Rädd för nålar

22-årig sommarjobbskille kommer till mitt skrivbord för att tömma papperskorgen.
Han har en dödskalle tatuerad på armen.

Han:
- Tjenare

Jag:
- Hallå där, hur är läget?

Han:
- Jodå, det är lugnt.

Jag:
- Gör det inte ont att tatuera sig?

Han:
- Jo, jag svimmade.

Jag:
- Å fan.

Han:
- Fast det beror på att jag är rädd för nålar.

Jag (småskrattande):
- Men hur sjutton kommer man på idén att tatuera sig om man är rädd för nålar?

Han:
- Vet inte. Men har börjat blir man liksom beroende.

Jag:
- Jag har hört det. Har du fler?

Han:
- Ja, jag har en på ryggen också. Fast då svimmade jag inte för då såg jag ju inte nålen.


Papperskorgen är nu tömd.

Jag:
- Tack ska du ha.

Han:
- Japp.

Janne som kommit fram för att prata jobb och har hört en del av konversationen frågar mig:
- Är du tatuerad?

Jag:
- Nej.

Sedan ropar jag åt dödskallekillen som börjat rensa nästa skrivbord:
- Men det är aldrig för sent eller hur?

Han:
- Nej då. Farsan tatuerade sig förra veckan, och han är femtio.

Där ser man.....


Kommentarer
Postat av: Huskatt

AJ :-( vilket nålstick...

2010-07-27 @ 11:30:47
URL: http://huskatt.blogspot.com
Postat av: Ljusblå

Jag tycker att du är fin som du är.

2010-07-27 @ 11:35:29
Postat av: Lennart

Jag har inget emot nålar, brukar titta fascinerat på den då jag ska lämna blodprov för att se hur mina värden är och hur stor tablett Levaxin jag ska ta. Däremot kan jag inte med sjukhus, de är ruggiga. En gång kräktes jag efter att jag hade anmält mig i receptionen. En annan gång fick jag en lugnande spruta så att jag skulle stanna kvar.

2010-07-27 @ 15:49:22
URL: http://autobahnfahrer.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0