December
Så blev det december hastigt och lustigt.
Om några veckor blir det kanske mer julstämning här, men fram till dess får ni titta på
Skrotan i min header.
Jo, om ni inte ser den nya looken, kan det kanske hjälpa att trycka F5.
När jag lagar kålpudding
När jag lagar kålpudding på min födelsedag mättar den mig själv och två tonåringar.
Dessutom blev det över till fyra matlådor. Ingen kan säga att jag lagar fjuttportioner.
Fast nu tänker jag att det var dumt gjort. Nu blir jag tvungen att äta kålpudding resten
av veckan, för det blir inte så jättebra att frysa in potatis eller hur?
44
44 - den osminkade sanningen...
44.
Siffran 4 är i sig väldigt snygg tycker jag. Två stycken bredvid varandra blir mer än
dubbelt så snyggt tillsammans. 44 kan rent av vara den snyggaste åldern som finns,
sett till enbart siffrorna. Det jävliga är att själva åldern 44 inte känns som jag.
44 är hur man än vänder och vrider på det en ganska gubbig ålder.
Den passar mig inte.
Bilden ovan är den enda existerande bilden på den här 44-åringen.
Ja, så där kan man se ut när man är nyvaken och 44 och inte har kört bilden genom
Photoshop en endaste sväng.
Vi gör en snabb reality check på 44-åringen:
Jag fastnar alltmer sällan för dataspel - Check... det händer nästan aldrig.
Jag vaknar fem på morgonen, pigg - Nja... det händer till och från, i perioder.
Det är som att kroppen försöker träna på att bli gammal.
Jag lyssnar helst på P1 på radio - Check, sedan många år faktiskt.
Jag förstår inte ungdomarnas musik - Nja, det beror lite på. När sonen lyssnar på
Disturbed kan jag glatt nynna på melodierna efteråt. När dottern lyssnar på Tokio
Hotel kan jag lika glatt sjunga med, även om det inte uppskattas. Men när Ljusblås
dotter Bus drar igång sin hip hop kommer migränen smygande. Äh, det gör den inte
heller, men jag kan inte säga att jag uppskattar det. Det är en fråga om smak helt
enkelt.
Jag har progressiva glasögon - Jamen, det vet ni ju att jag har. Check!
Jag kan sorgest konstatera att min kropp förfaller - NÄ!
Jag uppmanar er alla härmed att ställa fler liknande frågor. Jag vill gärna veta
hur gammal jag borde känna mig.
Men även om bilden talar sitt tydliga språk - jag har aldrig varit så här nära döden,
så kan jag ärligt säga att jag trivs med livet som aldrig förr. Inte så att vissa saker
inte kan bli bättre, men här är några grejor som bättre än på länge eller kanske
någonsin.
- Kärleken (jodå).
- Pengarna (jag är inte rik, men har heller inga skulder).
- Kroppen (Jag kanske var i bättre form när jag var 25?)
Och istället för att förfasa sig över nära-döden-bilderna så får man väl lära sig
Photoshop eller andra program ordentligt.
Man blir alltid en liten aning snyggare i svartvitt, det är konstigt.
Jobba helg
Jag skjutsade Ljusblå till jobbet vid halv åtta i morse. Jäklar vad mörkt och rått där
är ute den här årstiden. Att ge sig ut och cykla så dags är inget man gör med glädje
i kroppen ibillar jag mig, så jag tror att erbjudandet om bilskjuts blev väl emottaget.
När jag kom hem gick jag och lade mig igen och sov tills jag blev väckt av jourtelefonen
vid halv tio. Nu, efter stekta ägg och hembakt bröd är jag redo att jobba lite jag med.
Det är ju perfekt timing när man får jobba helg samtidigt, att jag inte kommit på den
tanken förut. Jag ska försöka ordna det så oftare.
Hur gör man förresten när man knäcker ägg utan att få med skal i stekpannan eller
skålen eller vad man nu avser att hälla ut innehållet i? Jag tycker att jag borde vara
så pass gammal att jag lärt mig det nu, men ibland lyckas jag och ibland inte, en så
där varannan gång.
Har ni några tricks?
Jag har just besiktat bilen
Som vanligt är jag välkommen tillbaka i januari.
Ojämn bromsverkan fram.
Ingen handbroms höger bak.
Två fästen till avgassystemet trasiga.
Fjäderlagring vänster dålig.
Tur att man tjänar hyfsat, annars skulle jag aldrig ha råd att åka Renault Megane.
Det borde vara värsta statusbilen eller hur?
Heder åt mannen som besiktade. Utan att jag ens är kvinna eller blondin så smörjde
han upp mina av rost rävröda dörrgångjärn.
Det var kanske min vanliga gaymagnetism som aktiverades.
De där rosa örhängena
- Hej älskling!
Jag:
- Hallååååå!
Ljusblå:
- Såg du att jag hade de där rosa örhängena på mig som jag fick av dig när vi var på
Amano för tre år sedan?
Jag:
- Hmm... när hade du dem menar du?
Ljusblå:
- På TV!
Jag:
- Oj, nej det missade jag.
Ljusblå:
- Då är det ett tecken på att du inte sett programmet tillräckligt många gånger.
Okej... jag tror inte jag behöver fundera på vilken film jag ska ta med mig till Örebro
i helgen.
Den sötaste ungen
När jag tittar på gamla bilder kan jag ibland få för mig att min dotter är den sötaste
ungen som någonsin funnits. Men det är klart, jag är ju inte helt objektiv förstås.
Festkommittén
ned för att fundera lite. Det är en del jobb med det där, men jag tror att vårt jippo
kan bli lite roligt. I alla fall hade vi himla kul när vi spånade ikväll.
Eftersom jag inte vet vilka på jobbet som har koll på min blogg så kan jag inte avslöja
mer just nu.
Magrutor till sommaren
Idag blev det lunchträning. Härligt! Skönt! Och när den i mitt tycke ganska vältränade
tjugosjuårige jobbarkompisen utbrister "Fan, kör du 40 kg på magmaskinen? Hur orkar
du det?" så ger det en riktig kick kan jag säga. Jodå, 3x30 repetitioner kör jag och det
går bra.
Så här är det gott folk: Jag ska ta mig sjutton ha magrutor till sommaren.
Jag ångrar mig nästan där jag sitter i soffan, med benen uppslängda på vardagsrums-
bordet och fyrtioplusfläsket pösande ut över byxlinningen. Men bara nästan.
Alltså, jag siktar inte på någon bodybuildermage, men det ska finnas mer än antydningar
till rutor. Jag tror jag kan klara det. Med en aning mer kondition och fettbrännande övningar
i kombination med fortsatt fokus på magträningen så ska det gå.
Ingen som ser mig tänker "vilken tjockis", snarare tvärtom. Det överflöd jag har, och
det är inte så jättemycket, det sitter på magen. Om jag så äter en torr knäckebrödskiva
så hittar min kropp lite fett i den och stoppar det i förrådet på magen. Det är för jäkla
konstigt. Det är mina gener jag kämpar mot här.
Idag har jag köpt ett nytt årskort på gymmet.
Projekt magrutor har startat.
Jag vill se extramaterialet!
Var är resten? Jag vill se extramaterialet!
Hur som helst, hon skötte sig riktigt bra tycker jag.
Ljusblå trailer...
Leker med elden
Någon leker med elden...
Man får vad man betalar för
De här stövlarna köpte Skrotan den tionde oktober. Handlar man på Skopunkten får man
alltid billiga skodon, men kvalitéten är milt uttryckt blandad. Man får vad man betalar för,
jo det vet jag. Det här paret kostade 399:- och det är verkligen inte mycket pengar för ett
par stövlar. Å andra sidan, om man måste köpa nya stövlar á fyrahundra kronor varannan
månad så är det ju faktiskt inte alls något billigt alternativ.
Med kvittot i vänsterhanden, påsen i den högra och munnen full av argument gick jag med
Skrotan i släptåg tillbaka till butiken.
- De här köpte köpte vi för mindre än två månader sedan och jag måste säga att jag
är en aning besviken på kvalitéten.
Den unga kvinnan på disken tittade flyktigt på stövlarna och lika hastigt på kvittot.
Sedan sa hon leende:
- Vill ni ha ett nytt likadant par eller vill ni se om ni hittar något annat?
Dottern ville gärna se på någon annan variant. Vi gick ganska länge i affären och Skrotan
synade kritiskt alla sömmar, limfogar och klackar. Hon hittade ett par till sist.
- Vi hade ju lite otur med det förra paret, sa jag till expediten. Tror du att den här modellen
håller lite bättre? Har ni fått in några klagomål på dem menar jag?
- Nej, det har vi inte. Men skulle det vara något problem är det bara att ni kommer in
med dem. Vi byter allt.
När jag fotade stövlarna gjorde jag det för att få underlag till ett argt blogginlägg om
kedjan, men det är svårt att vara sur på riktigt när de så lätt och vänligt bara låter en
få rätt. Jag blir inte riktigt klok på Skopunkten. Det är ett företag som säljer skräp, men
samtidigt gör de sitt yttersta för att kunderna ska vara nöjda med skräpet.
Jag undrar vad de har för marginal på ett par stövar/skor? Med köp-3-betala-för-2 i
kombination med vi-byter-allt gissar jag att den är ganska god.
Jag tror inte att Skrotan kommer att vilja handla mer på Skopunkten ändå. Hittar man
ett par stövlar man tycker är fina så vill man gärna ha dem kvar ett tag även om man
fårbyta till andra när de går sönder. Kvalitet är inte oviktigt.
Och själv har jag ju definitivt gått över till Ecco.
På TV
I morgon kväll sitter Skrotan och jag bänkade med läsk och popcorn.
Ljusblå, Bus, Bråk och hunden Charles kommer på TV!
Gantskjorta
födelsedagspresent från Ljusblå. Det var när vi precis hade träffats, och hon måste
ha velat imponera eller visa sin kärlek extra mycket, för den där skjortan lär ha kostat
någonstans runt 800 kronor. (Är det kanske därifrån uttrycket "kosta skjortan" kommer?)
Nu är den borta sedan en tid. Ännu en av de där spårlöst försvunna grejorna á la Arkiv-X
som bara gör mig galen. Man tappar inte en skjorta! Den sitter ju på kroppen hela
dagen tills man kommer hem, oavsett hur späda axlar man har. Jag kan komma på
två sätt. Antingen är den stulen i tvättstugan, eller så har jag glömt den på något
hotell vi varit på. Den där skjortan var ju så fin att jag bara använde den vid speciella
tillfällen.
I år kommer jag inte att få mycket till vare sig födelsedag eller julafton. Om det beror
på Köpstopp, avtagande kärlek eller bara att jag är en oförlåtlig slarver som inte ens
förtjänar de Dressmanskjortor som hänger kvar i garderoben, det får jag kanske
aldrig veta.
Lättläst?
Är det kanske dags att sluta använda Windows Live mail nu?
Följande fick jag upp när jag skulle skicka ett privat mail för en liten stund sedan.
Jag måste alltså skriva in en text för att verifiera att min mailadress inte används som spam.
Är texten väldigt lättläst tycker ni? Nej, det gör inte jag heller.
Finns det inga gränser för idiotierna?
Om den här funktionen inte går att stänga av så är det bye bye Live.
En tung eftermiddag
Jag kom hem vid 22:30 från repet igår kväll. Det gick sådär, jag skrek sönder mig.
Det var ett tag sedan, vet inte varför det blir sådär ibland.
Det tog en stund att varva ned och när jag gått och lagt mig började våra gerbiler
fara runt ute i buren.
Jag gick upp för att titta på dem. De är så himla fascinerande att se på. Skaffa
gerbiler och du behöver aldrig någon tv. Jag var helt fast. Till lika dela rädda, nyfikna
och skvatt galna. Jag får dem att krypa upp i min hand, men om jag försöker sluta
den så försvinner de snabbt. När jag gräver ned handen i spånet verkar det som de
tror att jag leker med dem, så då vill de också gräva sig ned, gärna under handen.
Tiden flög iväg och när jag kom i säng var klockan 02:30.
Alarmet gick 06:00. Jag snoozade en halvtimme, sedan gav jag mig iväg till gymmet.
Det gick bra. Det var bara en kille där, en IT-tarm. Jag skrattade tyst för mig själv i
huvudet (men med mörk och manlig röst) när jag tog plats i bröstplågarmaskinen efter
honom. 25 kg!? HA! Jag petade ned pinnen till 40 och körde 12+12+12 och senare 17
till. Jag tror jag är redo för 45 kg snart.
När jag skulle duscha upptäckte jag att jag glömt handduk. Jag åkte hem och duschade.
Kom till jobbet en timme senare än normalt och har fått stressa lite på förmiddagen.
Matlådan bestod av kycklingfilé, nudlar, wokgrönsaker och sås på kokosmjölk. Nu är
jag rädd att krafterna håller på att ta slut. Det kan bli en tung eftermiddag.
I alla fall somnar jag nog ovaggat ikväll.
Kärlek?
En bok? En ring? Kärlek?
Jovisst. Man måste inte vara tolv år för att se hjärtat som skuggan bildar,
men jag skulle tro att det underlättar.
Ljusblås äldsta dotter dukade upp ett motiv jag nog aldrig hade hittat själv.
Jävligt barnslig
Jojo, Skrotan har börjat hålla koll på min blogg, det får jag nästan dagligen bevis för.
Igår fick jag stå till svars för att jag kallat henne och kompisen för fjortisar.
En dag bad hon om ursäkt för bajskommentaren jag fick när jag ville ha feedback på
maten. Det fick jag förresten en annan tankeställare kring för ett tag sedan.
- Pappa, alla säger att mitt hår luktar så gott.
Jag stack fram näsan för att känna efter.
- Mmm... det lukar bajs, svarade jag. (Moget sagt Johan, mycket moget).
Skrotan ställde mig mot väggen direkt.
- Alltså, vad är det egentligen för skillnad när du säger att mitt hår luktar bajs och när
jag säger så om din mat?
På det hade hennes pappa inget svar.
Det var bara att erkänna att man är jävligt barnslig ibland.
Höst/vinter -mode
"Vi är vilse i modevärlden, visa oss vägen!"
Mailen strömmar in i tusental från vilsna män i alla åldrar som vill veta vad som gäller
i höst och vinter. Självklart ska jag inte göra er besvikna.
Ni behöver aldrig fundera på hur ni ska klä er.
Det bara att göra ett besök här.
Dödskallestrumpor är bara sååå rock'n roll.
Och vad gör man när håret ser ut så här varje morgon? Hänger läpp som på bilden?
Nej då, man döljer döljer bara eländet i en mössa från nya, heta innemärket Blue Wear.
Sådär! Ready to go!
Blue Wear mössan kan ni hitta på Jula för 39:-
Strumporna köpte jag på Ica Maxi. Pris: Glömt/förträngt.
MVG
Telefonen ringer....
Moppekillen (upprymd):
- Kommer jag att få pengar av dig?
Jag:
- Eh... i julklapp menar du?
Moppekillen:
- Nej, jag fick MVG på en uppsats.
Jag:
- Nämen, gud var roligt. Ja, är det så att betyget slutar på MVG så blir du belönad.
Moppekillen:
- Jaha.... så inte för uppsatsen då?
Jag:
- Haha, ja vi får väl se.
En gång lovade jag min son att han skulle få 500:- för varje VG han gick ur nian med och
1000:- för varje MVG. Jag blev inte fattig på det löftet precis, inte den gången. Jag kommer
att ha samma belöningssystem nu i gymnasiet och nu är jag lite mer orolig.
Eller... orolig är kanske inte rätt ord. Moppis har aldrig haft någon jättemotivation eller
fokus i skolan och nu är han plötsligt heltänd och stänker in ett MVG på en uppsats. Han
är stolt så han håller på att spricka och självklart är jag jätteglad också.
Klart killen ska belönas eller?
Vad är MVG på en uppsats värd tycker ni?
Snö
När vi kom hem från bion i fredags natt snöade det.
En snöig fransos.
En mycket romantisk man
Jag köper rosor till Ljusblå. Jag är en mycket romantisk man.
Challe kan läsa
Att Challe kan läsa är något jag misstänkt länge...
Igår känns det som att jag fick det bekräftat...
2012 - Doc's recension
Jag var grymt laddad när vi 21:30 tog plats i salong 10 på Filmstaden i Örebro. Lite
törstig var jag, för jag hade inte druckit något sedan på eftermiddagen någon gång.
Det där var ett val av strategiska orsaker. Filmen 2012 annonserades som 2 timmar
och 40 minuter lång och jag avskyr att gå ifrån några minuter mitt i en film.
Roland Emmerich ligger bakom bland annat Godzilla, Independence Day och Day
After Tomorrow (samt lite förvånande kalkonrullen 10.000 BC), och visst känner man
igen en Emmerich-film ganska direkt när 2012 börjar rulla. Vi har forskarna som som
upptäcker att en katastrof är på väg och måste övertyga sina överordnade att ta uppgifterna
de kommer med på allvar. Vi har huvudpersoner med trassliga relationer till nära och kära
som ställs på sin spets när tillvaron hotas. Första kvarten var jag nästan besviken över
likheterna med Day After Tomorrow. Men det gick över, en katastroffilm är ändå
en katastroffilm, och en sådan måste få ha alla de där ingredienserna gissar jag.
I rollerna ser vi bland andra John Cusack (hjälten), Amanda Peet (hans exfru), Danny Glover
(en president måste alltid vara med i en katastroffilm från Hollywood), Chiwetel Ejiofor
(nej, jag kan heller inte uttala hans namn) och en alldeles lysande Woody Harrelson som
tokig radiopratare.
Den här gången hotas jorden av neutrinbombardemang till följd av ökad aktivitet hos
Solen. Tillsammans med andra omständigheter hettas på några år jordens inre upp
så pass att själva jordskorpan blir instabil (om jag missuppfattat den vetenskapliga
biten något här så ber jag om ursäkt).
När helvetet brakar lös, för det har ni ju redan förstått att det kommer att göra, lär
ni inte bli besvikna på specialeffekterna. 2012 slår precis allt jag någonsin sett i
fråga om specialeffekter, och det med hästlängder. Jag kan tycka att några av
huvudpersonerna klarar livhanken med millimetermarginal lite för många gånger för
att det ska kännas rimligt. Samtidigt.... skulle alla dö direkt blev ju filmen mycket kortare.
Timmarna rann iväg och min av Ljusblå sönderklämda hand sa mig att hon tyckte filmen
var lika spännande som jag.
Om jag kommer se om 2012 när den kommer på DVD? Skojar ni? Det kommer jag göra.
Det här är en ny favoritrulle, jag kommer till och med att köpa den när den väl hittat till
reastället.
Gillar ni den här typen av filmer så se den, det är inte mycket att orda om.
Vaddå? Om det är en film med lyckligt slut där hjälten överlever eller om det går åt pipan
som i Armageddon? Tyvärr, det kan jag inte avslöja.
Jag ger faktiskt filmen betyget 5 av 5 möjliga och det trots igenkänningsfaktorn.
Jag gillar katastroffilmer och eftersom 2012 är den bästa jag sett kan jag göra inte annat.
Uppdatering:
Hahaha, nu har jag läst att förståsigpåarna på alla stora tidningar skrivit ned filmen ganska ordentligt.
Tur man inte jobbar på tidning då.
2012
Ikväll blir det bio. Roland Emmerichs 2012 har premiär. Jag är löjligt förtjust i katastroffilmer.
Rescension kommer här i helgen.
Whiskey in the shower
Igår till repet hade vi låten "Whiskey in the jar" i Metallicas version som läxa.
Inte nog med att det är svårt att låta tuff och elak som James Hetfield. När jag sökte
efter texten på nätet kom jag till en sida där någon skämtade om hur han missuppfattat
orden som sjöngs.
Där de sjunger "...whiskey in the jar O"
hade han uppfattat som "...whiskey in the shower".
Gissa vilken av texterna som fastnat i min hjärna?
Gah!!!
Snittar och lättöl har inmundigats på husets after work.
Nu ska jag åka hem.
Sjukt pump i biceps!
Min träningsdisciplin är benhård för tillfället. 3 gympass förra veckan och 2 denna än
så länge . Det är inte vilka pass som helst heller. När jag har jobbarkompisarna med
mig hetsar vi varandra och tävlar på bröstplågarmaskinen. Vi har ökat från 35 till 40kg.
Först blev det 3x10 reps, och lite senare en extra tills jag storknade vilket inträffade
efter 20 reps. Biceps blev de vanliga 3x10 och sedan en extra till det inte gick längre.
Då sänkte vikten och körde igen tills det tog stopp. Sedan sänkte jag igen och....
ja, ni hajar eller hur?
Mitt träningsbloggande börjar låta som de foruminlägg jag tidigare hånat (sjukt pump
i biceps!) haha. Strunt samma. I spegeln håller jag utkik efter de magrutor som rimligen
borde bildas någonstans under det där lite mjukare ytskiktet.
Jag hoppas det blir allt tunnare.
Jag tror det.
Suck... om det ändå inte vore så gott med mat.
Efter träningpasset blir det en Gainomax. Protein och sånt är viktigt.
Hyyschhhhh..... ja.... jag kan faktiskt höra hur musklerna växer.
Helt otroligt!
:-P
Råttinvasion
Här kommer några bilder på den råttinvasion som nyligen ägt rum i knarkarkvarten.
Jag kan tycka att de är ganska lika dvärghamstrar. De är kanske lite mer ekorrlika
och har en lång pälsbeklädd svans som tyvärr inte kom med på bilderna.
De här båda är fortfarande frustrerande rädda, men av det lilla jag fått känna på dem
kan jag tycka att de är ännu mjukare och lenare. De har varma små "fötter".
Namnen är inte spikade helt. Men om Skrotans senaste förslag håller så är detta Bizzi.
Och nu flickor, ska JAG lära er lite om färger. Den här råttan skulle en simpel man kalla
ljusbrun eller möjligen beige, men sådan är ju inte jag.
Bizzi har färgen "dark eyed honey pied dutch".
Och den här sötnosen skulle kunna heta Millie. I vilket fall som helst har hon färgen
"light colourpoint grey agouti".
Okej då... jag är inte helt säker på färgerna. Jag har googlat dem.
Keyboard
Efter två dagar utan bredband hemma känns det otroligt skönt att var uppkopplad igen.
Två nya tjejer
Ja, innan mitt STORA, bildspäckade minnesextra ens har ägt rum här på bloggen (men det kommer) blev det av.
Två nya tjejer har just flyttat in i min lägenhet.
Två otroligt söta (och än så länge ganska rädda) Gerbiler.
Det blev helt enkelt för tomt utan husdjur.
Vi har inte kommit på något namn på systrarna ännu så förslag tas tacksamt emot.
Mina egna förslag är Buffy och Dawnie efter systrarna i den tv-serie vi just nu betar av sjunde och sista säsongen på, men som ni förstår är det inte jag som har sista ordet i frågan.
Så snart de där småbrudarna tuffat till sig lite kan ni räkna med bilder.
Hej... jag är en snart 44-årig man som blir lika rörd över en hädangången dvärghamster
som uppspelt över två gerbiler.
Idag ber vi...
Full fokus
Jag tillbringade söndag förmiddag med att inhandla diverse saker. Häftklamrar till pistolen för att sätta fast nytt tyg (eller om det var att spänna om det gamla) på stolar, nya glödlampor för ersätta sådana som slocknat, stearinljus och värmeljus och... kanske var det något mer, jag minns inte riktigt.
Häftklamrarna var för övrigt svåra att hitta. Första förpackningen var av fel sort, så då var det bara att ge sig iväg igen för att inhandla en annan variant. Hur många finns det egentligen?
Före den här helgen hade jag gisssat på två: En tunn variant för papper och en lite tjockare för sådana som behöver kunna tränga in i trä. Det var en grov underskattning.
Till sist blev det rätt i alla fall. Jag provade pistolen i bilen innan jag åkte tillbaka, sköt mig i ögat och grät en stund.
Äh, det var inte så illa.
Ljusblå har kämpat som sjutton med målarfärg och annat så jag vill påstå att hennes lilla hus börjar se finare ut än någonsin.
Ytterligare 3000 kronor
Sådär ja. I helgen lagade jag min bil för ytterligare 3000 kronor. Nu har jag ny drivaxel på vänster sida också. Tro't om ni vill, men nu finns inga kända fel på den. Ja, en lampa baktill, men det ser jag inte som något stor grej. Okej, dörrlåsen och ju fortfarande lika dumma, men det problemet ignorerar jag. Hur som helst ser jag inget hinder till att beställa tid hos bilprovningen.
Håll tummarna.
Bankärenden
Nu ska jag ha en dosa, ett kort, en usb-sladd, en ledig usb-port (vilket ordnas genom att offra något annat) och en pinkod på 6 siffror. Eftersom jag inte lärt mig denna ännu har jag sparat koden i en fil på något annat minne, vilket kräver ännu en ledig port. Jag behöver en himla massa manicker på skrivbordet för att kunna utföra mina ärenden.
Som om det inte räckte så minns jag inte riktigt vad jag döpte filen till eller ens vilken minne jag sparade den på.
Säkerhet i alla ära, men detta känns inte hanterbart.
Jag tycker vi förbjuder all databrottslighet så att man bara kan skriva sitt personnummer var som helst.
Att ingen tänkt på det.
Begravning
Filippa död
Jag ska nu åka och hämta Skrotan för att omedelbart ordna med begravningen.
Stämningen är tung här
Jag tror vår lilla hamster är på väg att lämna oss.
Skrotans tårar bildar små pölar på vardagsrumsbordet.
Senast igår kväll var Filippa sådär galet pigg och klättrade på både väggar och tak i buren.
Nu ligger hon på sidan i sitt lilla hus.
Man ser att hon andas.
Någon gång rör sig ett ben lite grann.
Annars inga livstecken alls.
Hon regaerar inte när man rör vid henne.
Så här har hon aldrig gjort förut.
Hon har förvånat mig tidigare, men just nu har jag inga tröstande ord av hopp att komma med.
Hon verkar inte lida.
Det ser fridfullt ut.
Skrotan tar farväl.
Vi får se hur läget är imorgon bitti.
Hemmakväll
Mörka moln vid horisonten dock.
Klockan 23 ska jag jobba.
Långtradare
Mig veterligen finns det ju inga "korttradare" och i så fall borde det rimligen räcka med "tradare" eller hur?
Fast det är klart, det ordet skulle ju kunna förväxlas med ordet för människor som missbrukar auktionssajter på nätet:
"Traderare".
Det är dumt att dricka sprit på jobbet.
Dagens andra snaps
09:47 på morgonen.
På jobbet.
sant.
När Stjärnsäljarn fått kontraktet med polska kunden undertecknat ställs två flaskor polsk vodka fram på bordet tillsammans med en jättetårta. Att dricka snaps så här dags på dagen känns däremot lite tveksamt om jag ska vara ärligt. Det känns i huvudet.
Veckans tredje gympass ska också genomföras bara jag nyktrat till.
Doc's matlagningsskola: Revbensspjäll.
Jag fortsätter fota min mat här. Revbenspjäll är gott och så himla lätt.
1) Klipp i sär spjällen med en sax och lägg dem i en form. Akta fingrarna.
2) När ugnen är uppvärmd till 225 grader, sätt in formen.
3) Ta en snygg bild på dig själv
4) När spjällen fått lite färg, häll på honung och kryddor.
5) Ta en sexig bild till. Yeah! Högt hårfäste is da shit.
6) Klart! Gottigott eller mumma som Princess Elle hade sagt.
Ja... mumma
I huvudet ryms bara jobb
I huvudet ryms bara jobb just nu.
Det tränger undan allt annat.
Jobbade förra helgen.
Jobbar kommande helg.
Jobbar hela dagarna och har bara hunnit med 1 kopp kaffe hittills.
Är aptrött på kvällarna.
Det är bajs.
Hoppas det blir najs när lönekuvertet kommer i slutet av december.
Jaguar XFS vs Renault Megane
Eeehhhh.... Låt mig återkomma om det när jag hittat några.
S:t Lars
Även om hans musik personligen inte faller mig i smaken så tycker att vi i Linköping med all rätt kan vara stolta över vår Winnerbäck. Men... att gå så långt som att döpa kyrkan i centrum till S:t Lars tycker jag är en aning överdrivet.
Det snöar!!
Leffe tandläkares timtaxa
580 spänn och då fick jag ändå dra nytta av tandvårdsreformen med 150.
Det blir väl närmare 3000 kr i timmen?
Vad sjutton gnäller jag på frisörskostnaderna med ynka 450 i timmen för?
Jag vet inte vad jag ska tycka om min tandläkare egentligen.
Man kommer dit, en ljus och trevlig mottagning med trevlig personal.
En söt och trevlig tjej ropar mitt namn och visar mig vägen till själva rummet där undersökningen ska ske.
Det rummet är också trevligt. Allt är så jävla trevligt, till och med tandläkaren själv är trevlig.
Men...
Allt går så fort.
Slangar i käften först.
Sedan börjar min tandläkare prata med mig.
"Hur är läget annars då?"
"Vad tror du om hockeyn ikväll?"
Jag vet inte vad han förväntar sig för slags svar, men det som kommer ur mig mellan gurglet och slangarna är något i stil med: "Gahgrrl" och "eeehgrl".
Jag vill gärna föra diskussioner (och då helst om min tandhälsa) innan eller efter slangarna, inte under tiden, men då hinner jag inte.
Allt går som sagt fort.
Men det är klart... med Leffe tandläkares timtaxa skulle jag säkert bli oerhört frustrerad om han vore en långsam, sävlig person som hade långa utläggningar kring varenda en av mina tänder.
- Jag letar egentligen inte efter karies hos dig, för det finns inget, jag letar efter sprickbildningar, sa han.
Suck. Jag är en pressare. När jag är hungrig, orolig, koncentrerad eller vad som helst, så biter jag ihop mina tänder så hårt att de spricker. Det är en aning onödigt.
I övrigt gick det bra. Inga reparationer och ingen ombesiktning behövs.
Där oroar jag mig betydligt mer för bilen.
Det är snart dags.
Blogginspiration
Ömmande bröstmuskler
Det är kanske bra att vara två när man tränar. Istället för att man bara kör sina vanliga 3x10 reps sporrar man varandra. Jaha, han körde 12, då ska inte jag vara sämre. Han ökar till 14 och jag kan bara inte låta honom orka mer.
Träningsvärk är en skön värk och imorgon måste jag dit igen.
November
Men nu är det ju november och det är dags att förnya sig även om den bleknar vid jämförelse.
Jag bytte profilbild också, men den kommer nog inte att leva länge.
Bredare över axlarna än över käften
- Jag är tvungen att titta, är det Johan?
Det var David, en tidigare kollega.
- Jajamensan, det är jag. Jag hade inte riktigt hunnit bli andfådd än så det gick bra att prata.
- Det var som fan!
Davids ögon var stora som tefat och minen han hade i ansiktet skulle kunnat illustrera ett frågetecken i vilken uppslagsbok som helst. Han fortsatte?
- Den här dagen trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva. Att få se dig på ett gym.
- Trodde du inte?
- Jag kommer ihåg när du sa att så länge du var bredare över axlarna än över käften så skulle du aldrig gå in på ett gym.
- Jag passerade den gränsen, sa jag och skrattade till. Nu har du något att berätta för de andra när du kommer tillbaka.
Att träna har blivit så naturligt för mig att jag glömt bort den gamla lata soffpotatisen Johan.
För övrigt var det tungt idag. Invasionen av ungar med bandyklubbor fick mig att avstå från gymmet förra veckan, och det tar ett par gånger innan jag är igång igen.
Nu ska det banne mig bli minst tre pass den här veckan.
Hmm... undrar när mitt kort går ut?
Höstlöv
Nog om mina glasögon
De har kommit tillrätta.
De låg i en byrå där jag tittat säkert fem, sex gånger.
Jag dum och blind.
