Nypresentation - Filippa
För er som inte hängde med hit från mitt gamla blogg behöver jag nog introducera vårt husdjur,
dvärghamstern Filippa som hängt med i snart två år nu.
Kärt barn har många namn:
- Jåttan
- Nåttan
- Tjockan
- Drusilla
För inte så länge sedan trodde jag att det var ute med henne. Hon har till och från haft problem med ögoninfektioner och det den här gången var det så illa att hon knappt kom ut ur sitt lilla hus alls på flera veckor.
Men, mot alla odds hänger hon med än.
Har ni barn som tjatar om husdjur? I så fall kan jag rekommendera en sån här. Billig i drift, lättskött och just den här filuren är riktigt social och trevlig. Skrotan har gjort ett jättebra jobb.
Kan hon hänga med ett år till tro? Jag vet inte, hon börjar se lite gammal och blind ut på ögonen.
Vi får se.
Och hur får man en hamster att hoppa i densamma?
Jo, man kan hälla lite musli i, gott.
dvärghamstern Filippa som hängt med i snart två år nu.
Kärt barn har många namn:
- Jåttan
- Nåttan
- Tjockan
- Drusilla
För inte så länge sedan trodde jag att det var ute med henne. Hon har till och från haft problem med ögoninfektioner och det den här gången var det så illa att hon knappt kom ut ur sitt lilla hus alls på flera veckor.
Men, mot alla odds hänger hon med än.
Har ni barn som tjatar om husdjur? I så fall kan jag rekommendera en sån här. Billig i drift, lättskött och just den här filuren är riktigt social och trevlig. Skrotan har gjort ett jättebra jobb.
Kan hon hänga med ett år till tro? Jag vet inte, hon börjar se lite gammal och blind ut på ögonen.
Vi får se.
Hur gör man för att få en hamster intresserad av en porslinsgrunka för värmeljus?
Och hur får man en hamster att hoppa i densamma?
Jo, man kan hälla lite musli i, gott.
Mat
En av bilderna jag tog hos min kompis Mats på hans gård i förrgår.
De är för söta småkossorna.
De är för söta småkossorna.
Lyckans ost
Idag har jag använt uttrycket "lyckans ost" två gånger.
Det är en ganska konstig sak att säga tycker jag.
Är en ost lyckligare än andra mejeriprodukter, eller hur menar man?
Lyckans gräddfil ligger inte riktigt bra i munnen och lyckans mjölk låter direkt fånigt.
Eller är det som "Sola i Karlstad", att det inte alls syftar på lycka som i lycklig utan på någon gammal snäll gumma som kallades Lyckan för sitt goda humörs skull. Det enda som kunde få henne att mulna till var om någon rörde hennes ost. Man använde kanske uttrycket i samband med ett finger höjt till varning:
- Rör den inte, det är Lyckans ost.
Nej förresten, så här var det ju. Då och då kunde det komma sig att gumman bjöd på en liten bit av sin goda ost och den som fick smaka (ty det var få förunnat) var riktigt go och glad i flera dagar. "Lyckans ost" sa man då och det fick en slags dubbel betydelse.
Nu känner jag att jag snart kan konkurrera med folklivsfanatikern Job Andersson i Mammas nya kille.
Det är en ganska konstig sak att säga tycker jag.
Är en ost lyckligare än andra mejeriprodukter, eller hur menar man?
Lyckans gräddfil ligger inte riktigt bra i munnen och lyckans mjölk låter direkt fånigt.
Eller är det som "Sola i Karlstad", att det inte alls syftar på lycka som i lycklig utan på någon gammal snäll gumma som kallades Lyckan för sitt goda humörs skull. Det enda som kunde få henne att mulna till var om någon rörde hennes ost. Man använde kanske uttrycket i samband med ett finger höjt till varning:
- Rör den inte, det är Lyckans ost.
Nej förresten, så här var det ju. Då och då kunde det komma sig att gumman bjöd på en liten bit av sin goda ost och den som fick smaka (ty det var få förunnat) var riktigt go och glad i flera dagar. "Lyckans ost" sa man då och det fick en slags dubbel betydelse.
Nu känner jag att jag snart kan konkurrera med folklivsfanatikern Job Andersson i Mammas nya kille.
Kohage
Ett tag, alldeles i början, tävlade jag i smyg med Ljusblå om att ha flest vänner på Facebook.
Det är länge sedan jag gav upp, hon skaffar i snitt mellan 4 och 5 nya vänner per dag.
Räkna ut hur många det blir på ett år.
Fast jag tror egentligen inte att hon känner alla.
Hon har till exempel alla MINA vänner. Ja, de som nu har Facebook förstås.
De flesta jag känner har det inte.
De har inte ens en dator tror jag.
Kanske har de hört talas om datorer.
Nåja.
Jag VET att inte Ljusblå känner alla sina Facebookare.
Hon är till exempel vän med en kille från utlandet som också är vän med ALLA andra i Sverige som har samma eller liknande namn som hon.
Hur psycho är inte det?
Det känns lite som "Hej tokjävel, jag vill också vara med på din lista över folk du ska mörda".
Den får mig att tänka på Arnold Schwarzenegger i Terminator, som går efter telefonkatalogen när han ska ta död på alla vid namn Sarah Connor.
Nu går jag och tränar.
Inte för att jag vill bli lik Arnold.
Inte för att jag tänker mörda någon.
Men en mördande vältränad kropp skulle inte skada.
Det är länge sedan jag gav upp, hon skaffar i snitt mellan 4 och 5 nya vänner per dag.
Räkna ut hur många det blir på ett år.
Fast jag tror egentligen inte att hon känner alla.
Hon har till exempel alla MINA vänner. Ja, de som nu har Facebook förstås.
De flesta jag känner har det inte.
De har inte ens en dator tror jag.
Kanske har de hört talas om datorer.
Nåja.
Jag VET att inte Ljusblå känner alla sina Facebookare.
Hon är till exempel vän med en kille från utlandet som också är vän med ALLA andra i Sverige som har samma eller liknande namn som hon.
Hur psycho är inte det?
Det känns lite som "Hej tokjävel, jag vill också vara med på din lista över folk du ska mörda".
Den får mig att tänka på Arnold Schwarzenegger i Terminator, som går efter telefonkatalogen när han ska ta död på alla vid namn Sarah Connor.
Nu går jag och tränar.
Inte för att jag vill bli lik Arnold.
Inte för att jag tänker mörda någon.
Men en mördande vältränad kropp skulle inte skada.
Madagaskar
Har kvinnor ett annat slags färgseende än män? Kan ni kvinnor se fler färger än vad jag kan och har därför behov av att sätta namn på varje nyans i en regnbåge? Ibland tror jag det.
Följande konversation ägde rum mailledes mellan Ljusblå och mig innan semestern.
Jag:
- Vad tyckte du om Moppekillen på avslutningen, visst var han snygg?
Ljusblå:
- Fin! Hade han valt slipsen själv?
Jag:
- På inrådan av mig faktiskt.
Ljusblå:
- Fin färg - syrenfärg
Jag:
- Ja, eller blå som vi killar brukar säga.
Ljusblå:
- Johan då?
Jag:
- Aktig är ett bra ord när man ska beskriva färger. Man skulle till exempel kunna säga att Moppekillens slips är blåaktig.
Ljusblå:
- BLÅ???
Jag:
- Följande färger känner jag till: Gul, röd, blå, grön, vit och svart. Nyanser: Orange, rosa, lila och grå. Finns det fler menar du?
Ljusblå:
- Ett test: Pricka in vilka färger det här är på din skala gul, röd, blå, grön, vit och svart, orange, rosa, lila och grå.
1) Turkos
2) Cerise
3) Gredelin
4) Mullvad
5) Beige
Jag:
- Jag glömde brun förresten, och så kan man peta in ljus eller mörk framför alla färger också (om man vill vara riktigt precis i sin beskrivning).
Turkos=Ljusblå
Cerise=Rosa
Gredelin=Lila
Beige=Ljusbrun
Mullvad=Ett litet grävande däggdjur som tillhör familjen mullvadsdjur. Den lever nere i marken, i jord som är lös och fuktig. (Det där hade jag googlat fram).
Ljusblå:
- Mvg. Mullvad är ljusbrun också, fast dovare.
Jag:
- Dövare också kanske. Jag vet att mullvadar ser dåligt, troligen har de inget behov av bra hörsel heller. Äh, nu ska jag sluta tramsa.
Det kunde jag givetvis inte göra så jag googlade lite till om mullvadar.
Jag:
- Jag vet inte om mullvad är en bra beskrivning av dovt brun. "Djuret är svartblåaktigt eller svartgråaktigt, undantagsvis också vit eller gulaktig."
Ja ni ser, även på Wikipedia använder man sig av aktig när man beskriver färger. Det är troligen en man som skrivit just den texten. Vår diskussion tog slut där och sedan dess har jag funderat på det där med färgseende. Jag fick nytt vatten på min kvarn igår kväll när jag ringde hem till Ljusblå. Det var Bråk som svarade:
Bråk:
- Hej Johan!
Jag:
- Hallå där, det var länge sedan. Hur är det med med er gamla kanin.
Bråk:
- Den är inte så gammal, men det är bara bra med den.
Jag:
- Jag är jättenyfiken, vad är det för färg på kaninen?
Bråk:
- Madagaskar.
Följande konversation ägde rum mailledes mellan Ljusblå och mig innan semestern.
Jag:
- Vad tyckte du om Moppekillen på avslutningen, visst var han snygg?
Ljusblå:
- Fin! Hade han valt slipsen själv?
Jag:
- På inrådan av mig faktiskt.
Ljusblå:
- Fin färg - syrenfärg
Jag:
- Ja, eller blå som vi killar brukar säga.
Ljusblå:
- Johan då?
Jag:
- Aktig är ett bra ord när man ska beskriva färger. Man skulle till exempel kunna säga att Moppekillens slips är blåaktig.
Ljusblå:
- BLÅ???
Jag:
- Följande färger känner jag till: Gul, röd, blå, grön, vit och svart. Nyanser: Orange, rosa, lila och grå. Finns det fler menar du?
Ljusblå:
- Ett test: Pricka in vilka färger det här är på din skala gul, röd, blå, grön, vit och svart, orange, rosa, lila och grå.
1) Turkos
2) Cerise
3) Gredelin
4) Mullvad
5) Beige
Jag:
- Jag glömde brun förresten, och så kan man peta in ljus eller mörk framför alla färger också (om man vill vara riktigt precis i sin beskrivning).
Turkos=Ljusblå
Cerise=Rosa
Gredelin=Lila
Beige=Ljusbrun
Mullvad=Ett litet grävande däggdjur som tillhör familjen mullvadsdjur. Den lever nere i marken, i jord som är lös och fuktig. (Det där hade jag googlat fram).
Ljusblå:
- Mvg. Mullvad är ljusbrun också, fast dovare.
Jag:
- Dövare också kanske. Jag vet att mullvadar ser dåligt, troligen har de inget behov av bra hörsel heller. Äh, nu ska jag sluta tramsa.
Det kunde jag givetvis inte göra så jag googlade lite till om mullvadar.
Jag:
- Jag vet inte om mullvad är en bra beskrivning av dovt brun. "Djuret är svartblåaktigt eller svartgråaktigt, undantagsvis också vit eller gulaktig."
Ja ni ser, även på Wikipedia använder man sig av aktig när man beskriver färger. Det är troligen en man som skrivit just den texten. Vår diskussion tog slut där och sedan dess har jag funderat på det där med färgseende. Jag fick nytt vatten på min kvarn igår kväll när jag ringde hem till Ljusblå. Det var Bråk som svarade:
Bråk:
- Hej Johan!
Jag:
- Hallå där, det var länge sedan. Hur är det med med er gamla kanin.
Bråk:
- Den är inte så gammal, men det är bara bra med den.
Jag:
- Jag är jättenyfiken, vad är det för färg på kaninen?
Bråk:
- Madagaskar.
Vass
På långa, orangebeiga ben...
Jag var på väg genom hallen och höll nästan på att trampa på den. Spindeln var aprikosfärgad och hade ungefär samma färg som golvet. Jag hade inte sett den om det inte varit för dess storlek.
Den satt blickstilla. Kroppen var rund i ungefär samma storlek som en femkrona. En stor spindel alltså, ändå verkade benen oproportionellt långa.... eller? Det var svårt att avgöra då den satt hopkrupen, beredd till flykt. Den såg på något vis krabbliknande ut.
Jag måste hämta kameran.
Det var den enda tanken som flög genom huvudet. Jag rusade in i köket för att hämta mina grejor. När jag kom tillbaka hade den börjat röra på sig, sakta, med ett ben i taget. Jag fumlade med objektiven.
När jag äntligen hade kameran om halsen och var redo att skjuta tycktes spindeln ha växt. På långa, orangebeiga ben rörde den sin nu knytnävsstora kropp snabbare, och när jag satte kamerans sökare mot ögat hukade den sig ned på ett märkligt och spindelaktigt sätt och flydde in under bordet. Den försvann över tröskeln till köket.
Moppekillen satt på andra sidan köksbordet och såg när det åttabenta "lilla" monstret närmade sig. Jag skyndade snabbt efter och fick se den klättra upp på en stor, röd hink fylld med coca cola. Ja, där kan du ju klättra upp din jävel, ramla i och drunkna du bara. Spindeln föll inte i, den dök. Spindeln drunknade inte heller, den kunde liksom hoppa och ta sig fram på den bruna, kolsyrade ytan. Tonårskillen skrattade.
--------------------
Där någonstans vaknade jag. Det var ett tag sedan jag drömde något jag kom ihåg efteråt, men när jag drömmer så är det ofta om spindlar eller ormar. Jag gissar att mitt makrofotograferande är en av orsakerna, och definitivt den här gången. Spindeln i drömmen är utan tvekan inspirerad av krabaten på bilden nedan. Hur en röd hink fylld med coca cola kom in i hjärnan vet jag inte och hade det varit på riktigt hade Tonårskillen för första gången i sitt liv sprungit en mil utan att stanna. Han är livrädd för spindlar.
Den satt blickstilla. Kroppen var rund i ungefär samma storlek som en femkrona. En stor spindel alltså, ändå verkade benen oproportionellt långa.... eller? Det var svårt att avgöra då den satt hopkrupen, beredd till flykt. Den såg på något vis krabbliknande ut.
Jag måste hämta kameran.
Det var den enda tanken som flög genom huvudet. Jag rusade in i köket för att hämta mina grejor. När jag kom tillbaka hade den börjat röra på sig, sakta, med ett ben i taget. Jag fumlade med objektiven.
När jag äntligen hade kameran om halsen och var redo att skjuta tycktes spindeln ha växt. På långa, orangebeiga ben rörde den sin nu knytnävsstora kropp snabbare, och när jag satte kamerans sökare mot ögat hukade den sig ned på ett märkligt och spindelaktigt sätt och flydde in under bordet. Den försvann över tröskeln till köket.
Moppekillen satt på andra sidan köksbordet och såg när det åttabenta "lilla" monstret närmade sig. Jag skyndade snabbt efter och fick se den klättra upp på en stor, röd hink fylld med coca cola. Ja, där kan du ju klättra upp din jävel, ramla i och drunkna du bara. Spindeln föll inte i, den dök. Spindeln drunknade inte heller, den kunde liksom hoppa och ta sig fram på den bruna, kolsyrade ytan. Tonårskillen skrattade.
--------------------
Där någonstans vaknade jag. Det var ett tag sedan jag drömde något jag kom ihåg efteråt, men när jag drömmer så är det ofta om spindlar eller ormar. Jag gissar att mitt makrofotograferande är en av orsakerna, och definitivt den här gången. Spindeln i drömmen är utan tvekan inspirerad av krabaten på bilden nedan. Hur en röd hink fylld med coca cola kom in i hjärnan vet jag inte och hade det varit på riktigt hade Tonårskillen för första gången i sitt liv sprungit en mil utan att stanna. Han är livrädd för spindlar.
En bit av mitt skrivbord
Jag har skruvat på Moppekillens moped, utan större framgång tyvärr. Känner mig lite lat så det blir bara en bild för tillfället. Tänk er hur resten av mitt skrivbord på jobbet ser ut. Brr....
Bilden gästerna inte fick se
Chocktillstånd
På lunchen var jag hos optikern igen. De första dagarnas yrsel med progressiva (inte dubbelslipade som jag skrev) har gått över och nu känns det så bra att jag vågade beställa det sista paret. De var förvånade över hos snabbt jag vant mig.
Det ÄR som sagt dyrt med glasögon, och särskilt när man blir gammal och måste ha progressiva.
Prislappen på mina hos Direktoptik blev 8050 kr.
Då har jag två par progressiva och ett par slipade solglasögon.
Då Direktoptik skämdes för den långa leveranstiden prutade de bort 1050, det tyckte jag var en helt ok kompensation.
Sedan får jag runt 2000 - 2500 från jobbet. Nya glasögon kostar mig ändå 4500-5000 kronor och det är en del pengar.
Jag ser det inte som något stort problem egentligen men......
Nu vet ni ju jag har en tjej som hellre hade skaffat blindkäpp, utbildat sin gratishund till ledhund eller bett nioåriga dottern att operera hennes ögon än att lägga ut de pengarna. Ja, ni förstår att hon höll på att dö av hjärtstillestånd när jag berättade.
Det skulle inte förvåna mig om jag blir uthängd som en förrädare på hennes egen snålblogg.
Det där försatte henne i chocktillstånd, vi får väl se om hon repar sig.
Har vi några glasögonormar som läser här? Är de dyra på Direktoptik? Vad betalar ni för era glasögon?
Alltså progressiva, allt annat är nog inte jämförbart.
Det ÄR som sagt dyrt med glasögon, och särskilt när man blir gammal och måste ha progressiva.
Prislappen på mina hos Direktoptik blev 8050 kr.
Då har jag två par progressiva och ett par slipade solglasögon.
Då Direktoptik skämdes för den långa leveranstiden prutade de bort 1050, det tyckte jag var en helt ok kompensation.
Sedan får jag runt 2000 - 2500 från jobbet. Nya glasögon kostar mig ändå 4500-5000 kronor och det är en del pengar.
Jag ser det inte som något stort problem egentligen men......
Nu vet ni ju jag har en tjej som hellre hade skaffat blindkäpp, utbildat sin gratishund till ledhund eller bett nioåriga dottern att operera hennes ögon än att lägga ut de pengarna. Ja, ni förstår att hon höll på att dö av hjärtstillestånd när jag berättade.
Det skulle inte förvåna mig om jag blir uthängd som en förrädare på hennes egen snålblogg.
Det där försatte henne i chocktillstånd, vi får väl se om hon repar sig.
Har vi några glasögonormar som läser här? Är de dyra på Direktoptik? Vad betalar ni för era glasögon?
Alltså progressiva, allt annat är nog inte jämförbart.
Snyggare?
Kommer ni ihåg tårtan Skrotan och jag gjorde förra året.
Om inte så friskar jag upp minnet här.
Håll med om att årets tårta i alla fall blev lite snyggare?
Godare blev den också.
Mors lilla Anna
Mors lilla Anna i skogen gick
Rosor på kind och solsken i blick
Läpparna små utav bär äro blå
Bara jag slapp att så ensam här gå
Brummelibrum, vem lufsar där?
Buskarna knaka, en hund visst det är
Äh, det verkade som en jättekul idé när jag tog bilderna.
Sen kom jag på att hennes mor faktiskt inte strök omkring i Järngårdsskogen.
Blåbär fanns det i alla fall gott om.
Mygg också.
Den bästa hund man kan ha
Efter en riktigt mjukstart till arbetsvecka börjar det bli dags att förbereda inför helgen. Ljusblå kommer kanske ikväll, annars imorgon. Imorgon eftermiddag kommer också släkten på besök för att fira Skrotan som fyllt år. Jag vet inte om jag ska fixa med någon slags mat eller om det bara blir kaffe och tårta.
Jag hoppas att Challe blir glad över att få återse sin matte. Jag hoppas hans matte blir så glad att hon tar med honom hem på söndag eller så. Äh, det har inte gått någon nöd på varken mig eller hunden. Faktum är att jag emellanåt längtar lite efter honom. Han blir så oförfalskat glad när man kommer hem, det är värsta bekräftelsetrippen. Jag kommer nog att sakna våra morgonpromenader lite också. Hmm... bäst att inte överdriva det där, då kanske hon för sig att han borde bo hos mig heltid.
Jag har blivit en jävel på att plocka hundskit utan att spy, jag kan till och med klara av att göra det med enkelpåse.
När pälsdjuret försvunnit ska jag dammsuga hela huset för att få bort hundhåren. Jag måste skrubba sofforna för han ligger där om dagarna och slickar sig.... ja.... det blir lite.... ja.... struntsamma. Den förskräckliga hamstern får också flytta tillbaka buren från det hundförbjudna badrummet till sin ordinarie plats i vardagsrummet. Det tror jag hon uppskattar.
Utan hund ska jag ta tag i träningen igen. Jag längtar verkligen efter det. På så sätt har det varit bra med Challe, för han har fått upp mig på morgnarna och nu ska jag lägga promenadtiden i gymet istället. Det har känts dumt att gå ut och fota också. Alltså, man går ju helt enkelt inte ut och går utan att ta med hunden, och tar man med den så blir fotandet blaha. Det längtar jag också efter.
Sammanfattningsvis så är Challe den bästa hund man kan ha, om man gillar hundar. Jag gillar Challe på många sätt, men jag är nog ingen hundmänniska. Det är lite för mycket pyssel för min smak, och jag kan inte hjälpa det, men hundar luktar inte gott.
Tack också älskade Skrotan (om du nu läser det här), du har hjälpt mig oerhört mycket i veckan.
Kommer jag att ta hand om Challe igen?
Frågan är snarare: Kommer jag att ha något val?
New glajjers!
Jag blir aldrig någon riktig modell. Här fånar jag mig dock så gott jag kan och jag bjuder på hela rasket.
Mer bilder kommer när det tredje paret dyker upp.
Tror jag.
Mer bilder kommer när det tredje paret dyker upp.
Tror jag.
Orkar inte
Skrotan ringde.
- Pappa, jag orkar inte gå ut med Challe idag.
Alternativsvar 1:
- Nu tycker jag faktiskt att du får ställa upp lite. Det är inte för mycket begärt att du cyklar hem till mig och tar med hunden ut på en liten promenad. Sätt fart nu.
Alternativsvar 2:
- Det är ok älskling. Du har varit jätteduktig med hunden hela veckan. Jag tar en tur hem på lunchen så det ordnar sig.
Hur hade ni svarat?
Vad tror ni jag svarade?
- Pappa, jag orkar inte gå ut med Challe idag.
Alternativsvar 1:
- Nu tycker jag faktiskt att du får ställa upp lite. Det är inte för mycket begärt att du cyklar hem till mig och tar med hunden ut på en liten promenad. Sätt fart nu.
Alternativsvar 2:
- Det är ok älskling. Du har varit jätteduktig med hunden hela veckan. Jag tar en tur hem på lunchen så det ordnar sig.
Hur hade ni svarat?
Vad tror ni jag svarade?
Världen gungar
Har inte jag skrivit ett inlägg som handlade om att jag varit hos optikern? Jag gnällde över hur dyrt det var osv?
Ibland är det märkligt hur man kan komma ihåg att man skrivit inlägg som inte finns.
Direktoptik är bra. Där får man två par glasögon + ett par slipade solisar för samma pris som ett. Det är ju en jäkla tur det ska jag säga, för det där enda priset är bra jäkla högt vill jag mena. I dag har jag hämtat ett par av de vanliga samt solglasögonen. Jag väntade med det andra paret på inrådan av optikern. Det är ju dags för dubbelslipat för gubben och det kan vara lite svårt att vänja sig vid. Gillar jag inte dubbelslipat kan jag få glasen utbytta utan extra kostnad (fast ändå med det högre priset som dubbelslipat kostar). Hmm.... jag vet inte om ni hängde med på den förklaringen.
Hur som helst kan jag meddela att hela världen gungar med de nya glasögonen. Jesus, vad jag mår illa. Tre till åtta veckor sa de att det kunde ta. Men okej, jag ska försöka använda dem så mycket jag orkar. Sedan blir man alltid osäker på om man valt rätt bågar när man kommer hem. Mot sådant gäller dock inga garantier.
Solglasögonen är bäst än så länge, men hallå! Var är solen?!
Ibland är det märkligt hur man kan komma ihåg att man skrivit inlägg som inte finns.
Direktoptik är bra. Där får man två par glasögon + ett par slipade solisar för samma pris som ett. Det är ju en jäkla tur det ska jag säga, för det där enda priset är bra jäkla högt vill jag mena. I dag har jag hämtat ett par av de vanliga samt solglasögonen. Jag väntade med det andra paret på inrådan av optikern. Det är ju dags för dubbelslipat för gubben och det kan vara lite svårt att vänja sig vid. Gillar jag inte dubbelslipat kan jag få glasen utbytta utan extra kostnad (fast ändå med det högre priset som dubbelslipat kostar). Hmm.... jag vet inte om ni hängde med på den förklaringen.
Hur som helst kan jag meddela att hela världen gungar med de nya glasögonen. Jesus, vad jag mår illa. Tre till åtta veckor sa de att det kunde ta. Men okej, jag ska försöka använda dem så mycket jag orkar. Sedan blir man alltid osäker på om man valt rätt bågar när man kommer hem. Mot sådant gäller dock inga garantier.
Solglasögonen är bäst än så länge, men hallå! Var är solen?!
Visst längtar man?
Visst är man lite trött på rhododendronblommor och rosa nu? Visst längtar man lite till gröna, sköna augusti?
Det är så roligt att göra nya headerbilder att jag skulle kunna byta en gång i veckan haha.
Det är så roligt att göra nya headerbilder att jag skulle kunna byta en gång i veckan haha.
Tydligen
Jag vet inte exakt när det hände, men tydligen är det numer tillåtet att ligga i fotöljen.
Det är tydligen också tilltåtet att ha min tröja som snuttefilt.
Tydligen.
I sitt eget sällskap
Ibland trivs man bäst i sitt eget sällskap.
Hundveckan: Kvällspromenad onsdag
Ja, hela mitt liv kretsar kring den där gamla byrackan. Inläggen handlar bara om hundar. Jag skriver också om Challe så att hans matte ska veta att han lever. Kom också ihåg älskling, om du läser det här, att längtar du efter hunden så kan jag vara hos dig på en timme ungefär.
Ikväll tog jag med honom i bilen en sväng. Det är mysigt att gå promenader utmed kanalen, men inne i Ljungsbro är det så himla många går hundpromenad så jag vågar inte ha honom lös. Jag vill att han ska få röra sig fritt, men det går inte då han är så jäkla aggressiv mot andra hannar.
Vi åkte en bit utanför samhället och det första vi stötte på var en annan jack russel. Precis som taxen vi mötte i morse var den kastrerad. Challe verkade ha lärt sig av morgonens misstag och tog det betydligt lugnare. De blev nästan kompisar.
Nästan.
Jag hade kameran på axeln. Vid ett tillfälle kom ett helt gäng änder flygande på låg höjd i v-formation. Jag såg tillfället, jag såg bilden med fåglarna mot den dramatiska himlen med dess mörka moln framför mig. Men det är svårt att få upp en kamera snabbt när man har en stor påse hundskit i handen. Jag skriver in i min svarta anteckningsbok att hund begränsar min konstnärssjäl.
Igår fyllde brorsan år. Jag åkte dig med Challe, Skrotan och Moppekillen. Där fick han träffa brorsans tjejs syrra som verkar gilla hundar. Challe gillade henne också, kanske för att hon plockade bort tre eller fyra fästingar.
Challe och Linda
- Öh, matte! Kom och hämta mig. Mannen du har lämnat mig hos säger att jag luktar som ett sopnedkast ur munnen.
Hundveckan: Morgonpromenad onsdag
Challe, den gamle gubben stötte i morse på en transsexuell kille, en kastrerad tax. Det vanliga nosandet som normalt brukar följas av ett ilsket morrande (då han möter en annan hanne) eller ett löjligt överdrivet uppvaktande (vid möte av hona) ersattes av ett uttryck av fullständig förvirring. Han fick inga vibbar alls åt något håll hur han än kollade och sniffade på taxen.
Till slut bestämde sig Challe för att vad det än var han mötte, så var det i alla fall ingen hanne, och då måste man ju kunna kliva på eller hur? Så gjorde han. Hur gick det då? Nja, taxen var inte alls intresserad av män på det sättet och sa ifrån på skarpen. Challe fick nog ett litet tjuvbett och tappade snart sugen.
Hmm.... tänk om människor skulle bete sig som hundar. Gå omkring och lukta på varandra så där. Det skulle se rätt kul ut.
Säga vad man vill om den där tjocka taxen, men helt utan balls var han inte i alla fall.
Till slut bestämde sig Challe för att vad det än var han mötte, så var det i alla fall ingen hanne, och då måste man ju kunna kliva på eller hur? Så gjorde han. Hur gick det då? Nja, taxen var inte alls intresserad av män på det sättet och sa ifrån på skarpen. Challe fick nog ett litet tjuvbett och tappade snart sugen.
Hmm.... tänk om människor skulle bete sig som hundar. Gå omkring och lukta på varandra så där. Det skulle se rätt kul ut.
Säga vad man vill om den där tjocka taxen, men helt utan balls var han inte i alla fall.
Träna när man har hund?
Hur orkar och hinner man träna när man har hund? Challe väcker mig klockan sex, jag kan ignorera honom till halv sju, men sedan är bara att proppa fickan full med svarta påsar och ge sig iväg. Vi är ute en timma ungefär, eller i alla fall nästan, och när jag kommer hem vill jag bara sträcka ut mig på sängen en liten stund till.
Ja ja ja, jag hör er. "Undanflykter" bräker kören. Kanske. Det är lite tungt att komma igång efter sommaren, men jag har inga planer på att lägga ned gymmandet, tvärtom. Vårens fina träningsstatistik var bara uppvärming, vänta bara.
Förresten, timslånga promenader flera gånger per dag är väl också någon slags träning?
The Challenger - Upptäckaren!
I skrivande stund den garanterat senaste existerande bilden på Challe.
Han har blivit presenterad här förut men jag gör det igen. Mina damer och herrar, här är:
The Challenger - Upptäckaren!
Den lilla felöversättningen ska ni inte skylla mig eller Ljusblå för, det var så de sa på kenneln där vi hämtade honom.
Smeknamn: Challe.
Efter min första dag med totalansvar för hund vill jag skriva upp några plus och minus.
INTE BRA MED CHALLE:
1) Man måste plocka upp det hunden inte längre behöver i små svarta påsar. Challe är värsta bajsmaskinen och han verkar ha en inbyggd känsla för när han är precis mitt emellan två papperskorgar så att jag måste gå så långt som möjligt för att bli av med dem. I morse fixade jag första laddningen galant. När det var dags för den andra stack jag sönder sista påsen på en nyponbuske. No way att jag plockade upp då. Fast det kändes ok. För en gångs skulle hade han lagt den nära en buske och dessutom regnade det.
2) Lukten. Hundar luktar inte gott. Jag förstår inte hur människor kan stå ut med hundar. Han luktar illa om pälsen och ur munnen. Yuck. Skrotan och jag planerar att skaffa hundschampoo och ge honom ett bad i veckan. Tror ni det hjälper?
3) Hår. Ja, eller päls kanske. Bilen är luddig, mina strumpor är luddiga och innehållet i alla mail jag skrev idag på jobbet blev oerhört luddigt (jag försökte vara lite rolig bara).
4) Snarkar som en gris. Tja, det behöver ingen närmare förklaring.
5) Det hade inte blivit någon punkt fem och han inte just kommit och lagt sig under min stol. Vad gör han där då tror ni?
Jo, fiser! Oerhört ofint gjort. Det där beteendet kan resultera i en snabbannons på blocket om det upprepas. Hundprutt är inte min favoritdoft. Han kanske bara vill tala om att vi ska gå ut. Det ska vi snart.
BRA MED CHALLE:
1) Han skäller inte. Han känns väldigt lugn och stabil. Jag brukar säga att han är fin för att vara hund.
2) Han gillar mig. Ja, han blir jätteglad när jag kommer hem från jobbet. På morgonen blir han helt utom sig av lycka när jag vaknar, han rullar runt, ställer sig på bakbenen, lägger sig på rygg och viftar med både svans och ben. Och när Skrotan berättade att han hämtat mina skor och lagt på sin blå filt är det svårt att inte bli rörd. Challe är snäll och väldigt tillgiven.
3) Skrotan gillar Challe. Där får jag hjälp.
4) Challe har kort päls. Luddet blir kort och det han nu inte längre behöver och som jag måste plocka upp i svarta påsar fastnar inte i pälsen baktill. Hade så varit fallet hade jag inte varit hundvakt kan jag säga.
5) Challe kommer när jag ropar på honom när vi går utan koppel. Oftast. Om han inte får se en katt eller en annan hund eller någon brevbärare. Annars kommer han.
Min vecka med Challe kommer att resultera i många inlägg är jag rädd.
Nu ska vi ta en långpromenad.
Jag tar med kameran.
--
Uppdatering:
Jag tog med kameran men man har ingen användning för den om minneskortet sitter kvar i datorn.
Det var lite synd för utmed Göta kanal växte den största svamp jag sett i hela mitt liv. Den var så stor att Challe gick omvägar, han blev rädd för den. Den var jäklar större än hunden. Imorgon bitti kanske jag tar samma sväng.
Kan man kalla det för wok?
Så här har min mat sett ut ganska ofta på sistone. Eller ungefär så. Ingredienserna varierar lite. Idag blev det strimlad skinksnitzel, ett halvt paket wokgrönsaker, en gul lök och en burk svamp. Efter att jag tog bilden slängde jag i lite spagetti också. Kryddade gjorde jag med salt, svartpeppar, curry och enligt dottern en aning för mycket cayennepeppar.
Det är lätt, känns inte särskilt fett och blir nästan alltid gott.
Jag använder wokgryta och wokgrönsaker, kan man kalla det för wok då?
Dagens bloggtips!
Selma tyckte det var märkligt att jag inte länkar till min tjejs blogg härifrån.
Ja, det är inte bara märkligt när jag tänker efter.
Klart hon ska ha en länk här och det bästa är att då kommer ju hon att länka till mig också.
NOT!
Hur som helst finns numera Spargrisens blogg om att inte handla något i min länklista till höger.
Dessutom kommer den som en extra bonus här:
http://na.se/bloggar/kopstopp
Ja, det är inte bara märkligt när jag tänker efter.
Klart hon ska ha en länk här och det bästa är att då kommer ju hon att länka till mig också.
NOT!
Hur som helst finns numera Spargrisens blogg om att inte handla något i min länklista till höger.
Dessutom kommer den som en extra bonus här:
http://na.se/bloggar/kopstopp
Morr....
Lämna mig inte ensam med en kamera för länge.
Gaymagneten
Ljusblå har inte precis lusläst min blogg under sommaren. Hon har väl i stort sett haft en internetfri semester, med några få undantag då hon pliktskyldigt uppdaterat sin egen. I helgen tvingade jag henne att kolla min rosa (eller lila) design i alla fall.
- Men, vad är det för bild? sa hon och syftade på profilfotot. Du ser gay ut Johan.
När vi var i Göteborg för att fira hennes mamma klädde jag upp mig en aning, ja ni såg ju själv lite grann av det i ett tidigare inlägg. Fast i Göteborg hade jag fixat skjortan, tagit på mig brallorna, snitsat till slipsen och kammat håret och så där.
Det var varmt, och jag kände mig inte helt bekväm i kostym och slips ska jag erkänna. Ljusblå var fin i klänning men de övriga turisterna körde med shorts och t-shirt. När vi lämnade hotellrummet för att gå ned och äta hoppades jag att jag inte såg lika röd och svettig ut som jag kände mig.
Vid hissarna mötte vi två män i femtiofemårsåldern.
- Vad stilig du är, sa den ene och log. Ordvalet "stilig" sa mig att det inte var Ljusblå han beundrade, utan mig.
Det lät verkligen som att komplimangen kom spontant från hjärtat så jag log tillbaka:
- Tack så mycket.
Ljusblå fnissade hela vägen ned till bottenvåningen.
Vi sammanstrålade med de övriga nere i restaurangen. Det pratades, skrattades och fotograferades. Då hände det igen. En annan man kommer mot mig, blinkar med ena ögat och gör ett v-tecken åt mig innan har försvinner. Den här gången kom jag mig inte ens för att le tillbaka. Jag blev helt paff. Plötsligt hade jag blivit någon som äldre män flirtar med, någon som får gifta karlar att vrida på huvudet och grubbla över sin sexuella läggning. Värsta gaymagneten eller? Äh, så var det nog inte riktigt.
Även om jag anser mig vara rejält heterosexuell blir ändå lika glad över att få uppskattande ord från män som från kvinnor. Jag tycker det vore kul med ett samhälle där män kan ge varandra komplimanger bara sådär? Nu vet jag vad en turkos slips gör, nästa steg är att klura ut vilken färg som lockar andra könet. Gult? :-)
Gayprofilbild.
- Men, vad är det för bild? sa hon och syftade på profilfotot. Du ser gay ut Johan.
När vi var i Göteborg för att fira hennes mamma klädde jag upp mig en aning, ja ni såg ju själv lite grann av det i ett tidigare inlägg. Fast i Göteborg hade jag fixat skjortan, tagit på mig brallorna, snitsat till slipsen och kammat håret och så där.
Det var varmt, och jag kände mig inte helt bekväm i kostym och slips ska jag erkänna. Ljusblå var fin i klänning men de övriga turisterna körde med shorts och t-shirt. När vi lämnade hotellrummet för att gå ned och äta hoppades jag att jag inte såg lika röd och svettig ut som jag kände mig.
Vid hissarna mötte vi två män i femtiofemårsåldern.
- Vad stilig du är, sa den ene och log. Ordvalet "stilig" sa mig att det inte var Ljusblå han beundrade, utan mig.
Det lät verkligen som att komplimangen kom spontant från hjärtat så jag log tillbaka:
- Tack så mycket.
Ljusblå fnissade hela vägen ned till bottenvåningen.
Vi sammanstrålade med de övriga nere i restaurangen. Det pratades, skrattades och fotograferades. Då hände det igen. En annan man kommer mot mig, blinkar med ena ögat och gör ett v-tecken åt mig innan har försvinner. Den här gången kom jag mig inte ens för att le tillbaka. Jag blev helt paff. Plötsligt hade jag blivit någon som äldre män flirtar med, någon som får gifta karlar att vrida på huvudet och grubbla över sin sexuella läggning. Värsta gaymagneten eller? Äh, så var det nog inte riktigt.
Även om jag anser mig vara rejält heterosexuell blir ändå lika glad över att få uppskattande ord från män som från kvinnor. Jag tycker det vore kul med ett samhälle där män kan ge varandra komplimanger bara sådär? Nu vet jag vad en turkos slips gör, nästa steg är att klura ut vilken färg som lockar andra könet. Gult? :-)
Gayprofilbild.
Hej bloggen. Nu är jag tillbaka.
Söndag kväll. Har just kommit hem från Ljusblå.
Det känns som en bra söndag kväll innan första arbetsdagen efter semestern. Det regnar och är trist ute, ett väder i vilket man lika gärna kan tillbringa på kontoret. Sommaren gick fort.... varför skriver jag så? Semestern gick fort menar jag, det är ju inte riktigt samma sak som att sommaren är slut.
Jag kan sjutton inte klaga på någonting. Vädret har varit underbart för det mesta, och de dagar det inte varit underbart har regnet känts som en välkommen paus. Jag är en badkruka. Först i veckan som gick har jag badat, jag borde skäms och det gör jag också. Lite grann. Jag vill utnämna den här semestern till den bästa på länge.
Jag kommer att sakna Ljusblå, nu kommer vi att träffas lite mindre igen. Jag kommer att sakna att sova hur länge och när jag vill. Men det finns fördelar med att börja jobba igen, försöker jag intala mig själv i alla fall. Att komma igång med sina rutiner, träning och bloggande till exempel. Det blir bra.
Med mig i bilen hem hade jag en hund. Ja, ni vet vilken. Den där gamle jack russell-farbrorn vid namn Challe, hunden som Ljusblå envisas med att kalla "vår hund". I begreppet "vår hund" följer också skyldigheter som att ta hand om husdjuret när dess matte jobbar kväll nästa vecka. Just det, jag ska vara ensam hundägare hela veckan, räkna med ett och annat inlägg i det ämnet. När jag kom hem möttes jag av Skrotan och Frida som glatt tog med Challe ut på en promenad. Puh! De där tjejerna kommer att bli min (och förmodligen hundens) räddning.
Hej bloggen. Nu är jag tillbaka.
Det känns som en bra söndag kväll innan första arbetsdagen efter semestern. Det regnar och är trist ute, ett väder i vilket man lika gärna kan tillbringa på kontoret. Sommaren gick fort.... varför skriver jag så? Semestern gick fort menar jag, det är ju inte riktigt samma sak som att sommaren är slut.
Jag kan sjutton inte klaga på någonting. Vädret har varit underbart för det mesta, och de dagar det inte varit underbart har regnet känts som en välkommen paus. Jag är en badkruka. Först i veckan som gick har jag badat, jag borde skäms och det gör jag också. Lite grann. Jag vill utnämna den här semestern till den bästa på länge.
Jag kommer att sakna Ljusblå, nu kommer vi att träffas lite mindre igen. Jag kommer att sakna att sova hur länge och när jag vill. Men det finns fördelar med att börja jobba igen, försöker jag intala mig själv i alla fall. Att komma igång med sina rutiner, träning och bloggande till exempel. Det blir bra.
Med mig i bilen hem hade jag en hund. Ja, ni vet vilken. Den där gamle jack russell-farbrorn vid namn Challe, hunden som Ljusblå envisas med att kalla "vår hund". I begreppet "vår hund" följer också skyldigheter som att ta hand om husdjuret när dess matte jobbar kväll nästa vecka. Just det, jag ska vara ensam hundägare hela veckan, räkna med ett och annat inlägg i det ämnet. När jag kom hem möttes jag av Skrotan och Frida som glatt tog med Challe ut på en promenad. Puh! De där tjejerna kommer att bli min (och förmodligen hundens) räddning.
Hej bloggen. Nu är jag tillbaka.
Snok
Att fota ormar i naturen känns som en utmaning.
1) De är skygga och alltså svåra att hitta.
2) Av samma anledning har de också bråttom iväg om de nu ändå blir hittade.
3) Fotografen vars första impuls är att springa långt bort från ormen, måste ta sig samman och pga punkt 2 ta bilder fort.
I det här fallet kände jag mig tämligen säker på att det var en snok jag mött och vågade alltså ringla omkring på
samma nivå som ormen.
Jag tror det här håller på att bli en naturfotoblogg.
Närå, jag fortsätter blanda.
Cleared for takeoff
Cleared for landing
Roliga ögon?
Alla som tycker att fjärilar har roliga ögon räcker upp en hand.
14
Idag fyller hon 14.
Grattis Skrotan!
Fartkamera
Ljusblå har kört fort förbi en fartkamera. Ja, inte jättefort, men mätaren hade visat på 81 och hastighetsbegränsningen var 70. Eftersom alla mätare visar för mycket gissar jag att den verkliga hastighetsöverträdelsen bör hamna på en sådär 5 km/h.
Jag kan tycka att det är lite orättvist. Det är ju inte sådana som Ljusblå man egentligen vill åt (tror jag). Som regel kör hon snarare 10-20 km/h för sakta och anledningen till att det blev som det blev den här gången var att hon blev osäker på vilken gräns som gällde. Det där har hänt mig också. Syftet med hastighetskamerorna är väl att få ned hastigheten och därmed sänka olycksrisken, därför tycker jag att det i anslutning till varje kamera borde sitta en skylt med hastighetsgränsen på.
Nåja, man ska faktisk ha koll på gränserna och det hade hon inte. Hon körde för fort, hon är en fartsyndare, en brottsling och bör givetvis straffas för det. Det som ska bli riktigt intressant är att se hur hon behandlar 1500:- i fortkörningsböter (om det nu räcker) på sin snålblogg.
Den verkar för övrigt ha dukat under i sommarvärmen. Inget nytt på länge.
Jag kan tycka att det är lite orättvist. Det är ju inte sådana som Ljusblå man egentligen vill åt (tror jag). Som regel kör hon snarare 10-20 km/h för sakta och anledningen till att det blev som det blev den här gången var att hon blev osäker på vilken gräns som gällde. Det där har hänt mig också. Syftet med hastighetskamerorna är väl att få ned hastigheten och därmed sänka olycksrisken, därför tycker jag att det i anslutning till varje kamera borde sitta en skylt med hastighetsgränsen på.
Nåja, man ska faktisk ha koll på gränserna och det hade hon inte. Hon körde för fort, hon är en fartsyndare, en brottsling och bör givetvis straffas för det. Det som ska bli riktigt intressant är att se hur hon behandlar 1500:- i fortkörningsböter (om det nu räcker) på sin snålblogg.
Den verkar för övrigt ha dukat under i sommarvärmen. Inget nytt på länge.
Hämnden är ljuv
Flugjäveln som fanns i sovrummet irriterade mig hela natten. Ibland tände jag lampan, satte mig upp och försökte kisande fokusera blicken. Jag såg den inte ens. Jag hörde den surra förbi mitt öra och jag kände den landa på armen, men den satt aldrig stilla så länge att jag hann se den. Istället drog jag upp täcket så långt jag kunde och somnade om.
På morgonen läste jag i min bok (Stephen Kings, Det Mörka Tornet - Magiker och Glas, jag närmar mig slutet och den är otroligt spännande) och flugan fortsatte att bråka med mig. Nu hade jag inga problem att få syn på den, men o så nervös den var. Den satt aldrig stilla någonstans längre än två sekunder. Då kom jag på: mitt elektriska flug/geting -tennisrack. Hehe, nu skulle det lilla aset få.
Med nya batterier i handtaget gick jag till anfall. Satan så snabb den var. Från sängen till lampan till garderobsdörren till taket till min fot, ja så där höll den på. Skillnaden mellan en morgontidning och en elektrisk flugsmälla är att man inte använder kraft med den senare, ett hårt slag mot väggen skulle troligen ta kål på smällan snarare än fienden.
Ok, men om jag bara sitter stilla och läser då? Med vapnet i ena handen och fingret på avtryckaren? Så som den där idioten for omkring skulle det väl inte dröja länge innan den satte sig på den strömförande metallen och då.....
Så gjorde jag.
Flugan fortsatte. Varför gör de så där? Vad hinner en fluga uträtta på en halv sekund? Varför har de alltid så bråttom till nästa ställe? Till sist satte den sig på mitt racket, men inte på metallen utan på plastramen. Där kunde jag inte skada den. Jag slutade andas och iakttog flugan. Kom igen då, kliv ned på metallen, det är en centimeter kvar. Nej, den flög vidare till foten. Nu började jag tappa tålamodet och viftade patetiskt efter flugan. Jag var alldeles för långsam.
Så hände det. Flugan satte sig precis där jag ville att den skulle sätta sig. Mitt på den strömförande tråden på mitt fina elektriska flugjaktvapen. Den enda jag behövde göra vara att trycka in knappen med tummen som redan vilade där. Jag log elakt. Jag tryckte in tummen. En liten blixt fick flugan att dansa. Jag släppte knappen. Den rörde sig. Jag tryckte igen. Flugan gnistrade vackert och rummet fylldes av den tveksamt angenäma doften av bränt flughår.
Jag var nöjd.
Hämnden är ljuv.
På morgonen läste jag i min bok (Stephen Kings, Det Mörka Tornet - Magiker och Glas, jag närmar mig slutet och den är otroligt spännande) och flugan fortsatte att bråka med mig. Nu hade jag inga problem att få syn på den, men o så nervös den var. Den satt aldrig stilla någonstans längre än två sekunder. Då kom jag på: mitt elektriska flug/geting -tennisrack. Hehe, nu skulle det lilla aset få.
Med nya batterier i handtaget gick jag till anfall. Satan så snabb den var. Från sängen till lampan till garderobsdörren till taket till min fot, ja så där höll den på. Skillnaden mellan en morgontidning och en elektrisk flugsmälla är att man inte använder kraft med den senare, ett hårt slag mot väggen skulle troligen ta kål på smällan snarare än fienden.
Ok, men om jag bara sitter stilla och läser då? Med vapnet i ena handen och fingret på avtryckaren? Så som den där idioten for omkring skulle det väl inte dröja länge innan den satte sig på den strömförande metallen och då.....
Så gjorde jag.
Flugan fortsatte. Varför gör de så där? Vad hinner en fluga uträtta på en halv sekund? Varför har de alltid så bråttom till nästa ställe? Till sist satte den sig på mitt racket, men inte på metallen utan på plastramen. Där kunde jag inte skada den. Jag slutade andas och iakttog flugan. Kom igen då, kliv ned på metallen, det är en centimeter kvar. Nej, den flög vidare till foten. Nu började jag tappa tålamodet och viftade patetiskt efter flugan. Jag var alldeles för långsam.
Så hände det. Flugan satte sig precis där jag ville att den skulle sätta sig. Mitt på den strömförande tråden på mitt fina elektriska flugjaktvapen. Den enda jag behövde göra vara att trycka in knappen med tummen som redan vilade där. Jag log elakt. Jag tryckte in tummen. En liten blixt fick flugan att dansa. Jag släppte knappen. Den rörde sig. Jag tryckte igen. Flugan gnistrade vackert och rummet fylldes av den tveksamt angenäma doften av bränt flughår.
Jag var nöjd.
Hämnden är ljuv.
Slända
Den här sländan lät mig tyvärr aldrig komma närmare än 2-3 meter. Bilderna är alltså kraftigt uppförstorade och saknar den skärpa jag helst skulle vilja ha. Bortsett från det, vilket otroligt vackert djur. Den nedre bilden är nästan Disneysöt tycker jag.
Balkongbloggning
Här sitter jag då på min "nyinredda" balkong med datorn i knät. Balkongbloggning. Jag funderar på om det är underskattat, överskattat eller kanske inte skattat alls. Nej, det är nog skattefritt. På bordet står en varm kopp kaffe. På altanen till bottenvåning i huset mitt emot sitter damen som alltid sitter där. Hon röker, som hon alltid gör. Hon sitter ute i ur och skur.
I skur blev det just nu. Tanten har ingen brådska. Mörka moln på himlen och regnet smattrar mot plåttaket. Det är lite mysigt tycker jag. Det behövs inte många veckor med 30 grader varmt förrän man ska tycka att regn är trevligt. Jag vet också att det inte behövs många dagar regn innan man längtar efter värmen igen. Varför är man aldrig nöjd? Man vill kanske ha omväxling? Så är det nog. Det är nog därför jag tycker det är mysigt, för en liten bit bortom molnen som gör att det droppar från träden och smattrar på taket, ser jag blå himmel och sol. Kvinnan på uteplatsen gick in. Det blev kanske för mycket skur trots allt.
Det är fridfullt på balkongen dagtid. Annat är det på kvällarna. Då kryper spindlarna fram ur sina skrymslen likt giriga rovdjur.... eller, inte likt.... de är ju giriga rovdjur. Jag är nästan säker på att de inte kommer kasta sig över mig, ändå väljer jag att stanna inne när det mörknar. Att fota småkryp i närbild har fått mig att se vissa av dem som vackra, tyvärr gäller det inte spindlarna. De ser inte snälla ut alls. Vad gör de på dagarna? Var är de just nu? Det måste finnas en spindel i varje liten springa här på balkongen. Sitter de under min stol? Måste titta efter. Jag funderar på att ge mig ut ikväll och göra upp med spindlarna en gång för alla. Jag kan kasta ned dem till Valle (eller heter han Ville?), min gamla granne under mig. Han kan behöva lite sällskap.
Nu skiner solen. Den lyser upp balkonggolvet just där jag har mina bara fötter. Skönt.
Det här inlägget handlar ju inte om någonting. Egentligen ville jag bara skriva att jag sitter på balkonen och bloggar, men så hade jag inget att blogga om och då blir det så här.
Varför heter det "i ur och skur"? Skur kan man ju förstå, det är ju lika med regnväder, men ur? Betyder det sol? Jag har aldrig hört någon metereolog på tv säga att det ska bli urväder, det låter ju som vädret på dinosaurernas tid. Fast det finns ju ett ord som heter regnskur. Det finns också ett ord som heter solur.
Aaah, jag tror jag har det. I ur och skur = I solur och regnskur.
Skurväder skulle förstås också kunna betyda att det är ett väder som lämpar sig för skurningsarbete inomhus. Jag behöver städa och måste snart städa, för på lördag kommer den ljusblå halvan av min familj på besök. Men tycker du som jag, tycker du som jag, jag gör det helst en annan dag.
Wow, nu åskar det också.
På taket i ur-och-skur-tantens hus sitter en kråka. Den har suttit på exakt samma ställe under hela tiden jag skrivit på den här inlägget. Det där huset borde kallas ur-och-skur-huset. Kråkan är som hon.
Fast kråkan röker inte.
- Gå in kråkan, du blir förkyld! Kallar man en förkyld kråka för snorkråka?
Nu ska jag sluta skriva annars tror ni väl att jag sitter här och röker på.
I skur blev det just nu. Tanten har ingen brådska. Mörka moln på himlen och regnet smattrar mot plåttaket. Det är lite mysigt tycker jag. Det behövs inte många veckor med 30 grader varmt förrän man ska tycka att regn är trevligt. Jag vet också att det inte behövs många dagar regn innan man längtar efter värmen igen. Varför är man aldrig nöjd? Man vill kanske ha omväxling? Så är det nog. Det är nog därför jag tycker det är mysigt, för en liten bit bortom molnen som gör att det droppar från träden och smattrar på taket, ser jag blå himmel och sol. Kvinnan på uteplatsen gick in. Det blev kanske för mycket skur trots allt.
Det är fridfullt på balkongen dagtid. Annat är det på kvällarna. Då kryper spindlarna fram ur sina skrymslen likt giriga rovdjur.... eller, inte likt.... de är ju giriga rovdjur. Jag är nästan säker på att de inte kommer kasta sig över mig, ändå väljer jag att stanna inne när det mörknar. Att fota småkryp i närbild har fått mig att se vissa av dem som vackra, tyvärr gäller det inte spindlarna. De ser inte snälla ut alls. Vad gör de på dagarna? Var är de just nu? Det måste finnas en spindel i varje liten springa här på balkongen. Sitter de under min stol? Måste titta efter. Jag funderar på att ge mig ut ikväll och göra upp med spindlarna en gång för alla. Jag kan kasta ned dem till Valle (eller heter han Ville?), min gamla granne under mig. Han kan behöva lite sällskap.
Nu skiner solen. Den lyser upp balkonggolvet just där jag har mina bara fötter. Skönt.
Det här inlägget handlar ju inte om någonting. Egentligen ville jag bara skriva att jag sitter på balkonen och bloggar, men så hade jag inget att blogga om och då blir det så här.
Varför heter det "i ur och skur"? Skur kan man ju förstå, det är ju lika med regnväder, men ur? Betyder det sol? Jag har aldrig hört någon metereolog på tv säga att det ska bli urväder, det låter ju som vädret på dinosaurernas tid. Fast det finns ju ett ord som heter regnskur. Det finns också ett ord som heter solur.
Aaah, jag tror jag har det. I ur och skur = I solur och regnskur.
Skurväder skulle förstås också kunna betyda att det är ett väder som lämpar sig för skurningsarbete inomhus. Jag behöver städa och måste snart städa, för på lördag kommer den ljusblå halvan av min familj på besök. Men tycker du som jag, tycker du som jag, jag gör det helst en annan dag.
Wow, nu åskar det också.
På taket i ur-och-skur-tantens hus sitter en kråka. Den har suttit på exakt samma ställe under hela tiden jag skrivit på den här inlägget. Det där huset borde kallas ur-och-skur-huset. Kråkan är som hon.
Fast kråkan röker inte.
- Gå in kråkan, du blir förkyld! Kallar man en förkyld kråka för snorkråka?
Nu ska jag sluta skriva annars tror ni väl att jag sitter här och röker på.
Hur ska jag tänka?
Närmare 3000:- fick jag punga med för det bytta motorfästet och de andra åtgärderna jag yrade om igår. Lika mycket kommer det att gå på när jag ska byta drivknut/drivaxel på vänster sida.
Igen?
Deja vu?
Ni som hängt med mig ett tag känner nog igen det där. Rätt, fast den gången var det ju på höger sida.
Nej, den där bilen kommer nog aldrig att bli helt okej. Det kommer troligen alltid att finnas någonting som jag vet måste repareras inom inte allt för lång tid. Det finns nästan ingenting i framvagnen jag inte bytt. Bilen som kostade mig 25000 har kostat mig lika mycket i reparationer och underhåll, kanske till och med mer. Jag har inte och vill inte ha full kontroll på kostnaderna (jo, jag kanske vill, men jag har för länge sedan tappat räkningen).
Hur ska jag tänka för att inte ta livet av mig? Låt oss säga att jag istället köpt en bil för 50000. Dubbelt så mycket som vad jag gav för den onde fransmannen, och lika mycket som densamma egentligen kostat mig. Jag borde absolut ha fått en finare bil för de pengarna, det hade ju varit kul, men hur troligt är det den inte skulle haft något behov av reparationer alls? Det är svårt att avgöra hur mycket bättre bil man hade fått för dubbelt så mycket pengar, men det hade hur som helst inte varit en ny. Någon eller några reparationer hade nog ändå krävts. Dessutom är åtminstone några av åtgärderna på Renaulten sådana man får räkna som slitage, avgassystem, däck, olja osv. Och just det, en bil för 50000 hade absolut tappat mer i andrahandsvärde än min eller hur?
Jag försöker bara trösta mig själv. Tänka positivt. Det går sådär. Den där bilen har inte varit bra.
Å andra sidan går det ganska bra för mig i alla fall. Det blir ändå pengar över om man säger och det är ju skönt.
Jag kan i lugn och ro spara ihop till en bättre bil.
Det gör jag nu.
Ugglarpsmåne
Ugglarpsmåne. Inte riktigt full.
Nyckelringen
När jag köpte min bil satt nyckeln fast i en nyckelring. I denna sitter en liten lapp med bilens registreringsnummer. Jag har inte tänkt så mycket på det där, men när jag nu gör det inser jag att det är idiotiskt. Tappar jag nyckeln på en parkering är det bara för den åksugne att läsa på lappen, gå runt och titta på numerskyltarna och sedan ta bilen.
Nyckelringen måste vara en kvarleva från någon gång då den varit till salu på en bilfirma, det är enda tillfället jag kan komma på då det där skulle kunna vara en bra idé. Den kanske till och med har hängt med sedan bilen var ny.
Jag har nu bytt ut ringen, men jag ska erkänna att jag inte kommer att ligga sömnlös eller känna någon panik över min dumhet. Bilen jag äger är inte precis den mest stöldbegärliga på Ica Maxis parkering eller vilken annan parkering som helst för den delen.
Jag är hemma igen, och i morgon ska jag lämna in Renaulten på ännu en reparation: Byte av motorfäste. Jag passar på och låter min mek byta olja, oljefilter och generatorrem också.
Nyckelringen måste vara en kvarleva från någon gång då den varit till salu på en bilfirma, det är enda tillfället jag kan komma på då det där skulle kunna vara en bra idé. Den kanske till och med har hängt med sedan bilen var ny.
Jag har nu bytt ut ringen, men jag ska erkänna att jag inte kommer att ligga sömnlös eller känna någon panik över min dumhet. Bilen jag äger är inte precis den mest stöldbegärliga på Ica Maxis parkering eller vilken annan parkering som helst för den delen.
Jag är hemma igen, och i morgon ska jag lämna in Renaulten på ännu en reparation: Byte av motorfäste. Jag passar på och låter min mek byta olja, oljefilter och generatorrem också.
Morgondagens outfit + bakom kulisserna
Snart dags att ge sig av. Skjortan är inköpt. Slipsen är lånad av moppekillen. Kul att få låna kläder av sin son som omväxling. Kostymen är hittad och upphängd i hallen, men jag måste nog torka av byxorna lite när jag kommer fram. Borde kanske ha kemtvättat, men det tänkte jag aldrig på.
Jag åker till Ugglarp och imorgon drar vi därifrån för att fira hennes mamma i Göteborg. Hennes syskon kommer också och det blir hela paketet med middag och övernattning.
Så här snygg kommer jag att bli i morgon, fast kanske lite mer välkammad och välstruken, kanske med lite snyggare slipsknut och med själva slipsen instoppad innanför kavajen. Ja, lite mer fixad helt enkelt.
Jag ska försöka se lite gladare ut också men den svettiga looken i 32 graders värme lär väl bestå.
BAKOM KULISSERNA.
Denna gång får vi veta hur svårt det är att hitta rätt inställning på kameran när man fotar sig själv.
Så här såg den allra första bilden av min outfit ut.
Jag kommer att ha byxorna på mig i morgon.
Hej så länge, vi hörs om några dagar.
Mr Giles
Vi är en bit inne på tredje säsongen av Buffy. Hon verkar gilla det, men jag vet inte, jag börjar ångra att jag introducerade serien för henne. Min långbenta fjortisdotter ser likheter mellan mig och en av karaktärerna i serien och vi snackar inte Angel, Xander eller Spike här. Nej, det är Giles, Buffys väktare jag är lik.
- Ni har likadant hår.
- Mhmm.
- Och likdadana blodsprängda ögon.
- Jadå du.
- Ni ser lika trötta ut.
- De menar du inte?
Åt detta skrattade hon så att jag trodde hon skulle kissa på sig, det hade kunnat få bli min hämnd, men så långt gick det inte. Det är bara att bita ihop, hon ropar Mr Giles efter mig på sitt eget retsamma men kärleksfulla sätt. Dessutom har hon rätt. Vem sjutton tror jag att jag är? Hur är min självbild egentligen? Om jag nu skulle vara lik någon i tv-serien, så är det utan tvekan Rupert Giles.
- Ni har likadant hår.
- Mhmm.
- Och likdadana blodsprängda ögon.
- Jadå du.
- Ni ser lika trötta ut.
- De menar du inte?
Åt detta skrattade hon så att jag trodde hon skulle kissa på sig, det hade kunnat få bli min hämnd, men så långt gick det inte. Det är bara att bita ihop, hon ropar Mr Giles efter mig på sitt eget retsamma men kärleksfulla sätt. Dessutom har hon rätt. Vem sjutton tror jag att jag är? Hur är min självbild egentligen? Om jag nu skulle vara lik någon i tv-serien, så är det utan tvekan Rupert Giles.
Inte jag.
Inte jag.
Jag.
Mina båda balkonger
Jag har aldrig använt mina båda balkonger och varför vet jag inte. Nu ska det bli ändring på det tänkte jag.
Okej, okej, gamla plastmöbler och och en lykta med värmeljus gör mig inte till Ernst Kirschsteiger precis, men nog duger det till att ta sig en lite kvällswhisky i alla fall.
Motorfäste
Jag har besökt "min" bilmekaniker äntligen. Oljudet i min bil beror på att ett motorfäste behöver bytas. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta så jag gör ingetdera, jag bara betalar och hoppas att det dröjer till nästa reparation. Just nu önskar jag bara att bilen kan få vara helt okej en stund, säg ett halvår eller så. Mer begär jag inte
I morgon drar jag ned till Ugglarp igen. Jag kommer vara kvar över helgen och på fredag ska vi till Göteborg för att fira Ljusblås mamma som fyllt 70. Jag håller som vanligt tummarna för att bilen håller. Det märks väl om jag skulle tappa motorn gissar jag.
På tisdag ska jag hem igen, då ska bilen in på verkstad.
I morgon drar jag ned till Ugglarp igen. Jag kommer vara kvar över helgen och på fredag ska vi till Göteborg för att fira Ljusblås mamma som fyllt 70. Jag håller som vanligt tummarna för att bilen håller. Det märks väl om jag skulle tappa motorn gissar jag.
På tisdag ska jag hem igen, då ska bilen in på verkstad.
Upp och ned
