.
Nåja.
Fördomar som stämmer.
Ibland kommer jag på fler sådana. Apropå tatueringar, jag är faktiskt sugen på att
skaffa än. Ljusblå är inte lika sugen på att jag ska skaffa en.
Ta det onda med det goda.
September:
Varningsklockor.
Suck, mina barn börjar bli stora.
Instrument.
Haha, mina skämtbilder har inte varit så många under året.
Skärpning! Kanske har jag roligast själv när jag gör dem.
Om tv'n går sönder.
Kjellsortering.
September var min roliga månad.
Ostbåge vs ostkrok.
Kärlek.
Oktober:
Fotboll.
Hamster on crack!
Åh så rätt jag hade när jag skrev det där inlägget. Det var verkligen hennes sista krafter hon
gjorde av med. Lilla råttan...
November:
Begravning.
Kanske får vår gamla hamster för mycket utrymme i den här tillbakablicken.
MVG.
Höst/vinter -mode.
Hehe, ja där har vi ett sådant där modeinlägg man inte ska ta på för stort allvar.
44.
Det är bara en siffra eller hur?
December:
Pipparkakor.
Min första bloggläsarpresent!
Jag väntar ivrigt på fler haha!
GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA!!!
Vem har gjort köttbullarna?
julafton. Egentligen är det mina kötbullar och revbensspjäll jag vill berätta om.
Lilljulafton:
Jag hjälpte Ljusblås yngsta brorsdotter Sigrid (är hon sex år? Jag borde veta) att lägga
upp mat på tallriken. Hon ville ha sex stycken av mina stora köttbullar. Hon åt ingen.
Julafton:
Jag hörde Sigrid fråga:
- Vem har gjort köttbullarna? och jag hörde Ljusblå stolt svara:
- Det har Johan.
- Då vill jag inte ha några, svarade ungen.
Mina händer formade reflexmässigt ett strypgrepp i luften där jag stod och såg på.
Nåja... Sigrid med det långa guldlockiga håret och som vid ett tillfälle kallat mig för
"den bästa Johan hon känner" hade fortfarande en del pluspoäng att ta av.
Senare visade det sig att Sigrid inte äter några köttbullar som är hemgjorda. Hon
vill bara ha köpta typ, Mamma Scan. Okej, då kan må det väl bara hänt. Tjejen är
helt enkelt inte tillräckligt gammal för att uppskatta god mat. Ingen av de övriga klagade
på köttbullarna. Ärligt talat, man kan väl inte misslyckas eller?
Spjällen däremot fick beröm av alla möjliga. Ljusblå måste ju berömma mig eftersom
jag är hennes kille, men att Bus skulle gilla dem hade jag inte varit beredd på. När
hennes mamma dagen efter frågade vad hon ville ha för mat svarade hon:
- Revbensspjäll. Johans.
Jag var ännu mindre beredd på att Ljusblås bror med fru skulle gilla dem. Han pratade om
dem i ordalag som "så här ska revbensspjäll smaka".
Nu orkar ni inte med mer skryt tror jag.
Underställ
Visst är det något speciellt med män i trikåer? Hur stor Batmanfaktor har jag i mitt nya
underställ tycker ni? Jag tycker åtminstone två på en tiogradig skala.
Jag har aldrig tidigare ägt ett underställ. Jag hade knappt hört ordet innan jag träffade
Ljusblå. Långkalsonger var jag bekant med, men inte underställ. Nu har jag ett.
150:- per del på Stadium.
Alla som tycker att Johan behöver gå och klippa sig igen räcker upp en hand.
3000, precis som förra månaden
Via buss och tåg tog jag mig till Mjölby där min favoritbilmekaniker håller till. Han hade
bytt bromsar helt och hållet fram, de gamla var totalt slut. Nya bromsbelägg och nya
bromsskivor. Han hade fixat allt det andra också plus fyllt på luft i något av däcken där
det varit alldeles för lite. Han är jättebra på det sättet, det blir som en miniservice när
jag lämnar bilen till honom.
Även om han är billig på arbetet han utför så har han varit tvungen att köpa mycket
nya delar de två senaste gångerna. Därför stannande denna månads reparationskostnad
på 3000, precis som förra månaden. 6.000 i reparationer på två månader. Dessutom
har jag precis betalat in skatten på 1.300 ungefär. Ja, och så har jag bestiktigad och
ombesiktigat på sammanlagt 500 spänn.
På två år uppskattar jag nu att jag reparerat bilen för ca 30.000 kronor. En bil jag köpte
för 25.000 och som jag nu skulle få ca 15.000 för. En arbetskamrat hann halvvägs
idiotförklara mig innan han bet sig i tungan när jag berättade tidigare idag. Direkt efter
att jag hämtat bilen åkte jag och gjorde min ombesiktning. Den gick såklart igenom.
Bilen är alltså nyskattad, nybesktigad och har inga kända fel. Jag står inför ett val.
Sälja den för uppskattningsvis 15.000 eller fortsätta köra. Egentligen har jag redan
bestämt mig. Jag fortsättar att köra i den. Ny reparationer är antagligen att vänta,
men skulle jag byta bil nu blir jag tvungen att låna pengar, och det beteendet har jag
fått nog av. Hittills har jag åtminstone inte varit tvungen att reparera någon jag redan
har reparerat. De reparationer jag betalat för verkar alltså hålla och eftersom jag bytt
det mesta på bilen finns det inte så himla mycket mer som kan gå sönder. Motorn har
kanske bara gått åttatusen mil så den bör hålla lite till.
Jag lägger trots alla reparationer undan ganska bra med pengar varje månad. Jag
fortsätter med det och om inte sparkapitalet går åt till annat så kanske jag kan köpa
en riktigt bra begagnad bil så småningom.
Det här är hur som helst säkert inte det sista inlägget i kategorin biljävlar.
Bilen är på reparation
på ojämn bromsverkan fram och att handbromsen på höger sida inte fungerade alls.
De upplyste mig även att fjäderbenslagringen (tror jag det heter) på vänster sida håller
på att balla ur, det är därför bilen drar åt vänster hela tiden. Vidare saknas två fästen till
upphängningen av avgassystemet. Ja, och generatorremmen behöver spännas och
antagligen bytas.
Det var nog allt för den här gången.
Jag vet inte riktigt vad det kommer att kosta.
Någon gång ska jag köpa en lite bättre bil.
Jag åker så mycket att jag tycker jag förtjänar en säkrare och mer driftsäker sådan.
Antichrist
Antichrist: Skräckfilm av Lars von Trier.
Text på filmens baksida:
Han och hon förlorar sin lille son, som leder till att hon drabbas av fruktansvärd
panikångest. Hennes make är terapeut och trots riktlinjer om att aldrig behandla sina
nära och kära, försöker de tillsammans att brottas med hennes våndor, på platsen där
hennes ångest upplevs som starkast: Eden, en övergiven stuga mitt i skogen.
Den terapeutiska kampen utvecklas till ett krig mellan könen. Hennes demoner finns i
de båda och inte ens han kommer undan naturens skoningslösa inneboende ondska.
Naturens brutalitet tar över och hans förnuft och lugn blir fullkomligt lönlöst.
Ondskan i henne förvildas.
Inledningsvis slås jag av det vackra fotot. En svartvit sekvens i slow motion där paret
älskar samtidigt som sonen förolyckas är väldigt vacker. Men varning alla känsliga,
här visas naket på ett sätt man inte är van vid i filmer i stället bland de vanliga rysarna.
Ja, detta förekommer för övrigt regelbundet under hela filmen. Så vitt jag kan avgöra
spelas huvudrollerna (och för övrigt filmens enda roller förutom sonen) av Willem Dafoe
och Charlotte Gainsbourg mycket bra. Sorgen känns trovärdig även om jag inte
riktigt kan förstå de uttryck den så småningom tar sig.
En timme in i filmen börjar jag undra om jag aldrig ska bli skrämd. Okej, det händer
inte ofta, jag är en ganska luttrad skräckfilmstittare, men man vill åtminstone få
höja lite på ögonbrynet någon gång. Strax därefter får jag det, inte av skräck men
av äckel. Scenerna i filmens andra hälft är minst sagt brutala, ja faktiskt lite väl
magstarka för min smak.
Jag tror inte att jag kommer att se om den här filmen. Å andra sidan kommer jag
inte att glömma den heller, trots att jag kanske skulle vilja. Av den anledningen blir
jag tvungen att ge den ett ganska högt betyg trots allt.
Det blir 4 drillborrar av 5 möjliga.
Årets snyggaste månad!
Fantastiskt roligt att så många tyckte till om mina headerbilder. Kul var det också att
det blev så otroligt många olika bud. Det borde betyda att de flesta uppskattades
av någon och att inte alla fick migrän samtidigt. Bra det.
Utan att ha räknat ihjäl mig känns det som att november och oktober var de ni gillade
bäst, tätt följda av maj och juni.
Själv var jag mest nöjd med Halloween.
Nåja, resultatet säger mig ändå inte så mycket om hur min blogg kommer se ut 2010.
Jag fortsätter som vanligt med någon bild, hyfsat i fas med årstiden eller åtminstone
inte helt ur fas med den.
Magnus: Det blir faktiskt lite orange redan i januari.
Elle: Jag ska byta profilbild. Medan andra pratar om bad hair day har jag lidit av
ett bad face half year eller så. Det är väl bara att inse fakta, man blir inte snyggare
med åren haha.
Tack för omröstningsidén Pangis!
De omöjliga kompromissernas tid
Jag vet inte vad jag ska skriva om jul och julafton precis.
Jag har haft det bra, men visst är de här högtiderna något jag skulle vilja kalla
de omöjliga kompromissernas tid.
Att inte fira jul med sina barn känns fel.
Att inte fira jul med sin älskade känns fel.
Att få Skrotan och Moppekillen att följa med till Strängnäs för att fira jul med oss känns
omöjligt, särskilt som dottern legat sjuk ett tag.
Det blir en kompromiss, det är oundvikligt.
Jag åkte ned till ungarna hos deras mamma en stund på förmiddagen. Jag kom dit för
sent och för sent kom jag därifrån för att hinna i utsatt tid till middagen med Ljusblås
släkt i Strängnäs. Inte kom jag fram fortare för att jag i ren trötthet missade avfarten till
Katrineholm och fick åka ända till Kolmården och vända innan jag var på rätt spår igen
heller. Nåja, de väntade snällt med maten. Ljusblå hade inte sina barn den här julen heller
och då känns längtan efter mina egna på något konstigt sätt inte lika svår.
Nu låter det som att min jul av varit pest och pina, men det är helt fel. Mycket god
mat och dryck och sällskapet i Strängnäs är svårt att klaga på. Strängnäs är en sådan
mysig stad, inte minst kring en vit jul.
God fortsättning på er.
Rösta
ni tyckte bäst om under året. Har ni någon som nummer två så berätta gärna det också.
Fulaste looken kan också vara bra att veta. Motivera gärna vad ni gillade resp. inte gillade.
Ni vinner inget pris, men ni ger mig en vink om hur min blogg ska se ut i framtiden.
Jag kommer nog att köra månadsvisa byten av header och färger i fortsättningen också,
jag tycker det är ganska roligt.
Och du, Papamac, jag har orange i tankarna.
Maj - Fjäril
Juni - Bi
Juli - Rhododendron
Augusti - Fluga
September - Löv
Oktober - Dimma över sjö
Halloween - Varulvs-Johan
November - Höst på västkusten
December - Skrotan
Jul - Ja.... jul
Vinter
Upplyst och upplöst
Bestämt var att jag skulle skjutsa Skrotan till högmässan, hon ska ju konfirmera sig.
Jag ville ägna en stund åt att fotografera. Jag har längtat ut i naturen och vintern,
det är ju så obeskrivligt vackert nu när tempraturen ligger på runt tio minus, men jag
har alltid varit på väg någon annanstans så hittills har det inte blivit av.
Jag packade ryggsäcken med alla fotogrejor jag trodde mig behöva. Stativet ställde
jag också fram. En termos med varmt kaffe kunde också vara gott tänkte jag. Jag öste
på rejält med impregnering på mina vinterkängor som jag inte använt ens en enda gång
i år ännu. Frysa hade jag ingen lust med. Med dubbla undertröjor, fleece och varma
termobyxor satte jag mig i bilen för att först hämta upp dottern.
Halvvägs till kyrkan säger hon:
- Jag vill att du följer med på högmässan.
- Jag hade tänkt gå ut och fota lite under tiden, svarade jag.
- Men ingen av mina kompisar ska gå idag, då struntar jag i det.
Jag suckade inombords. Jag har inga problem med att följa med min älskade dotter
till kyrkan, men varför kunde hon inte berättat det lite tidigare? Hon ligger en del efter
i antalet kyrkobesök som ska göras också så jag ville inte gärna att hon skulle missa
den här chansen. Strax därefter började den värsta timmen jag varit med om på mycket
länge.
Där satt jag med alla tröjor och mina varma byxor i kyrkvärmen och lyssnade på hur
det gick till när jungfru Maria fick besök av den helige ande. Svetten rann, men det var
ändå inte det värsta. Den där sprayen man impregnerar skor med, den är ganska skarp.
Ja, jag tror till och med den är skadlig att andas in. Det stank apa i hela kyrkan, jag är
fortfarande halvt groggy.
Idag har alltså min hjärna har blivit upplyst av pastorns predikan som faktiskt var
ganska rolig och intressant. Den har blivit upplöst av de hemska ångorna från mina
kängor. Även om jag fick både jesu kropp och blod samt syndernas förlåtelse av Gud själv
under mitt besök i Vreta Klosters kyrka, så tror jag att resten av församlingen gärna
hade spikat upp mig på ett kors om jag inte dragit därifrån så fort jag kunde efteråt.
När vi kom hem gick jag en liten runda med kameran i alla fall.
Det blev inte den halvdagsexpedition jag längat efter, men några fina vinterbilder kan
jag nog bjuda på lite senare i alla fall.
Skål på er.
För en gångs skull
Tänk att min snygging till son ställde upp frivilligt på bild för en gångs skull.
Ligistbrudarna
De ludensvansade små ligistbrudarna till ökenråttor börjar komma tillrätta. Ligistbrudar
får de heta för att de skvätter ut drivor av spån på golvet varenda dag. Biltemasugaren
går varm hemma.
De är aktiva, livliga och nyfikna. Kastar man in en gammal torarulle dröjer det några få
sekunder innan de likt pirayor kastat sig över den. En halvtimme senare är rullen
småsmulor.
Skvatträdda är de, särskilt den vita/grå. Skrotan har blivit riktigt duktig på att fånga och
behålla åtminstone den bruna som faktiskt kan sitta hyfsat stilla i våra händer, ja till
och med mina.
KJ
Min köksvecka är i stor sett avklarad. Att ha det ansvaret på jobbet innebär inte så
mycket mer än att man köper frukosten till måndag morgon och sedan ser till att
diskmaskinen startas och töms. Jo, på fredag eftermiddag förväntas man bjuda på
något till fikat. Hade jag haft ork och tankarna på rätt saker hade jag nog gjort en
paj hemma, men nu får jag ge mig ut i vintern och inhandla något istället.
Vi får se vad det blir.
Troligen en KJ (kransjävel) eller två.
Julpynt
Skrotan-designen lägger vi i arkivet.
Årets julköttbullsfabrik
VM i naturligt leende...
Årets julköttbullsfabrik drog igång ikväll. Efter fjolårets misslyckade försök hade jag
egentligen ingen lust att göra några köttbullar i år. Nej, de blev inte äckliga eller så,
tvärtom, men på julafton försvann de spårlöst in i något kylskåp istället för att hamna
på matbordet som jag ville. Det kommer de inte att göra i år har jag bestämt.
Den där bilden får er kanske att undra hur det egentligen går med löftet om magrutor
till sommaren. Det går väl sådär, men ett löfte är ett löfte och träningen går bra.
Jag har besökt gymmet tre gånger den här veckan. Nu ska jag bara försöka att bli
bättre på att tvärt säga nej till kombinationen fett och socker.
Eftersom...
Eftersom jag gillar bilder på mig själv min nya rock lägger jag upp en till...
Jag har sett snö
Då hade jag släpat mig upp ur sängen, huttrande dragit upp persiennerna och fånstirrat
en stund rakt ut i mörkret innan jag övertalat mig själv att inte ångra mig. Då hade jag
klampat ut i lågskorna genom snön och gått till bilen, frigjort densamma från snö med
en borste. Då jag inte hittade någon isskrapa fick jag hacka loss det värsta av isen med
skaftet på spaden. Jag hade sladdat min dödsfälla till bil på oplogad motorväg och med
svettig rygg stängt av motorn på jobbparkeringen, på nytt pulsat genom snö och svinkall
blåst tills jag äntligen kom innanför dörrarna till värmen. När jag med immiga glasögon
rystat ur snön från varje kroppsöppning som inte varit täckt av tyg satte jag mig så ned
och började skriva på ett hatinlägg mot snö.
Det blev inte klart.
Nu har jag bestämt mig för att försöka tänka om istället.
För första gången på väldigt många år känns det som om det finns löfte, eller åtminstone
hopp om en vit jul. Det har jag saknat i många år. Jul och snö hör ihop. Dessutom kanske
vi borde tänka på snön som något stort och unikt, något vi kan berätta för storögda
barnbarn om: "Jag har sett snö".
Vem vet, klimathotet kanske slutar hota?
Vi kanske snart har sett snö för sista gången?
Då mina strumpor efter en hel dag på kontoret fortfarande inte torkat helt vet jag inte
om jag lyckas ändra min inställning.
Och snart ska jag åka hem.
Men när jag står på insidan och ser ut är det i alla fall vackert.
Hela världen är sådär där vinteraktigt blå.
Jag vill gå ut med kameran.
Jag vill ta lite bilder att spara som bevis.
Jag har sett snö.
Tänk.
Igår krashade min hårdisk
Tror ni att detta är mitt avskedsinlägg innan jag kastar mig framför tåget nu?
Icke.
Jag har ju berättat, för att inte säga skrutit om min backuplösning.
När den svarta disken i pajade kunde jag bara sucka lite av tristess, jag måste ju
nämligen åka med den till Siba för att få en ny på garantin och sedan skapa om min
tredje kopia utifrån kopia 1 (silverfärgad disk) eller kopia 2 (den blå disken) och det är
ju faktiskt lite besvärligt.
Jag tycker om mina USB-diskar.
Tiger Of Sweden
Aaah! Den här rocken gillar jag. Äntligen slipper jag gå omkring i min gamla slitna
luvjacka när jag ska till jobbet eller gå på stan. I rocken känner jag mig vuxen och snygg.
Vi stannade till på Vingåkers Outlet när vi åkte hem från Strängnäs och Ljusblås mamma i
söndags. Rocken gick på 2 lax, men då får man det finfina märket "Tiger Of Sweden" ditsytt
i fodret. Dressman-Johan hade ärligt talat aldrig hört talas om märket, men bland mina
snobbiga arbetskamrater höjdes ett och annat ögonbryn åtminstone. Den känns som bra
kvalitet. Jag köpte även två tröjor, men de tar vi i ett annat inlägg.
Jag rakade av mig allt ansiktshår i morse. Varje gång jag gör det ångrar jag mig. Ljusblå har
oerhört rätt i att jag ser lite vek och barnslig ut så här. Det bästa kanske är att gråskägget är
tillbaka innan veckan är slut igen.
Stendöd indian
Skönt! Det blev bara ett enda träningspass förra veckan pga allt arbete, men nu har
jag tagit lite revasch. Grymt pump, som det heter haha.
När jag plockade upp mitt träningskort ur lådan hade någon ritat på det.
En liten indian satt och tittade på mig längst upp. Det roliga är att jag inte ens behövde
ägna en sekund åt att fundera på vem som gjort det, jag har nämligen en exakt likadan
liggande i min skrivbordslåda.
Hur länge har den legat där egentligen? Mer än tio år, definitivt mer. Min gamle polare
Nilsson har alltid hävdat att han är urusel på att rita och det absolut enda hans konstnärliga
ådra kan prestera är, just det: den där indianen. Kan det ha varit när han fyllde 30 som
han berättade det och som bevis gjorde den där teckningen jag fortfarande sparar på?
I så fall är det nästan femton år sedan, men eventuellt är det ännu längre sedan.
Jag letade efter Nilssons träningskort i lådan men hittade inget. Jag hade tänkt rita
en cowboy som med rykande pistoler, hånflinande såg ned på en stendöd indian.
Synd.
Svar på tal
För några inlägg sedan beklagade jag mig lite över min garderob, eller snarare bristen
på innehåll i den. Jag fick minsann svar på tal av Ljusblå:
Du har genomskådat mig! och Maja skrattade stort.
Nu till stilskolans lektion I:
Stil är att välja rätt kläder till rätt tillfälle. -Du väljer ofta fel eftersom du inte lägger ner
omtanke på att plocka ut rätt kläder. Sanningen är att det är varken svårt eller tidsödande.
En kort stilguide. Du har alla kombinationerna i din garderob redan:
Fest: kavaj, bättre jeans och t-shirt, NYPUTSADE skor (ja det är sant, de finns och man gör
det själv med sakerna man fått av sin älskade)
Extra festligt: Byt ut t-shirt mot struken skjorta och fin slips.
Jobbet: T-shirt med snygg tröja över. Gärna lammull. Alternativt t-shirt med struken skjorta
över. Nyputsade skor.
Myskväll hemma: Fleecesetet eller mjukisbyxor och hoodisen.
Skogen: Jeans som kan vara av vilken årgång som helst, bara de får bli smutsiga. Underställ,
fleecetröja, stövlar, mössor och vantar.
Styrketräning: Gympaskor,gympashorts och t-shirt.
Om du följer detta i två månader har du nått långt. Sedan tar vi steg två. Du kan redan få
nosa på innehållet:
Färger och material - så tänker du när du ska välja och matcha kläder.
rättelse: Det du saknar är en snygg och varm tröja. Men det får vi titta närmare på snart!
Jag är tyvärr tvungen att ge henne rätt i mycket av det hon säger. Jag är inte killen som
väljer rätt kläder till rätt tillfälle. Jag går ofta ut med hunden i Ecco-skorna när det regnar
och är lerigt i skogen. De där skorna har förresten inte sett mycket av skokräm under
tiden jag haft dem, men när jag tar mig tid till att göra det, så gör jag det gärna med
vita finskjortan på. Inte så smart direkt.
Hon tittade igenom min garderob i helgen, hittade min kavaj och skakade besviket på
huvudet samtidigt som hon funderade över varför jag inte tog den istället för fleecetröjan
på festen förra helgen.
Till slut höll hon ändå med mig om några saker. Jag behöver en rock och ett par tröjor av
schysst kvalitet.
Fortsättning följer....
Äntligen över!
vad jag och de andra två i kommitén har slitit med förberedelserna. Hur som helst
känns det som att det blev himla lyckat och uppskattat.
Vi hyrde nedre planet på Harrys inne i Linköping och där bjöds det på Italiensk buffé,
med valfri dryck till. Festkommitténs lilla jippo och det vi lagt så mycket energi på
bestod av en slags gala med prisutdelning i olika kategorier. Alltihop presenterades till
en powerpointpresentation med musik, bilder och filmer. Ja, det verkade faktiskt som
att det hades riktigt roligt under tiden.
Nu vill jag försöka få lite fart på bloggen igen.
More fart on the blog.
Håll i er... det blir snart modeblogg!
APA
Mitt dokument såg ut som apa. Nu förstår jag varför.
Mitt bloggande har blivit otroligt sporadiskt de senaste veckorna.
Hoppas jag får mer tid i mitt liv snart.
Ikväll somnar jag ovaggad.
Vaccinet gjorde mig visst lite förkyld trots allt. Känner mig aningen hängig. Men det kan
förstås lika gärna bero på att jag satt uppe och jobbade samt förberedde julfesten
så länge att jag inte vet om jag ska kalla det natt eller morgon innan jag kom i säng.
Och så är jag hungrig, jag har inte hunnit äta något idag.
Nu ynkar jag mig. Sluta!
Jag är måttligt upplagd för att repa med bandet. Jag ska i alla fall åka förbi apoteket och
köpa nya proppar så att jag slipper repa sönder öronen. Får jag sedan lite mat i mig
också så blir det nog kul, det brukar det bli.
Hur som helst, ikväll somnar jag ovaggad.
Inte ynka mig
"Stå i kö fyra timmar för att sedan få veta att vaccinet är slut". Så har jag muttrat
ungefär. Men när jag tillsammans med Moppekillen ställde mig i kön till Ljungsbros
vårdcentral behövde vi inte stå där längre än kanske tjugo minuter och vaccinet
räckte till oss också. Ont gjorde inte, men vad jag förstår kan det ta några timmar
innan det känns. Hur som helst tänker jag inte ynka mig inför Ljusblå. Hon brukar
säga att jag gnäller mycket om små krämpor. Hmm... hon har minsann aldrig haft
njursten.
Uppdatering 22:43
Zäta ville ha uppdateringar på hur det går med svinarmen.
Det går bra, kan jag säga. Ont är det minsta jag har.
Lite stel i min vänstra biceps, men det skulle lika gärna kunna vara träningsvärk.
Vi får väl se imorgon.
Ett småsött, medelålders par
Ett småsött, medelålders par. Vid en första anblick tycker man sig tydligt se att det lyser
värme och kärlek ur de bådas ögon.
När man synar bilden lite närmare ser man att kvinnan på bilden har en röd fin klänning
i ett glänsande material ingen helt straight man någonsin kunnat namnet på. Ett mönstrat
tygstycke (sjal?) värmer hennes bara axlar. Det lyser fest och rikedom om henne.
Mycket riktigt, jag kan avslöja att hon minsann har en och annan krona undanstoppad på
banken.
Mannen däremot har en gammal tröja i fleece. Den är urtvättad och full med vita
hår från något djur, kanske en hund. Dessutom har den vita fläckar som får en att undra
om det är han som är "den där hårda killen" i tv-serien "Hjälp!".
Kvinnans leende ser så lyckligt och kärleksfullt ut och visst ger det en lite huvudbry?
Ni funderar kanske över hur det är möjligt att en så vacker kvinna väljer en luffare till man?
Jag vet inte säkert kära läsare, men jag har en teori.
Nu kanske ni undrar hur många helt straighta män som yttrar orden "jag har ingenting att
ta på mig", men de funderingarna lämnar vi därhän för tillfället. Faktum är att mannen vid
ett flertal tillfällen beklagat sig över att det är sorgligt tomt på tröjor i hans garderob.
Vid detta påpekande har kvinnan svarat: "Det har du väl visst, du är jättefin". Mannen har
buttert bitit ihop och tänkt meningar som "jäkla köpstoppsidéer" och "nu lägger hon sig i hur
mycket pengar jag lägger på kläder, vårt förhållande har definitivt nått en ny nivå".
Min nya teori är att hon helt enkelt vill vara snyggare än mannen vid hennes sida.
Hon vill att allas blickar är riktade mot henne, hon vill bli beundrad och stå ohotad i centrum.
Det mystiskt kärleksfulla leendet är bara ett uttryck för känslan av att hon lyckats.
Hmm... just nu har de rea på Dressman...
Nej just det, inget mer Dressman. Nästa gång blir det kvalitet.
PS
Fleecetröjans (och många andra av mina kläders) vita fläckar består av Gainomax vanilj,
blåbär, jordgubb eller hallon). Jag ska tvätta snart.
Antar att det är ok
Man vet aldrig riktigt vad man får till frukost hemma hos mig, det har Skrotan fått
erfara många gånger. Idag blev det varma smörgåsar med hambugare, en klick dip
från igår (vi dippade grönsaker) och ost. Till det serverades också ett stekt ägg.
Jag är ju ingen frukostmänniska själv precis så det är ganska sällan vanliga frukost
tillbehör som yoghurt finns sällan här. Men dottern äter, så jag antar att det är ok.
Freshdesign
Hmm... Tja, det är väl så här man vet att ens senaste look på bloggen inte var något
vidare. Jag klickade mig vidare till freshdesign och tja.... varför inte... några av dem
var väl fina. Vill ni betala upp till 300 för att få ett utseende till sin blogg så kör på.
Jag tror jag kör vidare med mina egna hur som helst. För att konkurrera med freshdesign
kan jag dela ut mina gratis till er.
Pipparkakor
Igår blev jag väldigt förvånad när jag kom hem och upptäckte ett stort, tjockt kuvert
nedstucket i brevinkastet. I kuvertet låg några saker. Ett brev skrivet med vacker
handstil, en vinröd förpackning med pepparkaksformar samt en liten plastpåse med
blänkande innehåll. Det var från en av mina trogna läsare, Zäta. För något år sedan
bakade jag pepparkakor, och den sista kakan jag gjorde fick formen av en... ja...
en... snopp. Yes, så mogen är jag. Redan när Zäta fick se fotot på den lovade hon
att jag skulle få några pepparkaksformar. Det var de som låg i den röda paketet.
Innehållet i plastpåsen, det där som blänkte, var till Ljusblå. Örhängena hade hon gjort
själv. Imponerande är bara förnamnet. Tack snälla Zäta.
Skrotan:
- Är den någon häst med i formarna?
Jag visandes paketet:
- Nej.
Skrotan:
- Vad fan?! Jäkla doggystyle!
Där tror jag min panna fick en ny rynka.
Nåja. Jag funderar på att bjuda på pipparkakor på jobbet.
Piiip!
Piiip!
Vi har repat och idag gick det bättre. Inga totalt söndergapade stämband i alla fall.
Däremot glömde jag mina öronproppar som jag nästan vant mig vid nu.
Någon som förstår sig på tonårsbrudar?
Skrotan försöker plugga.
Ingen av oss lyckas speciellt bra.
Anledningen är min dotters mun som pratar oavbrutet.
Egentligen tror jag att hon bara vill umgås med sin pappa och eftersom ingen av oss
får gjort det vi ska har jag föreslagit att hon ska lägga ifrån sig böckerna. Så länge
hon har dem uppslagna i knät vill jag inte vara den som stör hennes läxläsning.
Men nej... det går inte för sig.
Någon som förstår sig på tonårsbrudar?
Vad heter du?
Glad tvååring (uppskattad ålder) tultar glatt och lite vingligt omkring.
- Vad heter du? frågar hon en ur personalen som råkar gå förbi.
- Jag heter Maria, skrattar kvinnan med Ica-loggan. Vad heter du?
- Bajs!
Hundväder
Förklara för mig varför det heter hundväder? När jag satt ensam vid Ljusblås köksbord
med rastansvar för husdjuret, insåg jag att ordet knappast syftar på att det är lämpligt
väder för hundpromenaden. Tycker hundarna om den här typen av väder kanske?
Knappast. Eller jo... kanske... Challe verkar inte direkt bry sig om luftfuktighet eller
temperatur.
