Nu har jag snart haft Challe hos mig i två veckor. På precis allt jag äger kan man hitta hundhår.
Kanske är det den allra största nackdelen med hund. Fäller alla hundar så mycket eller är det bara
Charles? Jag tycker det är märkligt att han har någon päls kvar på kroppen alls. 

Igår när jag i bilen förbrukade de sista decimetrarna klisterremsa på klädvårdsrullen slog det mig:
Kan man inte rolla hunden istället? Det är ju genialiskt! I stället för att hålla på och rolla hundhår
från alla säten, rullar man bara snabbt över hunden innan man släpper in den i bilen.
Jag är sugen på att prova.

En annan sak som kan driva mig till vansinne är denna ständiga jakt på mat. Jag begriper inte
varför hundar alltid är så hungriga. Det måste ju vara något genetiskt fel, för om man ger dem
obegränsat med mat äter de väl tills de dör, eller åtminstone tills de blir sjuka. Tillgång på föda
i överflöd under längre tid kommer att resultera i en smällfet (eller död) hund.

När jag lagar mat har jag ibland svårt att komma intill diskbänken, skåpen eller spisen. Varför?
Jo, för att hunden sitter där med stora ögon och hoppas att någon liten munsbit ska tappas.
När jag häromdagen gjorde köttfärslimpa i ugnen satt odjuret klämd under ugnsluckan när jag då
och då öppnade för att kontrollera om den var färdig.

I samband med den där köttfärslimpan hade jag tänkt ut en plan som jag tyckte verkade
smart. Jag väntade med att ge Challe sin mat tills det var dags för mig och ungarna att
äta. Om hunden kunde äta samtidigt med oss skulle jag känna mig mindre elak och få bättre
matro tänkte jag. Först när tallrikarna med människomat stod klara att ätas på diskbänken hällde
jag upp hundmaten i Challes skål. Innan vi ens hunnit få ned rumporna i soffan och lyft
besticken var Charles klar med sin mat och satt under soffbordet, redo att missunsamt följa
varje tugga som fördes mot våra munnar. Jag klarar inte av att bli iakttagen på det sättet när
jag äter, och då Challe har en andedräkt som inte direkt främjar aptiten fick jag ta till plan B.
Jag lockade ut honom i köket, gav honom en näve torrfoder till och stängde sedan dörrarna.
Elakt? Nej, det tycker jag faktiskt inte.

För övrigt har jag under de här två veckorna lärt mig att man inte ska förvara vassa nycklar
och nya bajspåsar i samma ficka. Otrevligt.