Som utlovat kommer jag inte att sluta tjata om stegtävlingen förrän efter den 24/6.
Dalmasen är feg, feg, feg. När det gått upp för honom att jag passerat och numer ligger
före så slutade han registrera sina steg dag för dag. Han säger att han tänker regga
allt på en gång i slutet "för att få bort tävlingsmomentet". Så eftersom jag egentligen inte
har en aning om ifall jag ligger före eller efter så koncentrerar jag mig på kontorets etta.
Jag knappar in.

I förrgår hade vi sommarfest här på jobbet. Jag vet inte varför det blir så, men jag blir alltid
indragen som arrangör. Allt var planerat för utomhusaktiviteter och även om vi hade en
reservplan i händelse av regn, så togs beslutet vid lunch att vi kör ute.

Halv fem började regnet. Det var i senaste laget för att iscensätta plan B, men så gjorde
vi. Det blev hur som helst ganska lyckat. Det blev en lagtävling där de tävlande skulle
gissa vilka sorters ost, korv, färska kryddor, öl mm som vi placerat ut i skålar och tillbringare
i olika rum huset. Det visade sig inte vara så lätt att skilja på herrgård, svecia och grevé,
eller chorizo, salsiccia och bratwurst när inga etiketter fanns.

Eftersom snapsar hälldes upp till maten blev jag helt klar yr i bollen.
Jag somnade full och jag vaknade full på torsdagen.
Vilket moget beslut tror jag att jag tar då? Jo, att gå till jobbet såklart.
1,5 mil på något över 3 timmar. Halv sex var jag utanför dörren. Jag kommer nog inte
att göra om det. Promenaden på 19000 steg tog hårt på mig. Att gå så många steg på
en dag hör inte alls till ovanligheterna, men att göra det i ett sträck  var inte roligt. Jag
hade ont i hela kroppen på kvällen och gick inte många steg till.

Jag har plats 15 av 500 sådär och jakten på Linköpings förstaplats fortsätter. Men jag är
skittrött på att gå. Fattar inte var min envishet kommer från just nu.


Kolla, där kan man se lite av den där förhatliga lilla gubbmagen.
Du borde inte stå så nära det feta köttet Johan