Doc

Då jag inte hittade kaffekoppen jag borde haft på skrivbordet, reste jag mig
för att gå och hämta en ny. Jag brukar faktiskt använda samma kopp hela dagen.
Någonstans i bakhuvudet finns väl det där med miljön och att hushålla med jordens
resurser ni vet.

Väl borta vid kaffeautomaten tog jag ned en ny kopp från skåpet, men när jag
skulle placera den för påfyllnad stod redan en kopp där. Full med kaffe men
inte en kotte i närheten och när jag kände utanpå var den snarare ljummen än varm.

Det där är så typiskt för folk i it-branschen tänker jag, eller åtminstone på
mitt jobb. Datanördarna är halvt förvirrade allihop. Det är liksom inte första
gången jag hittar en kvarglömd kopp med kaffe på det där viset. Man fyller väl
på nytt kaffe titt som tätt och skulle telefonen ringa är det nog ganska lätt
att den blir kvar, för dessa vilsna själar menar jag.

Så slog det mig, medan jag flyttade koppen med nästankallt kaffe, att den med
ganska stor sannolikhet var min egen. Jag hade en känsla av att jag fyllt på
kaffe tidigare. Inget minne, en känsla. Det förklarade också varför jag tvingats
ta en ny kopp nu.

Måste jag sätta mina tysta men hånfulla skratt åt dementa kollegor i halsen nu?
Är det alltid jag och bara jag som glömmer kopparna?

Skrikrött skinn lyser igenom gliporna mellan knapparna på skjortan. Det skriker extra bra
då skjortan jag har på mig är vit med blått rutmönster.

Jag förstår inte riktigt vad det är med solen i år. Jag brukar bli mer brun än röd på sommaren
men de två gånger jag vistats i sol i år har jag bränt mig sömnlös båda gångerna.
Är det ozonskiktet som dunstat? Läste jag förresten inte något om det i våras?
Rekordtunt ozonskikt över norden?

Ska i alla fall använda solskydd i fortsättningen.

Telefon från verkstan:
- Hej, du hade en tid hos oss här i dag för inställning av framvagnen.

Jag:
- Japp.

Verkstan:
- Är du på gång eller?

Jag:
- Alltså... jag lämnade den i morse.

Verkstan (efter kort paus):
- Eh... är det den blå eller?

Jag:
- Nej, det är en silverfärgad V50.

Verkstan:
- Jaha.... och du är säker på att du lämnade den här hos oss i Jägarvallen?

Jag:
- Jajamensan.

Verkstan:
- Ja, då får jag leta lite till.

Vi lade på och jag började sjunga på ledmotivet till gamla tv-serien Macken.