The Challenger - Upptäckaren!


I skrivande stund den garanterat senaste existerande bilden på Challe.

Han har blivit presenterad här förut men jag gör det igen. Mina damer och herrar, här är:
The Challenger - Upptäckaren!
Den lilla felöversättningen ska ni inte skylla mig eller Ljusblå för, det var så de sa på kenneln där vi hämtade honom.
Smeknamn: Challe.

Efter min första dag med totalansvar för hund vill jag skriva upp några plus och minus.

INTE BRA MED CHALLE:

1) Man måste plocka upp det hunden inte längre behöver i små svarta påsar. Challe är värsta bajsmaskinen och han verkar ha en inbyggd känsla för när han är precis mitt emellan två papperskorgar så att jag måste gå så långt som möjligt för att bli av med dem. I morse fixade jag första laddningen galant. När det var dags för den andra stack jag sönder sista påsen på en nyponbuske. No way att jag plockade upp då. Fast det kändes ok. För en gångs skulle hade han lagt den nära en buske och dessutom regnade det.

2) Lukten. Hundar luktar inte gott. Jag förstår inte hur människor kan stå ut med hundar. Han luktar illa om pälsen och ur munnen. Yuck. Skrotan och jag planerar att skaffa hundschampoo och ge honom ett bad i veckan. Tror ni det hjälper?

3) Hår. Ja, eller päls kanske. Bilen är luddig, mina strumpor är luddiga och innehållet i alla mail jag skrev idag på jobbet blev oerhört luddigt (jag försökte vara lite rolig bara).

4) Snarkar som en gris. Tja, det behöver ingen närmare förklaring.

5) Det hade inte blivit någon punkt fem och han inte just kommit och lagt sig under min stol. Vad gör han där då tror ni?
Jo, fiser! Oerhört ofint gjort. Det där beteendet kan resultera i en snabbannons på blocket om det upprepas. Hundprutt är inte min favoritdoft. Han kanske bara vill tala om att vi ska gå ut. Det ska vi snart.

BRA MED CHALLE:

1) Han skäller inte. Han känns väldigt lugn och stabil. Jag brukar säga att han är fin för att vara hund.

2) Han gillar mig. Ja, han blir jätteglad när jag kommer hem från jobbet. På morgonen blir han helt utom sig av lycka när jag vaknar, han rullar runt, ställer sig på bakbenen, lägger sig på rygg och viftar med både svans och ben. Och när Skrotan berättade att han hämtat mina skor och lagt på sin blå filt är det svårt att inte bli rörd. Challe är snäll och väldigt tillgiven.

3) Skrotan gillar Challe. Där får jag hjälp.

4) Challe har kort päls. Luddet blir kort och det han nu inte längre behöver och som jag måste plocka upp i svarta påsar fastnar inte i pälsen baktill. Hade så varit fallet hade jag inte varit hundvakt kan jag säga.

5) Challe kommer när jag ropar på honom när vi går utan koppel. Oftast. Om han inte får se en katt eller en annan hund eller någon brevbärare. Annars kommer han.

Min vecka med Challe kommer att resultera i många inlägg är jag rädd.
Nu ska vi ta en långpromenad.
Jag tar med kameran.
--
Uppdatering:
Jag tog med kameran men man har ingen användning för den om minneskortet sitter kvar i datorn.
Det var lite synd för utmed Göta kanal växte den största svamp jag sett i hela mitt liv. Den var så stor att Challe gick omvägar, han blev rädd för den. Den var jäklar större än hunden. Imorgon bitti kanske jag tar samma sväng.

Kommentarer
Postat av: eremo

Klart ni ska duscha/bada honom om han luktar illa. hundar ska inte alls lukta illa. det gör aldrig mammas hund till exempel. sen kan det bero på att han är gammal. han kanske har tandsten? men borsta tänderna på honom o se om det hjälper.

2009-07-21 @ 09:21:53
URL: http://eremo.blogg.se/
Postat av: Grannfrun

How Adorable... =)

2009-07-21 @ 10:15:28
URL: http://www.dramigbaklaenges.blogspot.com
Postat av: Ljusblå

Challe luktar jättegott. Du luktar jättegott. Jag älskar er båda.

2009-07-21 @ 12:41:22
Postat av: Lennart

Mina föräldrars dobermann tyckte inte alls om att bli tvättad. Det var inte lätt att hålla i 45 kg vild och stark hund i duschen då det behövdes. Han gillade inte ens att springa ner i en sjö och plaska. Då var det tvärtom med min schabrador, honom fick jag nästan aldrig att komma upp från sjön!

2009-07-21 @ 19:39:09
Postat av: Sara

Välkommen i hundägarnas värld! Jag hade en gång en kompis som i mörkaste höstmörkret inte insåg att påsen varit trasig förrän han kom hem efter promenaden och tog av sig vantarna. Det var riktigt mojsigt :-)

2009-07-26 @ 21:56:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0