Äggstremt bra
gick det bättre än på riktigt länge. Jag kände mig riktigt stark och med den känslan
kom glädjen på köpet. Jag tror det berodde på min nya frukostkultur.
Imorse kokade jag tre ägg. Två av dem åt jag upp tillsammans med lika många knäckemackor.
Det tredje ägget stoppade jag i väskan och åt senare upp vid skrivbordet. Det är ingen
nyhet för mig, men mat är energi och idag var kanske första gången jag riktigt fick känna
på det.
Jag vände lite på upplägget också. Istället för att värma upp på det, avslutade jag med
en runda på löpbandet. Det kändes ganska skönt att börja springa när man redan hade
puls och svettig t-shirt.
Dagens Gainomax: Blåbär.
Sammanfattningsvis kanske man kan säga att det gick äggstremt bra.
Jag älskar grädde
Stjärnsäljarn fyller år.
Enligt tradition bjuds det på fikabröd på eftermiddagen.
Jag går bort och sätter mig.
Jag är social och pratar med de andra.
Jag ignorerar kransen framför mig på bordet.
Det gick faktiskt bra.
Jag känner att jag skulle kunna utveckla en slags äckelkänsla för fikabröd, på samma
sätt som jag faktiskt gjort för ostbågar och chips. Jag blir aldrig sugen på det. Tur är
väl det, om min mage ska bli som jag vill till sommaren måste socker bort ur mitt liv,
det är iallafall min övertygelse. Det är när det blir tårtor på bordet jag får det svårt,
det är då jag måste använda hela min viljestyrka för att kunna motstå.
Jag älskar grädde. Grädde är det största enskilda hotet mot projektet.
Semlor.... mmmm.....
Eremo tyckte i kommentarerna till ett annat inlägg att jag skulle lägga ned det där, njuta
av livet och enbart träna för att jag mår bra av det. Ja, det kanske kan låta vansinnigt
att försöka bli av med gubbfläsket, men jag ser det som en personlig utmaning.
Går det? Jag vill veta helt enkelt. Dessutom är socker beroendeframkallande och skadligt,
jag vill försöka få bort det ur mitt liv så mycket jag kan.
Jag har inte trivts under de senaste turerna till gymmet. Mitt på dagen är det fullt av
nyårslöften därinne, så mycket att det känns trångt och jag avskyr att få vänta på min
maskin. Det kanske får bli morgonträningar igen?
Idag har jag ätit frukost
Man skulle kunna se den meningen som att jag lider av fruktansvärd bloggtorka men
så är det inte riktigt. Det här med att äta frukost är inte min allra bästa gren, särskilt
inte i veckorna när jag är ensam.
Jag tror jag orkar träna bättre om jag har ätit frukost, så enkelt är det. Därför masade
jag mig upp i morse och hällde upp en tallrik yoghurt med musli samt kokade två ägg.
När jag väl börjat äta var det riktigt gott.
Nu kundbesök i Norrköping.
Träningsväskan är packad
till sommaren omöjligt avlägsen. Jag har ätit gott, men ändå inte frossat. Jag avstod
till och med att äta ur Alladin-asken på Stellans fest, men bra för magrutorna har
ledigheten under inga omständigheter varit.
Det har blivit ett träningsuppehåll på flera veckor och det känns inte alls bra. Det
kommer att svida lite nu när jag ska igång igen. Jag känner press på bildbevis innan
semestern 2010 så jag har ingen tid att förlora.
Min plan är kanske lika dum som enkel, jag vet helt enkelt inte hur man bäst får till
en fin mage så kom gärna med tips, men ändå, här är den:
1) Träna minst tre gånger i veckan. Fortsatt magfokus måste innebära att rutorna finns
någonstans där under.
2) Börja träna kondition. Det har jag inte ägnat mig åt alls egentligen, dels för att
jag tycker det så helsikes tråkigt att springa på löpband, delvis för att mina knän
egentligen inte gillar att springa. Men på gymmet finns crosstrainers och all möjlig
skit, jag har inget att skylla på.
3) Sluta äta fett och socker. Jag vet, jag har slutat förut, men jag måste ta nytt
tag i det där löftet. Det har blivit en del vin och andra former av alkohol under
julen också. Suck... i värsta fall får jag väl sluta supa också.
Imorgon bitti är det dags.
Träningsväskan är packad.
44
44 - den osminkade sanningen...
44.
Siffran 4 är i sig väldigt snygg tycker jag. Två stycken bredvid varandra blir mer än
dubbelt så snyggt tillsammans. 44 kan rent av vara den snyggaste åldern som finns,
sett till enbart siffrorna. Det jävliga är att själva åldern 44 inte känns som jag.
44 är hur man än vänder och vrider på det en ganska gubbig ålder.
Den passar mig inte.
Bilden ovan är den enda existerande bilden på den här 44-åringen.
Ja, så där kan man se ut när man är nyvaken och 44 och inte har kört bilden genom
Photoshop en endaste sväng.
Vi gör en snabb reality check på 44-åringen:
Jag fastnar alltmer sällan för dataspel - Check... det händer nästan aldrig.
Jag vaknar fem på morgonen, pigg - Nja... det händer till och från, i perioder.
Det är som att kroppen försöker träna på att bli gammal.
Jag lyssnar helst på P1 på radio - Check, sedan många år faktiskt.
Jag förstår inte ungdomarnas musik - Nja, det beror lite på. När sonen lyssnar på
Disturbed kan jag glatt nynna på melodierna efteråt. När dottern lyssnar på Tokio
Hotel kan jag lika glatt sjunga med, även om det inte uppskattas. Men när Ljusblås
dotter Bus drar igång sin hip hop kommer migränen smygande. Äh, det gör den inte
heller, men jag kan inte säga att jag uppskattar det. Det är en fråga om smak helt
enkelt.
Jag har progressiva glasögon - Jamen, det vet ni ju att jag har. Check!
Jag kan sorgest konstatera att min kropp förfaller - NÄ!
Jag uppmanar er alla härmed att ställa fler liknande frågor. Jag vill gärna veta
hur gammal jag borde känna mig.
Men även om bilden talar sitt tydliga språk - jag har aldrig varit så här nära döden,
så kan jag ärligt säga att jag trivs med livet som aldrig förr. Inte så att vissa saker
inte kan bli bättre, men här är några grejor som bättre än på länge eller kanske
någonsin.
- Kärleken (jodå).
- Pengarna (jag är inte rik, men har heller inga skulder).
- Kroppen (Jag kanske var i bättre form när jag var 25?)
Och istället för att förfasa sig över nära-döden-bilderna så får man väl lära sig
Photoshop eller andra program ordentligt.
Man blir alltid en liten aning snyggare i svartvitt, det är konstigt.
Magrutor till sommaren
Idag blev det lunchträning. Härligt! Skönt! Och när den i mitt tycke ganska vältränade
tjugosjuårige jobbarkompisen utbrister "Fan, kör du 40 kg på magmaskinen? Hur orkar
du det?" så ger det en riktig kick kan jag säga. Jodå, 3x30 repetitioner kör jag och det
går bra.
Så här är det gott folk: Jag ska ta mig sjutton ha magrutor till sommaren.
Jag ångrar mig nästan där jag sitter i soffan, med benen uppslängda på vardagsrums-
bordet och fyrtioplusfläsket pösande ut över byxlinningen. Men bara nästan.
Alltså, jag siktar inte på någon bodybuildermage, men det ska finnas mer än antydningar
till rutor. Jag tror jag kan klara det. Med en aning mer kondition och fettbrännande övningar
i kombination med fortsatt fokus på magträningen så ska det gå.
Ingen som ser mig tänker "vilken tjockis", snarare tvärtom. Det överflöd jag har, och
det är inte så jättemycket, det sitter på magen. Om jag så äter en torr knäckebrödskiva
så hittar min kropp lite fett i den och stoppar det i förrådet på magen. Det är för jäkla
konstigt. Det är mina gener jag kämpar mot här.
Idag har jag köpt ett nytt årskort på gymmet.
Projekt magrutor har startat.
Sjukt pump i biceps!
Min träningsdisciplin är benhård för tillfället. 3 gympass förra veckan och 2 denna än
så länge . Det är inte vilka pass som helst heller. När jag har jobbarkompisarna med
mig hetsar vi varandra och tävlar på bröstplågarmaskinen. Vi har ökat från 35 till 40kg.
Först blev det 3x10 reps, och lite senare en extra tills jag storknade vilket inträffade
efter 20 reps. Biceps blev de vanliga 3x10 och sedan en extra till det inte gick längre.
Då sänkte vikten och körde igen tills det tog stopp. Sedan sänkte jag igen och....
ja, ni hajar eller hur?
Mitt träningsbloggande börjar låta som de foruminlägg jag tidigare hånat (sjukt pump
i biceps!) haha. Strunt samma. I spegeln håller jag utkik efter de magrutor som rimligen
borde bildas någonstans under det där lite mjukare ytskiktet.
Jag hoppas det blir allt tunnare.
Jag tror det.
Suck... om det ändå inte vore så gott med mat.
Efter träningpasset blir det en Gainomax. Protein och sånt är viktigt.
Hyyschhhhh..... ja.... jag kan faktiskt höra hur musklerna växer.
Helt otroligt!
:-P
Ömmande bröstmuskler
Det är kanske bra att vara två när man tränar. Istället för att man bara kör sina vanliga 3x10 reps sporrar man varandra. Jaha, han körde 12, då ska inte jag vara sämre. Han ökar till 14 och jag kan bara inte låta honom orka mer.
Träningsvärk är en skön värk och imorgon måste jag dit igen.
Bredare över axlarna än över käften
- Jag är tvungen att titta, är det Johan?
Det var David, en tidigare kollega.
- Jajamensan, det är jag. Jag hade inte riktigt hunnit bli andfådd än så det gick bra att prata.
- Det var som fan!
Davids ögon var stora som tefat och minen han hade i ansiktet skulle kunnat illustrera ett frågetecken i vilken uppslagsbok som helst. Han fortsatte?
- Den här dagen trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva. Att få se dig på ett gym.
- Trodde du inte?
- Jag kommer ihåg när du sa att så länge du var bredare över axlarna än över käften så skulle du aldrig gå in på ett gym.
- Jag passerade den gränsen, sa jag och skrattade till. Nu har du något att berätta för de andra när du kommer tillbaka.
Att träna har blivit så naturligt för mig att jag glömt bort den gamla lata soffpotatisen Johan.
För övrigt var det tungt idag. Invasionen av ungar med bandyklubbor fick mig att avstå från gymmet förra veckan, och det tar ett par gånger innan jag är igång igen.
Nu ska det banne mig bli minst tre pass den här veckan.
Hmm... undrar när mitt kort går ut?
Nu är det klippt
- Hur vill du ha håret? frågade kvinnan med sax i handen.
- Jag vill ha mycket lägre hårfäste, svarade jag.
Det gick inte. Inte ens för hutlösa 300 spänn.
Jag får vara nöjd ändå. Man tänker mindre på all panna när man har en frisyr som inte ser ut som om man försöker dölja något.
Jag behöver klippa mig
Desperat.
Alternativ 1)
Knalla över till Mjärdevi Hårstudio.
Fördel: Nära, tidsekonomiskt.
Nackdel: Dyrt., 280:- eller liknande.
Tanke 1: Ljusblå har klippt mig de två senaste gångerna gratis. 280/3=93 ungefär. Gnissel....
Tanke 2: När en kvinna går till frissan kostar det väl 1200 oavsett val av frisör?
Ja, om man inte inte heter Ljusblå och ber sin nioåring klippa henne förstås.
Jag borde vara glad att jag är man ur hårvårdskostnadssynpunkt.
Alternativ 2)
Ta bilen till T1 och Salong Nice.
Fördel: Billigare, 140:- ungefär.
Nackdel: Jag är inte alltid säker på att de förstår hur jag vill ha håret (dvs lägre hårfäste/mindre panna haha) eller en frisyr som inte framhäver pannan jag nu måste dras med (okej, min panna tar upp alldeles för mycket av mina tankar just nu). Dessutom är den yngre kvinnan som brukar jobba där otroligt långsam, det kommer att ta längre tid att åka dit. Som om inte det räckte hävdade hon senast att det var svårt att klippa mig pga min huvudform. Ja, hon föreslog till och med att jag skulle sova på andra sidan för att det skulle rätta till sig. Kossa!!
Tanke: Priset tilltalar mig men... neeeej... jag vill helst inte... hinner inte...
Alternativ 3)
Vänta tills imorgon, då kanske Ljusblå kan klippa mig.
Fördel: Med största sannolikhet helt gratis.
Nackdel: Jag tror att Ljusblås frisörkunskaper räcker alldeles utmärkt till att toppa och snygga till en redan befintlig frisyr. Första gången hon klippte mig var jag mer nöjd med resultatet än jag någonsin blivit hos en frisör, andra gången gick jag i självmordstankar. Resultatet kan kanske bli en överraskning åt vilket hålls om helst.
Tanke: Ljusblå får gärna klippa mig igen, men just den här gången känner jag för att gå till någon som kan ge mig självförtroendet tillbaka.
Alternativ 4)
Sätt eld på skiten.
Fördel: Billigt! Snabbt!
Nackdel: Smärtsamt. Kanske inte så snyggt.
Tanke: Om du leker med elden kissar du i sängen.
Antagligen kommer jag sitta här och gnälla över mitt hår nästa fredag också.
Starkare
Jag fyller noggrant i de där lapparna med maskiner, vikter och antal repetitioner och tack vare det kan jag nu se att jag sakta blir starkare. Magmördaren körde jag på 30 kg i början. När jag provade på 35 kunde jag inte rubba mer än en liten bit och då med ryggont som resultat. Idag körde den 3x30 på 35 kg och jag hade orkat mer.
Jag kan också tydligt se att jag tappar en del om jag varit borta ett tag pga av sjukdom eller semester, men även att det inte tar speciellt lång tid att komma tillbaka.
Att få resultat svart på vitt en den enda sporre jag har förutom Ljusblås glada tillrop.
Mormor
- Hej!
Jag:
- Hej på dig du.
Pojke:
- Mormor!
Pojkes mamma:
- Nej, det är inte mormor.
Jesus, jag måste verkligen gå och klippa mig.
Vispgrädde
Deprimerad? Jag brukar aldrig använda det ordet om mig själv, men kanske, för i stället för att träna fokuserade jag på att äta av Skrotans kladdkaka med vispgrädde till. Den här gången lyckades hon verkligen med kakan och vispgrädde är knark för mig.
Jag förföll till en livsstil som mynnade ut i fettpanik, konditionsångest och inbillad (hoppas jag) åderförkalkning.
Imorse ringde klockan 06:00.
Jag snoozade tre gånger men fick till sist ned fötterna på golvet och 07:00 var jag på gymet.
Det gick bra och nu känner jag mig lite lugnare.
Visst är det märkligt hur kroppen protesterar mot försoffning när den väl vant sig vid att röra sig?
Nu måste jag bara se till att det blir fler gånger den här veckan, helst två till.
I helgen utbrast Ljusblå med alla möjliga sorters förtjusning att hon kunde se antydan till magrutor på mig. Jag tror i och för sig att hon överdriver, hon säger bara så för att sporra mig att fortsätta träna.
Förresten även om det var sant, så var det innan all vispgrädde.
Sjukt pump
Jag var helt ensam där, skönt.
Hmm... Den där ensamheten var ett faktum som innebär att bloggvärdet i morgonens ansträngning inte blev speciellt högt. Vilket meningslöst inlägg.
Men ändå. Sjukt pump Magnus.
Sjukt pump och Gainomax med Jordgubbssmak.
Peppa mig!
Det blev bara ett ynka pass förra veckan. I morse gjorde denna veckas första.
Peppa mig! Peppa mig!
Charge - Burn - Recover
Nytränad och helt slutkörd trillade jag in på jobbet.
- Har du en Gainomax? frågade jag G.
- Visst, sa han, rotade i sin träningsväska och kastade över en liten tetra till mig.
"Charge - Burn - Recover".
Jag öppnade och drack girigt.
"Vanilla flavor".
Protein spreds i mina muskler.
"Gainomax Recovery quickly restores the carbohydrates and protein that the body needs to recover and maximises the benefits of traning".
När jag lade örat mot min biceps kunde jag nästan höra hur den växte.
Nu är jag skyldig G en Gainomax.
Vi kroppsbyggare hjälper och tar hand om varandra här.
Tre millimetersrace?
Min panna är stor nog att rymma hela gamla testamentet om man inte använder för stora bokstäver.
Inte konstigt att Skrotan blev arg och trodde att Ljusblå rakat fram skinnluggen.
Nej, nu funderar jag allvarligt på att bita i det sura äpplet, hantera min tynanade hårväxt som en man och raka bort hela skiten, eller åtminstone köra ett tre millimetersrace som jag gjorde förra året.
Tänk... tänk... tänk...
Vi får se om jag drömmer om det.
Godnatt.
Jag kammar INTE håret framåt
Jag är i chock.
Det första som slår mig när jag ser den där bilden är att jag har betydligt mindre hår på huvudet än vad jag själv tror. Det andra är att det hår som finns kvar har en helt annan färg än jag vill minnas. Att se sig själv på bild är inte alltid roligt.
Det finns en tredje sak jag funderar kring. I alla år har jag i tysthet och för mig själv hånat och förlöjligat tunnhåriga gubbar som kammat håret framåt för att dölja glesheten. Kanske skrattar yngre, hårfagra män åt mig när de ser den där bilden, men nu ska jag berätta en hemlighet för er. Jag kammar INTE håret framåt.
Det verkar som att det pågår någon slags kamp däruppe på hjässan. Å ena sidan vill mina gener att hårsäckarna ska ruttna och dö och att folk ska kunna spegla sig i min svettblanka panna. Å andra sidan vill något skydda den för köld och hetta känsliga hjärnan som sitter innanför spegeln. Alltså försöker naturen självt täcka över det bortnötta genom låta håret växa åt andra hållet - framåt. Jag är en slags tvärtomstekare med forwardslick istället för backslick.
Nej, nu måste jag nog kamma mig, rigga upp kameran och ta några nya foton på mig själv. Sedan ska jag på sedvanligt vis retuschera dem i datorn så att mitt riktiga jag kommer fram. Min självkänsla är helt klart i fara.
Gammal sur svett
Jag har varit morgontrött så det har fått bli eftermiddagsträning istället, det måste jag ändra på. På eftermiddagarna är det för mycket folk i gymet för min del. Vid ett tillfälle fick jag nästan avbryta träningen i förtid för att en idiot stank så mycket gammal sur svett. Nej, jag vill ha ett eget gym. Då skulle jag få mer än glasögonen gemensamt med prinsessan Victorias kille.
