Något som kan göra mig lite småsur är följande:
Man vaknar tidigt, trotsar kroppens tysta protester, packar väskan och tar bilen in till gymet. Man parkerar bilen, hänger väskan på axeln och går in. Väl där upptäcker man att kortet som behövs för att komma in i själva hallen saknas.
Det är inte i väskan, inte i byxorna och inte i jackan. Fan också.
Fast den här gången hittade jag kortet i bilen, så jag fick min morgonträning i alla fall. Jag ser seriöst på det här och vill inte att mitt besök i tisdags morse skulle bli en en gångsgrej.

När jag kom in promenerade en kvinna på löpbandet (kanske borde det heta promenadband då? Och vad kallas det när man som jag snubblar på bandet? Pannband? Äh, jag bara fånar mig.)  När jag var klar efter 50 minuter gick hon fortfarande där. Ok, det var duktig jobbat, men varför i helskotta väljer man att skava omkring på ett band inomhus bland svettiga karlar framför en stund ute i friska luften med solsken och fågelsång? Kan man gilla svettiga karlar?

Jag borde skaffa mig en vettig träningsväska. Jag gillar ryggsäckar. Man skulle kunna säga att jag är ryggsäcksfantast (ett ord som lämpar sig väldigt mycket bättre i skrift än i tal). Just nu kör jag med min stora blå från Biltema. Den är jättefin och inte alls särskilt Biltema-aktig, men när jag skriver stor så menar jag STOR. Mina kollegor skrattar åt mig men själv fattar jag inte hur man kan få plats med allt i en mindre väska. Man vågar ju inte lämna kvar något i omklädningsrummet.

Det är torsdag och jag har tränat 2 gånger den här veckan.

Jag känner mig snygg.