Mamma är på superbra humör
Bus:
- Johan, mamma är på superbra humör idag så passa på. Hon säger ja till allting vi
vill köpa!
Jag:
- Hmmm... vet du varför hon säger så?
Bus:
- Nej?
Jag:
- För att jag har lovat att betala.
April (nästan)
Nej, jag vet. Det är inte riktigt april än.
Ja, jag vet. Min Sälenheader med massor av snö är kanske inte precis vad man längtar
efter just nu när man börjar få vårkänslor.
Men jag tycker den är lite fin och jag tycker att den passar så bra nu när vi tar en
andra tur till fjällen. Här är det alltså vinter en månad till eller så.
Den gamla stjärnfrunktheadern åker iväg till komposten.
Sälen igen
kul. Stackars Skrotan ligger hemma och är sjuk. Jobbar från Örebro idag, bäst
att skynda på.
Viskosmopp
Viskosmopp - Så tyst att du kan använda den på biblioteket.
En helg hemma i Östergötland
Det kan behövas ibland.
Igår kväll blev det mysfredag med Skrotan.
Vid tolvtiden ringde sonen och ville bli hämtad på en fest ute på landet tre mil bort.
Det var något vi hade kommit överens om så det var lugnt. Han såg för rolig ut killen.
Tjejerna i gänget hade kastat sig över honom med plattång och vax. Luggen stod rakt
upp och resten av håret var kammat i en sån där inne (tror jag) allt-hår-framåt-frisyr.
Han såg riktigt gullig ut.
Två av tjejerna i baksätet skulle vidare till Motala och då det var 40 minuter kvar till
deras buss gick cirklade vi runt i stan en stund. Jag är kanske löjlig, men om jag hämtar
upp grabbens tjejkompisar från en fest så känner jag något slags ansvar för att de
verkligen kommer hem ordentligt.
I morse sov jag ut. Sedan packade jag träningsväskan. Jag hade lovat att skjutsa in
Skrotan och hennes kompis till simhallen, och då kunde jag träna under tiden tänkte
jag. Men det blev inget av det heller. På helgerna är Collegium där jag tränar så
fullständigt proppat med fjantiga innebandyspelare och jag hatar fortfarande att
trängas i ett omklädningsrum. Det är en mina fobier.
Jag behöver verkligen komma igång med träningen igen. Musarmen och handleden
har bromsat mig så länge och jag nästan glömt bort hur det är. Det är tre veckor
sedan nu, och dessförinnan var det två veckor. Jag håller på att förtvina. Jag har för
tillfället inte ont i armen, men jag känner att det kan komma tillbaka om jag inte
tänker mig för.
Nu ska jag handla lite. I planerna finns en att städa lägenheten riktigt ordentligt.
Det brukar aldrig bli av, men vi får väl.
Nobelprisnomineringssmart
Titta! Mina två knippor. De som jag inte klarar mig utan, de som alltid måste vara
med och när jag glömmer någon av dem blir mitt liv lite, lite besvärligare.
Den övre bilden visar bilnyckeln och nyckeln till min lägenhet. En gång kom jag på
den fantastiska idén att ha dem i en och samma knippa. På så vis kunde jag inte låsa
dörren hem, springa ut på parkeringen i ösregnet och väl framme vid bilen svära över
att bilnyckeljäveln låg kvar på byrån i hallen.
I knippan med det röda bandet finns framför allt "taggen". Det är den vita brickan, den
som gör att jag kan komma in och kanske framför allt ut från jobbet. Utan den spelar det
ingen roll att jag så nobelprisnomineringssmart satte ihop bilnyckel och hemnyckel,
för spöregnar när jag står utanför jobbet en tidig morgon blir jag ändå genomblöt.
Ja, ni fattar ju direkt att det fortfarande finns utrymme för förbättringar.
Jamen kolla! Nu kan jag inte ränna ut från jobbet och bli dumt stående vid bilen bara
för att nyckeln ligger på inne på skrivbordet. Att jag inte kommit på det här tidigare.
Nu kan väl inget gå fel?
Fast ju mer jag tänker på det... det finns väl ingen lösning som är så bra att den
inte går att förbättra lite till?
Sådär jag! Nu sitter allt viktigt ihop på ett och och samma ställe! Perfekt!
Nej förresten! Plånboken måste häftas fast också! Och ett par reservglasögon!
Kameran! Gummistövlarna!
Jag återkommer.
Mount Pickhult
Marken skalv och ur jorden sprutade glödande Lava.
När Ljungsbros första vulkanutbrott klingat av hade vi fått vårt första berg:
Mount Pickhult.
Eller så har bara snöröjarna roat sig med att samla ihop hela vinterns snö och lägga
i en enda stor hög bakom värmeverket. 
Det är onekligen en ganska imponerande snöhög de fått ihop. Jämför gärna med
trädtopparna, det är inga pytteträd precis. Eller med värmevärket bredvid högen.
Nu vill jag att ni gissar. Hur länge kommer det dröja innan den där högen har smält helt?
Smälter snöhögar mycket fortare än man tror? Är den rentav borta innan april är slut?
Eller är stora kompakta snöhögar ena envisa jävlar? Kommer det till och med att bli
juni innan den är borta? Eller juli?
Självklart kommar jag att följa upp detta.
Dålig
Ännu sämre är jag på att läsa min favoritbloggar.
Det känns inte som att jag hinner helt enkelt.
Jag är lite utan inspiration.
Men vem vet, ibland räcker det med att jag gnäller lite om det här så ordnar det sig.
Midvinterblod
med en del tråkigt rapporteringsjobb och det funkar ganska bra att ha en bok i öronen
medan jag växlar mellan Excel, Word och PLSQL Developer. Boken är ganska ok, inte
extremt spännande eller så, åtminstone inte än så länge. Det som den extra intressant
för mig är att handlingen utspelar sig i Linköping och lilla Ljungsbro där jag bor. Det är
något helt nytt för mig, att få en direkt bild av varje plats, hus och väg som beskrivs.
Boken handlar om en man som hittas mördad, upphängd naken i ett träd på slätten
utanför samhället. Den mördade bodde till och med i samma område med hyreshus där
jag bor. Kanske i samma lägenhet haha.
Ibland är jag jättesugen på att försöka skriva en egen berättelse. Jag har börjat några
gånger, men tyvärr kör jag fast eller tröttnar efter ett tag.
Nu återvänder jag till Ljungsbro.
Vax
De orden var i stort sett det det enda jag behövda säga till Ljusblå, sedan visste jag
att det var kört. Jag kan erkänna att jag har undrat, det har kanske alla män, hur sjutton
klarar ni tjejer av det där med att vaxa benen? Dra ut hårstrån? Det måste göra svinont.
Jag försökte backa ur lite lamt, men full-i-fan-glimten i hennes ögon när jag ställt min
fråga sa mig det var lönlöst. Jag skulle minsann få veta.
Med en vit spatel av plast smetade hon ut den gyllenbruna, varma smeten över en liten
yta av mitt underben. Jag svalde torrt. Jag kunde se framför mig hur mina hårstrån liksom
smälte samman och blev ett med vaxet. Därefter lade hon på en bit tunnt tyg, ett remsa
av ett gammalt lakan? Hon strök noga ut tygbiten så att den slöt sig slätt om mitt ben.
Hår, vax och tyg, nu var det ett alltihop.
- Ta ett djupt andetag, sa Ljusblå. Jag kommer att dra på utandningen.
Jag gjorde som hon sa. När hon drog till blev jag förvånad. Det gjorde inte ett dugg
ont, åtminstone inte i närheten av vad jag föreställt mig.
- Det kändes inte så mycket. Ta en bit till, häruppe, sa jag.
Mer vax, lite längre upp den här gången, alldeles under knät, fast på sidan. På med tyg.
RITSCH... Den här gången kändes det lite mer, men faktiskt inte så illa.
- Du... tänk om jag gillar det här och kommer hit med helvaxade ben nästa gång.
Hon fyrade av ett snett leende till svar. När de förväntade grimaserna av smärta uteblev
verkade hon ha tröttnat. Hon hade redan börjat fortsätta med sina egna ben.
Min tjej tv-kändisen
Imorgon kväll kan ni se min tjej tv-kändisen i direktsändning!!!
Jag borde be henne om en autograf innan hon får anbud från Hollywood och gör slut.
Hundpåsar och lusekofta
att jag sitter med raggsockor, underställ och lusekofta på mig fryser jag. Det är ett
småkallt hus det här tycker jag, en kyla som smyger sig på sakta.
När jag ser ut genom fönstret kan jag bara konstatera att det ser ogästvänligt ut,
men nu har jag ignorerat Challes intressen alltför länge. Bara att bita ihop och gå
ut. Det kanske känns skönare att komma in sedan. En sak bekymrar mig lite.
Köpstoppskvinnan har inte köpt hem hundpåsar.
enda som finns kvar är genomskinliga. Är det äckligt eller är det äckligt?
--
Uppdatering: Det fanns ju visst svarta påsar.
I kvällspressen var han känd som lusekoftamannen - han som inte plockade upp efter hunden.
Renaultens inneboende ondska
självrisken på försäkringen som kostar så mycket. Inte så dyrt kan man tycka, jag
har varit med om värre reparationer, men ändå.... jag kunde haft roligare för pengarna.
Jag tror inte det var någon som kastade en sten eller smockade till rutan med ett
basebollträ. Jag tror att rutan bara exploderade av sig själv. Det vore just likt den
där jäkla bilen och det är helt i linje med min teori om Renaultens inneboende ondska.
Från början tänkte jag det mest på skämt, men ju fler reparationer jag måste punga
ut pengar för, desto mer fastnar det där skämtet i halsen.
Jag tror att min bil i bästa fall är självmordsbenägen, i värsta fall är den besatt av
djävulen själv. Min favoritförfattare heter som bekant Stephen King och han har skrivit
en bok som heter Christine.
Boken handlar om en galen bil. En ung man köper bilen, en Plymouth Fury från 1958,
och blir alltmer besatt av den. Bilen, som var ganska risig från början, verkar reparera
sig själv och dessutom kör den omkring utan förare på nätterna.
Ok... vi skriver om boken lite:
Boken handlar om en galen bil. En medelålders man köper bilen, en Renault Megane från
1999, och blir alltmer besatt av den. Bilen, som var ganska fin från början, verkar gå
sönder av sig själv och dessutom kör den omkring utan förare på nätterna.
Det där sista har jag inga belägg för än så länge, men det är troligen bara en tidsfråga
innan jag hittar den på andra platser än där jag parkerat den på kvällen.
Äntligen har jag ett riktig bra uppslag till min roman. Snart ska jag fota omslaget.
Division
Jag är pinsamt dålig på matte. Det visar sig när jag sitter med min dotter och
försöker hjälpa henne med läxorna. Dottern verkar ha ärvt min matematikbegåvning
och därför fastnar vi på ganska enkla saker.
Okej, procent och omvandlingar mellan olika enheter fixar jag liksom uppställningar
med multiplikation. Men ge mig papper och penna och ett tal som ska divideras
med ett annat.... Det tar tvärstopp.
Jag kan inte räkna ut 29,1 delat med 6. Jag skäms.
På min tid använde man en uppställning med trappa, idag gör man på något annat
sätt. Inte för att det spelar någon roll, jag kan inte med trappan heller.
Jag har helt enkelt glömt bort division.
Kan jag skylla det helt och hållet på datorer och miniräknare?
Det här är i alla fall inget jag kommer att prata om när vi ska ha lönerevision.
Världens bästa jobb - del 2
Jodå, fyra tider i veckan har vi att dela på, vilket betyder att man kan få bli ordentligt
genomknådad en eller ett par gånger i månaden.
Klockan 10 är det dags. Efter frukosten alltså.
Hemma och vid liv
inte kommit tillrätta nu. Jag fick frågan "är du gravid" av en manlig kollega på ett
sätt som lät lite för äkta för att jag skulle kunna vifta bort den bara sådär. Det säger
mig mitt plattmageprojekt håller på att gå käpprätt åt helvete. Å andra sidan blev jag
kallad FILF av en kvinna. Det skulle möjligen kunna betyda att platt mage inte är det
enda som räknas, hmm.. ja, eller att syltmagen inte syntes just då.
Hur som helst hade vi fyra helt underbara dagar i Sälen. Vädret kunde inte ha varit
bättre, hur ofta kommer man hem från något med den känslan? Jag lyckades tränga
undan min förkylning inför helgen, men nu har den kommit ifatt. Rejält ont i halsen
och jag är lite frusen på det där sättet som gör att man bara vill ligga under täcket
och huttra.
Men imorgon ska jag lämna in bilen för att få bakrutan utbytt. Det ska bli skönt.
Den där jäkla vaxduken jag tejpade över verkar sitta kvar, men den fladdrar på
ett läskigt sätt på 110-vägen in till jobbet. Undrar vad det där kalaset kommer kosta?
Nu ska jag sova... snart...
Hundspann the movie
Hundspann
Att åka hundspann är något av det häftigaste jag gjort tror jag, speciellt när man
fick köra själv. Det är klart att världens bästa väder också bidrog till upplevelsen.
Många hundar var det och ett himla liv, de var liksom lite ivriga att komma iväg.
Alltså, de där vovvarna älskar att springa. En jäkla fart fick de upp trots att vi var tre
muskulösa, snygga män på släden.
Ibland var vi tvungna att stanna för att inte komma ifatt de andra.
Ännu en slitsam dag på jobbet.....
Hjorten tyckte det var kul...
Paus på toppen.
Hundarna kan se farliga och elaka ut...
Men de var hur gossiga som helst.
Man behöver inte ha ansiktsuttryck som en idiot när man kör hundspann, men det
finns heller inget som förbjuder det.
Strålande sol i Sälen
Nu har jag varit vaken i två timmar och väcker kollegorna med nybryggt kaffe.
Det är strålande sol här idag och vi ska ha lite utomhusaktiviteter. Hundsläde tror
jag. Kallas det hundspann? Hundhink?
Godnatt
---
Man stavar bra på fnyllan!
Inte
Vi är framme i Sälen.
Vi har varit på after ski.
Jag är inte nykter.
Glaskross
När jag kom ut till bilen ikväll såg den ut så här. Varför krossar folk rutor utan anledning?
Inget saknas, inte ens stereon. Perfekt att de valde kvällen innan jag åker till fjällen.
Jag blev tvungen att hitta något att täcka över med.
Ica Maxi, rosablommig vaxduk 45 kr/m. Men jag är orolig för tejpen. Hata tejp.
Paul Stanley
Torsten vann årets lök-alike tävling som Paul Stanley.
Världens bästa jobb
får vi frukost varje morgon. Perfekt för en latmask som jag, särskilt som jag inte
är hungrig hemma klockan sju heller. På torsdag åker vi med jobbet till Sälen för
att roa oss. Jag ska satsa på att åka skidor och dricka alkohol tror jag. Fast inte
samtidigt. Hmm... om nu inte halsontet och febern blir värre.
Haha, jag blir bara ynkligare och ynkligare.
100308
När slutade datum se ut som datum egentligen?
Blåbärspaj med vaniljsås
Jag är för jäkla ynklig. Jag känner mig lite förkyld också, det är lika bra att gnälla
ordentligt när man ändå är igång.
Jag gick och tränade på lunchen i alla fall. Det gick ganska hyfsat. Handleden känns
bättre och bättre. Den andra armen är som den är men det är under kontroll. Löpbandet
fick några minuter extra, det kändes bra.
Det här med magrutor till sommaren... Vilket skämt! Jag börjar tro att jag har alldeles
för dålig karaktär för att lyckas med det där. Jag kan inte låta bli vare sig bondkakor
hos Ljusblås granne eller att stjäla godisbitar ur Skrotans lördagspåse, jag är hopplös.
Jag och Ljusblå är inte heller bra för varandra ur det perspektivet. I helgen har både
chokladbitar och en skål med Ben & Jerrys slunkit ned i syltmagen.
Nej, nu måste jag hitta på något. I stället för att gnälla över min dåliga karaktär
ska jag istället redovisa sådant jag INTE ätit. Som idag på jobbet. Tina har fyllt år
och bjuder på blåbärspaj med vaniljsås. Fan i helvete, det luktar så gott ända bort
hit till mitt skrivbord. Men jag har inte ätit något. Ännu. Jag vågar inte gå förbi en gång
till. Ger man sig på något så dumt som att försöka få bort magfläsket vid 44 år så gör
det ont, det är bara så.
2010-03-08: Jag har inte ätit Tinas blåbärspaj med vaniljsås.
Starkt Johan!
Tokio Hotel i Globen
"Tokio Hotel floppade" kunde man läsa på Aftonbladets hemsida dagen efter konserten.
Hmm... det är väl bara delvis sant. Aftonbladet nämnde märkligt nog inte ett ord om
konserten i sig, stämningen på plats eller det smått otroliga gensvar de 6000 fansen gav
sina idoler. Aftonbladet fokuserade enbart på att Globen bara var utsålt till hälften när de
tyska killarna tog plats på scenen. Det är säkert sant, de har nog tappat en hel del fans
sedan de tvingades ställa in ett utsålt Johanneshov för några år sedan. Globen känns
helt klart som ett par nummer för stor kostym för Tokio Hotel idag, men ändå...
Som ni förstår köpte jag en biljett trots allt. Jag fick en plats alldeles i närheten
av Skrotan och hennes kompis, det kändes bra att ha lite koll på de lätt översminkade
fjortonåringarna.
Det blev en lång väntan innan bandet äntligen dök upp på scenen nästan en timme
efter utsatt tid. Konserten börjar på snyggast möjliga sätt om du frågar mig. Ett jättelikt,
rymdskeppsliknande ägg öppnas och sakta blottas bandet som ryms inuti. Förstår ni vilken
volym 6000 vrålande småtjejer (okej, där fanns nog en 5% tysta föräldrar också) i extas
kan uppbringa? Det går inte att beskriva.
Jag tycker att ljudet var sådär, inte hundra procent, men jag vet inte om det någonsin
blir det i Globen. Bill Kaulitz sjunger tonsäkert men han har en ganska ljus och liten röst,
det märks mest i snacket mellan låtarna där han nästan påminner om Michael Jackson.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om hans androgyna uppenbarelse där han studsar
omkring i sina minst sagt fantasifulla science fiction-inspirerande kreationer. Fast när
han till skillnad från bandpolarna faktiskt frågar publiken som står närmast om det är ok
att han kastar vatten över dem, kan inte ens jag låta bli att tycka att det är lite gulligt.
Det känns att Tokio Hotel älskar sina fans och utan minsta tvekan är kärleken besvarad.
Fråga vem som helst av brudarna på plats om TH floppade. Nej, jag tror inte ni får många
ja-svar på den frågan. Åtminstone hade jag två med mig i bilen hem som knappt kunde
förstå vad de varit med om. "Det bästa som hänt i hela vårt liv". Typ.
För egen del går jag hellre på en konsert med Iron Maiden men om ni lovar att inte
skvallra för någon så ska jag erkänna att jag spelat Skrotans cd lite i bilen, utan att dottern
själv varit med.
Tokio Hotel
Ja, inte för mig kanske, men för min dotter och några tusen tjejer till. I eftermiddag
drar vi till Globen där Skrotan och en kompis äntligen ska få se Tokio Hotel live.
Fatta hur stort det är! Hon har pratat om det här säkert ett år innan turnén var
spikad och biljetterna släppta, och det senaste halvåret varit en lång väntan.
Vad jag ska göra vet jag inte riktigt. Jag köpte två biljetter men när kompisen ville
hänga med sålde jag den till henne. Okej, det finns biljetter kvar tror jag, jag skulle
kunna köpa en för att fördriva tiden, men jag vet inte. Även om jag blivit hjärntvättad
så pass att jag faktiskt kan uppskatta en del av låtarna så är det inte riktigt min grej.
Jag går väl en promenad på fyra timmar eller så.
Jag hoppas inte på mer snö i alla fall.
Tops
använt och stoppat tillbaka i burken, gulbruna i båda ändar.
Varför drömmer man sånt?
Återvinning: Lite socker
Ännu bättre är att man gå tillbaka till den gamla bloggen och återvinna inlägg som
fanns där. Gamla inlägg blir som nya, särskilt med enstaka omformuleringar eller
stavfelsrättningar. I kategorin Recycled kommer jag att återvinna inlägg jag tycker
att eventuella nya läsare borde få ta del av.
Javisst! Det är dags för en repris igen. Detta är en av mina egna favoriter från förr,
närmare bestämt april 2007.
Det handlar om inköpschefen på mitt allra första jobb.
Inköpschefen var spänd, ja faktiskt ganska nervös, han skulle nämligen få fint
besök från England och det engelska språket var inte hans allra starkaste gren.
Gästerna kom och den rödsvettige inköpschefen tog med dem på en rundvandring i
fabriken. Tydligen gick det bra för han såg upprymd och lättad ut när de kom
tillbaka in på kontoret för att dricka kaffe. Tydligen hade engelskan lossnat lite
efterhand, det är ju ofta så, man är aningen ringrostig ett tag men ju mer man pratar
desto mer rullar det på.
När gästerna fått fikabröd på faten och kaffe i kopparna upptäckte han att sockret
saknades. Han gick bort till skafferiet, hämtade sockerskålen, vände sig om och
frågade sällskapet:
- Some sucking?
Exakt var han fick "sucking" ifrån kan jag bara gissa. "Socker" och "sucking",
visst finns det någon ordlikhet där. Eftersom han själv använde sucketter i sitt
eget kaffe kanske det också kan ha inverkat.
Reklam
Dags att göra lite reklam för dem här kanske.
Skrotans blogg
Bus blogg
Bråks blogg
Ring Ring
Ibland kan jag känna mig oälskad och sur om inte Ljusblå ringer mig på flera dagar.
Då ringer inte jag heller. Visst är det ett smart sätt av mig och mitt bekräftelsemonster
att hantera situationen på?
Nåja, jag har lovat mig själv att inte mata monstret mer. Hur som helst är det lite kul
att vårt band tagit upp Abba-låten "Ring Ring" i vår repertoar, fast vi försöker köra den
i Sators version. Ännu roligare är det att texten hade halkat ur väskan hemma hos
Ljusblå.
- Vad är det här?
Haha, den är ju klockren! :-)
I was sitting by the phone
I was waiting all alone
Baby by myself I sit and wait and wonder about you
It's a dark and dreary night
Seems like nothing's going right
Won't you tell me honey how can I go on here without you?
Yes I'm down and feeling blue
And I don't know what to do, oh-oh
Ring, ring, why don't you give me a call?
Ring, ring, the happiest sound of them all
Ring, ring, I stare at the phone on the wall
And I sit all alone impatiently
Won't you please understand the need in me
So, ring, ring, why don't you give me a call?
So, ring, ring, why don't you give me a call?
You were here and now you're gone
Hey did I do something wrong?
I just can't believe that I could be so badly mistaken
Was it me or was it you?
Tell me, are we really through?
Won't you hear me cry and you will know that my heart is breaking
Please forgive and then forget
Or maybe darling better yet, oh-oh
Ring, ring, why don't you give me a call?
Ring, ring, the happiest sound of them all
Ring, ring, I stare at the phone on the wall
And I sit all alone impatiently
Won't you please understand the need in me
So, ring, ring, why don't you give me a call?
So, ring, ring, why don't you give me a call?
Oh-oh, ring, ring, why don't you give me a call?
So, ring, ring, why don't you give me a call?
Finfin träningsvärk
låta musarmjävlen vara så mycket som möjligt funkar. Just nu känner jag nästan
ingenting. Det är lite tungt att komma igång igen. Det är farligt med långa uppehåll.
Jag hade ganska lätt kunnat låta bli.
Efteråt kändes det lika skönt som vanligt. Jag är nöjd med mig själv när jag tränat
och idag har jag finfin träningsvärk för första gången på länge.
Jag har ont i min vänstra handled, men jag ska försöka att inte gnälla för mycket om
det. Okej, jag måste gnälla. Det är ett gammalt problem som dyker upp med jämna
mellanrum. Det är något som ligger i kläm där ibland och det kan göra så ont att
jag skriker rakt ut. Oftast känner jag bara av det några dagar om året.
Jag är rätt ömtålig som ni hör.
Mars
hade jag någon design färdig för bloggen. Det här tråkvädret som varit senaste
tre eller fyra månaderna har inte inspirerat till fotande heller, är det ok om jag skyller
på det? Jag önskar att jag kunde tycka att denna blev FRUKTansvärt snygg, men
den är lika panikskapad som fågeldjuret i februari. Jag kommer kanske att finjustera
lite. Nu får i alla fall pippin flyga sin kos.
Däck och hockey
dubbdäck och ett slitet sommardäck som reserv hade Jörgen först inte tid med mig,
men jag kunde vänta en liten stund sa han. Det gjorde jag. Det var hockey på tv,
OS-finalen dessutom och även en icke-sportnörd som jag blev intresserad.
Efter en stund ropade Jörgen på mig. Han kavlade av däcket från min knöliga fälg
och skakade på huvudet.
- Det där däcket kan vi inte använda.
Sedan letade han redo på ett begagnat däck i motsvarande skick som mina andra.
Han hämtade STORA tänger och började bända i min plåtfälg.
- Sådär, det blev ju riktigt bra, sa han.
När han balanserat däcken och satt tillbaka dem på bilen gick vi till kassan.
Återigen drogs mina blickar mot tv'n. USA hade gjort ett mål, eller var det Kanada?
För mig spelade det ingen roll, det var spännande ändå.
- Såg du matchen inatt? undrade Jörgen.
- Nej, svarade jag.
- Nej, man blir ju lite seg dagen efter.
- Precis.
- Men det var jäkla spännande.
Här blev jag lite osäker. Var det Sverige som spelade inatt, eller var det någon annan?
Jag vill inte avslöja för mycket av min okunskap.
- Jomen det här är ju också en spännande match, sa jag och nickade mot tv'n.
- Ja, det kanske slutar annorlunda i reprisen, flinade Jörgen brett.
Snyggt Johan, det är reprisen din idiot. Men eftersom han verkade tro att jag skojade
kunde jag ju låta honom fortsätta tro det.
- Ja, man vet ju aldrig, skrattade jag.
Sedan sa Jörgen att han ville ha 300 kronor. Jag höll på att jubla i brallan av glädje.
Jag hade väntat mig betydligt värre.
Som sagt, jag gillar Däckhuset och Jörgen. Därför kommer jag att köpa fyra nya
vinterdäck där nästa vinter.
Punktering
Isen på parkeringen och de första hundra metrarna på vägen är bara halvsmält och
bilen skakar och skramlar så att jag tror det ska gå sönder på det hårda underlaget.
Inte förrän jag kom ut på ren asfalt förstod jag att något var fel.
Punktering.
Den omilda starten resulterade också i att jag körde sönder fälgen.
Nu ska vi se vad det kalaset kostar.
Bugg
För att förstå känslan jag har i magen just nu behöver ni ha detta inlägg som grund:
Byt för helvete ut Weather Girls.
Ni behöver också ta del av en mailväxling (läs nerifrån och upp):
-----------------------------------------------------------------------------------------------
-----Original Message-----
From: Ljusblå
Sent: den 1 mars 2010 09:42
To: Doc
Subject: SV: BUGG
Älsklingen, vi kan ju testa lite. Du har bra taktkänsla!
-----Ursprungligt meddelande-----
Från: Doc
Skickat: den 1 mars 2010 09:39
Till: Ljusblå
Ämne: RE: BUGG
Haha, vet du, jag vill jättegärna lära mig att bugga.
Men det här är ingen kurs eller?
Jag tror inte jag kan grunderna.
-----Original Message-----
From: Ljusblå
Sent: den 1 mars 2010 09:34
To: Doc
Subject: VB: BUGG
-----Ursprungligt meddelande-----
Från: Malin
Skickat: den 27 februari 2010 09:25
Till: Ljusblå
Ämne: Fw: BUGG
Hej Anna,
Är detta något som du och Johan har lust att hänga på? Ni har väl grunderna
i bugg?
Kram Malin
--------------------------------------------------
From: "Annika"
Subject: BUGG
> Hej alla buggsugna vänner!
> Nu förstår ni är det dax att snygga till BUGGEN i bygden. Önskemål har
> inkommit från Rock Rullarna att vi ska lära oss lite fler turer tills vi
> stöter på dem på nästa fest.
> Därför har Maria och jag (Annika) bokat in Uffe (Rock Rulle expert) att
> komma till oss i yada yada yada.
> Datum: Lördag den yada yada yada april
> Tid: Kl.14-17
> Plats: Församlingshemmet i Centrum
> Kostnad: ca 100:-/pers(vi slår ut kostnaden på hur många vi blir)
> Mitt i passet kan eget medhavt fika intagas.
>
> Denna dag vänder sig till Er som har grunderna i bugg. Det som vi kommer
> lära oss på em är lite nya turer.
>
> Nu till pricken över I:et
>
> På kvällen kl.19 så startar festen. Det är då vi ska visa vad vi lärt oss.
> Vi startar med att äta tillsammans. Anette, Susanne och Martin kommer att
> organisera kvällen och maten. Vi kommer att ha > catering till självkostnadspris.
> Medtag egen dryck.
>
> Kom och ha kul och värm upp inför bla KBV....
>
> Anmäl er till yada yada yada
>
> Sprid detta till vänner och bekanta, ju fler desto roligare.
>
> Här ska BUGGAS
>
> Annika och Maria
>
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Okej.... Det här gör mig nervös. Mer nervös än tanken på ett primiär-gig med bandet.
Tankar: Jag har fått ett mail som innehåller ett antal ord:
-Bugg
-Rock Rullarna (eller rockrullarna om man inte vill särskriva)
-Bygden
-Församlingshemmet
Det där är ord som får mig att känna mig extremt medelålders.
Jag är ju medelålders.
Eftersom jag ändå sitter vid en pc googlade jag på Rockrullarna.
De har en hemsida.
Ljusblå har rätt i en sak, jag har bra taktkänsla. Den funkar när jag sitter bakom ett
trumset men tyvärr sträcker den sig inte ut i hela kroppen när det kommer till dans.
Suck, vi är ju redan ihop, vi behöver väl inte bugga för att kela?
Mellan 14-17 ska vi alltså tillsammans med människor som redan kan bugga bättra på
turerna under ledning av Uffe som är expert. Klockan 19 ska vi visa vad vi lärt oss.
Det borde gå ganska fort för min del.
Jag ljuger verkligen inte när jag säger att jag vill lära mig bugg. Det är ju något man
måste kunna som en god medelålders man, men jag vill helst göra det från början i en
grundkurs för nybörjare. Att kasta sig in i något där man förväntas kunna en del skrämmer
mig. Ordenligt. Dans är för mig något som man ibland kan råka dras in i när det är fest.
Här är själva dansen i centrum.
Alternativ:
1) Tvärvägra.
2) Acceptera.
Jag kommer givetvis inte att göra Ljusblå besviken. Jag kommer alltså att acceptera,
jag vill väl inte att hon ska tycka att jag är en torrboll heller.
Farhågor:
1) Att alla skrattar åt mig.
2) Att Ljusblå buggar runt som en ekorre med proffsen från Rockrullarna medan jag
svartsjukt står och ser på ett hörn.
3) Att mitt fejkade leende ska fastna i ansiktet på mig för gott.
Ljuspunkter:
1) "Medtag egen dryck"
Uppdatering:
Alltså... jag är mer inne på argentisk tango faktiskt...
Varför?
Varför gick inte Sibel vidarei melodifestivalen?
Helt obegripligt för mig, det är den enda låten jag minns och den rullar i huvudet
oabrutet.
