Augusti
Det blev augusti en dag för tidigt här, för att kompensera sena byten vid andra månadsskiften kanske.
Trött på vykortheader.
Tja, ni kan ju få gissa vad den här egentligen föreställer.
Trött på vykortheader.
Tja, ni kan ju få gissa vad den här egentligen föreställer.
The different modes of a Jack russel
Mesig?
Jag förstår inte varför somliga tycker jag ser mesig ut utan skäggväxt....
Snabeldraken
Challe gömmer sig för snabeldraken.
Charles är en lugn och trygg hund som inte lyfter så mycket som ett ögonbryn ens när det nya året firas in
med smällare och raketer. Det enda jag någonsin sett honom rädd för är snabeldraken. Varje gång jag tar
fram dammsugaren (och eftersom råttdjävlarna stökar till som de gör blir det ganska ofta) kryper Challe iväg
och gömmer sig under en säng eller ett bord. När jag satte mig för att blogga om hans stora fasa fick jag syn
på mitt förra inlägg, det om matro med hund i huset, och plötsligt slog det mig. Attans att jag inte kommit på
idén tidigare.
Det enda jag behöver göra är att lära mig njuta av maten medan dammsugaren står på bredvid mig. Challe
kommer att hålla sig ur vägen eller hur? Visste borde han? Djurets begär efter mat kan vara större än dess
skräck för dammsugare, det vet jag inte, men idén måste testas.
Fortsättning följer.
----
Uppdatering:
När vi skulle äta kom Challe som vanligt och satte sig under bordet, utsvultet stirrande upp på oss.
Dammsugartricket fanns i tankarna, men innan dess tänkte jag prova den kraftfulla besvärjelse jag hört hans
matte uttala flertalet gånger.
- Plats! sa jag strängt, och pekade på hans blå fleecefilt.
Hunden gick dit omedelbart. Jag trodde inte mina ögon.
Challe är en fin och väluppfostrad hund.
Nästan lite synd ju.
Denna ständiga jakt på mat
Nu har jag snart haft Challe hos mig i två veckor. På precis allt jag äger kan man hitta hundhår.
Kanske är det den allra största nackdelen med hund. Fäller alla hundar så mycket eller är det bara
Charles? Jag tycker det är märkligt att han har någon päls kvar på kroppen alls.
Igår när jag i bilen förbrukade de sista decimetrarna klisterremsa på klädvårdsrullen slog det mig:
Kan man inte rolla hunden istället? Det är ju genialiskt! I stället för att hålla på och rolla hundhår
från alla säten, rullar man bara snabbt över hunden innan man släpper in den i bilen.
Jag är sugen på att prova.
En annan sak som kan driva mig till vansinne är denna ständiga jakt på mat. Jag begriper inte
varför hundar alltid är så hungriga. Det måste ju vara något genetiskt fel, för om man ger dem
obegränsat med mat äter de väl tills de dör, eller åtminstone tills de blir sjuka. Tillgång på föda
i överflöd under längre tid kommer att resultera i en smällfet (eller död) hund.
När jag lagar mat har jag ibland svårt att komma intill diskbänken, skåpen eller spisen. Varför?
Jo, för att hunden sitter där med stora ögon och hoppas att någon liten munsbit ska tappas.
När jag häromdagen gjorde köttfärslimpa i ugnen satt odjuret klämd under ugnsluckan när jag då
och då öppnade för att kontrollera om den var färdig.
I samband med den där köttfärslimpan hade jag tänkt ut en plan som jag tyckte verkade
smart. Jag väntade med att ge Challe sin mat tills det var dags för mig och ungarna att
äta. Om hunden kunde äta samtidigt med oss skulle jag känna mig mindre elak och få bättre
matro tänkte jag. Först när tallrikarna med människomat stod klara att ätas på diskbänken hällde
jag upp hundmaten i Challes skål. Innan vi ens hunnit få ned rumporna i soffan och lyft
besticken var Charles klar med sin mat och satt under soffbordet, redo att missunsamt följa
varje tugga som fördes mot våra munnar. Jag klarar inte av att bli iakttagen på det sättet när
jag äter, och då Challe har en andedräkt som inte direkt främjar aptiten fick jag ta till plan B.
Jag lockade ut honom i köket, gav honom en näve torrfoder till och stängde sedan dörrarna.
Elakt? Nej, det tycker jag faktiskt inte.
För övrigt har jag under de här två veckorna lärt mig att man inte ska förvara vassa nycklar
och nya bajspåsar i samma ficka. Otrevligt.
Kanske är det den allra största nackdelen med hund. Fäller alla hundar så mycket eller är det bara
Charles? Jag tycker det är märkligt att han har någon päls kvar på kroppen alls.
Igår när jag i bilen förbrukade de sista decimetrarna klisterremsa på klädvårdsrullen slog det mig:
Kan man inte rolla hunden istället? Det är ju genialiskt! I stället för att hålla på och rolla hundhår
från alla säten, rullar man bara snabbt över hunden innan man släpper in den i bilen.
Jag är sugen på att prova.
En annan sak som kan driva mig till vansinne är denna ständiga jakt på mat. Jag begriper inte
varför hundar alltid är så hungriga. Det måste ju vara något genetiskt fel, för om man ger dem
obegränsat med mat äter de väl tills de dör, eller åtminstone tills de blir sjuka. Tillgång på föda
i överflöd under längre tid kommer att resultera i en smällfet (eller död) hund.
När jag lagar mat har jag ibland svårt att komma intill diskbänken, skåpen eller spisen. Varför?
Jo, för att hunden sitter där med stora ögon och hoppas att någon liten munsbit ska tappas.
När jag häromdagen gjorde köttfärslimpa i ugnen satt odjuret klämd under ugnsluckan när jag då
och då öppnade för att kontrollera om den var färdig.
I samband med den där köttfärslimpan hade jag tänkt ut en plan som jag tyckte verkade
smart. Jag väntade med att ge Challe sin mat tills det var dags för mig och ungarna att
äta. Om hunden kunde äta samtidigt med oss skulle jag känna mig mindre elak och få bättre
matro tänkte jag. Först när tallrikarna med människomat stod klara att ätas på diskbänken hällde
jag upp hundmaten i Challes skål. Innan vi ens hunnit få ned rumporna i soffan och lyft
besticken var Charles klar med sin mat och satt under soffbordet, redo att missunsamt följa
varje tugga som fördes mot våra munnar. Jag klarar inte av att bli iakttagen på det sättet när
jag äter, och då Challe har en andedräkt som inte direkt främjar aptiten fick jag ta till plan B.
Jag lockade ut honom i köket, gav honom en näve torrfoder till och stängde sedan dörrarna.
Elakt? Nej, det tycker jag faktiskt inte.
För övrigt har jag under de här två veckorna lärt mig att man inte ska förvara vassa nycklar
och nya bajspåsar i samma ficka. Otrevligt.
Riktiga husdjur
Dags att visa bilder på lite riktiga husdjur som omväxling.
Bizzie: Nyfiken och rädd men snäll och ofarlig.
Millie: Nyfiken, livrädd, halvgalen och farlig (akta fingrarna).
Bizzie: Nyfiken och rädd men snäll och ofarlig.
Millie: Nyfiken, livrädd, halvgalen och farlig (akta fingrarna).
Hyllat inköp
Mina böcker trängdes på den fula bokhyllan jag hade.
Men så kollade jag på Blocket och hittade två finfina Billy-hyllor för 350 kronor.
Nu får jag plats med alla böcker och en hel del av mina filmer. Jag har dessutom bytt plats
på den och ny syns den utifrån när man tittar upp. Min lägenhet ser lite mer bebodd ut nu.
Jag har inte fyllt den riktigt färdigt än.
Men så kollade jag på Blocket och hittade två finfina Billy-hyllor för 350 kronor.
Nu får jag plats med alla böcker och en hel del av mina filmer. Jag har dessutom bytt plats
på den och ny syns den utifrån när man tittar upp. Min lägenhet ser lite mer bebodd ut nu.
Jag har inte fyllt den riktigt färdigt än.
Hoarders
Nystädat och fint förråd (hunden hann undan tyvärr).
Ljusblå älskar tv-program som "Lyxfällan", "Arga snickaren" osv. Kort och gott gillar hon
program där människor med någon form av elände, i utbyte mot fullständig exponering
av sitt dissikerade privatliv, får hjälp. Hennes nya favoritprogram heter "Extrema samlare"
och handlar om människor som fyller sina hem med så mycket bråte att de själva knappt
får plats längre.
Ibland får jag för mig att hon själv leker programledare när hon kommer hem till mig.
Röjning blev nämligen temat för aktiviteterna i helgen som gick. Inte för att jag på något
vis (åtminstone inte enligt egen utsago) skulle platsa i programmet "Extrema samlare" men
att gå igenom mitt förråd var faktiskt nödvändigt och något jag länge tänkt göra.
Viktigt för alla "hoarders" är att de själva måste få ta beslut om vad som ska behållas och
vad som kan göras av med. De måste få "ta på" sina grejor och det kan jag känna igen
mig i. Inför hennes hot om att själv hantera röjningen kapitulerade jag och blev på så
sätt tvingad att aktivt delta själv. Jag sorterade och hon sprang i skytteltrafik ned till grovsoprummet.
Till skillnad mellan mig och hamstermänniskorna i tv-programmet är att jag inte är speciellt
sentimental när det gäller mitt gamla skrot. Fattar inte varför jag sparat en del grejor så länge
som jag gjort. Det mesta av gamla sladdar, hårddiskar och brända cd-skivor med jag vet inte vad
på, åkte iväg. Jo, lite sentimental är jag när det gäller saker ungarna ritat eller gjort i slöjden.
Sådant kan jag bara inte kasta.
Illa
Jesus Kristus vad den där hunden luktar illa.
Jag står inte ut!
Jag står inte ut!
Rädd för nålar
22-årig sommarjobbskille kommer till mitt skrivbord för att tömma papperskorgen.
Han har en dödskalle tatuerad på armen.
Han:
- Tjenare
Jag:
- Hallå där, hur är läget?
Han:
- Jodå, det är lugnt.
Jag:
- Gör det inte ont att tatuera sig?
Han:
- Jo, jag svimmade.
Jag:
- Å fan.
Han:
- Fast det beror på att jag är rädd för nålar.
Jag (småskrattande):
- Men hur sjutton kommer man på idén att tatuera sig om man är rädd för nålar?
Han:
- Vet inte. Men har börjat blir man liksom beroende.
Jag:
- Jag har hört det. Har du fler?
Han:
- Ja, jag har en på ryggen också. Fast då svimmade jag inte för då såg jag ju inte nålen.
Papperskorgen är nu tömd.
Jag:
- Tack ska du ha.
Han:
- Japp.
Janne som kommit fram för att prata jobb och har hört en del av konversationen frågar mig:
- Är du tatuerad?
Jag:
- Nej.
Sedan ropar jag åt dödskallekillen som börjat rensa nästa skrivbord:
- Men det är aldrig för sent eller hur?
Han:
- Nej då. Farsan tatuerade sig förra veckan, och han är femtio.
Där ser man.....
Han har en dödskalle tatuerad på armen.
Han:
- Tjenare
Jag:
- Hallå där, hur är läget?
Han:
- Jodå, det är lugnt.
Jag:
- Gör det inte ont att tatuera sig?
Han:
- Jo, jag svimmade.
Jag:
- Å fan.
Han:
- Fast det beror på att jag är rädd för nålar.
Jag (småskrattande):
- Men hur sjutton kommer man på idén att tatuera sig om man är rädd för nålar?
Han:
- Vet inte. Men har börjat blir man liksom beroende.
Jag:
- Jag har hört det. Har du fler?
Han:
- Ja, jag har en på ryggen också. Fast då svimmade jag inte för då såg jag ju inte nålen.
Papperskorgen är nu tömd.
Jag:
- Tack ska du ha.
Han:
- Japp.
Janne som kommit fram för att prata jobb och har hört en del av konversationen frågar mig:
- Är du tatuerad?
Jag:
- Nej.
Sedan ropar jag åt dödskallekillen som börjat rensa nästa skrivbord:
- Men det är aldrig för sent eller hur?
Han:
- Nej då. Farsan tatuerade sig förra veckan, och han är femtio.
Där ser man.....
Återkommer....
Hallå! Världens kanske minst aktive bloggare är tillbaka. Eller nästan iallafall.
Jag har sååå många inlägg om hundägarens vedermödor i huvudet, men jag får inte ur
mig dem på grund av brist på tid. Vi är fyra som jobbar på kontoret så här sista juliveckan,
och även om det normalt är mindre att göra på sommaren så bli vi som är på plats desto
mer drabbade.
Återkommer..... snart.... kanske....
Jag har sååå många inlägg om hundägarens vedermödor i huvudet, men jag får inte ur
mig dem på grund av brist på tid. Vi är fyra som jobbar på kontoret så här sista juliveckan,
och även om det normalt är mindre att göra på sommaren så bli vi som är på plats desto
mer drabbade.
Återkommer..... snart.... kanske....
Lider med dig bror
Brorsans tjej ringde. Lillebror har fått ta ambulansen in till sjukhuset idag med något
de tror är njursten. Fy fan, säger jag. Njursten är ett återkommande ord på min blogg
och minnena från mina egna erfarenheter bleknar aldrig riktigt.
Lider med dig bror, men snart kan du dricka rödvin om du vill.
de tror är njursten. Fy fan, säger jag. Njursten är ett återkommande ord på min blogg
och minnena från mina egna erfarenheter bleknar aldrig riktigt.
Lider med dig bror, men snart kan du dricka rödvin om du vill.
N
Så här illustreras inte längre bokstaven N i skolböckerna. Lika bra det kanske.
Hundvecka igen
Ljusblå:
- Just det Johan, kan du ta Challe tror du?
Med att "ta Challe" menades inte att gå ut med hunden på en promenad. Nej, hon undrade
om jag kunde ta hand om den en vecka. Jag har gjort det förr och hennes önskemål var
varken konstigt eller för mycket begärt. Men frågan kom just när jag tagit på mig skorna,
hängt säcken på ryggen och ropat ett sista "hej då" till hennes mamma och systern med
familj som är hemma på sommarbesök från Texas. Begäran kom oväntat och lite sent
varför mitt svar inte blev det klockrena "självklart" det borde blivit, eller ens något med
minsta entusiasm i rösten. "Nej" är knappast ett svarsalternativ eller hur?
Mina damer och herrar, det har dragit i hop sig till hundvecka igen och det brukar alltid
resultera nya observationer i kategorierna "päls", "bajs" och "så tänker hunden". Ni som
inte gillar sånt kan ju hoppa vidare till en annan blogg.
Det dröjande svaret på frågan jag fick hallen hade fler orsaker än ren chock. Charles
har haft diarré under en längre tid och jag som tycker att hundskit är tillräcklig vidrigt som
det är tvekade. De jubel och applåder jag hört om att "nu är det normala kottar igen", och
"hurra, dieten på enbart kokt ris gjorde susen", vågade jag inte riktigt lita på.
När en hund får gå ut på promenad styrs den helt av dess näsa. Hela tiden är hunden upptagen
med att försöka hitta något som luktar intressant. Om näsan väl hittar något intressant måste
hunden forsätta lukta på det intressanta länge. Om det fortfarande verkar intressant måste
hunden slicka på det intressanta. Äta det intressanta. Om vi nu byter ut ordet "intressant"
mot "äckligt" får vi en ur människoperspektiv mer riktig iakttagelse.
Så här:
När en hund får gå ut på promenad styrs den helt av dess näsa. Hela tiden är hunden upptagen
med att försöka hitta något som luktar äckligt. Om näsan väl hittar något äckligt måste
hunden forsätta lukta på det äckliga länge. Om det fortfarande verkar äckligt måste
hunden slicka på det äckliga. Äta det äckliga.
Jamen det säger sig ju självt! Om jag skulle slicka porslinet eller pissrännan på Harrys
toaletter skulle jag också få diarré. Hundar förväxlar intressant med äckligt, kan man bara
komma ihåg det så är det ganska enkelt att ha hund. När nu Challe och jag går ut på
promenad låter jag honom använda näsan. Han får lukta på intressanta saker en stund,
det är normalt för hundar tänker jag, men när den där långa tungan åker ut drar jag honom
bestämt därifrån direkt. Gör likadant med mig om ni mot förmodan skulle se min tunga på
Harrys är ni snälla. I mitt fall kan ni göra det redan i luktfasen faktiskt.
Jag är måttligt förtjust i hundar. Eller... jag är liksom inte förtjust hela tiden kanske
man kan säga. Ljusblås båda döttrar brukar ibland anklaga mig:
- Du älskar inte Challe!
Den spelat sårade tonen i deras utspel brukar förbytas i alldeles äkta förvåning när jag
svarar:
- Nej, det gör jag inte.
Nåja. Jag tar mitt husseansvar på allvar i alla fall. Eftersom Ljusblå varken hade mat,
koppel eller svarta påsar att skicka med får jag för mig att hon blev lika förvånad som
jag själv när hon plötsligt hörde sig fråga om jag kunde "ta Challe".
Jag har köpt mat.
Jag har köpt ett koppel.
Jag har köpt påsar.
Många påsar.
Jag har bäddat i hallen med en nytvättad blå fleecefilt och jag kan inte hjälpa att hundrackarn
kniper mitt hjärta när han ratar filten och istället bäddar med min gamla Puma-hood.
Och vet ni vad? Min iPhone kan hålla reda på hur mina hundpromenader ser ut.
Kolla här.
Så gick vi på lunchen.
Mine...
Prylar gör ingen lycklig har jag hört någon säga. Ja, jag tror till och med att jag yttrat
orden själv någon gång. Så dumt. Så fel.
Mine.....
orden själv någon gång. Så dumt. Så fel.
Mine.....
15 år
När flickan på bilden var liten lärde hon sig snart två fula ord.
1) Bajs
2) Jävel
Lika snabbt kom hon på att hon kunde sätta ihop dessa båda ord, och använda dem för
att ge uttryck åt ilska och frustration i situationer när de var och ett för sig inte räckte till:
Bajsjävel.
En underbar svordom om du frågar mig.
Det är svårt att förstå vart åren tar vägen. Igår fyllde min lilla Skrotan 15 år. Helt obegripligt.
Som ansvarsfull pappa har jag noggrant förklarat och rett ut missförstånd kring begreppet "byxmyndig".
Nu är hon alltså vuxen nog att själv avgöra om hon vill ha klänning eller byxor på sig när hon går till
skolan.
Någon moped vill hon inte ha. Tack gode Gud för det. Å andra sidan har man-måste-vara-15-argumentet
för navelpiercing helt plötsligt blivit ogiltigt. Vi får se hur det blir med den saken.
Grattis lilla unge.
Oljig
När den kallaste vintern jag kan minnas att jag upplevt följs av den varmaste sommaren
jag kan minnas att jag upplevt blir jag sugen på att se Day After Tomorrow igen.
Min lägenhet är tack och lov ganska sval. Men trots att jag har två balkongdörrar att
öppna i varsin ände av tvåan är den där svalheten förstås ganska relativ.
Jag känner mig lite oljig i hyn minst sagt.
Den där snöhögen vi har här utanför lider också. Måste återkomma med bilder.
jag kan minnas att jag upplevt blir jag sugen på att se Day After Tomorrow igen.
Min lägenhet är tack och lov ganska sval. Men trots att jag har två balkongdörrar att
öppna i varsin ände av tvåan är den där svalheten förstås ganska relativ.
Jag känner mig lite oljig i hyn minst sagt.
Den där snöhögen vi har här utanför lider också. Måste återkomma med bilder.
Att inte ha full uppmärksamhet
Inte bra:
Att inte ha full uppmärksamhet på vägen när man kör bil.
Dåligt:
När ouppmärksamhet vid bilkörning gör att man kör in i en trottoarkant. Hårt.
Dumt:
När kollision med trottoarkant orsakar punktering på höger framdäck.
Jävligt:
När punktering inträffar mitt i natten så att man måste rota fram reservdäck och sånt i mörker
fast man helst av allt bara vill sova.
Helvetesjävligt:
När hjulbultarna sitter så hårt att man vrider en av dem vid lossande av det punkterade
däcket.
Pisshelvetesjävligt:
När avdragen hjulbult sitter kvar i så att man nervöst måste åka omkring med 3 av 4
bultar tills en verkstad titta på problemet.
Däcket jag körde sönder var inte helt nytt, men långt ifrån dags att kassera heller.
Nu blev jag tvungen att köpa ett nytt, det gick inte att laga.
En bit över 700 spänn gick det på. Tur att man inte har en stor bil med lågprofildäck.
Jag ska försöka ta tag i detta med bulten också.
Bilar.... suck....
Att inte ha full uppmärksamhet på vägen när man kör bil.
Dåligt:
När ouppmärksamhet vid bilkörning gör att man kör in i en trottoarkant. Hårt.
Dumt:
När kollision med trottoarkant orsakar punktering på höger framdäck.
Jävligt:
När punktering inträffar mitt i natten så att man måste rota fram reservdäck och sånt i mörker
fast man helst av allt bara vill sova.
Helvetesjävligt:
När hjulbultarna sitter så hårt att man vrider en av dem vid lossande av det punkterade
däcket.
Pisshelvetesjävligt:
När avdragen hjulbult sitter kvar i så att man nervöst måste åka omkring med 3 av 4
bultar tills en verkstad titta på problemet.
Däcket jag körde sönder var inte helt nytt, men långt ifrån dags att kassera heller.
Nu blev jag tvungen att köpa ett nytt, det gick inte att laga.
En bit över 700 spänn gick det på. Tur att man inte har en stor bil med lågprofildäck.
Jag ska försöka ta tag i detta med bulten också.
Bilar.... suck....
French fries...
Skjorta
Jamen har jag lovat modeblogg så blir det modeblogg. Här är ett av årets fynd från
GE-KÅ's i Ullared: En skjorta för 79 tror jag. Den duger att spilla kaffe över.
Jag är förbaskat dålig på att stryka skjortor ska jag erkänna. Förresten, dålig vet
jag inte, jag försöker ju inte ens. Jag hänger mest upp dem på en galge så fint jag kan
när kläderna ska torka efter tvätten.
Jag har verkligen fått till en avslappnat pose på den här bilden.
Det märkligaste jag upplevt sedan puberteten
Igår när vi repade sjöng jag så ögat sprack. Eller.... ja, inte ögat, men den där finnvageln
jag tjatat om. Okej, jag förstår att intresset för mina äckliga ögon inte kan vara jättestort,
men för egen del är detta det märkligaste jag upplevt sedan puberteten.
För övrigt kan jag berätta att jag varit jättenära att gå till gymmet två dagar i rad nu.
Det skulle inte förvåna mig om jag verkligen slår till i morgon.
jag tjatat om. Okej, jag förstår att intresset för mina äckliga ögon inte kan vara jättestort,
men för egen del är detta det märkligaste jag upplevt sedan puberteten.
För övrigt kan jag berätta att jag varit jättenära att gå till gymmet två dagar i rad nu.
Det skulle inte förvåna mig om jag verkligen slår till i morgon.
Rockstjärnan
Hallå snorunge! Det är din farsa som är rockstjärnan i familjen!
Så jävla irriterande att du ser flera hundra procent mer ut som en.
Så jävla irriterande att du ser flera hundra procent mer ut som en.
Ecco no 2
En skorea och nyinkommen lön gjorde att jag inte kunde motstå dessa nya skor.
Inte lika vintriga som de andra jag har.
Snygga, men inte finskor.
Jag håller mitt löfte till mig själv: Inga andra skor än Ecco
Vageln från helvetet
Där är den. Vageln från helvetet.
Snöskyffel
Okej, det är nära trettio grader varmt ute, men jag tar inga risker. Jag minns när termometern i bilen
visade samma sak som idag, fast med ett litet minustecken framför. Vintern kan slå till när som helst,
därför åker jag alltid omkring med en snöskyffel i bilen.
Äh... Ljusblå bad att jag skulle ta hem den från Ugglarp bara.
Jag plockade ur skyffeln när jag och ungarna åkte och badade igår.
Jag fick en känsla av att det såg lite dumt ut liksom.
Den bepansrade stridshästen travar vidare
Jag kan inte fatta att det är sant.
Jag kan inte förstå att den bepansrade stridshästen travar vidare.
Jag pratar förstås om Sonens moped.
I över ett år har den stått där i garaget, nedplockad i molekyler (stora molekyler,
men ändå) och bara samlat damm.
- Jag har rengjort förgasaren tillsammans med min något händigare bror.
- Jag har sett till att de slangar som varit lite spruckna i ändarna kortats av och/eller
tejpats för tjuvluft är något dåligt när det gäller motorer har jag förstått.
- Jag har tömt tanken och silat bensinen genom en tratt med filter.
- Jag har bytt bränslekranen.
Inget av det där hjälpte ju. Mopeden startade fint, men dog som en åsna vid gaspådrag.
(Jag tror inte "dog som en åsna" är ett vedertaget begrepp, jag hittade just på det).
Sonen tog tåget ned till Ugglarp via Katrineholm och Göteborg under mina sista dagar där,
och vi pratade en del om den där mopeden. Han ville väldigt gärna ha igång den.
- Ja, nu ska vi se till att den funkar igen, lovade jag. Jag menade det. Jag var beredd på
att forsla in den till vilken verkstad som helst och betala dyrt för att få liv i den. Först ville
jag bara titta en gång till själv. Igår rullade vi ut den ur garaget i kvällssolen.
Efter några tramp på kicken startade den fint. Som vanligt dog den vid gaspådrag.
Slangar för bensin och vakum såg spruckna ut igen. De måste bytas ut bestämde jag, men
eftersom vi hållt på så himla mycket med det där så visste jag att det där inte kunde vara
hela problemet. Sonens mamma har en granne vars pojke går i Skrotans klass. Pappan
verkar vara en trevlig typ och vi har hejat på varandra när jag haft ärenden dit. Dessutom
har han en Harley Davidson som jag är svårt avundsjuk på, men det är en annan historia.
HD-killen har vid några tillfällen erbjudit sonen att ta en titt på moppen, men så långt hade
det aldrig blivit något bra tillfälle. Nu var det tillfälle tyckte vi.
HD-killen kom. Tittade. Lyssnade. Tyckte att slangarna var lite spruckna. Vi tejpade tillfälligt för
att få tätt. Moppen startade och när gashandtaget vreds om reagerade den precis som den borde
göra. Vad fan! Det här är lite typiskt. Han gjorde INGENTING som jag inte gjort tio gånger förut
men när mina fingrar inte medverkade i alla moment så funkade det alltså.
Jag är glad att Sonens moped funkar, tro inget annat. Ändå retar det mig lite att jag inte
blev hjältefarsan som fixar allt och begriper sig på motorer och sånt.
Nåja...
Nästa steg blev att sätta ihop alla kåpor och skruvar som jag lossat. Det var en söt liten
hög kan jag lova. Jag fick dit det och trots att jag var orolig för att inte alla skruvar skulle
finnas kvar blev det några över. Är det bra?
Jag kan inte förstå att den bepansrade stridshästen travar vidare.
Jag pratar förstås om Sonens moped.
I över ett år har den stått där i garaget, nedplockad i molekyler (stora molekyler,
men ändå) och bara samlat damm.
- Jag har rengjort förgasaren tillsammans med min något händigare bror.
- Jag har sett till att de slangar som varit lite spruckna i ändarna kortats av och/eller
tejpats för tjuvluft är något dåligt när det gäller motorer har jag förstått.
- Jag har tömt tanken och silat bensinen genom en tratt med filter.
- Jag har bytt bränslekranen.
Inget av det där hjälpte ju. Mopeden startade fint, men dog som en åsna vid gaspådrag.
(Jag tror inte "dog som en åsna" är ett vedertaget begrepp, jag hittade just på det).
Sonen tog tåget ned till Ugglarp via Katrineholm och Göteborg under mina sista dagar där,
och vi pratade en del om den där mopeden. Han ville väldigt gärna ha igång den.
- Ja, nu ska vi se till att den funkar igen, lovade jag. Jag menade det. Jag var beredd på
att forsla in den till vilken verkstad som helst och betala dyrt för att få liv i den. Först ville
jag bara titta en gång till själv. Igår rullade vi ut den ur garaget i kvällssolen.
Efter några tramp på kicken startade den fint. Som vanligt dog den vid gaspådrag.
Slangar för bensin och vakum såg spruckna ut igen. De måste bytas ut bestämde jag, men
eftersom vi hållt på så himla mycket med det där så visste jag att det där inte kunde vara
hela problemet. Sonens mamma har en granne vars pojke går i Skrotans klass. Pappan
verkar vara en trevlig typ och vi har hejat på varandra när jag haft ärenden dit. Dessutom
har han en Harley Davidson som jag är svårt avundsjuk på, men det är en annan historia.
HD-killen har vid några tillfällen erbjudit sonen att ta en titt på moppen, men så långt hade
det aldrig blivit något bra tillfälle. Nu var det tillfälle tyckte vi.
HD-killen kom. Tittade. Lyssnade. Tyckte att slangarna var lite spruckna. Vi tejpade tillfälligt för
att få tätt. Moppen startade och när gashandtaget vreds om reagerade den precis som den borde
göra. Vad fan! Det här är lite typiskt. Han gjorde INGENTING som jag inte gjort tio gånger förut
men när mina fingrar inte medverkade i alla moment så funkade det alltså.
Jag är glad att Sonens moped funkar, tro inget annat. Ändå retar det mig lite att jag inte
blev hjältefarsan som fixar allt och begriper sig på motorer och sånt.
Nåja...
Nästa steg blev att sätta ihop alla kåpor och skruvar som jag lossat. Det var en söt liten
hög kan jag lova. Jag fick dit det och trots att jag var orolig för att inte alla skruvar skulle
finnas kvar blev det några över. Är det bra?
Juli
Äntligen juli här också.
Lite ljusare, lite mer sommar.
Hej då mörka blogg-juni.
Några bilder
Så var man hemma från västkusten. Jag är medveten om att det plötsligt blivit juli och
en ny header borde fixas till. Ikväll får det bli. Jag läste att det ska bli 28 grader och jag
passar på att ta med Skrotan till Vätterviksbaden och bada med brorsan och hans familj.
Modeblogg ska det också bli här. Jag har shoppat som besatt (nåja, med mina mått mätt) under
semestern.
Nu blir det bara några bilder på blommer och blader.
Gaaah!! Trimmer hitåt!
en ny header borde fixas till. Ikväll får det bli. Jag läste att det ska bli 28 grader och jag
passar på att ta med Skrotan till Vätterviksbaden och bada med brorsan och hans familj.
Modeblogg ska det också bli här. Jag har shoppat som besatt (nåja, med mina mått mätt) under
semestern.
Nu blir det bara några bilder på blommer och blader.
Gaaah!! Trimmer hitåt!
Finnar i ögonlocken
Jag har något i ögat. I ögonlocket. En vagel? En finne? Vet inte, men det är inte
snyggt och det är inte skönt. Kanske är det bara någon infektion, jag har ju haft
några sådana på sistone. Det skumma är att det ser ut som en finne. Men inte
sjutton kan man ha finnar i ögonlocken? Det ser ut som någon man skulle kunna
klämma på bara det får mogna till sig lite. Nåja, med lite tur överlever jag.
Semester del 1 lider mot sitt slut.
Jag längtar hem lite grann för på jobbet ligger en ny iPhone och väntar.
Mums.
snyggt och det är inte skönt. Kanske är det bara någon infektion, jag har ju haft
några sådana på sistone. Det skumma är att det ser ut som en finne. Men inte
sjutton kan man ha finnar i ögonlocken? Det ser ut som någon man skulle kunna
klämma på bara det får mogna till sig lite. Nåja, med lite tur överlever jag.
Semester del 1 lider mot sitt slut.
Jag längtar hem lite grann för på jobbet ligger en ny iPhone och väntar.
Mums.
