Det kryper i kroppen på mig. Jag kan knappt sitta still. Jag vill till gymet nu! Jag vill ta i.
Bäst att vara lite försiktig med vad jag säger, Att ha tränat fyra gånger på två veckor ger mig inte rätt att ropa träningsnarkoman precis, men det pirrar och surrar, just nu i axlarna. Nej, det är inte träningsvärk, jag vet hur det känns.

Jag är ingen bredaxlad kille. Där har ni ett av mina komplex. Jag ser ut ungefär som en galge och kläderna hänger också som om jag vore en sådan. Jag avskyr att hänga en väska på ena axeln för den ramlar bara av hela tiden. Jag kompenserar genom att luta mig åt andra hållet, då hänger väskan kvar. Fast då ser jag jävligt sned och dum ut i stället.

I största hemlighet sitter jag alltså här med ett fåfängt hopp om att det är växtvärk. Att träningen så där 25 år för sent ska fått slumrande hormoner i kroppen att förstå att jag trots allt måste bli åtminstone normalt bredaxlad. Men det håller jag för mig själv, det skulle jag aldrig berätta för någon eller skriva om på bloggen.

Jag ska i väg och träna nu om en liten stund. Då har jag kört tre gånger den här veckan. Det behöver jag väl inte skämmas för i alla fall? Då är jag väl värd att köpa med en flaska vitt vin innan jag åker till Örebro?