Som en katt.
Just nu känner jag mig lite som en katt.
Nix, jag är inte sugen på vare sig råtta eller mus,
inte heller går jag omkring och kelar med folks byxben eller spinner.
Jag har verkligen inte tagit på mig kattmössan till jobbet.
För en stund sedan hittade jag en fästing på mig.
Det är väl en av nackdelarna med att krypa omkring i naturen med kamera.
Nu går jag omkring med rynkad panna och olustig känsla.
Någon äter på mig.
Jag vill inte ha den där och jag får inte bort den själv.
Den sitter på min sida, jag når den inte riktigt.
Hasse sa att jag skulle vara försiktig, jag kunde få ebola annars sa han.
Jag tror han menade en annan sjukdom.
Petra här har hund, hon borde kunna hjälpa mig.
Ursäkta min låga humor, men är du SÄKER på att du inte vill ha lite mus?
Vad gäller fästingen så var noga med att få bort huvudet, och dra rakt ut.
Attention, Petra. Bestämt men inte nödvändigtsvis vänligt, drar du rakt ut.
Hoppas verkligen att Ljusblå tagit TBE-spruta!!!
:o/
Jag får panik av fästingar. De är vidriga kreatur. Var tvungen att operera mig själv med vänster hand förra året, då jag fått en på höger armbåge. Japp, där det är som mest hud. Den fästingen måste ju ha förirrat sig rejält. Antagligen var den svårt sjuk och smittade mig med nåt skit också!!
Det finns visst speciella tänger för att ta bort såna där elakingar. Mina föräldrar hade en för att plocka bort dem på hunden. Själv har jag aldrig fått någon på mig.
På vår hund använder vi en grej som ser ut som en penna. Man trycker ut en liten snara av nylontråd, som man lägger runt fästingen, sedan drar snaran in sig i "pennan". Man vrider försiktigt på pennan samtidigt som man drar utåt. Fördelen med snaran är att man inte riskerar att klämma fästingen på kroppen, för då kan det tryckas in bakterier i såret efter bettet.
