Efter en helg i Örebro brukar mina tankar ofta upptas av hundar och hundägande.... eller... ja, egentligen mest hundskit.

I takt med att nyhetens behag med hund lagt sig, har jag förstått att intresset hos Bus & Bråk för tidiga morgonpromenader med Challe har svalnat rejält. Optimismen lär inte öka med tilltagande mörker, fukt, frost och snö, alltså är det Ljusblå som åker på det där varje morgon. För att hon inte helt ska bli utan sovmorgnar i livet brukar jag ta den där första turen vid sju på morgonen när jag är i Örebro. I helgen var det kallt som fan.

Blir hundars nosar/näsor känsligare när det är frost ute? Challe verkar kunna tillbringa minuter åt att sniffa på ett och samma ställe nuförtiden. Hur många "ställen" går det på en morgonpromenad? 420? Det tar evigheter innan man huttrande får återvända in i värmen. Ändå finns det något bra med kylan upptäckte jag. Det där som Challe lämnar ifrån sig och som jag förmodas plocka upp i svarta påsar, det stelnar ju, blir lätthanterligt och aningen mindre äckligt.

Nu längtar jag till minus tio, då kan man nog helt skippa påsarna och förvara isbajsarna i mössan tills man kommer till en papperskorg.