16 år
Den här killen fyllde 16 år igår.
Jag fattar inte var tiden tar vägen.
Kanske till samma ställe som mina glasögon?
GRATTIS!!!
Officiellt saknade
SAKNADE
Mina glasögon är nu att betrakta som officiellt saknade.
På fullaste allvar lade jag nycklar och sax i vardagsrumsfönstret enligt Monicas förslag, men de har inte kommit fram.
Jag har letat på alla ställen jag kan leta tycker jag.
Det märkliga är att jag inte går några längre sträckor utan glasögon. Där jag tar av mig ett par tar jag på mig ett annat plus/minus tio meter i hemmet. Det minne jag har kvar av sista gången jag använde glasögonen stödjer också detta.
Det värsta som skulle kunna ha hänt är att de olyckligt hamnat i en påse som sedan kastats. Då och då gör jag rena panikstädningar i bilen. Något som talar mot det händelseförloppet är att jag faktiskt är rädd om dem. Om jag skulle få för mig att byta glasögon i bilen så lägger jag dem alltid i ett fodral, och jag har ju alla fodral.
Att efterlysa sina glasögon på en blogg känns inte jättesmart. Chansen att de är hemma hos någon av er läsare är mycket liten, och skulle de ändå dyka upp där vore det ett mysterium större än vad jag tror att jag skulle klara med förståndet i behåll.
Jag tror inte att de är i Örebro, men jag ska riva hennes hus sten för sten i helgen.
Saker som försvinner - del 2
De finns inte.
Det sista jag minns är att jag kom hem med en längtan att ta av mig dem. De klämde och skavde lite på näsan sådär som nya glasögon gör innan man varit tillbaka hos optikern ett par vändor. Jag tror det var tidigare i veckan, men jag är inte helt säker. Kan det ha varit i helgen? Kan de vara kvar hos Ljusblå? Jag frågade henne i morse men hon hade inte sett dem. Minnet säger att jag tog av dem hemma, men jag börjar kanske känna mig hemma i Örebro också.
Saker som försvinner kan göra mig totalt galen. Särskilt glasögon för 8000.
Försvunna saker
inte om tvättstugor och strumpor i första hand, det är ett mysterium som förtjänar en
egen utredning i Arkiv-X, jag menar andra grejor.
Det var ett tag sedan jag kom över jättegummikrokodilen som försvann i sexårsåldern när
vi flyttade från Linköping till Mantorp. Men jag tänker ofta på mina fotokromatiska glasögon
som kom bort för kanske två år sedan. Kameran jag lade på biltaket. Okej, den vet jag
åtminstone när och hur den försvann, men jag undrar ofta var de där sakerna är just nu,
för någonstans är de ju. Bara för att jag tappat kontrollen innebär det ju inte att sakerna
försvunnit från jordens yta. Var är mina glasögon egentligen? I vilket skrymsle hamnade
de? Hos vilken av alla hittegodsavdelningar väntar de på att jag ska höra av mig?
Och kameran? Vad hände efter att den ramlat ned från taket? Gick den sönder helt, lite
grann eller inte alls? Hittades den av någon? Funkade minneskortet? Har något tittat på
våra semesterbilder, eller ligger kameran fortfarande omöjligt osynlig under vatten och
grästuvor i ett dike?
Ibland kommer försvunna saker tillbaka också. En plånbok som varit borta i sju år hittade jag i
garaget. Visserligen var den tom och de kort som fanns i hade jag för länge sedan ersatt, men
det kändes ändå bra. Jag gillar inte när saker försvinner spårlöst.
Just nu funderar jag lite över ett par av mina nya glasögon faktiskt. Äh, jag har bara saknat
dem några dagar så de kommer säkert fram. Tills dess maler den där frågan i huvudet.
Var sjutton är de?
Ungjävlar
Onsdag morgon:
På gymmet tidigt. Inte jättetidigt, men något innan åtta i alla fall.
Det blev ingen träning.
Torsdag morgon:
På gymmet tidigare: Lite efter sju.
Det blev ingen träning.
Jag trodde verkligen att det skulle vara lugnare nu när ungdomarna från John Bauer har lov.
Jag räknade med mindre trängsel i omklädningsrummen och färre huvuden med spretiga frisyrer
och mössor inne på gymmet. Istället går det knappt att få plats med bilen på parkeringen utanför
(och den är stor).
Hundratals ungar med bandyklubbor i sexårsåldern och uppåt tillsammans med sina föräldrar
väller in som myror i lokalerna. Okej, de ska säkert inte in på gymmet, men jag pallar helt enkelt
inte med sardinburkskänsla vid dusch och ombyte.
Jag är irriterad på dem.
Ungjävlar, kan ni inte sitta hemma och spela dataspel som normala barn?!
Stoppa in den här
den är avsedd för öron. Nyss hemkommen från ett riktigt bra rep och med bra mycket mindre
öronpip känns det som att apotekets proppar var väl värda sina 31 kronor.
Lite lat
- Gör du?
- Fast jag skulle älska dig mer om jag fick något att äta.
- Jaha du.
- Fast det är klart, jag kan ju laga mat själv.
- Ja, du verkar lite lat tycker jag.
- Det är jag.
Återvinning: Nej men vad spännande!
Ännu bättre är att man gå tillbaka till den gamla bloggen och återvinna inläggen som fanns där.
Gamla inlägg blir som nya, särskilt med enstaka omformuleringar eller stavfelsrättningar.
I kategorin Recycled kommer jag att återvinna inlägg jag var lite extra nöjd med, eller som jag
tycker fick för lite uppmärksamhet.
Oktober 2007
Igår mötte jag Popkillen Ica Maxi. Han hade en överfull varukorg i handen, precis som jag.
Jag känner Popkillen bara lite ytligt sådär, vi umgås inte privat men när vi ses säger vi "hej"
och "tjena hur är läget" och sånt, lite artighetsfraser ni vet.
Precis så sa han faktiskt:
- Tjena, hur är läget?
- Bara fint, svarade jag. Själv då?
- Det är kanon. Han höll upp korgen där ett paket blöjor låg överst.
Popkillen hade alltså blivit farsa. Det visste jag inte.
- Nej men vad spännande! Jag hade det där överdrivet glada tonfallet som man
nästan bara har när man får höra riktigt glada nyheter.
- Eh... ja... det är sånt som går åt, sa Popkillen, log lite snett och skrattade till kort.
- Jag måste dra vidare, sa han sedan. Vi hörs.
Jag tyckte väl att han såg en aning konstigt på mig och så fort han tagit två steg bort
kom jag på varför. Det var inte inte alls några blöjor som låg i korgen.
Det var ett paket toapapper.
Jag ville vända mig om och förklara, men jag kom inte på något att säga.
Han måste ha tyckt att jag var helkonstig.
Jag skrattade för mig själv resten av shoppingrundan på Ica.
Impad
Jag är impad över att Skrotan kom så här långt, men ärligt talat,
har den här sysselsättningen någonsin slutat med annat är fula ord?
Nu är det klippt
- Hur vill du ha håret? frågade kvinnan med sax i handen.
- Jag vill ha mycket lägre hårfäste, svarade jag.
Det gick inte. Inte ens för hutlösa 300 spänn.
Jag får vara nöjd ändå. Man tänker mindre på all panna när man har en frisyr som inte ser ut som om man försöker dölja något.
Tokio Hotel
Jo, han hänger med till Globen den 4:e mars för att se konserten. Jag ville inte låta henne gå själv.
Jag kan inte påstå att jag är lika exalterad som Skrotan, men det kan nog bli ganska intressant ändå.
Hon har helt hjärntvättat mig så låtarna kan jag ju.
Så var min helg
På lördagen körde jag ett pass i gymmet (kolla eremo, två m!), därefter drog jag till Örebro och tillbringade lite tid med Ljusblå, Bus och Bråk. Huset var svinkallt efter som Ljusblå hade alla fönster och dörrar öpnna. Ja, man måste vädra en del när man värmer mjölk och tror att man ska hinna hänga upp tvätten under tiden.
- Hur ofta bränner er mamma vid mjölken, frågade jag Bråk.
- Minst två gånger i veckan, blev svaret.
Den här gången var det riktigt illa bränt. Den där tjejen kommer elda upp hela huset en vacker dag.
Jag lagade cykelpunkteringar som inte behövde lagas utan bara pumpas. Vi gick på bio och såg Disney/Pixar-filmen "Upp". Ljusblå är en av få jag känner som kan gråta till animerade filmer, men det är lite gulligt tycker jag.
Söndag
Åkte hemåt och hämtade upp Skrotan, sedan drog vi till mina föräldrar i Mantorp.
Ungefär så var min helg.
Är inte dagboksinlägg lite tråkiga?
Gina Tricot
Om jag ger min dotter alla pengar jag har kanske jag kan göra ett seriöst kliv in i
modebloggsvärlden. Medan jag funderar på den saken kan jag bara konstatera att den här
tjejen valde att lägga hela månadspengen hos Gina Tricot, samma dag den kom.
Busfrö!
Jag behöver klippa mig
Desperat.
Alternativ 1)
Knalla över till Mjärdevi Hårstudio.
Fördel: Nära, tidsekonomiskt.
Nackdel: Dyrt., 280:- eller liknande.
Tanke 1: Ljusblå har klippt mig de två senaste gångerna gratis. 280/3=93 ungefär. Gnissel....
Tanke 2: När en kvinna går till frissan kostar det väl 1200 oavsett val av frisör?
Ja, om man inte inte heter Ljusblå och ber sin nioåring klippa henne förstås.
Jag borde vara glad att jag är man ur hårvårdskostnadssynpunkt.
Alternativ 2)
Ta bilen till T1 och Salong Nice.
Fördel: Billigare, 140:- ungefär.
Nackdel: Jag är inte alltid säker på att de förstår hur jag vill ha håret (dvs lägre hårfäste/mindre panna haha) eller en frisyr som inte framhäver pannan jag nu måste dras med (okej, min panna tar upp alldeles för mycket av mina tankar just nu). Dessutom är den yngre kvinnan som brukar jobba där otroligt långsam, det kommer att ta längre tid att åka dit. Som om inte det räckte hävdade hon senast att det var svårt att klippa mig pga min huvudform. Ja, hon föreslog till och med att jag skulle sova på andra sidan för att det skulle rätta till sig. Kossa!!
Tanke: Priset tilltalar mig men... neeeej... jag vill helst inte... hinner inte...
Alternativ 3)
Vänta tills imorgon, då kanske Ljusblå kan klippa mig.
Fördel: Med största sannolikhet helt gratis.
Nackdel: Jag tror att Ljusblås frisörkunskaper räcker alldeles utmärkt till att toppa och snygga till en redan befintlig frisyr. Första gången hon klippte mig var jag mer nöjd med resultatet än jag någonsin blivit hos en frisör, andra gången gick jag i självmordstankar. Resultatet kan kanske bli en överraskning åt vilket hålls om helst.
Tanke: Ljusblå får gärna klippa mig igen, men just den här gången känner jag för att gå till någon som kan ge mig självförtroendet tillbaka.
Alternativ 4)
Sätt eld på skiten.
Fördel: Billigt! Snabbt!
Nackdel: Smärtsamt. Kanske inte så snyggt.
Tanke: Om du leker med elden kissar du i sängen.
Antagligen kommer jag sitta här och gnälla över mitt hår nästa fredag också.
Bildextra från helgen
Bilbatteri
Bilen startade.
Jag har alltid trott att ett bilbatteri blir sämre succesivt, att man märker det på vintern för att startmotorn segar när det är kallt ute. Men tydligen kan ett bilbatteri gå från perfekt till totalt värdelöst på en sekund eller så.
Nu ska jag snart åka på utvecklingssamtal med Skrotan, sedan ska vi repa med bandet.
Tack pappa.
Franska bilar gör sig bäst stillastående
Det står ganska bra där tycker jag. Franska bilar gör sig bäst stillastående på parkeringar.
Min klurige far är på väg hit.
Leendet alltmer ansträngt
När jag skulle åka hem från jobbet idag fungerade inte fjärren till låset på bilen. Trist, särskilt som bilnyckeln jag har inte passar till själva låset i dörrarna, det går alltså inte att låsa upp manuellt så att säga. Tur i oturen är det då att låset på passagerarsidan fram inte låses alls, vare sig med fjärr eller något annat, så att man alltid kan komma in där. Det gjorde jag.
Men när jag satte nyckeln i tändningslåset, för där funkar den åtminstone, hände ingenting heller. Det var alltså inte fjärrkontrollen som var trasig, det var resten, bilen alltså. När jag säger att inget hände så menar jag verkligen inget. Ingen lampa lös, inte det allra minsta klick eller klonk som tydde på att en nyckel vreds om, syntes eller hördes.
Jag hade åtminstone startkablar i bilen, det har nog alla Renaultägare med överlevnadsinstinkt och jag fick ganska snart tag på en kollega med fungerande bil. Vi kopplade ihop batterierna. Skillnaden i resultat blev exakt noll. Inget lös, inte hördes. Stendöd. Vi gav upp. Efter en stund kom min chef ut för att åka hem. Där har jag i alla fall lite tur, han bor ju ca 200 meter från mig och jag kunde åka med honom hem.
- Där står en till med motorhuven uppe, säger chefen efter en stund och nickar mot en bil trehundra meter bort.
- Det är säkert en Renault, sa jag.
Det var det.
Jag kan fortfarande le åt eländet, men ska vara ärligt så känns leendet alltmer ansträngt.
Jag är oerhört trött på den där bilen.
Jättetrött.
Hamster on crack?
Nu har hon hållt på i snart fyra timmar.
Videokvaliteten är tyvärr inte den bästa.
Hängandes med käften i taket
För andra kvällen i rad har jag släppt ut hamstern på golvet i sovrummet. Jag vågar helt enkelt inte ha henne i buren. Varför? Jo, för att hon är totalt dum i huvudet.
Hon klättrar på gallret i buren från botten, förbi första våningen, passerar andra våningen och blir hängandes med käften i taket. Inte länge dock, för där ramlar hon snart ned med en sjujäkla duns. Jag begriper inte vad som hänt. Hon har hållt på så här i flera veckor och beteendet verkar bara bli värre och värre.
Har Jåttan fått nog av jordelivet? Försöker hon ta livet av sig? Jag borde filma kräket för att visa er.
----
Uppdatering:
Fan! Tror ni inte råttjäveln hittade ett hål i väggen vid garderoben och försvann där. Hittar hon inte ut själv blir jag tvungen att bryta upp väggen. Hon får överleva eller ta livet av sig bäst hon vill i buren nu.
Om jag hittar henne vill säga.
Uppdatering 2:
Hon kom fram vid en annan garderob.
Sedan dess har odjuret blivit inlåst i sin bur och filmats.
Nästa inlägg blir med youtube-klipp.
Representation is da shit
Åh nej, hela min blogg andas köpstopp och spartankar.
Ni vet vems fel det är.
- Tjena, hur är läget?
- Tjena, hur är läget? hojtade jag till honom där han stod på andra sidan frysdisken inne på Ica Maxi.
- Jodå... nja, sådär. Erika flyttade idag så det har väl varit bättre.
Här kundvagnsfrontalkrockar man nästan med en kille man känner väl, men som man man inte pratat med på några år och det är väl klart att "hur är läget" eller liknande tillhör kategorin oundvikliga meningar. Om jag bara träffat på honom om en månad, eller åtminstone om en vecka, så hade det kanske varit okej. Men just idag, just samma dag som hans fru efter 30 år eller så tagit sitt pick och pack och lämnat honom, sitter antagligen orden "hur är läget" som en kniv i hjärtat. Han såg så ledsen ut.
Jag ska aldrig mer fråga någon hur läget är.
Världens snabbaste hund
Världens snabbaste hund lystrar till kommandot "kom" och sätter fart så att öronen flaxar på stranden i Ugglarp. Själv är jag lite mör i kroppen efter 110 mil i en Renault Megane. I övrigt hade vi en kanonhelg. Mer bilder kommer, men först måste jag jobbajobbajobba.
Halloween
Screams break the silence
Waking from the dead of night
Vengence is boiling
He's returned to kill the light
Then when he's found who he's looking for
Listen in awe and you'll hear him
Bark at the moon
Aldrig har en text av Ozzy Osbourne passat så bra på min blogg som inför Halloween.
Glöm midsommar, jul och nyår. Skräckfilmsfantasternas favorithögtid är nu, äntligen!
När pumporna lyser orange i grönsaksdisken på Ica Maxi, när häxnäsor och håriga gummihänder trängs bland flaskor med låtsasblod i leksaksbutiken, då blir det ny design på docbloggen igen.
Nu längtar jag bara till den årliga Halloween-festen.
MOOOOAAAAAHAHAHAHAHA!!!
Just det... jag måste ju visa hur det såg ut innan också.
Igår kom jag att tänka på dig - del 3
Det visade sig att mannen i programmet inte bara dök upp hemma hos folk och överraskade som jag trodde.
Nej, han åkte inbjuden ut tjejmiddager och dylikt och fick faktiskt betalt för sina "tjänster".
Jamen då förstår jag.
Skämt åtsido, så förstår jag ändå inte, men nu känner jag ändå att jag kan lägga det bakom mig.
Puh!
Starkare
Jag fyller noggrant i de där lapparna med maskiner, vikter och antal repetitioner och tack vare det kan jag nu se att jag sakta blir starkare. Magmördaren körde jag på 30 kg i början. När jag provade på 35 kunde jag inte rubba mer än en liten bit och då med ryggont som resultat. Idag körde den 3x30 på 35 kg och jag hade orkat mer.
Jag kan också tydligt se att jag tappar en del om jag varit borta ett tag pga av sjukdom eller semester, men även att det inte tar speciellt lång tid att komma tillbaka.
Att få resultat svart på vitt en den enda sporre jag har förutom Ljusblås glada tillrop.
Igår kom jag att tänka på dig - del 2
Jag:
- Alltså, varför kom du att tänka på mig egentligen? Det måste du berätta.
Säljarn:
- Hahaha... njaaa.... jag vet faktiskt inte.
Jag:
- Jag har ju liksom inte för vana att åka hem och ru**a hos människor.
Säljarn:
- Hahaha... men det kanske är en hemlig önskan du har?
Nu står det helt klart att vår säljare har fantasier om mig.
Isch!
Igår kom jag att tänka på dig
Säljare:
- Godmorgon Johan! Igår kom jag att tänka på dig.
Jag:
- Jaha, hur kom det sig?
Säljare:
- Det var en sån där fråga Olle-dokumentär på tv.
Jag (road):
- Och då kommer du att tänka på mig?
Säljare:
- Ja, det handlade om en man som åkte runt och ru**ade hemma hos folk.
Jag (oroad):
- OCH DÅ KOMMER DU ATT TÄNKA PÅ MIG??!!
Säljare:
- Ja... alltså när jag ser dig stå så här som du gör nu så kommer jag att tänka på det. Fast skillnaden mellan dig och honom är att du är snygg, han var ganska sjaskig och inte särskilt fräsch. Det var inte speciellt uppskattat kan jag säga.
Jag:
- Och det är den enda skillnaden du kommer på?
Någonstans där blev mitt kaffe klart och jag gick förbryllad tillbaka till mitt skrivbord.
Jag inser nu att det här inlägget måste få en fortsättning. Jag behöver nog förstå varför han kom att tänka på mig i samband med det där programmet.
Jag återkommer i ärendet.
Mormor
- Hej!
Jag:
- Hej på dig du.
Pojke:
- Mormor!
Pojkes mamma:
- Nej, det är inte mormor.
Jesus, jag måste verkligen gå och klippa mig.
Fotboll
"Ja, andedräkten", kanske somliga säger, men jag tänker på något annat: Bollar.
Kasta en boll på gräset och försök få Challe att springa efter den. Hundra spänn på att han inte ens tittar åt det hållet. Jag är precis likadan, totalt ointresserad av bollsporter.
Jag har aldrig någon koll på när VM eller EM är. Jag planerar aldrig någonsin in att se en fotbollsmatch på tv. Jag vet att det har varit något stort nyligen, något VM-kval eller så och att Sverige nog åkte ur i någon match mot Danmark(?) och självklart vet jag vem Zlatan är. Men när det börjar pratas fotboll runt fikabordet blir jag bara sömnig. Hur kan så många vuxna människor ägna så mycket tid och tankar åt bollar?
Okej, om jag mot förmodan skulle hamna på läktaren vid en fotbollsmatch, eller kanske mer troligt, i soffan när det är en fotbollsmatch på tv, då kan jag tycka att det är spännande. Jag kan till och med resa mig upp och på grottfolksmanligt vis vråla "JAAAAA" så att halva ölglaset i högernäven skvimpar ut när Sverige gör mål. Jag kan ryckas med, känna och förstå stämningen, men där går gränsen. När matchen är slut försvinner intresset.
Många män tar för givet att alla andra män är lika intresserade av fotboll som de själva är. Det kan ställa till det lite för mig. På frågan om vem som vinner ikväll kan jag ibland låtsas vara insatt, gissa och glatt säga "Sverige såklart", en gissning som direkt idiotförklarar mig om det inte är en sverigematch man syftar på. "Svårt att säga" eller "Vad tror du?" brukar kunna vara mer användbart.
Nu är det inte så att jag ser ner på den stora massa som älskar fotboll, jag vill snarare beklaga att jag saknar den där fotbollsgenen som ger så många människor så mycket att prata om. Jag står liksom utanför den gemenskapen som fotboll bygger. Det är lite synd tycker jag.
Behöver jag säga att jag inte själv är jätteduktig på aktiviteter som har med bollar att göra?
När Challe och jag tar våra morgonpromenader diskuterar vi aldrig fotboll.
Det är rätt skönt åtminstone.
Fotboll var bara ett exempel: Samma sak gäller golf, bandy, handboll, basket, volleyboll... you name it.
Hjärtslag
Beroende på vad jag väljer kan känna eller höra mina hjärtslag. De dunkar i öronen eller pulserar i fingrarna. Igår kväll hade jag svårt att sova för att mitt hjärta väsnades.
Jag räknar inte med att dö. Jag känner inget tryck över bröstet och inget som "strålar ut" i vänsterarmen, alltså tror jag inte att jag har en pågående hjärtinfarkt. Däremot känns det obehagligt, det gör det väl alltid när man har känningar i hjärttrakten kanske? Om jag fortsätter räkna ...5...6....7 i en hel minut kommer jag nästan till 100. Åtminstone igår. 100 i vilopuls är lite galet tycker jag.
Det går så jäkla mycket virus och skit nu så det kanske bara är att vänta ut. Det har varat några dagar nu.
Under tiden jag väntar funderar jag på att gå till läkaren, bara för att kolla.
Minneskortet
I lördags sålde vi av med lite skräp på loppmarknad igen, Ljusblå, Bråk och jag. Jag hittade två par gamla barnskridskor och ett helt gäng tavlor i förrådet. Ljusblå hade böcker och en massa annat.
Det blev lite pengar istället för att bara kasta. Det är bra.
Jag hade tänkt ta några bilder där, till min eller till hennes blogg tänkte jag, men minneskortet till kameran satt inte i så det blev inget. Jag letade som en tok i väskan, men jag antog att kortet fortfarande satt kvar i pc'n hemma. Sådär gör jag ofta, jag tar ur kortet ur kameran och sätter det i datorn för att tömma det, sedan blir kortet kvar där.
När vi repade igår ville jag också fota, jag behöver fler fina svartvita bilder till hemsidan, men kortet var inte i datorn heller. På vägen dit stannade jag till på jobbet, jag misstänkte att kortet kanske satt i den datorn. Icke.
Nu vände jag verkligen ut och in på väskan och letade precis överallt. Jag drog slutsatsen att jag troligen tappat kortet.
Igår kväll, när jag rotade i väskan efter något annat, hittade jag minneskortet. Jag hade alltså kunnat fota både på loppmarknaden och i replokalen om jag inte varit så blind.
Händer det er också, att så länge ni letar efter något vägrar det komma fram, men låter man bra bli att anstränga sig så snubblar man nästan på det?
Ta kontrollen
Jag tycker inte att jag överkonsumerar på något sätt. Jag har högre inkomst än vad hon har, jag pensionsparar inte (för att jag inte kommit igång och för att jag är dum i huvudet), jag har ingen morgontidning och jag ger fan i tv-licensen. Ändå skulle jag gå back eller möjligen jämt upp om jag hade hennes lön. Jag begriper inte hur hon gör helt enkelt.
Nu ska jag inte klaga. De månader jag inte köper nya glasögon eller häver ut pengar på bilreparationer kan jag lägga undan en rejäl peng, men kunde jag leva som hon gör skulle jag spara groteska mängder.
Att veta var man lägger pengarna är givetvis nyckeln till framgång här och jag har i omgångar försökt att föra kassabok för att få kollen. Jag sparar mina kvitton och skriver in dem i mitt excelark, men sedan tar det stopp. Kvittohögen i plånboken växer tills sömmarna i svinlädret hotar att spricka. Småutgifter utan kvitton hålls i huvudet i tre dagar sedan försvinner allt utom just känslan av att något är missat.
Det är helt enketl för jävla tråkigt med siffror.
Ser jag lite i backspegeln är jag ändå stolt och nöjd. För tre år sedan hade jag billån och andra skulder på en bra bit över två hundratusen, jag gick back varje månad i flera år - lyxfällan väntade runt hörnet.
Idag har jag tjugofem tusenlappar på sparkontot och ändå har jag köpt en bil, reparerat densamma för idiotjävlamycket pengar, köpt glasögon, köpt en moped till sonen, köpt en cykel till Skrotan och sett till att hon kan fortsätta rida.
Nästa månad ska jag göra ett nytt försök att ta kontrollen. Jag måste få reda på var mina pengar ta vägen, inte för att jag är i ekonomisk kris, inte för att jag måste vända på varje öre, men för att få lugn och ro i själen. Jag har helt klart en del utgifter som tex bensin och underhåll för barnen som Ljusblå inte har, bara det förklarar kanske hälften av spargåtan. Jag tänker inte tävla, för då evolverar hon och lär sig äta luft, men jag borde verkligen kunna spara mer än vad Ljusblå gör. Jag måste nog bli lite petigare med pengar helt enkelt.
Den här bloggen kommer inte att bli köpstopp2 men mina utgifter ska kartläggas!
Vispgrädde
Deprimerad? Jag brukar aldrig använda det ordet om mig själv, men kanske, för i stället för att träna fokuserade jag på att äta av Skrotans kladdkaka med vispgrädde till. Den här gången lyckades hon verkligen med kakan och vispgrädde är knark för mig.
Jag förföll till en livsstil som mynnade ut i fettpanik, konditionsångest och inbillad (hoppas jag) åderförkalkning.
Imorse ringde klockan 06:00.
Jag snoozade tre gånger men fick till sist ned fötterna på golvet och 07:00 var jag på gymet.
Det gick bra och nu känner jag mig lite lugnare.
Visst är det märkligt hur kroppen protesterar mot försoffning när den väl vant sig vid att röra sig?
Nu måste jag bara se till att det blir fler gånger den här veckan, helst två till.
I helgen utbrast Ljusblå med alla möjliga sorters förtjusning att hon kunde se antydan till magrutor på mig. Jag tror i och för sig att hon överdriver, hon säger bara så för att sporra mig att fortsätta träna.
Förresten även om det var sant, så var det innan all vispgrädde.
Stålnäsans hemsida
Jag blev riktigt nöjd med utseendet på vår hemsida ska jag erkänna. Titta gärna in genom att klicka på länken.
Under menyvalet musik kan ni också höra hur vi låter.
Några saker bara:
Jag låter tyvärr inte som David Coverdale.
Ni kommer att höra några falska toner och ni kommer le åt hur ansträngt det låter på de höga partierna.
Men vad sjutton, vi är bara ett ett gäng halvgamla gubbar som leker med musik, den snygga hemsidan till trots.
:-)
Spargrisinfluensan
I morse tog jag fram en med kycklingfilé och ris men jag glömde den på byrån i hallen.
Vitsen med att göra matlådor försvinner liksom om de står kvar hemma. Jag kan åka hem på lunchen och äta upp den med med en viss kostnad för bensin, eller så kan jag låta lådan förgås i hallvärmen och gå ned och köpa mig en lunch.
Jag uppskattar kostnaden för en matlåda till 20:-
Den har jag oavsett hur jag gör.
Åker jag hem har jag en bensinkostnad på 25:- extra tur och retur. Då kostar min lunch 45:-.
Fast att åka bil kostar ju egentligen lite mer än så, det är ju slitage och värdeminskning på bilen och sånt.
Hmm... jag vet inte om min bil kan sjunka så mycket mer i värde i och för sig.
Köper jag en lunch i restaurangen för 70:- så skiljer det egentligen bara 35:- mot att åka hem. Fast just det, jag sa ju precis att de 20:- för lådan ändå måste räknas in, alltså kostar det egentligen 90:- att äta här nere.
Solen lyser. Det kan vara skönt att komma ut en stund eller hur?
Dessutom bär det mig emot att kasta en god matlåda.
Jag vet inte om jag fått spargrisinfluensan för jag tänker åka hem nu.
Men hur man än vänder och vrider på det så är det allra bäst om man INTE glömmer matlådan hemma,
det kan vi väl vara överens om?
Anna overdose
Det blev liksom Anna overdose och först nu förstår jag att det var ett tecken.
Jag har missat något, Ljusblås namnsdag, vår årsdag, nya gardiner eller något annat jag borde säga grattis för.
Så grattis i efterskott älskling!
Hmm... egentligen är det roligare att säga grattis med ett "t" till köpstopps-Anna.
Gratis i efterskott!
Östgöten och engelsmannen
Fråga:
Östgöten och engelsmannen lämnade kontorsbyggnaden samtidigt. Just när de kom utanför dörrarna blixtrade det till på himlen och sekunden efter hördes åskan med en öronbedövande smäll.
- What a weather! utbrast engelsmannen.
- Nä, jag blev bara lite överraskad du, ropade östgöten tillbaka.
Vad trodde egentligen östgöten att engelsmannen sa?
Svara i kommentarerna.
Pip i öronen
Vi repade igår. Det känns som höstens första riktiga rep, även om vi lattjat lite innan också. Det gick bra, riktigt bra. Vår nya trummis funkar kanon, min röst höll och vi hade bättre ljud i lokalen än någonsin. Det enda som störde var ett annat band i lokalen bredvid. Tisdagar är kanske inte den mest optimala kvällen att spela på. Jag gissar att vi störde dem minst lika mycket.
Jag vaknade halv sex i morse av pip i öronen. Det kändes inte som speciellt hög volym igår men jag måste nog tänka på att vara rädd om min hörsel.
Dagens hundinlägg 3: Sanningen om hundägare
Sanningen om hundägare är nämligen den att så länge hunden bajsar i dagsljus, på gator eller andra platser där de vid själva händelsetillfället riskerar upptäckt, tar de falskt leende upp en svart påse ur jackfickan (de tuffare mattarna/hussarna har påsar käckt fastknutna på kopplet) och plockar upp efter hunden. Är det bara tillräckligt mörkt ute eller om de känner visshet om att ingen ser, eller om hunden skiter i högt gräs 50cm från gångbanan, då sparar de påsarna till ett annat tillfälle.
Jag tror inte det handlar om pengar, jag tror det handlar om bekvämlighet. I själva verket tycker alla lika illa om träckhanteringen som vad jag gör. Beviset för min tes finns överallt, runt omkring oss. Hundskit här. Hundskit där.
Och mannen med labradoren i förra inlägget trodde inte att vi såg utan lät sin hund lägga kringlan från helvetet orörd och rykande för Challe att intressera sig för. Hundägare är helt enkelt ögontjänare av första graden.
Jag är inte helt oskyldig.
Ljusblå är ändå duktig tycker jag, men hon HAR syndat, det vet jag. Särskilt när Challe kräver mer påsar än man ibland kan förutspå.
Kom igen nu hundägare! Bekänn eller hävda att jag har fel!
Har ni aldrig låtit bli att använda påsen ska jag be om ursäkt, men tänk er för.
Min blogg har inbyggd lögndetetktor.
Dagens hundinlägg 2: Vad är vitsen?
I helgen gick Challe och jag på promenad. En bit framför oss går en man med labrador. Den svarta hunden pinkar som alla andra hundar på lyktstolpar, träd och annat av intresse. Efteråt kommer Challe som givetvis känner av varenda skvätt labradoren gjort sig av med och med ett hånflin ersätter han markeringarna med sina egna.
1-0 till Challe. Tror han i alla fall.
Omedveten om vad som händer pinkar sig Challe fram längs cykelvägen, men jag som inte helt och hållet styrs av min näsa har lite bättre koll. Om Challe kunde förstå vad jag säger skulle jag säga till honom att sluta upp med det där fåniga revirkisseriet, det tjänar liksom ingenting till. Jag skulle be honom att se sig om båkåt, för där går en kvinna med en schäfer.
Gissa vad den hunden gör?
Dagens hundinlägg 1: Frost
Efter en helg i Örebro brukar mina tankar ofta upptas av hundar och hundägande.... eller... ja, egentligen mest hundskit.
I takt med att nyhetens behag med hund lagt sig, har jag förstått att intresset hos Bus & Bråk för tidiga morgonpromenader med Challe har svalnat rejält. Optimismen lär inte öka med tilltagande mörker, fukt, frost och snö, alltså är det Ljusblå som åker på det där varje morgon. För att hon inte helt ska bli utan sovmorgnar i livet brukar jag ta den där första turen vid sju på morgonen när jag är i Örebro. I helgen var det kallt som fan.
Blir hundars nosar/näsor känsligare när det är frost ute? Challe verkar kunna tillbringa minuter åt att sniffa på ett och samma ställe nuförtiden. Hur många "ställen" går det på en morgonpromenad? 420? Det tar evigheter innan man huttrande får återvända in i värmen. Ändå finns det något bra med kylan upptäckte jag. Det där som Challe lämnar ifrån sig och som jag förmodas plocka upp i svarta påsar, det stelnar ju, blir lätthanterligt och aningen mindre äckligt.
Nu längtar jag till minus tio, då kan man nog helt skippa påsarna och förvara isbajsarna i mössan tills man kommer till en papperskorg.
Matlådefabriken
Ny stekpanna!
Den här veckan ska min blogg bara handla om köksbestyr och matlagning! Nej, det ska den ju inte. Sorry om det verkar så, för här kommer ett sådant inlägg till.
Jag vet inte om jag är smittad av Spargrisen eller om det bara är kloksnåla tankar ändå, men jag tycker att det kostar för mycket pengar att äta lunch ute varje dag. Skulle jag göra det vore det att lägga sådär 1500 i månaden bara på lunch. Tar man med en matlåda handlar det kanske om en fjärdedel (jag har inte räknat på det, jag bara gissar).
Ska man satsa på matlådelinjen krävs det förutom att man har själva lådorna, att man har möjlighet att laga tillräckligt mycket mat åt gången. Det har inte jag haft känner jag. Min lilla stekpanna kunde bara göra så mycket mat åt gången att det räcker till en måltid, åtminstone de dagar Skrotan äter här. Därför var jag inte särskilt ledsen när teflonet började släppa och insikten om att en ny måste införskaffas växte fram.
Det fick bli Ikea igen.
Den här stekpannan är 32 cm i diameter och med den kan jag göra chili con carne på 800 g köttfärs, två burkar bönor och en tetra krossade tomater på en gång. Det blir över till matlådor, jag lovar. Jag köpte också 3 kg kotletter varav det mesta hamnade i frysen, men eftersom jag är överspeedad ikväll står 3 st och puttrar på spisen just nu. Matlådefabriken går på högvarv.
Som ni ser på bilden nedan har jag ännu inte skaffat mig ett durkslag. Den här händelsen fick mig att på nytt moget utbrista i svordomar och könsord. Gah! Hur många kastruller pasta kan man hälla ut innan ett durkslag går ihop sig? En? Två?
Helveteskuk!
Jag är fan bäst!
Nu tänker jag skryta om min matlagning igen. Jag är fan bäst!
Nja... det kanske var en aning överdrivet, men jag kan i alla fall säga att jag under min lediga fredag lyckades snickra ihop en ganska lyckad middag tills Ljusblå kom hem från jobbet.
- Egenplockade trattkantareller frästes i smör och kryddades med en nypa salt.
- Grön sparris stektes i olivolja och en skvätt honung.
- Hemmagjord klyftpotatis med olja och salt gjordes i ugn.
- Ryggbiff stektes i panna, inte alltför länge.
och så det bästa av allt: såsen
- En hel burk med bredbar kantarellost fick smälta i pannan efter köttet,
sedan hälldes en halv liter vispgrädde på tillsammans med kantarellerna.
Inte helt fritt från kalorier alltså, men är det fredag så är det.
Det här med ost i sås är min nya grej ska jag säga. Det är kul att experimentera.
Till detta serverades ett billigt, italiensk rött vin.
Aaah... gott.
Eftersom resultatet av min matlagning är ojämt och inte alltid något man ser fram mot igen,
tycker att jag helt ogenerat kan få slå mig för bröstet när jag gör något bra eller hur? :-)
Dimma över sjö
Bilden påminner ju lite om den i min oktober-header, men den är inte alls samma ställe.
Den här bilder tog jag idag, headerbilden är tagen för över ett år sedan.
Paraplyer
Det sämsta med paraplyer är att de aldrig är där jag och regnet är. Är jag i bilen är paraplyet på kontoret och tvärtom. Man kanske borde ha ett hängande om halsen, alltid?
Oktober
Oj... det blev ju oktober.
September läggs i arkivet.
