På väg hem från jobbet i fredags stannade jag på Ikea. Handlade ny tvättkorg, lite
prydnadskuddar till ungarnas rum, en persienn till dottern och lite annat smått och gott.
Jag köpte också mat på Ica, två kassar och jag såg fram mot en ganska skön fredagskväll
efter en hektisk vecka. Något glömde jag. Så här i efterhand minns jag faktiskt inte vad,
men jag stannade i alla fall på bensinmacken i Ljungsbro. Det skulle jag inte gjort.

När jag kom ut igen var batteriet dött. Efter att ha suckat av mig i femton minuter
frågade jag en annan kund om han möjligen hade startkablar med sig. Det hade han inte,
men han erbjöd sig att hjälpa till att skjuta igång bilen. Så gjorde vi.

Fransmannen startade utan problem och spann som en katt. Jag körde iväg och kom 200 m.
Sedan var det stopp igen. Jag fick skjuta bilen in till kanten av vägen, sedan tog jag så mycket
jag kunde av alla mina prylar och började gå hemåt. Kallt och jävligt om händerna var det.

Hemma vid halv nio-tiden svor jag att aldrig mer åka i den där sabla bilen. Jag hoppades att
den skulle brinna upp där den stod. Annars skulle jag fixa detta problem också, vad som nu
var felet, och sedan ställa bilen någonstans där det inte blåser för mycket (eftersom hård vind
antagligen kan få karossen att blåsa bort, vad vet jag) och sedan sälja den så fort det går.
Kan jag få tio tusen för den kanske? Om den är i ordning? Därefter skulle jag åka buss och tåg
tills jag sparat ihop tillräckligt mycket för att kunna köpa mig en vettig bil. Jag kommer aldrig
någonsin i hela mitt liv köpa en bil som är tillverkad i Frankrike, så mycket kan jag lova.

På lördagen ringde jag Göran. En fd jobbarkompis som nu bor väldigt nära mig. Han hjälpte
mig att bogsera hem bilen till sig. Vi konstaterat att generatorn är trasig och imorse tog jag
med den till jobbet. Nu har min gamle far tagit den med sig för att lämna in den på reparation.

Antagligen kommer jag ändå att åka i den igen, men jag avskyr den där vita satan mer än
jag kan hitta ord för. Dess dagar i min ägo är räknade, helt klart.