SAKNADE

Mina glasögon är nu att betrakta som officiellt saknade.
På fullaste allvar lade jag nycklar och sax i vardagsrumsfönstret enligt Monicas förslag, men de har inte kommit fram.
Jag har letat på alla ställen jag kan leta tycker jag.
Det märkliga är att jag inte går några längre sträckor utan glasögon. Där jag tar av mig ett par tar jag på mig ett annat plus/minus tio meter i hemmet. Det minne jag har kvar av sista gången jag använde glasögonen stödjer också detta.

Det värsta som skulle kunna ha hänt är att de olyckligt hamnat i en påse som sedan kastats. Då och då gör jag rena panikstädningar i bilen. Något som talar mot det händelseförloppet är att jag faktiskt är rädd om dem. Om jag skulle få för mig att byta glasögon i bilen så lägger jag dem alltid i ett fodral, och jag har ju alla fodral.

Att efterlysa sina glasögon på en blogg känns inte jättesmart. Chansen att de är hemma hos någon av er läsare är mycket liten, och skulle de ändå dyka upp där vore det ett mysterium större än vad jag tror att jag skulle klara med förståndet i behåll.

Jag tror inte att de är i Örebro, men jag ska riva hennes hus sten för sten i helgen.