Challe och Kalle


Odjuret med grannens lille Karl. 

Jag har gått omkring med en känsla av att jag varit för avigt inställd till den där hunden Ljusblå skaffat. Det betyder inte att jag gjort en helomvändning eller så, men jag ska inte gå omkring och muttra när min älskling äntligen fått den hund hon längtat och pratat så mycket om? 

Jag var nog mest rädd för att det där djuret skulle stjäla all uppmärksamhet från mig men oron är kanske obefogad. Vi satt ute och grillade med mina föräldrar i lördags och när Ljusblå kärleksfullt körde sina fingrar genom min grå kalufs sådär som jag bara älskar, förstod jag att hon fortfarande tycker om mig. Och när hon sedan kastade bollen bara till mig så att jag fick springa och hämta den försvann alla tvivel. Det finns plats för både Challe och mig. Om Challe gör min tjej glad så gör den mig glad. Jag ska försöka intala mig det i alla fall. Så här tio mil bort kan jag nästan komma på mig själv med att längta efter den. Nästan. Särskilt när man ser en bild som den ovan. Challe är löjligt snäll och otroligt tillgiven.

Jag har som bekant identifierat några saker jag upplever som problem i samband med hund. Nu gäller det att hitta lösningarna också. 

Problem 1: Hundhår.
Lösning: Klädrullar! En rulle med klister där allt hår fastnar är supereffektivt! Särskilt om man använder den direkt på hunden.

Problem 2: Dofter.
Lösning: En hund luktar nog hund hur man än gör. Man kanske vänjer sig. Det där oavbrutna pruttandet är en värre nöt att knäcka, särskilt som mitt förslag med vinkork i hundrumpan inte ens övervägdes. Att smeta in överläppen med bensin eller något annat som luktar starkt kan vara ett alternativ, men just nu står mitt hopp till att Challe-gaserna inte är någon kronisk åkomma. En doftfri söndagförmiddag fick mig åtminstone att hoppas på det.

Problem 3: Ofrivilliga promenader.
Lösning: I lördags och söndags vaknade jag av att dörren slog igen då Ljusblå och Challe försvann i väg. Jag förväntas tydligen inte hänga med ut, inte varje gång i alla fall. Så här års skulle det kunna vara okej och kanske rentav skönt med en morgonpromenad. Men det kommer andra tider. Tider när det regnar, snöar och är allmänt otrevligt ute. Om jag då skulle bli avkrävd att följa med ut och gå har jag redan svaret klart: "Älskling, det är din hund". Båda morgnarna jag nämde ovan såg jag också till att kaffe med varm, vispad mjölk och frukost komplett med morgontidningen fanns på köksbordet när hon kom tillbaka.

Jag lär återkomma i ämnet hund.

Kommentarer
Postat av: pangis

Ha.. du veknar Doc, du veknar:-)

2009-05-06 @ 13:06:06
URL: http://www.pangbruden.blogspot.com
Postat av: Mia i Gävle

Snart ligger hunden i sängen.......... på din kudde :o)

2009-05-06 @ 13:24:10
URL: http://livethosmig.blogg.se/
Postat av: eremo

hunden ser iofs inte alls glad ut på bilden....mest rädd o på sin vakt.

2009-05-06 @ 16:52:26
URL: http://eremo.blogg.se/
Postat av: Dagens Eko

Att hundar luktar beror till stor del på den maten dom får. Byta foder kanske är en idé?

2009-05-06 @ 22:44:37
URL: http://dagensekosblogg.wordpress.com
Postat av: Lina

haha...jag tror det kommer att bli en grymt spännande följetong;)

2009-05-07 @ 08:57:07
URL: http://litenfro.blogg.se/
Postat av: Ester

Hjärtat sa samma sak- "Det är din hund."

Nu är det han som går ut kl 05:30 på mornarna...



Kvinnlig list.

2009-05-07 @ 21:27:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0