Ljusblå har inte precis lusläst min blogg under sommaren. Hon har väl i stort sett haft en internetfri semester, med några få undantag då hon pliktskyldigt uppdaterat sin egen. I helgen tvingade jag henne att kolla min rosa (eller lila) design i alla fall.
- Men, vad är det för bild? sa hon och syftade på profilfotot. Du ser gay ut Johan.

När vi var i Göteborg för att fira hennes mamma klädde jag upp mig en aning, ja ni såg ju själv lite grann av det i ett tidigare inlägg. Fast i Göteborg hade jag fixat skjortan, tagit på mig brallorna, snitsat till slipsen och kammat håret och så där.
Det var varmt, och jag kände mig inte helt bekväm i kostym och slips ska jag erkänna. Ljusblå var fin i klänning  men de övriga turisterna körde med shorts och t-shirt. När vi lämnade hotellrummet för att gå ned och äta hoppades jag att jag inte såg lika röd och svettig ut som jag kände mig.

Vid hissarna mötte vi två män i femtiofemårsåldern.
- Vad stilig du är, sa den ene och log. Ordvalet "stilig" sa mig att det inte var Ljusblå han beundrade, utan mig.
Det lät verkligen som att komplimangen kom spontant från hjärtat så jag log tillbaka:
- Tack så mycket.
Ljusblå fnissade hela vägen ned till bottenvåningen.

Vi sammanstrålade med de övriga nere i restaurangen. Det pratades, skrattades och fotograferades. Då hände det igen. En annan man kommer mot mig, blinkar med ena ögat och gör ett v-tecken åt mig innan har försvinner. Den här gången kom jag mig inte ens för att le tillbaka. Jag blev helt paff. Plötsligt hade jag blivit någon som äldre män flirtar med, någon som får gifta karlar att vrida på huvudet och grubbla över sin sexuella läggning. Värsta gaymagneten eller? Äh, så var det nog inte riktigt.

Även om jag anser mig vara rejält heterosexuell blir ändå lika glad över att få uppskattande ord från män som från kvinnor. Jag tycker det vore kul med ett samhälle där män kan ge varandra komplimanger bara sådär? Nu vet jag vad en turkos slips gör, nästa steg är att klura ut vilken färg som lockar andra könet. Gult? :-)