Tomas Ledin i Conventum

Det har sina fördelar att ha en tjej som är journalist och som då och då får recensera
evenemang som teatrar och konserter. Har man skött sig kan man få frågan om att
hänga med, som ikväll när Tomas Ledin spelade på Conventum här i Örebro.
Här sitter jag nu med en konjak bredvid pc'n och ska göra min egen recension medan
Ljusaste blå har en kopp te och skriver på sin egen.
Mitt senaste minne av Ledin var oväntat positivt. Kan det ha varit 15 år sedan?
Länge sedan iallafall och det var en varm sommarkväll i slottsruinen i Vadstena.
Var det Badrock, Rocktåget eller Rock runt riket? Minns inte, men det var öl och filtar
i gräset, publik i alla åldrar, ja familjefest helt enkelt.

Den här gången är förutsättningarna liksom namnet på turnén lite annorlunda. 
"Våga vägra vinter", jo visst. Det är en riktig jäkla vinter vi tvingades vägra för att ta
oss fram till Conventum. Jag vet inte exakt vad fullsatt betyder där, men jag gissar att 
en sådär femtonhundra till hade vintervägrat sig dit ikväll.

Efter en kvart skruvar jag lite på mig. Ledin öppnar mjukt med bara sig själv och några
aukustiska gitarrer på scen. Ballader och plinkande på guror blandat med småkonstigt
mellansnack (han påannonserar "Här kommer den nya tiden" med en historia om livet
efter jordbävningen på Haiti) får mig nästan att ångra att jag följde med. Efter en sådär
fem låtar dras draperiet bakom Ledins rygg bort och puh, där är ju bandet. Visst har
han gjort en och annan ballad som lämpar sig i det lilla formatet, men det är med ett
rejält komp i ryggen och de lite rockigare låtarna han gör sig bäst, inget snack om den
saken.

Medelåldern på publiken är ganska hög, jag gissar runt min egen ålder, kanske rentav
högre och jag tänker att de flesta helt klart är där av en annan anledning än jag själv.
Det råder inget tvivel om att gubben är en folkkär artist och det är väl inte så konstigt.
Han har gjort en och annan låt man känner igen och han tvekar inte att använda dem.
När "Du kan lita på mig" rivs av står nästan alla upp och jag kommer på min egen fot
att stampa lite i takt också.

Nittio procent av Ledins låtar osar sololja, saltvatten och sommarsex. Kanske är det
därför jag gillar en sommarkonsert utomhus (med den där blå från pripps en av låtarna
är så evigt förknippad med) bättre. Men jag ska inte klaga. Ljudet är bra, Ledin själv
ser oförskämt fräsch ut (även om hans långa ben ibland får mig att tänka på Grodan Boll)
och han verkar onekligen trivas som fisken i vattnet där på scen. När vi på nytt vågar
trotsa vintern för att gå tillbaka till bilen har jag faktiskt en ganska varm känsla i magen.

Ledin får betyget klart godkänt av mig.





Kommentarer
Postat av: eremo

våga vägra ledin. hatar karln.

2010-02-21 @ 01:27:34
URL: http://eremo.blogg.se/
Postat av: Huskatt

Utgår från att biljetten var gratis...:D

Äh, bra att ni hade en kul kväll!

2010-02-21 @ 12:35:57
URL: http://huskatt.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0