En varg

Jag har haft en intensiv period av drömmar men tyvärr kommer jag inte ihåg många
av dem. Nattens dröm minns jag.

Jag är på ett av mina regelbundna besök hos psykologen (ok, en dröm). Jag ligger
på en brits och tittar på kvinnan som sitter med korslagda ben i en stol vid britsens
bortre ände. Hon har vit rock på sig och antecknar i ett block. Min psykolog.
- Du är en varg, säger hon. När jag säger till ska du morra som en varg ok?
- Ok.
Jag vänder mig om, står hopkrupen på alla fyra på britsen. Jag är en varg och med
onda, gula ögon och ett dovt morrande sipprande upp ur strupen ser jag på kvinnan,
redo att reagera på hennes tecken. 

Så kommer tecknet, en nätt och jämt märkbar nickning. Jag reser mig upp på knä,
jag ryter, vrålar och klöser i luften, jag är en galen varg. Så ramlar vargen av britsen
och blir liggandes på golvet bredvid. Dörren öppnas och en annan läkare kommer in
för att hämta något i rummet. Hon tittar skeptiskt på mig. Jag är fortfarande en varg
där jag ligger och sprattlar på golvet. Läkaren som tydligen hittat den hon var ute efter
går en liten omväg och släpper mig inte med blicken när hon går ut.


Som vanligt är jag mycket tacksam för tolkningar av mina drömmar.

Tops

Inatt drömde jag att nästan alla mina tops var slut. De som fanns kvar i hade någon
använt och stoppat tillbaka i burken, gulbruna i båda ändar.
Varför drömmer man sånt?

Drömperiod

Jag verkar vara inne i en drömperiod igen. Natten till igår drömde jag att jag var en fågel. Efteråt kändes det skönt som omväxling mot alla spindlar. Jag-fågeln var speciell på så sätt att den var gjort av modellera. Om jag krökte till näbben kunde jag enkelt forma den fin igen. Jag flögt högt över samhällen och sjöar, från stad till stad. Jag cirklade över en skolklass som skrattande pekade på mig. Trots den vackra utsikten och friheten var jag-fågeln inte riktigt tillfreds. Det kändes som att jag letade efter något, eller som om något jagade mig.

Inatt drömde jag om att en stor grön orm jagade mig.
Ordningen återställd alltså.
Det kanske var ormjäveln som jagade den lilla fågeln också.

På långa, orangebeiga ben...

Jag var på väg genom hallen och höll nästan på att trampa på den. Spindeln var aprikosfärgad och hade ungefär samma färg som golvet. Jag hade inte sett den om det inte varit för dess storlek. 

Den satt blickstilla. Kroppen var rund i ungefär samma storlek som en femkrona. En stor spindel alltså, ändå verkade benen oproportionellt långa.... eller? Det var svårt att avgöra då den satt hopkrupen, beredd till flykt. Den såg på något vis krabbliknande ut.

Jag måste hämta kameran.
Det var den enda tanken som flög genom huvudet. Jag rusade in i köket för att hämta mina grejor. När jag kom tillbaka hade den börjat röra på sig, sakta, med ett ben i taget. Jag fumlade med objektiven.

När jag äntligen hade kameran om halsen och var redo att skjuta tycktes spindeln ha växt. På långa, orangebeiga ben rörde den sin nu knytnävsstora kropp snabbare, och när jag satte kamerans sökare mot ögat hukade den sig ned på ett märkligt och spindelaktigt sätt och flydde in under bordet. Den försvann över tröskeln till köket.

Moppekillen satt på andra sidan köksbordet och såg när det åttabenta "lilla" monstret närmade sig. Jag skyndade snabbt efter och fick se den klättra upp på en stor, röd hink fylld med coca cola. Ja, där kan du ju klättra upp din jävel, ramla i och drunkna du bara. Spindeln föll inte i, den dök. Spindeln drunknade inte heller, den kunde liksom hoppa och ta sig fram på den bruna, kolsyrade ytan. Tonårskillen skrattade.

--------------------

Där någonstans vaknade jag. Det var ett tag sedan jag drömde något jag kom ihåg efteråt, men när jag drömmer så är det ofta om spindlar eller ormar. Jag gissar att mitt makrofotograferande är en av orsakerna, och definitivt den här gången. Spindeln i drömmen är utan tvekan inspirerad av krabaten på bilden nedan. Hur en röd hink fylld med coca cola kom in i hjärnan vet jag inte och hade det varit på riktigt hade Tonårskillen för första gången i sitt liv sprungit en mil utan att stanna. Han är livrädd för spindlar.



Naken

Jag har aldrig varit hemma hos min arbetskamrat Ozzy. Inte på riktigt alltså. Däremot har jag drömt att jag varit hemma
hos honom två gånger. Det är lite skumt, för huset har sett likadant ut båda gångerna.
Det handlar inte om sanndrömmar för på riktigt bor han i lägenhet.

I natt åkte jag hem till Ozzy för att lämna något. En film? En cd? Jag minns inte riktigt. Ingen öppnade när jag ringde
på så jag gick in. Inne i huset gick jag förbi ett rum där en tonårskille låg på sängen och läste med hörlurar. Jag fick
ingen kontakt med honom så jag gick vidare. I ett annat rum låg en kvinna nedbäddad i en dubbelsäng. Ozzys tjej/fru
förstod jag. I det verkliga livet är Ozzy singel. Hon ryckte till när hon fick syn på mig så jag bad om ursäkt för att jag skrämt
henne, därefter presenterade jag mig själv och mitt ärende.

Då kliver kvinnan upp ur sängen och det visar sig att hon är naken. Jag minns att jag fick anstränga mig för att se henne i
ögonen när fortsatte prata. Sedan vaknade jag.

När jag berättade det här för Ozzy i morse frågade han om jag inte kunde presentera honom för den där kvinnan.
Han undrade också vad jag tyckte om hans nya soffgrupp. Den hade jag inte noterat.


RSS 2.0