www.steelrose.se
Fotomodeller
- Hallå Julias gamle far!
Sedan våra barn började i samma klass på gymasiet har Janne och jag börjat tilltala varandra på det sättet.
- Hur är det med Albin egentligen?
- Nja, det är väl inget vidare. Halsböld.
- Å fy fan, det låter inte roligt.
- Nej det är det inte.
Jag hämtade en kopp kaffe och stannade till vid honom igen på tillbakavägen.
- En sak tänkte jag på när jag var på sjukhuset igår.
- Jaha, vaddå?
- Jo, förr var det bara tråkiga gubbar och barska tanter som var läkare, nu för tiden är det mest unga fotomodeller.
- Tycker du ja.
Hans direkta och plötsligt självklara insikt hade inte slagit mig alls. Det är inte läkarna som blivit yngre, det är jag som blivit äldre. Moppekillen ser säkert läkarhunkarna som tråkiga gubbar, och hur konstigt det än kan låta tänker han nog på kvinnan med de leende ögonen och charmiga brytningen som den elaka läkarkärringen från tysklandshelvetet.
Det är kanske en mening med det där också. Man ser sig själv i spegeln varje morgon och noterar knappt förändringarna. Plötsligt en dag vaknar man upp och upptäcker att man är så ful jämfört med alla andra att man lika gärna kan dö.
Steelrose
Inlånade trummisen Jonas har blivit permanent trummis. Han har investerat i nya trummor och ägnat senaste veckorna åt att spela in sig på dem för sig själv. Från och med nästa vecka hoppas jag att vi kommer igång med repandet på allvar. Vi andra har ägnat några kvällar hemma i Wahlis källare/studio där vi lekt fram en alldeles egen låt från idé av Wahlis själv. Det är något helt annat än att göra covers, med egna låtar finns det ju liksom inget att leva upp till eller försöka efterapa, det är ju vi som gör originalet.
Roligt nog blev den här låten ganska långt ifrån de hårdrockcovers vi normalt försöker spela.
..
Jag har också självutnämt mig till bandets webmaster och när jag pillade med hemsidan ikväll undrade Skrotan:
- Vad står det?
- Steelrose, vårt band.
- Borde ni inte heta Hellrose
Hmm... inte så tokigt egentligen. Hade vi varit tuffa på riktigt kanske det varit ett alternativ.
Halsböld / Skumraskbranschen
Doktorer lyssnade och tittade. Misstänkt halsböld och remiss till sjukhuset. Dit åkte vi och väntade och väntade och väntade. Alltså, det här med halsböld är ingen jag vill rekomendera även om jag hellre skulle testa det än en ny sväng med njursten. De skar i halsen för att se om det kom ut något var. Det gjorde det inte. Istället blev det dubbla doser antibiotika och smärtstillande av diverse sorter. Fyra timmar tillbringade vi hos olika läkare och redan imorgon eftermiddag ska vi på återbesök. Säga vad man vill, men de tar det på allvar i alla fall.
I ett av väntrummen satt en klart mysko kille. Han hade solglasögon likt de Idol-jury-Andreas hade på sig igår, antagligen för att täcka diverse blåmärken runt ögonen. Ja, jag misstänkte det pga av de ständiga telefonsamtal han ogenerat ängnade sig åt. Jag uppfattade bara fragment av det han sa.
Samtal 1:
Gulligt samtal med fru/flickvän. Jag är fortfarande på sjukhuset i Linköping. De ska ta bort styngnen mellan munnen och näsväggarna. Dessutom är det kaos på firman så han skulle inte hinna, ville hon träffa honom fick hon komma in.
Samtal 2:
Pratade med vapenhandlare. Undrade om de hade benhölster till Beretta eller Gloc.
Samtal 3:
Tjena läget. Jorå, det är lungt. Jag åkte på stryk i helgen. Närå, jag bara skoja.
Samtal 4:
.... jag hade ju velat knäppa honom direkt, men de ville de ju inte, så nu får det bli på det här sättet istället....
Samtal 5:
Tja, var gör du? Är du på gymet? Nja, jag är på ett annat ställe just nu.
Samtal 6:
.... han har flippat ur totalt. Men där ser du, nu lovar vi varandra att inte låna ut pengar till någon igen sådär....
Jag som trodde man pratade i koder eller åtminstone utom hörhåll för andra om man var i skumraskbranschen.
Oktober närmar sig....
Visst är det spännande?
Jag får tusentals mail varje dag (och jag är världen största mytoman):
"Hur kommer oktoberdesignen se ut? Ge oss en hint, vi spricker av nyfikenhet!"
Lugna er, lugna er, håll ut.
Som omväxling kan jag säga att jag inte är trött på mitt bloggens utseende, jag tyckte himlen och löven var ganska fina. Nu tycker jag att den kommande är okej också men nu är det höst på allvar.
Ingen sol.
Ingen blå himmel. Jo, lite kanske.
Lite mörkare.
Lite ruggigare.
Men inte så ruggigt som mitt Halloween-tema.
Moooaahahahaha
De hundratusen skruvarna
Nja... hmm... äh...
En EU-moppe har kåpor som effektivt skyddar mot insyn och intrång. Jag tänker att den är bepansrad som en stridshäst under riddartiden. Det går att skruva bort kåporna. De sitter med ca hundratusen skruvar. Det gjorde jag.
Bränsle eller luft, det är problemet. Jag upptäckte att jag genom att sätta fast det sedan länge bortopererade luftfiltret kunde få mopeden att gå betydligt bättre. Detta innebär att vi är tillbaka vid GÅ igen.
1) Mopeden är lättstartad.
2) Mopeden puttrar jämt och fint på tomgång hur länge som helst (ja, eller antagligen tills bensinen är slut).
3) Mopeden kan då och då funka helt normalt i 15-20 meter, sedan dör den vid gaspådrag.
Så kom min något smartare bror ut, lyfte på sadeln och lossade tre skruvar därunder. Sedan lyfte han ut hela innanmätet och vips, så kom man åt det mesta utan att behöva skruva bort för mycket av kåporna. Suck.
Brorsan hade också med sig startgas och andra sprayburkar. Vi upptäckte att genom att spruta gas in i förgasaren kunde vi själva framkalla när moppen skulle ha de här felfria 15-20 metrarna. Där drog min bror slutsatsen att problemet trots allt är bränsle.
Förgasaren är rengjord med tryckluft och alla munstycken i den liksaså.
Längre kom vi inte.
Idag ska jag åka till mopedhandlaren och prata igen.
Något tips måste de väl ändå kunna ge.
Det KAN inte vara något stort fel. Det måste väl för sjutton gå att hitta det där problemet, jag menar mopeden startar ju.
Det jag verkligen oroar mig för är de hundratusen skruvarna.
Vilka ska sitta var? Jag vet att några försvunnit och jag är rädd att andra kommer att bli över.
Andreas
Vem fan sitter med solglasögon på sig inomhus.
Stort garv!
Jour är kul
Särskilt när de ringer 23:00, just när man funderar på att släcka lamporna.
Fast det var ännu roligare i lördags morse när jag tänker efter.
Då ringde de klockan 04:00.
Men varför klaga. Jag behöver inte gå ut i mörka, blåsiga höstnatten.
Jag behöver bara sitta här och pilla på datorn, som ju ändå var igång
och så håvar jag in lite extra pengar.
Lite kaffe behöver jag nog för att fixa det här.
Mandy the vampire slayer
Flickan som av sin pappa kallas för Skrotan tittade på tv när hon plötsligt överfölls av en 248 år gammal vampyr vid namn Amandus. I sista sekund räddades hon som tur var av Mandy the vampire slayer.
Vaddå? Borde vi sluta titta på Buffy? Neeeej....?
Mopedbrottning
Det blir fredagsmys med Skrotan, någon bra film och god mat (nåja, det vet man aldrig).
Imorgon funderar jag på att brottas med mopeden igen.
Den har stått stilla större delen av sommaren, just när man vill åka moped.
Jag är en dålig, dålig pappa som inte lyckats ordna det där.
Det får väl bli ett verkstadsbesök.
Mopedbrottning är måhända inte min bästa gren.
Spindelmannen
Han hade stressat sig genom dagen och vid hemkomsten från jobbet var han totalt slutkörd. Tonåringarna var båda ute på olika upptåg och han njöt av tystnaden som hälsade honom välkommen i dörren. En hel kväll, bara för sig själv. Bara tanken på det gav honom ny energi och känslan fick honom på gott humör. Med en skummande kall öl i ett glas bredvid sig på nattduksbordet satte han sig i sängen. I knät ovanpå täcket susade laptopen tyst och han seglade runt på bloggarna han följde, samtidigt som funderingarna på vad den egna bloggen skulle få för innehåll den här kvällen började ta form. Sakta sänkte sig mörkret utanför fönstret.
Han vaknade med ett ryck. På den ihopvikta datorns lock satt en barnhandsstor svart eller mörkt brun, luden spindel. Den glodde rakt på honom. Inga tankar for genom hans huvud alls. Reflexer tog över, dator och täcke föstes bryskt åt sidan och han for upp ur sängen. En stund bara stod han där med hjärtat bultande hårt i bröstet.
Ok, han hade somnat. Det var helt mörkt ute och sovrummet lystes endast upp av skenet från vägglampan i hallen vilken han låtit vara tänd, avsikten hade ju inte varit att lägga sig för natten. Hade han drömt? Hade han inbillat sig? Spindlar av den där storleken kryper knappast omkring i våra svenska hem eller hur? Tankarna for genom huvudet. Klart det varit inbillning, men samtidigt.... människor har konstiga husdjur. De kan rymma.
Han ville inte gärna närma sig sängen för att ta upp glasögonen han lagt av sig på den oanvända, bäddade sidan. Istället gick han ut i köket där ett extra par låg. Han tände taklampan i sovrummet. En kort stund stirrade han på röran av sängkläder och prylar. Inget rörde sig. Med tummen och pekfingret tog han tag i täckets ena hörn. Skakade försiktigt. Inget. Med samma grepp använde han båda händerna och höll försiktigt upp täcket en bit. Han lutade sig över och sneglade på täckets andra sida. Nej, inga kryp där. Han kände sig löjlig. Här stod han, en halvnaken fullvuxen man och letade efter jättespindlar klockan tre på natten. Han kvävde ett skratt. Nu tog han ett rejält tag i täcket och skakade det ordentligt. Givetvis kom ingen mörk, åttabent skugga utkrälandes från det.
Det där skulle kunna vara ett utdrag ur en kommande skräcknovell av Doc himself: Spindelmannen(?).
Det kanske kunde bli riktigt spännande. En man som börjar se spindlar överallt tills de till slut.......
Det jävliga är att händelsen är självupplevd. Två gånger har jag vaknat upp på det viset senaste veckorna.
Spindlar har visat sig var ett återkommande ämne på mina bloggar genom åren. Jag gillar dem inte, det har väl inte undgått någon. Jag misstänkte att jag skulle kunna bota min fobi om jag konfronterade odjuren, lärde känna och förstå dem, så jag började med makrofotografering. Jag trodde kanske att jag hade lyckats. Jag känner inget obehag alls när jag ligger där med imse hängandes i en tråd femton centimeter från kameralinsen. Jag är fascinerad. De här uppvaknandena säger något annat. Att jag borde gå till en psykolog kanske?
Min mor är spindelgalen på ett helt annat sätt. Spindlar är hennes vänner. Hon tar hand om dem, tycker de är fina och jag tror till och med att hon pratar med dem. Gud nåde den som mosar någon av hennes spindlar.
Nåja, det var allt från galna familjen för den här gången.
Sjukt pump
Jag var helt ensam där, skönt.
Hmm... Den där ensamheten var ett faktum som innebär att bloggvärdet i morgonens ansträngning inte blev speciellt högt. Vilket meningslöst inlägg.
Men ändå. Sjukt pump Magnus.
Sjukt pump och Gainomax med Jordgubbssmak.
Äckelpäckel-tv
Ärligt talat... vem tittar på "Kändisdjungeln"?
Jag har sett ytterst lite på själva programmet, men då ät de äckliga saker och jag tvingades stänga av.
Alla trailers jag har sett går ut på samma sak: Äta äckliga saker.
Vem kan se det med behållning?
Vem gillar det?
Varför?
Berätta!
Äckelpäckel-tv, tycker jag.
Begravningsplatser
Min dotter älskar verkligen det där lilla djuret, men genom tårarna kan hon ändå prata om var vår vän ska få sin sista vila. Det ska vara någonstans dit vi kan gå, det är vi överens om, alltså inte på någon tomt som deras baksida. Från hus och tomter flyttar man. Jag har föreslagit någonstans utmed Göta kanal men det verkade hon inte jättepigg på. Diskussionen fortsätter.
Nu ska vi inte måla fan på väggen än. Den där hamstern har överraskat många gånger. Själv tror jag att hon är förkyld. Den stackarn smittas väl av all skit som jag har haft. När hon är hängig håller hon sig i sitt lilla hus och det är nästan omöjligt att få fram henne, men i morse hör och häpna, då kom hon fram för att säga godmorgon.
Jag tyckte allt att hon såg lite piggare ut.
Lite.
Rönnbär
Ostbåge vs Ostkrok
Vi säger ostbågar. Jag kan stå ut med att säga fel, jag kommer ändå att säga ostbågar tills jag dör, men nu vill jag ta reda på vad det egentligen heter.
Hur avgör man? Jo, Google!
Singularis:
Ostbåge: 42900 träffar. (Yeah!)
Ostkrok: 1600 träffar.
Pluralis:
Ostbågar: 38400 träffar.
Ostkrokar: 44600 träffar. (Å fan...)
Vi måste ju räkna med den yngre generationen också, alltså särskrivningsfolket:
Singu laris:
Ost båge: 33900.
Ost krok: 56000.
Plur alis:
Ost bågar: 6320.
Ost krokar: 5720.
Min browser var inställd på att söka hej vilt. Vid en ändring till att söka enbart svenska sidor uppnås följande resultat:
Singularis:
Ostbåge: 9790.
Ost båge: 39900.
Ostkrok: 1450.
Ost krok: 9080.
Pluralis:
Ostbågar: 37500.
Ost bågar: 45400
Ostkrokar: 6060.
Ost krokar: 13600.
Slutsats:
Båge eller krok beror givetvis en dialektala skillnader, det råder väl inga tvivel om det.
Jag tror man säger krok uppåt i landet och båge lite längre ned.
Med vild sökning är resultatet totalt ganska jämnt, med knapp fördel för bågarna.
Man kan skruva min djupt vetenskapliga statistik nästan hur man vill.
Norrländska unga småkonsumenter av snacks är betydligt fler än motsvarande ur den äldre generationen.
Tittar man på storätarna i norr är förhållandet det omvända.
Vid sökning på enbart svenska sidor är segern för bågarna dock förkrossande hur man än vänder och vrider på det. Troligen är det en växande skara motorcykelklubbar i söder som föredrar den benämningen och därmed står för delar av ökningen. Dessutom, försök säga ostkrok på skånska får ni se, det rinner inte lätt ur munnen precis.
Min ödmjuka person hindrar mig från att fira segern med dans och obscena gester, men jag behöver åtminstone inte skämmas för att jag i fortsättningen säger som jag gör.
Jag var lite rädd att ostkrokandet söker sig allt längre söderut men nu har jag också fått bekräftat att eremo faktiskt säger ostbågar. Det vore ju för jävligt om en eventuell framtida flytt till Örebro skulle skita sig på en sån sak.
Jag ska avsluta med en favoritvits:
Hur vet man att det är en mus i kylskåpet? Det står en ostbåge parkerad utanför.
På norrländska skulle det kunna bli:
Hur vet man att det är en mus i kylskåpet? Jackan hänger på en ostkrok utanför.
Peppa mig!
Det blev bara ett ynka pass förra veckan. I morse gjorde denna veckas första.
Peppa mig! Peppa mig!
Karaeoke - ångest
Minnen har bekräftats: Det var ett sjuhelvetes drag på Harrys.
Farhågor har besannats: Jag träffar inte alla toner precis. Jag kunde räkna till tre träffar.
Insikter har uppnåtts: Jag ser för jävla dum ut.
Det kommer ta ett ta innan jag kommer över detta.
Amanda
Kjellsortering
KJELLSORTERING
Hundlivet
De får gå en promenad på morgonen, därefter mat. Sedan blir det till att sova eller ligga och glo tills människorna behagar gå ut med dem nästa gång. Så där håller det på, sova-gå ut-äta-sova-gå ut-äta-sova, dag ut och dag in hela livet. Undra på att de inte lever lika länge som vi. Medan jag sitter här och bloggar ligger Challe i sin korg och stirrar intresserat in en vit vägg. Hundlivet är så trist att de blir utom sig av glädje när de får gå ut och skita.
Å andra sidan är det kanske bekymmerslöst också. De behöver inte fundera över någon karriär i yrkeslivet eller hur mycket räkningarna kommer att gå på i slutet av månaden. Ingen ågren över utebliven eller felsatsad pensionsförsäkring. Det enda en hund behöver bekymra sig om är att hålla humöret i schack och inte bita någon hur gärna den än vill.
Jag har ingen poäng med det här inlägget. Ingen slutkläm som knyter ihop säcken eller så. Det var bara några tankar som kom över mig när jag satt mig vid datorn och fick syn på Challe.
Nu ska jag göra en extremt rolig skämtbild. I alla fall är den rolig i mitt huvud, vi får se om den blir rolig på riktigt också.
Ormbunkar
Karaeoke - hangover
När jag sjöng Mauro Scoccos "Sarah", dansade en tjej fram och visade nacken. Jag fattade inget av det förrän efteråt då samma nacke dök upp framför mig igen. Hon hette tydligen Sarah och hennes namn fanns som en tatuering där. "Tack för att du gjorde min kväll", sa hon. Jaha, vassego då. Karaeoke är sporten där medelmåttor blir stjärnor haha. Jag sjöng också "Rock the night" med Europe. Gulp!
Jag är trött från gårdagen och det är väldigt mycket att göra på jobbet. Jag tänker ändå lämna skeppet snart.
Ikväll är det Ljusblås tur att festa loss på sitt jobb.
Själv åker jag till Örebro för att ha tv-kväll med lilla Bråk.
Stora tolvåriga Bus har visst planer på att festa själv om jag förstått det hela rätt.
Moppekillen är sjuk.
Skrotan åker på helgutflykt med konfirmanderna.
Imorgon hoppas jag på solsken och promenad i kantarellskogar och på att få krama min Ljusblå.
Längtar.
Karaeoke
Halvtaskig sångare i rockband + alkohol + karaeokescen = inga hämningar / totalt galen.
Jag återkommer imorgon när jag fått perspektiv på det här.... och kanske sett filmer på eländet.
Om tv'n går sönder?
- Men vad ska vi göra om tv'n går sönder?
Jag såg hur hennes mamma kämpade för att komma på ett bra svar, men det kom liksom inget. Jag kände att jag behövde rädda situationen.
- Om er tv skulle gå sönder, sa jag till Bus, då får ni min tv.
Även om Ljusblås tv har många år på nacken kändes det som ett ganska ofarligt löfte, jag menar en tv håller ju femton, tjugo år, hur stor är risken att den går sönder just under köpstoppsåret?
Jag vet inte hur allvarligt det är, men nu verkar det i alla fall som att deras tv har drabbats av något slags problem. Här sitter jag nu livrädd för att tvingas infria löftet. Livrädd ge bort min 300 kronors Sony och för att jag själv måste skaffa mig en annan tv. Platt-tv istället för tjock-tv. Full LED Backlight och Mega kontrast, fy vad jobbigt. X-gen teknik för enastående färgförbättring och 100Hz, urk. En tv med HDMI-anslutningar så att man kan koppla in blu-ray spelare. Vad ska man med det till?
Hjälp mig nu att hålla tummarna för att Ljusblås tv håller.
Lika som köttfärspaket
Med stigande ålder är det väl ganska väntat att jag börjar reta mig på saker? Det är väl min fulla rätt elller?
Ta till exempel på Ica Maxi, där en del gnisslande av tänder uppstått i ren frustration.
Hur kan vuxna människor, ett par, blockera hela köttfärsdisken genom att i evighet rota, jämföra och diskutera olika paket med köttfärs? Det är väl ingen jävla skillnad mellan två paket köttfärs eller hur? "Lika som bär" brukar man säga, men det borde heta "lika som köttfärspaket". För mig tar det exakt en och en halv sekund att plocka till mig köttfärsen, och då är ändå största delen av tiden armrörelsetid.
Gah!!!
Nu känns det lite bättre.
Ryggsäck
Instrument
Doktor Hansson stelnade till när han insåg att
instrumenten han hade för operationen inte var tillräckliga.
Nys i armvecket
"Den nya influensan - Undvik att smittas och att smitta andra".
1) Tvätta händerna ofta
2) Hosta och nys i armvecket.
3) Om du är sjuk, stanna hemma.
Det enda jag kan tänka på är hur kul det skulle vara om man byter ut armvecket mot knävecket.
Är jag väldigt lättroad idag?
Tack svininfluensan!
Många gnäller men svinpesten har gjort en hel del för trivseln på arbetsplatser i hela Sverige.
Det stavas Alcogel!
Man tar lite på händerna, blir ren och luktar gott.
Man nosar luktar sniffar in den med djupa andetag och blir skönt lycklig för en stund.
Man trycker ut några pump i kaffet och sjunger julsånger i mitten av september.
Tack!
Mer svamp...
Kaktus
I över två år har jag bott utan mycket till grönt i mitt hem. Nu kände jag mig redo, mogen och tillräckligt ansvarsfull att ta hand om levande växter. Efter att ha tummat på en Fredskalla och en Gerbera beslöt jag mig ändå för att inte överdriva. Jag hoppas att jag kan hålla de tre kaktusarna jag köpte i ett paket för tjugo kronor vid liv ett tag. Sedan kanske jag kan gå över till känsligare grejor.
Canon EOS 5D Mark II
Strax innan fyra på eftermiddagen rasslade det av nycklar i dörren igen. Vis av tidigare erfarenheter hade jag kläder på mig, himla tur det. Det var Moppekillen och Emily, som visade sig heta (eller vilja bli kallad) Emmy. Hade jag varit sexton år hade jag velat att hon skulle vara min flickvän hellre än bara kompis, så mycket kan jag säga. Nåja, jag avvaktar med att ställa några frågor kring det där. Knäckande söt tjej hur som helst.
Ännu roligare var att hon kastade sig över min kamera och jagade sonen runt i lägenheten med den. Vad kul att hon är fotointresserad, tänkte jag och frågade om hon hade egen kamera. Det hade hon. En Canon EOS 5D Mark II. Jag höll på att tuppa av när jag hörde det. Här kommer det hem en sextonårig liten brud som äger en kamera för över 25.000, kanske 35.000 om hon har några objektiv också.
- Hur sjutton har du fått råd med en sån kamera?
- Jag har sparat och snålat, och så är jag lite bortskämd också.
Bra svar. Jag svalde chocken, men avundsjukan sitter fortfarande i.
Medan jag packade inför en tur till Örebro gick de båda och handlade nudlar. Jag plockade fram två bitar kycklingfilé ur frysen som de kunde ha till och när jag drog härifrån osade det gott i hela lägenheten. Exakt hur kvällen sedan avlöpte vet jag inte. Ytterligare några kompisar var här en stund innan de gick ut och han ringde mig vid midnatt och berättade att de skulle gå hem och sova.
Nu är jag hemma igen och inget är trasigt. Har de haft fest så har de skött det snyggt. Dammsugit har de gjort, torkat av och snyggat till. Jag har inget att klaga på så när som på en ospolad toalett. Nästa gång jag springer på grannarna i trapphuset ska jag fråga om de märkte något av dem.
Det är lite pirrigt att lämna sitt hem till tonåringar, det kan inte hjälpas. Jag tycker att jag ger min grabb ett hyfsat stort förtroende när jag gör det. Någon gång har Ljusblå sagt att jag litar lite för mycket på honom och så är det kanske, men jag tänker att så länge han inte missbrukar det där förtroendet så tänker jag fortsätta göra det.
Varningsklockor
- Far?
Varningsklockorna ringer. Det är bara när han vill ha något han kallar mig far. Okej, det är gulligt, men hur mycket kommer det att kosta den här gången?
- Ja, min son?
- Ska du vara hemma i helgen?
Gah! Samvete! Samvete! Här tror jag att min grabb vill suga ur mig pengar och så vill han bara umgås med mig i helgen. Jag är en usel, usel pappa.
- Nja, jag åker iväg på fredag, men kommer tillbaka på lördag, inte särskilt sent.
- Jaha.... eh... vi ska ha fest på fredag hos Robin och jag undrar om jag och en kompis kan sova hos dig då?
Nya varningsklockor. Ungdomsfest i lägenheten. Rökning på balkongen, jojo, vi har varit med om det förut.
- Mmm... Är det bara en kompis?
- Aaa.
- Vad heter han då?
- Hon heter Emily.
- Jaha... det var som tusan.
- Asså, det är inte min tjej eller något, bara en klasskompis och hon bor inte i närheten direkt så vi tänkte bara sova där och så åker hon hem på fredag.
Sure baby, baby sure. Bara en kompis, visst. Har vi pratat ordentligt om det där med blommor och bin? Har vi tagit det där förtroliga far-son-snacket egentligen? Jodå... vi har väl snuddat vid det... eller? Äh, när jag var sexton visste jag exakt vad bina gjorde med blommorna.
- Hur ska ni sova då?
- Jag tänkte sova i soffan och hon kan ligga på den där madrassen.
- Mmmm... Ja, det är klart ni kan sova hos mig. Jag ska plocka i ordning lite så att du slipper skäms. Jag tvättar upp sängkläderna så kan ni ju sova i mitt rum. SOVA alltså!
- Haha, du behöver inte städa.
Inte för att det spelar någon roll, men varför tror jag någonstans faktiskt på att Emily bara är en tjejkompis?
Är jag blåögd?
Bilder?
En bra sak med att vara förkyld
En bra sak med att vara förkyld är att man inte känner när bönderna sprider ut dynga på åkrarna.
Man kan också ta vilken toalett som helst på jobbet, utan att behöva storkna om någon annan varit där och kryddat innan.
Nu är jag lite sugen på att gå ut med hunden faktiskt.
Skrotan
Under en period tjatade hon nästan på mig om att jag skulle fota henne. Nu gömmer hon ansiktet eller gör fula grimaser. Man måste vara snabb om man ska få henne på bild och snabb var jag när jag tog den här bilden. Suddigt, svartvitt och utan tanke bakom, men jag gillar leendet och hur hon tittar fram under luggen.
Jag vred upp kontrasten lite i Lightroom efteråt.
Jag gjorde en till, den blev nog lite bättre.
Naken farsa i köket
Intresset för mat kändes inte jättestort, men eftersom man bör äta satte jag igång ugnen och kastade in några hamburgare jag hittade i frysen. Inte förrän jag hörde en nyckel rassla i dörren slog det mig att jag inte brytt mig om att ta på mig något särskilt. Jag hade en t-shirt på mig. Bara en t-shirt. När någon försöker öppna min dörr med nyckel kan det bara vara två personer, Skrotan eller Moppekillen. Jag gömde mig bakom en av köksdörrarna och väntade på att nyckelfumlandet skulle upphöra. Det var dottern.
- Är du ensam? frågade jag. Det är illa nog att genera sin dotter med att hitta en naken farsa i köket, skulle hennes kompisar göra det kunde det kanske bli en snackis som fått dottern att bli utan kompisar.
- Ja!
- Okej... du... kan du gå in i vardagsrummet så länge? Jag har liksom inte så mycket på mig.
- Ameh! Normalt att gå omkring naken!
Jag vet inte exakt när det inträffar, men någonstans på vägen blir det lite tabu med att visa sig naken inför sina barn. Kanske inte så mycket för min egen skull som för deras.
Byxor togs på.
Hamburgare åts.
Resten av dagen kommer att redovisas senare.
Hemma
Nu ska jag sova lite.
Dagens sjukdomsrapport
Jag låg kvar i sängen till klockan åtta, helt inställd på att bli kvar där.
Så tråkigt.
Arbetskamraterna får göra korstecknet mot mig eller väsa "gå hem" ur mungipan hur mycket de vill, jag måste jobba. Jag har varken tid eller lust att ligga hemma mer. Dessutom verkar var och varannan gå omkring och snora här.
Det känns också som att mitt imunförsvar är i bra form, det var ju bara två veckor sedan jag var sjuk senast. Gårdagens snorsyndaflod har ersätts av en mer normal förkylning och det känns som att jag blir lite bättre för varje timme.
Det var dagens sjukdomsrapport det.
Snor
Det finns olika sätt att vara förkyld på. Ett där man är öm och svullen i både näsa och hals. Det är en förkylning som gör ont och är jobbig. Det är kanske innan förkylningen brutit ut? Ett annat sätt är så som jag är sjuk nu. Där hela hjärnan verkar ha omvandlats till snor och tvingar mig att snyta ur densamma i en gammal t-shirt eftersom papper gör alldeles för ont. Jag känner mig egentligen inte jättesjuk men då hjärnan hela tiden minskar i volym är jag orolig.
Så lite fakta (källa: Wikipedia)
Snor eller nasalt mucus är det slem (mucus) som bildas av slemhinnorna i näsan. Slem bildas även av ackumulerad extracellulär vätska, vilken ökar i omfattning vid ett inflammationssvar. Under en dag kan det bildas upp emot ett par deciliter slem.
Slemmet transporteras bakåt i näsan och ned i svalget av cilieförande celler i slemhinnan. Luften som inandas innehåller en mängd damm och andra partiklar vilka delvis fastnar i snoret och därmed fungerar snoret som ett luftfilter och skonar lungorna. Detta syns tydligt då man vistas i förorenad luft då snoret får en gråsvart färg. Då nasofarynx är tillhåll för en mängd bakterier och virus är snoret en smittväg för fortplantning av infektioner såsom lunginflammation orsakad som komplikation av en rinit.
Färgen på slemmet beror på dess innehåll. Ju mer celler (vita blodkroppar) som slemmet innehåller desto mer trögflytande och färgat (gult - grönt) blir det. Vid infektioner ökar mängden celler i snoret. Snor kan normalt också innehålla mindre mängder blod, eftersom blodkärlen i näsans slemhinnor är ytliga och kan brista vid mycket liten påfrestning. Om sekretet i näsan innehåller övervägande blod har en näsblödning uppstått.
Vid olika sjukdomar, exempelvis förkylning kan slemhinnorna bli inflammerade och vätskefyllda (akut rinit), varvid mängden snor ökar markant. Den vanligtvis gulaktiga färgen beror på vita blodkroppar, med viss inblandning av röda sådana.
Att blåsa ut snor från näsan kallas för en snytning, vilket man brukar göra i en näsduk.
Mucofagi är en medicinsk term för att konsumera snor. Det är i allmänhet ett socialt oaccepterat beteende, som dock inte är helt ovanligt bland mindre barn.
Värst
Eller kanske värst.
Kanske är det en hemlig längtan inom oss alla.
Vet inte om jag kan säga att jag har lyckats, men jag sitter här i sängen helt säker på att ingen i hela världen är mer förkyld än vad jag är just nu.
Då ska jag sluta fota
Hmm... jag har för mig att jag har tjatat om det tidigare, men nu tänker jag göra det igen.
Tar ni backup på era digitalfoton?
Själv tillhör jag kategorin paranoida i frågan samtidigt som jag är för lat för att bränna ut mina foton på DVD.
Hur går det ihop? Jo, så här:
1) Jag kopierar (inte flyttar) bilderna från kameran till datorn. Där kan jag sortera ut de dåliga, räta upp sneda horisonter eller på annat sätt redigera.
2) Jag kopierar (inte flyttar) bilderna från datorn till min blå usb-disk.
3) Jag kopierar (inte flyttar) bilderna från datorn till min silverfärgare nas-disk som står i bokhyllan.
4) Nu vågar jag rensa kameran.
5) Den blå disken förvarar jag i väskan som hänger med överallt. Även till jobbet.
6) På jobbet kopieras (inte flyttas) bilderna på den blå disken till en stor, fet svart usb-disk.
7) Nu vågar jag rensa bilderna på datorn hemma, som har en ganska liten disk.
Jag känner mig ganska säker för även om en hårddisk skulle krasha (vilket kommer att hända både mig och er när vi minst anar det) så har jag ändå kopior kvar på två andra diskar.
Om jag kommer hem från jobbet och hela hyreshuset har brunnit ned så har jag också två kopior kvar.
Om min väska blir stulen blir jag fly förbannad för där i ligger även kameran, men jag har åtminstone två kopior kvar på alla bilder.
Om jobbet brinner upp har jag två kopior kvar.
Om det börjar brinna i lägenheten, mitt i natten när jag sover, och jag bara hinner ta med hamsterburen har jag faktiskt bara en kopia kvar. Den på jobbet. Jag hoppas det inte händer, och om det händer litar jag på att den stora svarta funkar.
Om alla tre kopiorna går åt helvete samtidigt......
Då ska jag sluta fota.
Blicken
Kärleksfull?
Bedjande?
Hungrig?
Mordisk?
Om jag tar varje ord för sig och försöker passa in det med blicken upptäcker jag att varje ord passar.
New glajjers - part 2
Äh, nu orkar jag inte vänta längre. Här kommer en bild på det tredje paret nya glasögon jag köpte. De här är lite mer diskreta än de andra med stora svarta plastbågar, men jag trivs ganska bra i dem. För en gångs skull känner jag mig nöjd med allihop, tidigare har jag avskytt något av paren och så har de blivit liggande.
Nu hoppas jag att jag inte behöver gå till optikern på några år. Det tär på ekonomin.
Örebros hetaste kvinna
Vi tog en tur på stan igår. När vi målade fönstren förra året slet vi bort alla tätning, något som visade sig ha lite trist inverkan på innetemperaturen under de kalla vintermånaderna. Vi köpte ny tätning och har nu börjat fixa med det till nästa vinter. Mer tätning ska ordnas idag. Vi får se om vi hinner sätta dit den. Jag åker hem lite senare för att läsa kemi med Skrotan.
Min kamera har ännu inte tagit några snygga bilder på mina glasögon.
Dum kamera.
Drag
Idag har det minsann varit drag på jobbet. Inte en endaste minut har ju kunna stjäla till vare sig skriva eller läsa bloggar. Men det är rätt kul. Jag trivs under press, när det inte finns någon möjlighet att tveka eller dröja med beslut Hmm... det förklarar ju faktiskt varför jag alltid köper julklappar den 23:e december också.
Igår efter jobbet hämtade jag det tredje paret nya glasögon. Tyvärr var de ganska smärtsamma att ha på sig så jag blev tvungen att åka ned på lunchen för justering. Nu känns de bättre. Om min kamera inte tagit så fula bilder hade det kommit ut bilder på glajjorna redan igår. Vi får när den börjar ta snygga bilder igen.
Ikväll repar vi. Inlånade trummisen Jonas är en klippa och vad jag förstått så har han funderat färdigt.
Han hänger på oss. Kanon.
Jag laddar också för helgen. Ljusblå är sjuk och jag har lovat full service med mat, hundpromenader, videofilmer, vindruvor och vad som helst annat hon önskar sig. Syster Johan kan man lita på.
Charge - Burn - Recover
Nytränad och helt slutkörd trillade jag in på jobbet.
- Har du en Gainomax? frågade jag G.
- Visst, sa han, rotade i sin träningsväska och kastade över en liten tetra till mig.
"Charge - Burn - Recover".
Jag öppnade och drack girigt.
"Vanilla flavor".
Protein spreds i mina muskler.
"Gainomax Recovery quickly restores the carbohydrates and protein that the body needs to recover and maximises the benefits of traning".
När jag lade örat mot min biceps kunde jag nästan höra hur den växte.
Nu är jag skyldig G en Gainomax.
Vi kroppsbyggare hjälper och tar hand om varandra här.
Kväll
Ett helt tomt huvud
Äsch! Jag undrar om de alltid kommer att lukta träsk nu.
Ah, där är de ju! Om någon av er tycker att mina gamla gympadojjor fått alldeles för stort utrymme i min blogg idag så är det en alldeles riktigt iakttagelse. Jag har en brinnande längtan efter att ha en uppdaterad och aktiv blogg, och med ett helt tomt huvud hugger jag på nästan allting.
Nu ska jag snart försvinna in i min skönhetssömn. Imorgon bitti är tanken att de där skorna ska träna och inte nog med det, jag ska ha mina fötter nedkörda i den när det gör det.
Soltorka
Någon torktumlare har jag inte i lägenheten men väl en balkong. I det här fina vädret borde de väl soltorka ganska snart?
Nu är frågan om jag ska köpa ett extra par gummistövlar. De ordinarie står ju hos Spargrisen i Örebro men ett par svampstövlar vore inte helt fel.
Rutten skog
Men, men, jag hade bestämt mig. Att träna med lite småfuktiga skor kan väl inte vara hela världen och lukten skulle jag säkert inte tänka på när jag väl var på plats. Eller? Jag sniffade igen. Stanken av gummi, fotsvett och rutten skog var överväldigande. Två gånger till andades jag in i desperata försök att övertyga mig själv om att det skulle gå. Sista gången sprang jag (nåja, det är tre steg) in i badrummet och kastade in dem i tvättmaskinen.
Jag vet inte hur skorna blir av att tvättas i maskin på 40 grader, men jag hade inget val. Jag borde verkligen ha ett par billiga gympadojjor som enbart är avsedda för träning. Jag skriver upp det på min önskelista.
Tre millimetersrace?
Min panna är stor nog att rymma hela gamla testamentet om man inte använder för stora bokstäver.
Inte konstigt att Skrotan blev arg och trodde att Ljusblå rakat fram skinnluggen.
Nej, nu funderar jag allvarligt på att bita i det sura äpplet, hantera min tynanade hårväxt som en man och raka bort hela skiten, eller åtminstone köra ett tre millimetersrace som jag gjorde förra året.
Tänk... tänk... tänk...
Vi får se om jag drömmer om det.
Godnatt.
Irriterande
Helt klart är att de inte riktigt sitter som de borde på min kamera.
Höst it is
juni, juli, augusti = sommar (precis som Gyllene tider sjunger).
september, oktober, november = höst
december, januari, februari = vinter
mars, april, maj = vår
Så där räknar jag i alla fall och nu är det höst. Glöm flugor och bin ett tag.... eller... ja, man vet aldrig.
Så här blev min septemberlook hur som helst.
Det fetgröna flugan lägger vi i arkivet.
