Nix, inlägget handlar inte om Challe.
Näpp, det handlar heller inte om något odjur min katt Inez stött på.
Det handlar om mig.
Idag har jag nämligen skällt. Vov!

Händelsen förtjänar ett eget inlägg tycker jag. Jag är, åtminstone enligt eget tycke en
ganska sansad och lugn människa som inte brusar upp i onödan.

För några år firade vi påsk med goda vänner i fjällen. Efter god mat, vin och irish coffee
ringde det på dörren. Glada tjejer som hör och häpna, delade ut mobiltelefoner helt gratis!
Ni förstår säkert att det inte riktigt var så. Givetvis följde ett tvåårigt abonnemang på
3 med de där telefonerna. Eftersom jag är en snäll pappa köpte jag två telefoner till
mina barn. Dessa fungerade bra men när de två åren började lida mot sitt slut gjorde
telefonerna detsamma. Det är ingen alltså slump att abonnemangen löper på två år.

Jag förnyade inte abonnemangen med 3. Istället blev jag pålurad två nya telefoner
på två år av en charmig kvinna med Telenor på tröjtrycket. När jag säger pålurad menar
jag inte att försöka vara ordvitsig. Trots att vi har Telenor på jobbet och trots att jag svär så
tungan svartnar (fast lugnt och fint, jag är ju ingen som brusar upp i onödan) över deras
bitvis dåliga täckning, så kunde jag inte låta bli att köpa. Så charmig var hon alltså.

I samband med köpet av de två nya telefonerna sade jag givetvis upp abonnemangen
på 3. Det gjorde jag den sjunde april. Med tre månaders uppsägning borde jag inte
ha fått några nya fakturor efter juli eller något. Nu har jag fått det. För augusti, september
och oktober, och alla dessa har slunkit igenom mina inte helt perfekta kontrollrutiner
för betalning av räkningar. Så kan det gå när man har autogiro och e-faktura.

När jag upptäckte detta ringde jag givetvis 3 och frågade (på ett lugnt och sansat sätt,
jag är ju inte den uppbrusande typen, det har vi väl redan pratat om?) hur det kunde
komma sig. Jag fick till svar att jag hade begärt att få behålla mobilnumren för att använda
dem på de nya abonnemangen och därför hade 3 inte stängt sina. Jag minns att jag fick
frågan när jag gjorde uppsägningen. Jag minns också att jag svarade "Nej" men att kvinnan
på kundtjänst proppsade på att jag visst skulle behålla, eftersom det var "så bra nummer".
Då jag bara ville säga upp ungarnas gamla abonnemang orkade jag inte hålla på att
argumentera. Ingen hade dock upplyst mig om att jag skulle fortsätta få räkningar tills jag själv
gjort flytt av de där gamla numren. Finns det ens några bra och dåliga nummer nu för tiden?
Vem kan ett enda mobilnummer i huvudet? Inte jag i alla fall. De ligger i min kontaktlista.

Jag krävde att abonnemangen på 3 skulle sägas upp omedelbart och att de skulle betala
tillbaka allt jag pyntat in för mycket. Killen jag pratade med gick med på det förstnämnda,
men att betala tillbaka några pengar hade han inte några befogenheter till. Det skulle jag få
ta med deras reklamationsavdelning. "Då gör jag det", svarade jag.

När det på deras hemsida inte gick att hitta något telefonnummer eller annat sätt att kontakta
den avdelningen, började jag brusa lite, för mig själv då eftersom jag redan lagt på luren.
Men då jag också är lite som en Treo (ingen ordvits här heller) så slutar jag brusa efter ett
tag. Orka ringa kundsupport hos 3 igen.

Idag fick jag en räkning för november. Inget brus denna gång kan jag lova. Nu blev
jag på noll sekunder tjuren Ferdinand med geting i arslet. Helvetes jävla 3! Jag ringde.
Med viss beska i rösten undrade jag varför 3 envisas med att skicka fakturor till mig.
Kvinnan kontrollerade, upptäckte att abonnemangen var uppsagda och erbjöd sig att ta
bort den senaste fakturan. "NEJ!", sa jag, utan tvekan med brus i rösten. "Det här får inte
mig att vilja ringa med 3 i framtiden, inte alls! Jag vill att du tar bort den sista fakturan
och betalar tillbaka det som jag har betalat sedan jag först sade upp abonnemangen!"
Detta kunde hon inte lova på rak arm. Men hon skulle kolla saken med sin chef och lovade
heligt att ringa tillbaka så fort hon kunde.

Att skälla är inte min grej. Jag är inte jättebra på det. Det brukar sällan leda till något gott men
ibland är det dumt att bara tacka och bocka. När jag blev uppringd fick jag inte tillbaka alla pengar
jag begärt, men mer än om jag inte skällt. Det räckte för att jag skulle känna doften av
blommorna under korkeken igen.

Jag ska försöka att bli arg lite oftare.