Att trampa i hundskit är också något som luktar illa. Hundskit luktar väl pyton i sig,
det är väl först när man trampar i eländet som man riktigt förstår hur illa.
Igår gjorde jag det. Ordentligt.

Jag, Skrotan och Sonen åkte till mina föräldrar i Mantorp. Där fick vi våfflor och kaffe.
Dottern och farmor gick också efter Zeke, grannhunden och med honom gick vi ut
på promenad i skogen allihop.

Det var inte Zekes gegga jag fick under skorna, då hade jag lagt in en mindre smickrande
bild på honom här längst ned, men det stod ganska tydligt att Zeke inte är den enda
hunden som rastas i skogen bakom föräldrahemmets hus.
Min gamla filosofi om hundägare kändes mer sann än någonsin.

Att trampa i hundskit är för mig så äckligt att jag verkligen fick kämpa mot impulsen att
bara sparka av mig skorna och åka barfota hem. Jag hade kanske gjort så om mina
Ecco bara kostat trehundra spänn, men med skor för över tusenlappen är det kanske bra
att man tänker en extra gång.

Jag gick med dem i vattenpölarna och jag stampade med dem i de små högar av snö som
fortfarande fanns kvar, och jag gjorde det ordentligt kan jag lova. Ändå stank det i bilen när
vi åkte hem. Med duschen och högt tryck i badkaret fick jag i alla fall bort det sista.

Puh.



Zeke