Odjuret
Ni som tycker att jag varit elak och orättvis när jag ibland
kallat Challe för odjuret kanske kan tänka om nu.
"Woe to you, Oh Earth and Sea,
for the Devil sends the beast with wrath,
because he knows the time is short...
Let him who hath understanding reckon
the number of the beast
for it is a human number,
it's number is Six hundred and sixty six"
Quit Facebook?
Och hur hanteras det jag använder där? Mmm... det tål att tänkas på.
Kolla här: http://www.quitfacebookday.com/
Å ena sidan tycker jag inte om känslan av att någon annan äger mina bilder. Å andra
sidan bryr jag mig inte. Om jag någon gång fotar mig själv naken har jag inga planer
på att visa upp dem på Facebook. Ingen annanstans heller tror jag.
Å ena sidan tycker jag absolut inte om att mina konversationer kan slinka iväg och läsas
av andra genom något säkerhetshål. Å andra sidan.... läs då om det gör dig glad.
Där finns inga hemligheter.
Å ena sidan är jag inte speciellt aktiv på Facebook. Å andra sidan har jag aldrig dåligt
samvete för detta. Bloggen är min plats på nätet, inte Facebook. Dessutom har jag
fått kontakt med mycket kära vänner från förr, i några fall sådana jag trodde att jag aldrig
mer skulle få se.
När kommer första boken som handlar om en mördare som kartlagt sitt offers liv
genom Facebook? Familj och vänner och alla deras vanor kan lätt gå att hitta där.
Ett givet upplägg.
Jag är lite sugen på hypen med att avsluta Facebook. Jag skulle nog inte sakna det.
Jag är trött på att få virtuella presenter eller få meddelanden om när någon matat ett
får i Farmville. Jag ångrar mig bittert varje gång jag råkar kommenterar något hos
någon och får ett mail varje gång någon annan också kommenterar samma inlägg.
Jag är inte heller nyfiken på vad folk ätit till frukost.
De där onödiga mailen kan man väl slippa via några inställningar?
Om man orkar alltså?
Jag funderar några dagar till innan jag bestämmer mig. Bara en sådan sak som att
det är jättesvårt att säga upp sitt konto gör att jag vill.
Troligen blir jag kvar trots allt.
För att jag använder det så lite som jag gör.
Jag blir kvar i väntan på något bättre, eller som gitarristen i vårt band säger:
"Jag väntar på Assbook".
276596
med över 23000 steg. Ja, fast då har jag räknat in morgonens promenad också.
Mitt snitt ligger på något över 16000 steg om dagen vilket är något mer en 1 mil.
Just nu är jag på 34:e plats av 545. Det kommer att försämras något under dagen, men
om jag kan tillhöra de 10 bästa i slutet av juni får jag vara nöjd. På Linköpingskontoret
innehar jag plats nummer 3. Mitt lag har jag gett upp. Jag har mer än dubbelt så många
steg som tvåan i laget.
När jag drar upp t-tröjan framför spegeln i hallen skrattar åren av karrékotlettmissbruk
runt midjan åt mig. Även om hjärnan säger att jag faktiskt bränt en del fläsk och tycker
att jag kan belöna mig med chokladkakor, så inser jag att min teori stämmer.
Det späck som samlats på en mans mage är det absolut sista som kommer att försvinna.
Nåja, röven känns hyfsat tajt.
Det går åt ljudböcker. Jag har nu lyssnat igenom "Stäppens krigare" av Conn Iggulden
och är nästan igenom "Bågens mästare" av samma författare. Torsten Wahlund är en
suverän uppläsare, men jag börjar tröttna något på hans röst.
Mount Pickhult - del 4
Berget i Pickhult krymper, men det går sjutton inte så fort. Det ligger lite grus och skit överst, men
den nedre bilden hoppas jag visar att det faktiskt är snö därunder.
Heja ST1
högre än vad den skulle varit. Det enda jag använt det kortet till den här månaden var
en parkeringsavgift på 15 kronor. På fakturan blev den 1500. Och jag som ibland brukar
gnälla över att det är så dyrt att parkera inne i stan.
Nåja, ST1 hade varit duktiga och varnat mig innan via ett brev. Dessutom hade jag läst
i tidningen om ett pucko som inte brytt sig om att öppna varningsbrevet och fått en chock
när han såg fakturan.
Den här händelsen ser jag som ytterligare en anledning att ha efaktura framför autogiro.
Konfirmation
Efter månader av gudstjänster och bibelstudier hade vi till sist konfirmation för Skrotan i lördags.
Tur med vädret kan man lugnt påstå. Sol, varmt och skönt till skillnad från vädret vi har nu.
I går kväll var det ösregn och sex grader varmt.
Efteråt käkade vi på gott på Jennys i Berg.
När det gäller kyrkobesök och gudstjänster tycker jag så här. När man nu ändå klär sig fin och släpar
sig iväg till kyrkan, kan då inte mässorna hålla på lite längre? Nej, jag bara skojar.
Jag tycker att kyrkor är fina, men att sitta i bänkarna är tortyr.
Jag har ingen aning om vem mannen med den kriminellt fula frisyren på bilden längst upp till vänster är.
Döende
När jag kommer hem från jobbet sätter jag mig inte vid datorn längre.
Jag går ut och går.
De sa att det här med stegtävlingen skulle var positivt för hälsa och välbefinnande.
Man skulle bli piggare lovades det, men jag har aldrig i hela mitt liv varit så trött.
Själv hoppades jag att långa, påtvingade promenader dagligen skulle kunna göra gåendet
till en vana. Nu börjar jag bli rädd för att jag efter den 24/6 kommer inte kommer röra
mig en enda meter i onödan under resten av livet, ett liv som kommer att avslutas
i förtid på grund av dålig kondition, övervikt och blodproppar.
Jag kommer snart att uppdatera er nyfikenhet kring stegtävlingen (jag vet ju att ni
håller på att spricka av nyfikenhet).
Men okej, jag har fått näsan över vattenytan på jobbet. Det känns skönt och nu hinner
jag göra ett eller ett par inlägg medan jag suger i mig en kopp kaffe.
Jättevågen
Indisk kycklinggryta
utanför bloggen. Några trettontimmars arbetsdagar, aplånga promenader i både ljus
och mörker, planering av konfirmation i kombination med hopplösa dubbelbokningar
har trängt undan det mesta annat. Nu kan jag andas igen. Ja, fast jag behöver nog ta
en liten promenad till.
Ikväll har Skrotan stått för matlagningen. En indisk kycklinggryta som var fantastiskt
god. Imorgon ska dottern konfirmeras. På söndag ska vi fira Bus trettonårsdag i Örebro.
Fullt ös. Nu ska jag somna i soffan.
Frukost på jobbet
Den som dukade upp till frukost på jobbet i morse verkade ha tänkt till lite extra.
22990 (108132)
- Du börjar bli lite tråkig Johan. Du pratar bara om hur mycket du gått eller ska gå.
Jag visste att det skulle kunna bli så här. Det har blivit svårt att prata och umgås med
mig på ett vettigt sätt. Jag har en och en halv mil till jobbet och jag har på fullt allvar
börjat planera inför en morgonpromenad någon av de närmaste dagarna.
Ikväll ska vi repa och jag har inte kunnat tänka på det som något annat än en bortslösad
promenadkväll. Jag skickade utan vidare förklaring följande mail till mina bandpolare:
"Jag har en liten undran. Om jag skulle råka dyka upp vid lokalen utan bil, kan någon då
tänka sig att köra mig till mitt jobb i Mjärdevi efteråt?"
Vår replokal ligger ungefär i motsatta utkanten av Linköping än den jag jobbar i.
Det bör vara runt en och en halv mil dit också och jag tror ärligt talat inte att jag orkar
eller vill gå tillbaka mitt i natten. Jag är inte där än riktigt. Inte än.
22990 steg igår. 108132 totalt.
Det har tagit mig upp till en 90:e plats ungefär. Exakt är svårt att säga eftersom vissa
registrerar sina steg sent.
Medan min ena hjärnhalva funderar på att ta ledigt en heldag för att bara gå vill den
andra bara hyra en film och äta glass. Förr eller senare kanske glasshalvan vinner.
OH-MY-GOD-TV
Kanal 3 och 5 verkar till stor del ha koncentrerat sig på något jag börjat tänka på som
"OH-MY-GOD-TV".
Exempel:
1) I programmet "Top Model" får de tävlande i uppdrag att intervjua en tv-stjärna från Beverly
Hills 90210: "Oh my God!" (Samma utrop sker varje gång Tyra Banks visar sig).
2) I programmet "Anna Anka söker assistent" ska en ung man med feminina drag och
rörelser för första gången träffa ankan: "Oh my God!"
3) I "Extreme home makeover" får familjen med den rullstolsbundna sjuåringen, arbetslösa
pappan och inneboende mormorn komma tillbaka till ett helt ny blänkande hem. Just det:
"Oh my God!"
Jag kan inte komma på någon klurig avslutning på det här inlägget men nästa gång
ni råkar hamna framför tv'n kan ni väl roa er med att räkna antalet "Oh my God!"
I förra avsnittet av Top Model kunde Skrotan råkna till 5 stycken. Jag tror det går att slå.
Försök förresten att säga den här meningen fort, tio gånger efter varandra:
"You're still in the running towards becoming Americas next top model"
Visst är det lite som "sex laxar...."?
18903 (85142)
Lite över 85000 steg har jag traskat så här långt. Snittet per dag blir på blygsamma
12000 ungefär. Folk går verkligen in för det här, de är helt jäkla tokiga. Jag ligger på
133:e plats och 531. De i toppen går mer än dubbelt så många steg. Gah!
Jag tänker inte avsluta det här med mindre än topp 100.
Ronnie James Dio
Idag är det lite sorgligt här. Ronnie James Dio, en av världens bästa sångare har lämnat oss.
Don't say you're sober
De har tillbringat en del tid i "Polarstudion" hemma i Wahlis källare, och kanske, kanske
kan det komma upp en ny låt på hemsidan snart.
Det är en låt av gruppen Gun som heter "Don't Say It's Over".
Jag funderar på om jag pratar väldigt otydligt, för när jag berättade det för Tina på
jobbet rynkade hon pannan och undrade: "Sa du don't say you're sober?"
Jag skickade låten till Ljusblå på jobbet, hon brukar alltid bli så glad och imponerad när
hon får höra något nytt vi gjort. Något mail hade hon inte fått. Av någon anledning sorteras
alla mail med länkar eller bilagor bort som spam, åtminstone misstänker jag det.
Jag berättade om låten.
"Hette den don't sleep over?"
Nu tränar jag på att a r t i k u l e r a.
Det är inte lätt att vara dum i huvudet
När jag skrev det här inlägget skämtade jag faktiskt. Inte ens jag är så korkad att jag skulle
kunna ta fel på kycklingfilé och maskindisktabletter. Ändå har jag efter det där fått bevis
för att jag faktiskt är en människa som går mer på färg och form än text. Jag vet inte riktigt
vad det säger om mig, men i den här inläggets avslutning ska jag försöka mig på en gissning.
För några dagar sedan var det återigen kycklingfilé i Ica Maxis frysdiskar som gäckade
mig. Den blågula förpackningen med Kajsas kycklingfilé brukar jag ofta köpa. Förutom att priset
är lite lägre än Kronfågels och andras varianter tror jag att färgerna och själva namnet invaggar
mig i en känsla av svenskhet och kvalitet. Lättlurad. Den här gången när jag öppnade förpackningen
var det inte filéer i påsen, utan nuggets. Texten på påsen sade heller inget annat. Jag brukar inte äta
nuggets, tycker inte det är speciellt gott, men nu har jag i alla fall ett kilo i frysen.
Jag har båda mina barn hos mig för stunden. Trevligt. Båda var också överens om att pannkakor
skulle göra deras magar glada. Bara en sån sak, mina barn överens, det är så rörande och jag har
fortfarande inte vant mig vid att de fått en mer vuxen och mogen relation till varandra.
"Ta i lite vaniljsocker", tyckte Skrotan. "Det blir jättegott då". Även om detta var de ense.
"Här ska bakas pannekakas, här ska stekas pannekekas", sjöng jag och sex ägg, en massa mjöl och
mjölk vispades ihop. Sist av allt hällde jag i ett par matskedar av vanillinsockret och vispade lite till.
Innan jag satte tillbaka locket på burken tog jag en sked och stoppade i munnen. Jag ville känna
vaniljsmaken. Jag spottade, svor fräste. Inte fan stod det vanillinsocker på den där burken inte, det
stod bakpulver. En hel jäkla bunke full med smet åt helvete? Jag såg misstänksamt ned i smeten.
Den verkade lite bubblig, på något sätt kolsyrad, men vad sjutton. Det kanske funkade än då.
Resultatet blev lite tjocka och fluffiga pannkakor och vi fick ned en eller två var. Men goda var de inte.
Jag hällde ut och gjorde ny smet, utan bakpulver.
Jag skulle gärna vilja tro att den här typen av misstag beror på min konstnärliga ådra. Form och färg
framför skriven text. Intuition och logik framför instruktioner. Den tanken skänker mig åtminstone någon
slags tröst. Men någonstans säger mig magkänslan att det handlar om något annat, något som kanske
skulle kunna bli mitt måtto:
"Det är inte lätt att vara dum i huvudet".
Nattgäster
Spartansk frukost tillsammans med mina nattgäster. Jag hämtade upp sonen och en kompis
inne i stan någon gång efter midnatt igår, fixade till några enkla bäddar och nu har de vaknat.
Mitt hem är tyvärr inte gjort för nattgäster riktigt. Ont om rum och ont om sängar. Å andra sidan,
är man sjutton och lite festlullig brukar inte kraven på sovkomfort vara så där jättehöga.
Jag vill betona lite i meningen med festlullig och jag har egentligen inga belägg för att använda
orde lullig alls. Bägge två var i oklanderligt skick.
Nu ska Sonen skriva ett manifest om någonting för skolan.
Jag ska försöka hjälpa till.
Göta Kanal
Det är allt lite synd om mig som måste gå långa promenader utmed Göta Kanal på morgnarna.
Orden "att gå på lunch"...
Jag siktar på åtminstone 5000 steg nu.
20908 (25475)
Nästan 21000 steg igår. Det får jag vara nöjd med. Jag var nära att ta en promenad
sent igår kväll, men benhinnorna får vila lite. Bättre att bli stark så att man kan hålla
ett bra snitt eller hur?
Skummtimmen av Johan Theorin är utläst (uthörd?).
Nu kör jag Conn Iggulden och Stäppens Krigare. Älskade för övrigt hans boksvit om
Julius Caesar.
S-maskigt
Fotad genom ett fönster och i efterhand uppförstorad, därav den dåliga kvalitéten.
Men visst ser det gott ut?
4522
ogiltiga steg gick luften ur mig och hittills okända muskler i vänster skinka värkte.
Med 4522 ligger jag nu på plats 299. Mitt lag på plats 83.
Men imorse tog jag en lång promenad och jag är nu uppe i över 13000 steg idag.
Det är bra. Jag hade kameran på axeln också så det ska bli några bilder från Göta Kanal
också. Jag kan ju inte bara ha rubriker med siffror här.
11895
När jag kom tillbaka fick jag höra att tävlingen börjar klockan 12.
Synd att jag tog tidigt lunch och promenaden innan maten.
Aint that a bitch?
5946
tio över sex imorse. Med Johan Theorins "Skumtimmen" i öronen gick det fort, men jag
får ibland lite ont i ryggen när jag går. Jag borde kanske stoppa i det där inlägget i skon som
doktorn tyckte att jag borde ha. Mitt vänstra ben är tydligen någon halv centimeter kortare
än det högra. Jag räknar med att bränna bra många ljudböcker framöver och rubrikerna till
inläggen på min blogg kanske mest kommer att bestå av siffror liknande denna.
Blommor
Gentlemän på uppväxt år 2010
medan ungarna är ute på var sitt håll. Tro nu inte att gråter och lider av ensamheten.
Tvärtom, det är bara kul att de har vänner.
Skrotans sociala beteende har exploderat, något som kommer att synas på nästa
mobilräkning är jag rädd. Ni med tonåringar, vad kostar deras mobilanvändande
varje månad? Vilken leverantör och abonnemangsform är bäst? I mina ungar abonnemang
från Telenor ringer de helt gratis och utan uppkopplingskostnad till mig och till varandra.
Det låter bra i teorin, men mitt telefonnummer är inte precis det de ringer mest och till
varandra ringer de aldrig någonsin. Jag måste hitta på något annars blir jag urfattig.
Den mest radikala åtgärden blir att helt enkelt beslagta mobilerna.
Jag vaknade strax efter midnatt och funderade över varför inte dottern kommit hem som
hon sa. Just när jag plockat ihop maten och ställt in den beställda chillin i kylen kom
hon hem. Maten värmdes i micron och tydligen smakar chilli con carne lika bra tjugo över
tolv som vilken annan tid på dygnet som helst.
De hade sett på film och en av killarna i gänget hade följt med henne ända hem, han
ville inte att hon skulle cykla ensam. Tänk att det finns små gentlemän på uppväxt
år 2010. Gulligt.
Nu ska jag hämta sonen. Sedan väntar vår bandlördag.
En hel dag med bara bandet. Det ska bli kul.
Tyvärr känner jag mig lite febrig, men det går kanske över.
Skjutsa-runt-på-ungar-kväll
hem en kompis till stan. Sedan undrade Sonen om jag kunde köra honom till Mantorp.
Jo, det kan jag väl.
Imorgon är det heldag med bandet, det ska bli kul. Vi börjar klockan tolv, repar oss
stendöva, grillar och och drickar. Sedan kanske vi repar lite till. Jag tycker det börjar
kännas riktigt bra nu. Hoppas vi kan få upp lite nya låtar på hemsidan snart.
Häromdagen fick jag frågan om jag vill hoppa in och sjunga några låtar med ett annat
band som ska spela på en sommarfest. Jag tänkte "aldrig i livet, det vågar jag inte",
men min mun svarade "fan vad kul". Vi får väl se om det blir något av med det.
Nu åker jag och handlar lite.
Hard Walk Hallelujah!
På måndag drar galenskaperna igång. Vi har en stegtävling på jobbet som sträcker sig mellan
10 maj och 24 juni. Vi har ett lag på fem personer som kommer att tävla mot andra lag i företaget.
Ja, det finns fler lag från mitt kontor också. Även individuella pretationer kommer att premieras
har jag förstått.
Affischkriget är i full gång och jag snodde ihop en till vårt lag. Jag föreslog vår VD att vi kunde
trycka upp en t-shirt också. Då VD'n är i samma lag som jag själv har jag goda förhoppningar
om att få ett ja där.
Jag är orolig för två saker.
1) Att jag ständigt ska hamna sist, gå minst och skämmas varje gång siffrorna ska rapporteras.
2) Att skräcken för nummer 1 går mig åt huvudet och att jag kommer tillbringa all vaken tid med
att promenera utmed kanalbanken. Kan man kanske lära sig att sova medan man går?
Ljudböckerna kommer att gå åt närmaste tiden.
Det finns postiva tankar också. Om inte min mage har minskat efter den här stegtävlingen så
kommer den aldrig att göra det.
"Team Musikerna" är inte det coolaste namnet tyvärr, men det var inte mitt förslag.
"Hard Walk Hallelujah" är däremot min egen slogan.
Jag är ett geni.
Mount Pickhult - del 3
Mount Pickhult fotat för mindre än en timme sedan. Snöhögen lever i allra högsta grad.
Miin grabb sa att det inte var snö i högen men vad sjutton, jag såg ju själv när de byggde upp den
i vintras. Den brunfula färgen säger mig att det kanske inte är snö allra överst, eller att luften i Ljungsbro
inte är så bra som jag trott.
Det måste redas ut nu. Med spade och kamera ska jag på grävande journalistvis gå till botten med det här.
Men visst minskar den lite. Kolla del 2 i min spännande serie om en av Östergötlands största turistattraktioner.
Balkong
Titta! Doc fotar sig själv igen!
Egentligen vill jag bara visa hur soligt och skönt det är på min balkong i eftermiddag.
Annars brukar bilder på mig själv sluta på tre sätt:
1) Ljusblå tycker att jag ser gay ut på en bild där jag själv tycker att jag är tuff.
2) Ljusblå tycker att jag ser ful ut på en bild där jag själv tycker att jag är snygg.
3) Ljusblå bönar och ber om en förstoring på en bild där jag själv tycker jag ser ut som en apa.
Nåja, min blogg behöver uppdatering. Det händer inte mycket i mitt huvud just nu.
Inspirationen tryter och då får ni hålla tillgodo med lite foton.
Nu ska jag åka och repa hemma hos Wahlis. Vi har döpt hans källare till Polarstudion för att
det var så förbannat kallt där i vintras.
Jag försöker le naturligt, men det går bara inte.
Den här tror jag hamnar under kategorin gay. Det gör inget.
Kameraskräck
En av de här båda lider av kameraskräck. Gissa vem? Suck! Jag ville bara ha en fin bild av mig och min son.
Blåsippor
