Robert
Min dotter har kallat mig för Boxer-Robert och någon annan har tyckt att jag ser ut som Daniel Westling. Om det bryr jag mig mycket lite. Jag är otroligt nöjd med mina nya glasögon. Tank att kunna sitta i soffan och se på tv'n för att i nästa sekund läsa något i tidningen i knät, och det UTAN att ta av sig glasögonen i sista momentet. Jag kan läsa både på långt och nära håll. Fantastiskt.
Världen gungar
Har inte jag skrivit ett inlägg som handlade om att jag varit hos optikern? Jag gnällde över hur dyrt det var osv?
Ibland är det märkligt hur man kan komma ihåg att man skrivit inlägg som inte finns.
Direktoptik är bra. Där får man två par glasögon + ett par slipade solisar för samma pris som ett. Det är ju en jäkla tur det ska jag säga, för det där enda priset är bra jäkla högt vill jag mena. I dag har jag hämtat ett par av de vanliga samt solglasögonen. Jag väntade med det andra paret på inrådan av optikern. Det är ju dags för dubbelslipat för gubben och det kan vara lite svårt att vänja sig vid. Gillar jag inte dubbelslipat kan jag få glasen utbytta utan extra kostnad (fast ändå med det högre priset som dubbelslipat kostar). Hmm.... jag vet inte om ni hängde med på den förklaringen.
Hur som helst kan jag meddela att hela världen gungar med de nya glasögonen. Jesus, vad jag mår illa. Tre till åtta veckor sa de att det kunde ta. Men okej, jag ska försöka använda dem så mycket jag orkar. Sedan blir man alltid osäker på om man valt rätt bågar när man kommer hem. Mot sådant gäller dock inga garantier.
Solglasögonen är bäst än så länge, men hallå! Var är solen?!
Ibland är det märkligt hur man kan komma ihåg att man skrivit inlägg som inte finns.
Direktoptik är bra. Där får man två par glasögon + ett par slipade solisar för samma pris som ett. Det är ju en jäkla tur det ska jag säga, för det där enda priset är bra jäkla högt vill jag mena. I dag har jag hämtat ett par av de vanliga samt solglasögonen. Jag väntade med det andra paret på inrådan av optikern. Det är ju dags för dubbelslipat för gubben och det kan vara lite svårt att vänja sig vid. Gillar jag inte dubbelslipat kan jag få glasen utbytta utan extra kostnad (fast ändå med det högre priset som dubbelslipat kostar). Hmm.... jag vet inte om ni hängde med på den förklaringen.
Hur som helst kan jag meddela att hela världen gungar med de nya glasögonen. Jesus, vad jag mår illa. Tre till åtta veckor sa de att det kunde ta. Men okej, jag ska försöka använda dem så mycket jag orkar. Sedan blir man alltid osäker på om man valt rätt bågar när man kommer hem. Mot sådant gäller dock inga garantier.
Solglasögonen är bäst än så länge, men hallå! Var är solen?!
Träna när man har hund?
Hur orkar och hinner man träna när man har hund? Challe väcker mig klockan sex, jag kan ignorera honom till halv sju, men sedan är bara att proppa fickan full med svarta påsar och ge sig iväg. Vi är ute en timma ungefär, eller i alla fall nästan, och när jag kommer hem vill jag bara sträcka ut mig på sängen en liten stund till.
Ja ja ja, jag hör er. "Undanflykter" bräker kören. Kanske. Det är lite tungt att komma igång efter sommaren, men jag har inga planer på att lägga ned gymmandet, tvärtom. Vårens fina träningsstatistik var bara uppvärming, vänta bara.
Förresten, timslånga promenader flera gånger per dag är väl också någon slags träning?
Slut på slappandet
Jag förväntar mig inte att det ska bli roligt eller lätt. Jag gör det ändå, jag bara gör det.
Det är två veckor sedan jag besökte gymet senast, men nu får det vara slut på slappandet.
--
Uppdatering:
Det kändes bra trots allt. Härligt mör efteråt.
Det är lite för varmt därinne bara.
Jag tror jag kör på tisdag igen.
Det är två veckor sedan jag besökte gymet senast, men nu får det vara slut på slappandet.
--
Uppdatering:
Det kändes bra trots allt. Härligt mör efteråt.
Det är lite för varmt därinne bara.
Jag tror jag kör på tisdag igen.
Gamnackad och dum
Det där förbannade illamåendet jag gnällt om i min gamla blogg hänger i. Det har blivit värre tycker jag.
Jag vet åtminstone vad det beror på: Min syn.
Rock'n Roll -känslan att gå till optikern och beställa dubbelslipade glasögon är sådär ska jag erkänna, men för ett par veckor sedan gjorde jag det i alla fall. Medan min kropp blir allt yngre och snyggare(självironi igen) blir mina ögon bara äldre och äldre.
Med glasögon: Jag ser bra på långt håll. Jag kan inte läsa böcker, tidningar och annat med liten text, (till expempel kamerainställningar) på nära håll.
Utan glasögon: Jag ser ingenting på långt håll. Jag ser lite grann på normalt läsavstånd, men för att läsa böcker eller tidningar får jag krypa ganska nära. Det här inlägget skriver jag utan glasögon och ser nog ganska gamnackad och dum ut.
Ni ungdomar tänker inte på det, men man vill ju hela tiden växla mellan att se saker på långt och nära avstånd. I mitt fall, från kollegan Björn som säger något roligt till skärmen, sedan till Lars-Åke som går förbi och tillbaka till skärmen igen. I bilen vill jag ofta se långt fram, dvs på vägen, sedan fokusera närmare på hastighetsmätaren. Självklart tar jag inte av och på glasögonen hela tiden, jag anstränger ju ögonen hela tiden och hjärnan blir förvirrad och vill att jag ska bli sjösjuk.
Nu längtar jag intensivt efter de där nya glajjorna. Faktum är att det kommer att bli tre par totalt, (heja Direktoptik) så räkna med en glasögonspecial här på bloggen framöver. Två par dubbelslipade och ett par enkla med solglas.
Av normalbrillorna valde jag ett par hyfsat stora plastbågar (de kändes coola) och ett par lite nättare och mindre iögonfallande. Tyvärr hade jag inget smakråd med mig i form av Ljusblå, så hur cool jag i själva verket blir vet jag inte.
När bildspecialen kommer, please be kind. Fatta vad dubbelslipade glösögonjävlar kostar!
Helt sanslöst!
Nu är frågan: Spy eller jobba? Eller kanske snarare spy och jobba, eller gå hem?
Jag vet åtminstone vad det beror på: Min syn.
Rock'n Roll -känslan att gå till optikern och beställa dubbelslipade glasögon är sådär ska jag erkänna, men för ett par veckor sedan gjorde jag det i alla fall. Medan min kropp blir allt yngre och snyggare(självironi igen) blir mina ögon bara äldre och äldre.
Med glasögon: Jag ser bra på långt håll. Jag kan inte läsa böcker, tidningar och annat med liten text, (till expempel kamerainställningar) på nära håll.
Utan glasögon: Jag ser ingenting på långt håll. Jag ser lite grann på normalt läsavstånd, men för att läsa böcker eller tidningar får jag krypa ganska nära. Det här inlägget skriver jag utan glasögon och ser nog ganska gamnackad och dum ut.
Ni ungdomar tänker inte på det, men man vill ju hela tiden växla mellan att se saker på långt och nära avstånd. I mitt fall, från kollegan Björn som säger något roligt till skärmen, sedan till Lars-Åke som går förbi och tillbaka till skärmen igen. I bilen vill jag ofta se långt fram, dvs på vägen, sedan fokusera närmare på hastighetsmätaren. Självklart tar jag inte av och på glasögonen hela tiden, jag anstränger ju ögonen hela tiden och hjärnan blir förvirrad och vill att jag ska bli sjösjuk.
Nu längtar jag intensivt efter de där nya glajjorna. Faktum är att det kommer att bli tre par totalt, (heja Direktoptik) så räkna med en glasögonspecial här på bloggen framöver. Två par dubbelslipade och ett par enkla med solglas.
Av normalbrillorna valde jag ett par hyfsat stora plastbågar (de kändes coola) och ett par lite nättare och mindre iögonfallande. Tyvärr hade jag inget smakråd med mig i form av Ljusblå, så hur cool jag i själva verket blir vet jag inte.
När bildspecialen kommer, please be kind. Fatta vad dubbelslipade glösögonjävlar kostar!
Helt sanslöst!
Nu är frågan: Spy eller jobba? Eller kanske snarare spy och jobba, eller gå hem?
Träningsångest
Jag har lite träningsångest, det har bara blivit ett pass i gymet den här veckan.
Mycket på jobbet och skolavslutning är orsaken.
I morgon bitti får det bli ett andra pass åtminstone.
Mycket på jobbet och skolavslutning är orsaken.
I morgon bitti får det bli ett andra pass åtminstone.
Hotet mot den perfekta kroppen
V 21: 3 ggr
V 22: 2 ggr
V 23: 3 ggr
V 24: 3 ggr
Jag är mycket nöjd med min ihärdighet i gymet senaste månaden. I morse var jag där strax efter åtta och det kändes som att jag orkade hur mycket som helst. Grrrr! Det är skönt!
Enda hotet mot den perfekta kroppen (OBS! självironi) är semestern. Den kommer och förstör om bara några veckor. Njae, det är inte så att jag är rädd att jag ska tjocka till mig eller förtvina under de där veckorna, men jag vet att det kan vara svårt att komma i gång igen.
Äh, det ordnar sig nog. Dessutom blir det nog tillfälle att träna några gånger i sommar också.
Buns of steel
Jodå, det går att morgonträna trots att jag inte är lika sprudlande pigg i ottan längre.
Jag har upptäckt 2 saker i gymet:
1) Det är mindre folk där vid kvart över sju än kvart över sex. Hur man än vänder och vrider på det så är det alltid skönast med egen kupé.
2) Arselmaskinen. En maskin jag tidigare ignorerat. Jag trodde den främst var till för låren, men den har visat sig ge rejält med träningsvärk i rumpan. Buns of steel väntar!
Jag har upptäckt 2 saker i gymet:
1) Det är mindre folk där vid kvart över sju än kvart över sex. Hur man än vänder och vrider på det så är det alltid skönast med egen kupé.
2) Arselmaskinen. En maskin jag tidigare ignorerat. Jag trodde den främst var till för låren, men den har visat sig ge rejält med träningsvärk i rumpan. Buns of steel väntar!
Viljestyrka
Veckans första gympass avklarades i morse. Den där galna morgonpiggheten jag hade förra veckan, när jag kunde vakna halv fem av mig själv, är som bortblåst nu. Det krävdes en del viljestyrka för att kliva upp ur sängen, men nu när det är gjort är jag glad och nöjd.
En illusion av oemotståndlig och vältränad hunk
04:30
Johan vaknar av sig själv. Går upp ur sängen. Plockar undan lite till i lägenheten.
Panik i kroppen, Ljusblå kommer på söndag. Ändå går alla rörelser i slow motion.
Slowmotionpanik. Ett helt nytt begrepp är fött.
05:50
Johan kliver in på gymet. Tror ni han är ensam så dags? Icke! Man är aldrig ensam på gymet.
06:50
Johan är nyduschad. Luktar gott. Känner sig fräsch och sexig. På strålande humör.
Ringer Ljusblå som blir glad.
Berättar att jag tränat 5 gånger sedan vi sågs senast.
- Jag är mycket vältränad och sexig, säger jag med beslöjad röst.
- Du är så duktig! säger hon.
- Och sexig, säger jag. Det verkar inte som hon hörde och jag vill gärna betona den biten. Jag vill skapa en illusion av oemotståndlig och vältränad hunk till helgen. Ikväll blir det grillfest i Ljusblås trädgård. Det ska bli kul.
Jag tar med vinet som ligger i bilen in på jobbet. Det är klar himmel och det kommer att bli varmt. Inte bra för vinet.
Jag känner mig mycket smart när jag går in genom dörrarna.
07:00
Uffe i supporten håller på att svimma när han får se mig så tidigt. När jag berättar att jag redan tränat svimmar han.
(det gör han egentligen inte, men det får min morgonhistoria att låta så mycket bättre).
Jag har fått mitt kaffe och ska kasta mig över en apelsin. Utanför fönstret tjuter sirener från polisbilar och andra utryckningsfordon. Den här stadsdelen verkar ha blivit rena rama krigszonen. Folk rånmördas och i går bevittnade vi ett slagsmål som hette duga från fönstret. Mitt på gatan höll de till så att bilar fick stanna.
Gymfakta denna vecka.
Jag har tränat tre gånger. Det blev inte fyra som jag siktade på. Jag lyssnade på Fairlaners råd och andra jag sedan frågade. Man ska tydligen inte träna varje dag. Musklerna hinner inte återhämta sig eller något.
Fast å andra sidan, veckan är verkligen inte slut än.
Tänk om jag orkar hålla på så här i tre år eller något.
Då kanske jag kan se vältränad ut på riktigt?
Då kan jag helt coolt strunta i att försöka skapa några illusioner.
Johan vaknar av sig själv. Går upp ur sängen. Plockar undan lite till i lägenheten.
Panik i kroppen, Ljusblå kommer på söndag. Ändå går alla rörelser i slow motion.
Slowmotionpanik. Ett helt nytt begrepp är fött.
05:50
Johan kliver in på gymet. Tror ni han är ensam så dags? Icke! Man är aldrig ensam på gymet.
06:50
Johan är nyduschad. Luktar gott. Känner sig fräsch och sexig. På strålande humör.
Ringer Ljusblå som blir glad.
Berättar att jag tränat 5 gånger sedan vi sågs senast.
- Jag är mycket vältränad och sexig, säger jag med beslöjad röst.
- Du är så duktig! säger hon.
- Och sexig, säger jag. Det verkar inte som hon hörde och jag vill gärna betona den biten. Jag vill skapa en illusion av oemotståndlig och vältränad hunk till helgen. Ikväll blir det grillfest i Ljusblås trädgård. Det ska bli kul.
Jag tar med vinet som ligger i bilen in på jobbet. Det är klar himmel och det kommer att bli varmt. Inte bra för vinet.
Jag känner mig mycket smart när jag går in genom dörrarna.
07:00
Uffe i supporten håller på att svimma när han får se mig så tidigt. När jag berättar att jag redan tränat svimmar han.
(det gör han egentligen inte, men det får min morgonhistoria att låta så mycket bättre).
Jag har fått mitt kaffe och ska kasta mig över en apelsin. Utanför fönstret tjuter sirener från polisbilar och andra utryckningsfordon. Den här stadsdelen verkar ha blivit rena rama krigszonen. Folk rånmördas och i går bevittnade vi ett slagsmål som hette duga från fönstret. Mitt på gatan höll de till så att bilar fick stanna.
Gymfakta denna vecka.
Jag har tränat tre gånger. Det blev inte fyra som jag siktade på. Jag lyssnade på Fairlaners råd och andra jag sedan frågade. Man ska tydligen inte träna varje dag. Musklerna hinner inte återhämta sig eller något.
Fast å andra sidan, veckan är verkligen inte slut än.
Tänk om jag orkar hålla på så här i tre år eller något.
Då kanske jag kan se vältränad ut på riktigt?
Då kan jag helt coolt strunta i att försöka skapa några illusioner.
Samma gamla taniga it-fjant
Vad är det egentligen med speglarna i gymets omklädningsrum? Har de köpts in billigt efter Gröna Lunds senaste renovering av Lustiga Huset? När man har tränat ser man ju hur stark ut som helst, men när man sedan kommer hem är man samma gamla taniga it-fjant som vanligt.
Vad beror det på?
Vecka 21: 3 ggr
Vecka 22: 2 ggr
Jag leker med tanken att köra morgonträning ti, on, to, fr den här veckan.
Fyra gånger! Då måste det ju synas?
Det gäller att sikta mot trädtopparna om man ska nå stjärnorna.
Tvärtom var det nog.
Vad beror det på?
Vecka 21: 3 ggr
Vecka 22: 2 ggr
Jag leker med tanken att köra morgonträning ti, on, to, fr den här veckan.
Fyra gånger! Då måste det ju synas?
Det gäller att sikta mot trädtopparna om man ska nå stjärnorna.
Tvärtom var det nog.
Salong Lightblue
Jag skulle ta en bild på håret efter att Ljusblå varit där med saxen.
Då är det ingen bra idé att sitta så där snett så att själva frisyren hamnar utanför bild.
Lite kortare och som sagt, mer panna.
Jag är ju en kille som haft som sport att jaga de allra billigaste frisörerna hemma i Linköping,
men Örebros Salong Lightblue blir nog svårt att slå. Jag kommer definitivt att gå dit fler gånger.
Galge
Det kryper i kroppen på mig. Jag kan knappt sitta still. Jag vill till gymet nu! Jag vill ta i.
Bäst att vara lite försiktig med vad jag säger, Att ha tränat fyra gånger på två veckor ger mig inte rätt att ropa träningsnarkoman precis, men det pirrar och surrar, just nu i axlarna. Nej, det är inte träningsvärk, jag vet hur det känns.
Jag är ingen bredaxlad kille. Där har ni ett av mina komplex. Jag ser ut ungefär som en galge och kläderna hänger också som om jag vore en sådan. Jag avskyr att hänga en väska på ena axeln för den ramlar bara av hela tiden. Jag kompenserar genom att luta mig åt andra hållet, då hänger väskan kvar. Fast då ser jag jävligt sned och dum ut i stället.
I största hemlighet sitter jag alltså här med ett fåfängt hopp om att det är växtvärk. Att träningen så där 25 år för sent ska fått slumrande hormoner i kroppen att förstå att jag trots allt måste bli åtminstone normalt bredaxlad. Men det håller jag för mig själv, det skulle jag aldrig berätta för någon eller skriva om på bloggen.
Jag ska i väg och träna nu om en liten stund. Då har jag kört tre gånger den här veckan. Det behöver jag väl inte skämmas för i alla fall? Då är jag väl värd att köpa med en flaska vitt vin innan jag åker till Örebro?
Bäst att vara lite försiktig med vad jag säger, Att ha tränat fyra gånger på två veckor ger mig inte rätt att ropa träningsnarkoman precis, men det pirrar och surrar, just nu i axlarna. Nej, det är inte träningsvärk, jag vet hur det känns.
Jag är ingen bredaxlad kille. Där har ni ett av mina komplex. Jag ser ut ungefär som en galge och kläderna hänger också som om jag vore en sådan. Jag avskyr att hänga en väska på ena axeln för den ramlar bara av hela tiden. Jag kompenserar genom att luta mig åt andra hållet, då hänger väskan kvar. Fast då ser jag jävligt sned och dum ut i stället.
I största hemlighet sitter jag alltså här med ett fåfängt hopp om att det är växtvärk. Att träningen så där 25 år för sent ska fått slumrande hormoner i kroppen att förstå att jag trots allt måste bli åtminstone normalt bredaxlad. Men det håller jag för mig själv, det skulle jag aldrig berätta för någon eller skriva om på bloggen.
Jag ska i väg och träna nu om en liten stund. Då har jag kört tre gånger den här veckan. Det behöver jag väl inte skämmas för i alla fall? Då är jag väl värd att köpa med en flaska vitt vin innan jag åker till Örebro?
Krucifix om halsen
Onsdag morgon och jag har redan tränat två gånger. Känner mig rätt nöjd när jag sitter här och smuttar på mitt kaffe.
I dag lyser solen så då kom löpbandskvinnan tillbaka. Hmm....
Skrotan och jag har börjat titta på Buffy the vampire slayer tillsammans. Kul, det är en favoritserie för mig så jag köpte den en gång i tiden. Dottern blev fast direkt. För en snart fjortonåring är den väl inte för otäck? Nej, jag tror inte det.
Då löpbandskvinnan verkar sky solen funderar jag på en sak.... Kan det vara så att hon i själva verket är vampyr?
Visst är hon lite blek också? Och de där tänderna hon blottar när hon sätter vattenflaskan till munnen, är det verkligen
normalt med så spetsiga tänder?
Jag inbillar mig säkert men för säkerhets skull kommer jag i fortsättningen att träna med vitlök i fickorna, vigvatten i
flaskan och krucifix om halsen. Det ser säkert dumt ut men det skiter jag i.
I dag lyser solen så då kom löpbandskvinnan tillbaka. Hmm....
Skrotan och jag har börjat titta på Buffy the vampire slayer tillsammans. Kul, det är en favoritserie för mig så jag köpte den en gång i tiden. Dottern blev fast direkt. För en snart fjortonåring är den väl inte för otäck? Nej, jag tror inte det.
Då löpbandskvinnan verkar sky solen funderar jag på en sak.... Kan det vara så att hon i själva verket är vampyr?
Visst är hon lite blek också? Och de där tänderna hon blottar när hon sätter vattenflaskan till munnen, är det verkligen
normalt med så spetsiga tänder?
Jag inbillar mig säkert men för säkerhets skull kommer jag i fortsättningen att träna med vitlök i fickorna, vigvatten i
flaskan och krucifix om halsen. Det ser säkert dumt ut men det skiter jag i.
Träning på morgonen
"Träning på morgonen gör en trött på eftermiddagen."
Gammalt Skärgårdsordspråk.
Hjälp mig, jag håller på att somna.
Mer kaffe!
Gammalt Skärgårdsordspråk.
Hjälp mig, jag håller på att somna.
Mer kaffe!
Ryggsäcksfantast
Något som kan göra mig lite småsur är följande:
Man vaknar tidigt, trotsar kroppens tysta protester, packar väskan och tar bilen in till gymet. Man parkerar bilen, hänger väskan på axeln och går in. Väl där upptäcker man att kortet som behövs för att komma in i själva hallen saknas.
Det är inte i väskan, inte i byxorna och inte i jackan. Fan också.
Fast den här gången hittade jag kortet i bilen, så jag fick min morgonträning i alla fall. Jag ser seriöst på det här och vill inte att mitt besök i tisdags morse skulle bli en en gångsgrej.
När jag kom in promenerade en kvinna på löpbandet (kanske borde det heta promenadband då? Och vad kallas det när man som jag snubblar på bandet? Pannband? Äh, jag bara fånar mig.) När jag var klar efter 50 minuter gick hon fortfarande där. Ok, det var duktig jobbat, men varför i helskotta väljer man att skava omkring på ett band inomhus bland svettiga karlar framför en stund ute i friska luften med solsken och fågelsång? Kan man gilla svettiga karlar?
Jag borde skaffa mig en vettig träningsväska. Jag gillar ryggsäckar. Man skulle kunna säga att jag är ryggsäcksfantast (ett ord som lämpar sig väldigt mycket bättre i skrift än i tal). Just nu kör jag med min stora blå från Biltema. Den är jättefin och inte alls särskilt Biltema-aktig, men när jag skriver stor så menar jag STOR. Mina kollegor skrattar åt mig men själv fattar jag inte hur man kan få plats med allt i en mindre väska. Man vågar ju inte lämna kvar något i omklädningsrummet.
Det är torsdag och jag har tränat 2 gånger den här veckan.
Jag känner mig snygg.
Tydliga spår av grillade karrékotletter
Nu jävlar är jag på gång!
06:30 var klockan när jag morrande av iver smällde upp dörrarna till gymet. Ungefär samtidigt gick larmet på mobilen i gång, den som brukar säga mig att det är dags att gå upp, men som oftast får mig att snooza i fyrtiofem minuter till. Jag var motiverad, stark och redan i omklädningsrummet kände jag mig snyggare än på länge. Jag var inte ensam i gymet vilket jag nästan väntat mig så dags. En kille satt där och trampade på en cykel och vi nickade på manligt kroppsbyggarvis åt varandra till hälsning. I början ville jag helst vara helt ensam när jag tränade, nu spelar det inte så stor roll. Jag gillar inte att trängas, annars är det ok.
Själva tränandet gick bra, över förväntan då jag haft ett litet uppehåll igen. Bröst - ben - mage - axlar - mage - biceps - mage - triceps - ben. Ungefär så. Mycket mage. Jag tänkte att den där lilla förhatliga rundningen över byxlinningen, den som ropar "Hej, hej, jag har passerat 40!", skulle försvinna för gott. Jag har härmed förklarat krig mot den.
Jag känner lite press också. Lite oro. Hunden, den som Ljusblå envisas med att kalla "vår hund", har fått henne att leva ett än mer aktivt liv än tidigare. Jag har en tjej som promenerar två och en halv timme om dagen, dessutom springer hon minst fem kilometer varje lunch. Så där har hon hållt på ett tag så det är inget krisryck heller. Jag tycker att hon alltid har varit fin (hey, she's my girl right?) men snart kommer hon att vara superfit. Hon kommer inte att nöja sig med en kille som har tydliga spår av grillade karrékotletter runt midjan.
Mot slutet av träningen blev jag trött. Inte så mycket i musklerna som i ögonen. Jag höll på att somna. Men jag tänker att en omställning av dygnsrytm och sätt att leva måste få göra lite ont i början eller hur? Efter ett äpple och en kopp kaffe känner jag mig lite piggare igen.
Dags att jobba? Yes. En kopp till bara.
06:30 var klockan när jag morrande av iver smällde upp dörrarna till gymet. Ungefär samtidigt gick larmet på mobilen i gång, den som brukar säga mig att det är dags att gå upp, men som oftast får mig att snooza i fyrtiofem minuter till. Jag var motiverad, stark och redan i omklädningsrummet kände jag mig snyggare än på länge. Jag var inte ensam i gymet vilket jag nästan väntat mig så dags. En kille satt där och trampade på en cykel och vi nickade på manligt kroppsbyggarvis åt varandra till hälsning. I början ville jag helst vara helt ensam när jag tränade, nu spelar det inte så stor roll. Jag gillar inte att trängas, annars är det ok.
Själva tränandet gick bra, över förväntan då jag haft ett litet uppehåll igen. Bröst - ben - mage - axlar - mage - biceps - mage - triceps - ben. Ungefär så. Mycket mage. Jag tänkte att den där lilla förhatliga rundningen över byxlinningen, den som ropar "Hej, hej, jag har passerat 40!", skulle försvinna för gott. Jag har härmed förklarat krig mot den.
Jag känner lite press också. Lite oro. Hunden, den som Ljusblå envisas med att kalla "vår hund", har fått henne att leva ett än mer aktivt liv än tidigare. Jag har en tjej som promenerar två och en halv timme om dagen, dessutom springer hon minst fem kilometer varje lunch. Så där har hon hållt på ett tag så det är inget krisryck heller. Jag tycker att hon alltid har varit fin (hey, she's my girl right?) men snart kommer hon att vara superfit. Hon kommer inte att nöja sig med en kille som har tydliga spår av grillade karrékotletter runt midjan.
Mot slutet av träningen blev jag trött. Inte så mycket i musklerna som i ögonen. Jag höll på att somna. Men jag tänker att en omställning av dygnsrytm och sätt att leva måste få göra lite ont i början eller hur? Efter ett äpple och en kopp kaffe känner jag mig lite piggare igen.
Dags att jobba? Yes. En kopp till bara.
