Hej hej maj
Men nu är det maj och snö hör verkligen inte till det jag vill se längre.
Hej då april, hej hej maj.
Valborg med odjuret
Det betyder att jag är ansvarig för odjurets välbefinnande.
Klockan 17:00 hade odjuret fått mat en gång den här dagen. Under samma tidsperiod
hade han bajsat fem gånger fördelat på tre promenader.
Hur det går ihop begriper jag inte.
I början av den tredje promenaden hetsåt odjuret gräs tills han spydde.
Vad det skulle tjäna till förstår jag inte heller.
17:30 fick odjuret en ny skål med hundmat. Det betyder att jag vet vad jag gör resten
av kvällen.
Ibland tycker jag att det är tråkigt att laga mat till mig själv. Jag är en bekräftelsejunkie
och måste få beröm för min matlagning. Det får jag aldrig av mig själv. Jag köpte en
färdiggrillad kyckling och den minsta förpackningen potatissallad jag kunde hitta.
Odjuret, vars liv helt är styrt efter hans näsa, tyckte att den grillade kycklingen luktade
gott. Trots att han just fått mat såg han så sugen ut att jag kände mig tvingad att ge
honom en smakbit i skålen.
När jag själv skulle äta satte sig odjuret bredvid på golvet. Han såg upp på mig och
vad värre var, han andades åt mitt håll. Odjuret har en andedräkt som inte precis
främjar aptiten. Jag lurade ut honom i hallen och stängde dörren till köket.
Sedan åt jag, elak men fortfarande hungrig.
När jag blev mätt fanns det kyckling kvar. Jag delade den i lagom stora bitar och lade
i odjurets skål. Så snart jag öppnade köksdörrenigen tog kycklingen slut. Nu ligger odjuret
i sin korg och tittar på mig medan jag bloggar. Han kan inte riktigt slappna av, kanske
hoppas han att det finns kyckling kvar.
Så kan en Valborg med odjuret gå till.
Trevlig älg
När jag får se en älg blir jag lika glad som en full, tysk turist ungefär. På vägen till Öret såg jag två
stycken på olika ställen. Den som jag inte hann fota var en stor jäkel.
Helg
jag sitter i Närke och jobbar imorgon. Vi kommunicerar inte precis ihjäl oss i veckorna
men jag tror att Ljusblå jobbar kväll så jag åker inte förrän vid niotiden ikväll. Batteriet
på hennes bil har ballat ur så jag stannar till vid Biltema så jag kan kasta i ett nytt
imorgon eller så.
På söndag är det majfirande med gemensamma vänner i Östergötland. Bad verkar
några tänka, men det får masochisterna ägna sig själva.
Dags att byta header också.
Hmm...
Bowie?
Kanske är det på grund av att mina barn just nu är i samma ålder som jag en gång var....
Det där kanske lät dumt? Mina barn har alltid varit i en ålder där jag själv befunnit mig, men jag
tänker på tonåren. Jag tänker på vårt stora kompisgäng och ibland folk som fanns i utkanten av det.
Där fanns en kille som kallades Bowie. Eller kallades han inte det?
För trots att jag är ur-östgöte har jag aldrig tillhört skaran som uttalar R som W.
Jag säger RÄV och inte WÄV.
Jag säger ROLIGT och inte WOLIT.
Så ju mer jag tänker på det, desto mer börjar jag tro att killen egentligen kallades Barry.
Buns of steel!
I morse vid kaffeautomaten kom en manlig kollega fram, tog ett stadigt tag och klämde
åt om min högra skinka.
- Vad mjukt det var!
Två tankar dök upp i mitt huvud.
1) Jag har jävlar inga mjuka skinkor! I've got buns of steel!
2) Vi behöver fler kvinnor på kontoret. Inte för att jag ska få ha mina egna skinkor ifred,
utan för att vi behöver anledningar att uppföra oss någorlunda civiliserat.
Det här är inte bra
Det här är inte bra Coop. Era förpackningar är alldeles för lika. Om inte skillnaden i storlek varit så
väsentlig hade jag kört diskmaskinen med en kycklingfílé i facket för maskindisktabletter.
Kvällens middag hade också kunnat bli väldigt märklig.
Skärpning!
Ravinpremiär
Jag hann med en liten tur till Stjärnorpsravinen i lördags. Jag trodde det skulle vara
blött och jäkligt så jag hade rejäla stövlar på mig. Helt i onödan. Där var hur tortt och
fint som helst. Inte speciellt uppvuxet ännu men fint ändå.
Jag tror faktiskt att jag ska säga upp lägenheten och bosätta mig i ravinen. Det känns
lite macho på något vis. Jag har redan sett ut en plats, foto på den kommer i samband nästa besök.
Hmmm... jag kanske åker dit ikväll när dottern rider.
Min kamera dras till svampar
Vad heter ravinens roligaste blomma? Vitsippan!!
Inte alla kommer levande från ravinen.
Kaffe har man ju med sig.
Veckans idolbild
Att jobba en söndag
Finns det egentligen något roligare än att jobba en söndag? Nej, hur jag än tänkte efter så kom jag inte
på något. Det är därför jag ser så himla glad ut. Det är därför jag fotograferar mig själv istället för att
göra klart det där jag ju måste göra klart.
Fokus nu!
Egentligen
Idag ska dottern och jag tala om hur man egentligen gör när man klämmer ur tubost.
Återvinning: Dinosaurier
Ännu bättre är att man gå tillbaka till den gamla bloggen och återvinna inlägg som
fanns där. Gamla inlägg blir som nya, särskilt med enstaka omformuleringar eller
stavfelsrättningar. I kategorin Recycled kommer jag att återvinna inlägg jag tycker
att eventuella nya läsare borde få ta del av.
2007-04-17
Det är härligt med barn, både små och stora.
Ibland minns jag saker de sagt, sånt som är alldeles för bra för att glömmas bort.
Här är en dialog jag hade med min kille när han var liten.
Vi tittade i en bok om dinosaurier och han säger:
- En sån dinosaurie såg jag härutanför.
- Nja... nej... Det kan du inte ha gjort. Dinosaurierna finns inte längre, de levde för länge sedan.
Grabben funderar en stund.
- Det var ganska länge sedan.
Supa?
- Vad ska du göra i helgen då?
Son:
- Ta det lugnt tror jag. Kanske ska på LAN. Jag ska i alla fall inte supa.
Jag:
- Nähä, vad bra.
Son:
- Jag ska spara mig till Valborg.
Jag:
- Ska du supa då?
Son:
- Ja.
tystnad
Jag:
- Jag tycker inte att du ska supa.
Son:
- Inte jag heller.
Jag:
- Varför gör du det då?
Son:
- För att det är bra.
Jag:
- Vad är det bra för?
Son:
- För att då lär man känna massor med nytt folk.
Alla som tycker att supa är ett fult ord räcker upp en hand.
(räcker upp ena handen, men tar ned den för att fortsätta skriva)
Att höra ordet "supa" från sin inte ens sjuttonårige son kanske borde få mig att bli
utom mig av oro, men jag är cool. Jag tror jag själv använde det i samma ålder
och jag har inga illusioner om att han skulle vara annorlunda än vad jag var.
Dessutom vet tror jag att det där supandet han babblar om handlar om ett ganska
måttligt intagande av alkohol (var han nu får den ifrån). Än så länge har jag inte behövt
rycka ut för att rädda honom. Han är skötsam och har åtminstone något som liknar förnuft.
Dessutom horder av tjejer och kompisar som tar hand om honom.
Än så länge har han mitt förtroende.
Vad ska ni göra Valborg?
Supa?
Askmoln
Röken
Hemkomna trots askmolnet.
Familjen Röken... Det är nästan för bra för att vara sant.
Orally
En kollega skriver en rapport på engelska. Plötsligt häver han ur sig frågan.
- Vad heter muntligt på engelska? Är det verbally eller orally?
- Jag skulle undvika orally, svarar jag.
Nu sitter jag här och ångrar mig.
Ken
Är det någon mer än jag som tycker att gamle Ken börjar se sliten ut?
Vaddå vilken Ken? Ken Kercheval förstås.
Vaddå vaddå Ken Kercheval? Nu börjar jag bli riktigt trött på er.
Har ni glömt Ken Kercheval?
Okej... några av er är kanske så unga att Ken Kercheval aldrig varit en del av ert liv,
men för er andra finns inga ursäkter.
Innan ni gamla människor googlar och utbrister "Aha!" eller "Jaha!" vill jag att ni funderar.
Är inte namnet bekant? Ken Kercheval.
Detta lite annorlunda inlägg bereder vägen för en ny långsökt skämtbild á la Doc.
Beware!
Grattis Ljusblå
Idag fyller hon år men som ni vet blev hon av mig firad redan i helgen.
Och visst hade vi det bra. Hotellet, showen, maten, vinet, drinkarna, allt var kanon.
Ljusblå gör sig vacker inför Hamburger Börs... ännu vackrare menar jag.
Ljusblå tittar i skyltfönster. Kanske drömmer hon om ett liv utan köpstopp?
Jag står i latte-kön. En man till vänster i bild är övertygad om att Ljusblå fotar honom.
Eftersom Ljusblå tog många bilder på mig i kön, och för att jag blev så himla snygg, så bjuder jag på
några latte-kö-bonus-bilder.
Ljusblå mumsar latte.
Mot Stockholm
kunde man tycka att en fin teckning vore en bra gåva, men jag vet inte.
Jag ritar inget vidare.
Hon har redan fått sin present. En PDF-fil. I den kan hon läsa vad som kommer att
hända i helgen, och eftersom hon redan fått den gör det ju inget att jag avslöjar vad
som kommer att hända här eller hur?
Imorgon tar vi med byrackan till hennes mamma i Strängnäs. Där får vi också lunch.
Sedan styr vi kosan mot Stockholm där vi checkar in på Scandic Anglais.
På kvällen går vi till Hamburger Börs, äter mat och ser R.E.A. Jag har aingen aning om
hur kul den kan tänkas vara. Jag ska erkänna att jag var ute ganska sent. Jag behöver
lära mig att planera saker längre i förväg.
Jag hoppas det är en bra present att åka iväg och göra något sådär. Det finns annat,
saker jag tror att hon skulle bli glad för, en kamera till exempel, men det får väl bli
en annan gång.
Dödsstraff
sedan sätter eld på en levande kanin. Eftersom djuret inte dog får deras hund leka
med den efteråt.
Nu är jag för dödsstraff.
Uppdatering:
I kommentarerna skriver Ljusblå: "Hm, jag tror du och jag får ta ett allvarligt snack med varandra."
Det var inte helt oväntat. Vi har diskuterat ämnet förut och nu skäms hon för mitt
inlägg. "Ta bort inlägget", bad hon. Det tänker jag inte göra.
När det kommer till kritan, när man diskuterar saken lite så inser jag också att
det här med dödsstraff kanske inte är någon bra idé, det var också det jag försökte
säga i min egen kommentar.
Sånt där väcker de allra mest primitiva reaktionerna hos mig. Det är då ord som dödsstraff
brukar hoppa ur min mun och jag förlorar alltid om diskussionen blir seriös. Men samtidigt...
De där killarna känns bortom all räddning. Vilka värderingar kommer de att föra vidare till sina
barn? Men okej, inte dödsstraff, det är kanske för lindrigt när allt kommer omkring. Man kanske
kan hälla lite lättantändligt på dem? Elda en stund liksom. Lite av egen medicin så kanske det blir
folk av dem också, vem vet?
Nu är det bäst att förklara även den där kommentaren, för jag är den som skulle kunna sätta
eld på några snorungar hur många kaniner de än eldat upp. Att möta grymhet med grymhet
hör till en annan tidsålder.
Så även om jag inte är för dödsstraff på riktigt, så finns ändå känslan där ibland.
Har somliga människor inte förverkat sin rätt att leva?
Den känslan är jag tvungen att stå för, hur mycket min tjej än skäms för mig.
Och vill du diskutera det älskling så gör med någon som står för det på riktigt.
Rakpergamenterad!
Jodå, det blev allt en rakpergamentering till slut.
Han är snygg min son, men han har ju en snygg farsa också haha.
Doktor Lök ville ha en likadan frisyr.
Däcka
Nu är det hög tid att lägga på sommardäcken.
När jag ringde Däckhuset höll jag på att däcka när de sa att första lediga tid var
den 22 april. Det är exakt en vecka för sent. Från och med i år är det ju den 15 april
som dubben ska vara borta.
Normalt brukar jag byta däcken själv, både på min och Ljusblås bil, men i år behöver
vi båda byta två däck vardera och då är det lika bra att däckfirman får göra alltihop.
Mitt dilemma löser jag genom att bara åka dit och ställa bilen tidigt imorgon bitti.
Kan den stå där hela dagen så brukar de alltid hinna emellan någon gång under dagen.
Tur att jag bara har femhundra meter till jobbet därifrån.
Fäder och döttrar
ganska speedad dotter som mötte mig kan jag avslöja. Bubbel och babbel och mest
handlade snacket om killar.
Motvilligt måste jag erkänna att det är lite skillnad med söners flickvänner och döttrars
pojkvänner. Det borde inte vara någon skillnad, men skillnaden finns ändå, inuti mig.
När Sonen hade en tjej här hemma var jag glad, upprymd, nyfiken och tror jag, nästan
lite inställsam till sättet.
När Dottern idag via sms berättade att hon och ***** satt hemma hos mig och tittade
på film blev känslorna lite annorlunda. Misstänksam och orolig.
Haha, fäder och döttrar, är det precis som på film, den där med Steve Martin?
Missförstå mig inte. Jag ÄR glad att min lilla flicka börjar bli stor. Jag ÄR glad för det
självförtroende killarnas uppmärksamhet ger henne. Hon behöver verkligen andra killar
än sin gamla pappa kring sig. Jag är bara rädd om henne. Jag vill lära henne att det
är okej att säga nej, att vara kräsen, att bryta när det inte känns bra, att ta allt som
kommer att hända framöver i sin egen takt. Varför känner jag så för min dotter? De här
pappakänslorna är minst lika relevanta för en son eller hur?
Det har inget att göra med kärlek, jag älskar mina ungar precis lika mycket. Det är ta mig
sjutton det där med fäder och döttrar. Pappor inbillar sig att flickor är mer sårbara.
Kanske är så också.
Hur lär förresten en pappa ut allt det där jag säger att jag vill lära henne?
Sanningen är kanske att han inte gör det, inte bör det, inte kan det?
Ett alltför häftigt bombardemang av goda råd blir nog till pekpinnar och tjat i tonårsflickans öron.
Hon kan prata med mig och jag vet att hon vet det.
Idag hade hon ett kort samtal med en kompis på telefon innan ridskolan.
"Jag är lite sen för jag har varit med min kille".
Jag har mina pappa-känselspröt ute.
Det kommer hjälpa mig att ta reda på när hon behöver de goda råden.
Mount Pickhult - del 2
Snöberget i Ljungsbro fotat i morse. Det ser inte så snölikt ut precis.
Bevis på att så är fallet kommer. Jag tror det kommer ligga kvar ett tag till.
Del 1
Pergamentera
Sonen:
- Jag funderar på att pergamentera håret.... ja, eller vad det heter.
Jag:
- Du menar permanenta?
Sonen:
- Ja, just det.
Jag:
- Vill du ha ännu lockigare hår?
Sonen:
- Nej, jag är trött på det här lockiga, jag vill ha rakt.
Jag:
- Jaha, så du menar rakpermanenta?
Sonen:
- Just det.
Tydligen hade han en lyckad kväll sist när tjejkompisarna fixade håret på honom.
Skrotan har beklagat sig över att hennes bror stjäl locktången för henne på morgnarna.
Lycka till när du ska pergamentera håret min käre son.
Jag tror de använder rullar av papyrus när det gör det.
Lite irriterad på min kropp
Det är exakt på dagen en månad sedan jag tränade sist. Om jag inte minns fel så skrev
jag då att nu jäklar är jag på gång igen.
Jag är lite irriterad på min kropp.
Det finns ett ont som verkar snurra runt där. Det går inte över, det bara flyttar sig.
Musarm.
Handledsbesvär.
Nu är det axeln.
För en kille som lova platt mage till sommaren är de där krämporna inte mycket att skylla
på. Magont har jag inte haft, men det har inte varit roligt att gå till gymmet när jag inte
känt mig bra.
Idag gjorde jag det ändå. Det gick ändå hyfsat, förutom just axelövningarna som jag
gav upp ganska snart.
Magen då?
I två månader har jag känt mig gubbfläskigare än någonsin och långt, långt ifrån någon
utlovad platt. Jag tänker tjata mer om magen snart.
Jättetunga
Jag är lite sömnig nu.
05:00 ringde klockan och då gick jag upp.
05:30 hämtade jag upp Skrotan hos mamman.
05:40 satt vi inne i kyrkan och lyssnade på prästen när han sjöng fina visor. Ja, en del
i bänkarna sjöng väl också. Dock inte jag. Jag sjunger gärna, men just i kyrkan är det
något som tar emot.
06:00 åkte hela dotterns konfirmationsgrupp i två proppade bussar till Berlin.
Ja, min stora lilla unge har åkt utomlands. För en liten stund sedan fick jag ett sms
om att de var i Danmark. Tänk om man hade fått åka till Tyskland på konfirmationsresa.
Jag minns inte ens vad vi gjorde eller ens om vi gjorde något. Men det är klart, det är
ju en sådär 75 år sedan jag konfirmerades.
Hur som helst är ögonlocken jättetunga.
Påsklilja
Deja-vu
en vinflaska.
Brrr... deja-vu.
Rätt bra för att vara en gammal gubbe
"Du sjunger rätt bra för att vara en gammal gubbe", blev kommentaren.
Först blev jag glad.
Sedan ströp jag honom.
Årets påskkort
Men vad kan regn och snöregn göra när man har god mat, gott vin och trevligt sällskap?
Inget. Dessutom hade vi ett par ok-dagar vädermässigt också, så det blev lite skidåkning
även för mig.
Bråk stötte ihop med några kompisar från Örebro och givetvis ville de klä ut sig och
gå runt och knacka dörr i traditionell påskutstyrsel. För att göra sig förtjänta av det godis
de hoppades på måste man dela ut någonting, påskkort till exempel. Alltså satte vi oss
ned och ritade.
Jag har länge oroat mig för att jag förstört Bus hjärna med mitt ordvitsande och inte blev jag
lugnad när hon gjorde sitt första påskkort i form av en gåta.
Klicka på den lilla bilden för att få svaret.
Ni förstår hur resten av korten kommer att se ut eller hur? När Bus "kläckt" den första gåtan
fanns ingen hejd på fantasi eller kreativitet.
Jag tror ni har hajat grejen nu, orkar ni mer?
Haha, som om det skulle göra någon skillnad.
Jag fick ingen bild av kortet med fågeln som köpt nytt halsband i påsk - smycklingen.
En av mina egna skapelser refuserades redan under tillverkningsstadiet.
Vad heter påskens största massmördare?
En av Bus kort beslagtogs också av Ljusblå till Bråks stora besvikelse.
Hon hade gärna delat ut den här till någon snål tant.
Godis blev det i massor.
Röv
en tradition att köpa för stora byxor, ja eller byxor som jag tycker är jättefina i affären
men som blir jättefula så fort jag kommer hem. Märkligt.
Jag skulle behöva ett smakråd när jag handlar men det är inte alltid någon finns i
närheten, och när det är dags att köpa jeans så är det ofta i ett läge där det måste
ske direkt. Så kändes det den här gången.
Mina favoritjeans från Dressmann, de som bara kostade 99:- tog slut i grenen, ja
ett hål helt enkelt.
Hur som helst så har min röv fått nytt utseende gånger tre till våren, på Mobilias
Factory outlet i Mantorp får man nämligen tre par till priset av två. Då kan det gå
så här.
Saker som luktar illa - del 2
Att trampa i hundskit är också något som luktar illa. Hundskit luktar väl pyton i sig,
det är väl först när man trampar i eländet som man riktigt förstår hur illa.
Igår gjorde jag det. Ordentligt.
Jag, Skrotan och Sonen åkte till mina föräldrar i Mantorp. Där fick vi våfflor och kaffe.
Dottern och farmor gick också efter Zeke, grannhunden och med honom gick vi ut
på promenad i skogen allihop.
Det var inte Zekes gegga jag fick under skorna, då hade jag lagt in en mindre smickrande
bild på honom här längst ned, men det stod ganska tydligt att Zeke inte är den enda
hunden som rastas i skogen bakom föräldrahemmets hus.
Min gamla filosofi om hundägare kändes mer sann än någonsin.
Att trampa i hundskit är för mig så äckligt att jag verkligen fick kämpa mot impulsen att
bara sparka av mig skorna och åka barfota hem. Jag hade kanske gjort så om mina
Ecco bara kostat trehundra spänn, men med skor för över tusenlappen är det kanske bra
att man tänker en extra gång.
Jag gick med dem i vattenpölarna och jag stampade med dem i de små högar av snö som
fortfarande fanns kvar, och jag gjorde det ordentligt kan jag lova. Ändå stank det i bilen när
vi åkte hem. Med duschen och högt tryck i badkaret fick jag i alla fall bort det sista.
Puh.
Zeke
Saker som luktar illa - del 1
innan man åkte inte alls följde med ut genom dörren, det luktar illa. Jag försöker som
sjutton att bli en mer ordningsam man och den nyinköpta viskosmoppen är ett led min
strävan. Tyvärr är jag inte ända framme än. Mitt hallgolv är belamrat med reklam som
onda människor släpper in genom brevinkastet och tydligen såg jag inte att jag duktigt
ställt fram påsen vid dörren.
Det märkliga var att liklukten dröjt sig kvar i lägenheten. Jag märkte det tydligt, för tydligt,
när jag om utifrån. Yuck. När jag flyttat på lite av reklamen förstod jag varför. Något av det
äckliga i soppåsen hade läckt ut på golvet i en liten kladdig pöl. Jag vill inte veta vad den
där pölen kan ha bestått av.
Nu är hallen svabbad och jag hoppas det luktar bättre i lägenheten när jag kommer in
nästa gång.
Reclaim the blog!
där. Min blogg har varit alldeles för övergiven på sistone, jag måste ge den lite mer
kärlek. Jag måste också börja besöka mina gamla favoritbloggar och vännerna i
blogmafia igen. Jag har varit frånvarande.
Reclaim the blog!
Ikväll ska här minsann bloggas och jag ska redan nu ge er rubrikerna.
- Saker som luktar illa del 1
- Saker som luktar illa del 2
- Röv (har inget med ovanstående två planerade inlägg att göra).
- Årets påskkort. (jodå, vi var kreativa värre i Sälen).
Ja, ni ser. Här kommer det att hända spännande grejor, men det är inte helt säkert
att allt händer ikväll.
Inom kort ska ni också få uppföljning på Mount Pickhult. Precis som jag har ni säkert
noterat att snön smälter jävelfort därute, nästan igen kvar. Hur klarar sig Ljungsbros
nya turistattraktion i värmen?
För övrigt är jag tillbaka från Sälen utan större men. Ja, de men jag har hade jag
redan innan.
Vi ses.
En varg
av dem. Nattens dröm minns jag.
Jag är på ett av mina regelbundna besök hos psykologen (ok, en dröm). Jag ligger
på en brits och tittar på kvinnan som sitter med korslagda ben i en stol vid britsens
bortre ände. Hon har vit rock på sig och antecknar i ett block. Min psykolog.
- Du är en varg, säger hon. När jag säger till ska du morra som en varg ok?
- Ok.
Jag vänder mig om, står hopkrupen på alla fyra på britsen. Jag är en varg och med
onda, gula ögon och ett dovt morrande sipprande upp ur strupen ser jag på kvinnan,
redo att reagera på hennes tecken.
Så kommer tecknet, en nätt och jämt märkbar nickning. Jag reser mig upp på knä,
jag ryter, vrålar och klöser i luften, jag är en galen varg. Så ramlar vargen av britsen
och blir liggandes på golvet bredvid. Dörren öppnas och en annan läkare kommer in
för att hämta något i rummet. Hon tittar skeptiskt på mig. Jag är fortfarande en varg
där jag ligger och sprattlar på golvet. Läkaren som tydligen hittat den hon var ute efter
går en liten omväg och släpper mig inte med blicken när hon går ut.
Som vanligt är jag mycket tacksam för tolkningar av mina drömmar.
