Under de första dagarna med sitt nya fordon körde moppekillen omkull. Å nej, det var inte hans fel, inte alls. Det var ju en bilist som inte såg sig för, det var därför han var tvungen att tvärbromsa i rullgrus så att balansen förlorades. Ärligt talat var jag livrädd första tiden. Jag tyckte inte att han var försiktig alls, eller åtminstone inte att han hade tillräckligt omdöme, moppen kändes som en leksak tyckte jag. Jag var rädd att han skulle skada sig.

Den där vurpan var nog nyttig för honom. Moppen jag köpte var så fin. Begagnad men princip i nyskick, inte en repa fanns där. Det fanns det nu plötsligt och det grämde honom. Vi hade ett snack där jag förklarade att det enda viktiga för mig var att hans egna skador inte var värre än de skrapsår han fått, mopeden kunde vi alltid fixa till så småningom.

- Du vet väl att omkullkörningen berodde på att du hade för hög fart? sa jag också.
- Nej, det hade jag inte. Det var ju bilen som....
- Sluta. Om du inte hinner bromsa för en bil, även om den körs av någon som gör fel, så kör du för fort, så är det bara.
Jag tror jag fick honom att tänka efter. Jag tror han förstod att det för en mopedförares del spelar ganska liten roll vem som hade rätt och vem som hade fel i händelse av att man kör på en bil.

Förutom reporna som blev har backspeglar och annat suttit löst. Dessutom har den ju inte gått helt bra motormässigt. Den har stannat till och från, något jag trott var vatten i bensinen och som jag försökt lösa med hjälp av karburatorsprit. Jag har inte riktigt lyckats och jag har inte riktigt engagerat mig som  jag känner att jag borde. Jag har skyllt på kyla, regn och mörker, att jag inte haft verktyg (sant iofs) och sagt att jag ska titta på moppen längre fram i vår. Nej, jag har inte alls ställt upp som min egen farsa gjorde när jag hade moped. För honom var det inga problem att skruva ned en motor i molekyler och sedan sätta ihop den igen, inte ens i ett svinkallt garage mitt i vintern. Jag fattar inte hur han orkade med oss tre bröder och våra maskiner, men jag hoppas att det till åtminstone en del var av eget intresse.

I går gjorde jag ett nytt försök. Med nyinköpta verktyg satte jag fast handtag och speglar. Jag skruvade bort plastkåpor för att se hur bränslet från tanken egentligen tog sig ned till motorn. Herregud, en moped 2009 ser inte alls ut som en moped gjorde 1980. Jag hittade ett bränslefilter men det verkade inte igensatt. Jag hittade en slang som hade hoppat bort pga av att den spruckit i ena änden. Jag tror den hade med bränsle/luft att göra, så jag klippte av den trasiga delen  och satte den på plats. Någon mopedmek är jag inte, men det där misstänker jag är ganska viktigt.

Sedan fick grabben testa. Det verkade fungera bra. Om det funkar lika bra i dag vet jag inte men om det inte gör det får vi nog lämna in den. Min pappa hade skruvat sönder alltihop tills han förstod vad som var felet, men det är han det.

Håll tummarna.