Varför är maten inlåst?
Katten förstås.
Gulligt.
Mindre gullig var hon igår kväll. Jag tror på fullt allvar att hon ville döda mig.
Så fort jag tog bort tokfans klor och tänder från min ena arm var hon tillbaka på den
andra och hon sparade inte på krafterna kan jag säga. Jag har ingen vattenspruta
(ska köpa idag) men via en skål med vatten kan man stänka lite så att bråkstaken lugnar sig.
Alltså, jag var tvungen. Jag kan ju inte springa och gömma mig för mitt eget husdjur.
Det är full fart på dagarna också. Levande växter är sällsynta i mitt hus. Då jag till och med
lyckas ta kål på kaktusar har jag funnit det bättre att satsa på konstgjorda varianter.
Porslinskrukorna till dessa är dock lika lättkrossade som vilka andra krukor som helst och
sedan igår har jag en mindre. Katten.
Vidare har gerbilernas tillvaro blivit allt mer osäker. Enligt uppgift hittades kattungen
ovanpå buren som står ett bord ungefär lika stort som buren. Fråga mig inte hur hon
kom upp dit och fråga mig inte hur hon därefter lyckades knuffa ned hela buren på
golvet. Varför är maten inlåst kanske hon tänker?
Nu har katten och råttorna skilda sovrum.
Dumjävel
- Solsken, blå himmel och höstfärger. Som gjort för att ta en promenad med kameran.
Doc:
- Gör det då.
Johan:
- Hmmm... Jag har ingen kamera.
Doc:
- Lagt den på biltaket igen?
Johan:
- Nej. Jag blev nyfiken på vad den kunde vara värd så jag lade ut den på blocket.
Doc:
- Jag antar att du fick veta?
Johan:
- Mmmm
Doc:
- Dumjävel!
Johan:
- Mmmm
Många kattbilder
faktiskt vara död. Det har slagit mig mer än en gång, att det enda en katt tänker på,
det är att riva, slita, lemlästa och döda. Varför skaffar man sådana varelser som husdjur?
Inez brukar ha en jobbig period på kvällen, ungefär då jag ska titta på tv. Med jobbig
menar jag helt galen. Igår gick det så långt att jag satt med luvtröja dragen över huvudet.
Hon hoppar upp på ryggstödet, springer förbi bakom nacken och lappar till mig i bakhuvudet,
och innan jag hunnit säga kattjävel är hon spårlöst borta. Några gånger har jag fått ta henne
i nackskinnet och säga ifrån. Att busa är ok, men inte i huvudet och absolut inte med klorna
ute. Hon har blivit starkare och vassare, men inte lugnare.
Mina armar är fulla av rivsår och bitmärken. Konstigt.
Att fånga saker är kul...
... och det spelar inte så stor roll om det är ett löv eller en leksaksråtta.
Nåja, Inez är lugn och sällskaplig också. På morgnarna, innan jag går till jobbet brukar hon högljutt
kräva en stunds uppmärksamhet. Då vill hon ligga på rygg i mitt knä och bli killad på magen, kliad
under hakan, masserad under tassarna och.... ja, bara bli gosad med.
Varför har du två ex av varje bok?
Så frågade min kompis Sara i kommentarerna till ett tidigare inlägg.
En ytterst relevant fråga kan man tycka. Det ser aningen dumt ut när man tittar i min
bokhylla. Det finns hur som helst anledningar, även om de också kan verka dumma.
1) Det har hänt att jag hittat en bok jag inte hade på rea. När jag sedan kommit hem
har jag upptäckt att jag visst hade den.
2) Min jakt på den perfekta Stephen King-samlingen kan ta sig märkliga uttryck. Jag hade
intensiv sådan period när jag flyttade in i lägenheten och upptäckte jag att mitt fina
inbundna exemplar av boken "Sömnlös" saknades. Panik! Jag letade som en tok efter
en liknande på Tradera och ropade in den. Så snart jag packade upp boken insåg jag
att den inte var riktigt så fin som jag önskat. Alltså ropade jag in en till. Den var fin.
Därefter hittade jag mitt eget, förmodat borttappade exemplar.
Alltså har jag nu tre stycken ex av samma bok.
Dubbelexemplaren kommer att skänkas bort på julaftnar och födelsedagar. Det är främst min
mor jag har i tankarna, hon har nämligen exakt samma smak på böcker som jag själv.
Töntigare
Bråk:
- Har du gelé i håret Johan?
Jag:
- Jajamensan!
Bråk:
- Nu ser du ännu töntigare ut än du brukar göra!
Den en gång lite artiga och försiktiga tonen mellan Ljusblås barn och mig är sedan
länge borta.
Illamående och yr
skulle handla om katten, men det tog tid innan jag kom på något att skriva om. Egentligen
har jag inte kommit på något nu heller.
Jag är hemma. Sjuk. Yr och illamående. Efter två intensiva dagar med personalutveckling
kanske man blir lite yr. Kursen (eller vad man ska kalla det) var i alla fall riktigt givande.
Fokus på kommunikation. Som vanligt känner man igen en del från tidigare kurser men en
hel del nytt fick jag med mig hem den här gången. Jag lär återkomma till det där.
Nu skriver jag om kattfan i alla fall. Hon har somnat på min kamera. Tänkte att jag borde
ta en bild på henne för det ser himla roligt ut, men det går ju. Hon sover ju på kameran.
Brorsans fel
Plötsligt stod jag inte ut längre. Jag kan inte leva med mig själv om jag inte betalar tv-licensen.
Eftersom jag inte heller stod ut med att betala någon avgift för tjock-tv'n som jag tittade på en gång
varannan månad var jag tvungen att köpa en ny för att kunna börja mitt nya liv.
Eller så var det brorsans fel. Ja, det var det. Det var han som ringde och berättade att de hade
"mellandagsrea" i september på Media Markt.
2495:- för en 32" LCD är väl ändå ganska överkomligt?
Och ja, jag behöver fixa sladdarna och ja, jag behöver en annan tv-bänk.
Mysigt
Jodå, så här mysigt kan det vara med en kattunge i huset. Men inte alltid....
Katten som jag ibland inbillar mig lystrar till namnet Inez delar in sitt liv i två huvudsysslor:
Bråka och sova. Ibland när jag kommer hem skrämmer hon halvt ihjäl mig.
Jag kan inte se henne.
Jag kan inte höra henne.
Det enda jag kan vara säker på att katten ser mig och att hon förbereder ett anfall.
Ett sådant anfall sker ofta våldsamt från ett helt oväntat håll.
Ibland vaknar jag på morgonen av att de där blå ögonen lurpassar på mig.
Andra gånger vaknar jag av att sylvassa små klor har hittat en från under täcket utstickande fot.
Mina händer är täckta av små sår från kattungetänder.
Allt det där bråkandet har förstås ett enda syfte: Att öva sig till fullfjädrad jägare.
När jag är på jobbet sover hon säkert. Ibland har jag åkt hem på lunchen. Andra gånger är
någon av ungarna på håltimmar eller efter korta skoldagar. Ensam har hon inte varit längre stunder.
Vi har varit ute också. En av luncherna var det sol och riktigt varmt. Jag tog med Inez ut och satte
mig på bänken. Katten kunde väl få upptäcka världen själv en stund tänkte jag. Hon gick ingenstans.
Hon var helt enkelt för feg för att gå några längre sträckor ensam. När jag resten på mig och tog en
runda följde hon efter.
AJ
- Tja, jag undrar om jag kan ... AJ... om jag kan äta upp kycklingen i kylskåpet.
- Jo, det går bra.
- Och så undrar jag om ...AJ... om du kan köpa hem kakao .... AJ FAN.... också.
Som sagt, vi har en kattunge hemma.
35:3 Swedbank
Så står det på nummerlappen som ligger på mitt skrivbord. Om en liten stund kommer den i stället att sitta
fastnålad på den nya blå tröja som inköpts för eftermiddagens påhitt. Jag vet inte inte hur det gick till men
jag blev något jäkla vis inlurad att delta i Mjärdevistafetten, en löpartävling bland företagen i teknikghettot
där jag jobbar.
Jag hade tackat nej, det hade jag. Efter min, enligt eget tycke, galna insats i gångtävlingen i somras, ville
jag inte ge mig på detta också. Jag vet att tävlingsdjävulen kan ta tag i mig och jag tycker inte om det.
Nu har jag för säkerhets skull inte tränat någonting, jag är inte i mitt livs bästa kondition för tillfället, och
detta kanske kan hindra mig från att känna någon som helst form av segervittring.
Håll tummarna i alla fall.
På gränsen...
På gränsen till gråt.
På gränsen till skratt.
Färligt nära gränsen att förvandlas till en seriefigur.
Nolltretton
Nej, inte på framsidan....
Kan ni se honom? Kanske inte, bästa att krypa närmare.
KOLLA! Med ett leende så stort och naturligt att det inte kan komma från något annat än alkohol.
Tror ni att jag har något som helst minne av att jag blev fotograferad? Nej, det är riktigt.
Nypon
Nypon
Gammalpon
Dagens Inez
Jag är helt kär i det här lilla djuret. Idag gick vi ut en stund på lunchen. Än så länge följer hon efter mig
som en liten hund.
Ibland får jag en känsla av att tuffa tider väntar våra båda ökenråttor.
När jag möblerade om i hallen råkade jag ställa byrån på katten....
.... äh, det gjorde jag ju inte. Katten gillar att vara under byrån. Ibland sticker bara ett par vassa tassar
fram.
Hund vs Katt vs Råtta
Då har jag varit kattägare i snart en vecka. Att jämföra de olika husdjur jag så här långt
har erfarenhet av är ofrånkomligt.
Hund vs Katt vs Råtta
Kategori Mat:
Hund:
Ständigt hungrig. Alltid på jakt efter något att äta. Äter inte tills den blir mätt utan tills
den dör om den skulle få chansen. Där har vi hunden i ett nötskal. Challe äter sitt torrfoder
två gånger om dagen och har väl vad jag förstår inga stora krav på variation. Dock vet
jag att han uppskattar en varmkorv då och då.
Katt:
Verkar bli hungrig varje gång jag plockar med något i köket. Säger till genom att först
jama ljudlöst, dvs göra rörelserna med munnen. Fattar jag inte då kommer det små pip
från djuret. Inez ratar det torrfoder jag ställer fram och vill mycket hellre ha "vanlig"
kattmat. Om det står "Sheba", "Pussi" eller "Euroshopper" på asken verkar dock inte spela
någon roll. Katten äter tills den blir mätt och sparar resten. Jag har inte gjort någon kalkyl
på det hela, men jag har en känsla av att rent ekonomiskt är det inte direkt billigare med
katt.
Råtta:
Äter frön och grejor för kanske hundrafemtio spänn om året. Säger inte till när den är
hungrig utan dör väl bara om man glömmer för länge. Maten luktar inte och kladdar
inte. Råttan är det perfekta husdjuret ur matekonomisk synpunkt.
And the winner is: Råtta
Kategori Andedräkt:
Hund:
Att alls jämföra en 11-årig Jack russels med mer tandsten än tänder med en kattunge
är inte rättvist, jag vet. Challe luktar rutten bäver. Vad mer behöver sägas?
Katt:
Den lilla katten kommer till med mig andedräkt av det hon senast ätit. Fisk, anka, kanin,
lever eller något annat. Efter tio minuter är matandedräkten borta och katten luktar just
ingenting.
Råtta:
Andas de?
And the winner is: Råtta
Kategori Bajs:
Hund:
Vad jag gillar att hantera svarta påsar vet ni sedan länge. Även om jag aldrig kommer
längta efter att plocka skit så så har jag motvilligt vant mig. Ett snabb nedåtdykning, plocka upp
och vända påsen ut och in, allt i samma andetag. Att därefter göra en knut på påsen har jag
däremot aldrig förmått mig till, då detta kan kräva en extra inandning med öppen påse.
Istället håller jag tätt med handen så att ingen doft kommer ut.
Katt:
Inez bajsar i sin låda. Dvs ibland. Hon verkar på eget bevåg ha utsett en kisshörna och en
annan bajshörna i köket de gånger hon glömmer/struntar i att gå till lådan. Vi har diskuterat
det där beteendet katten och jag. Igår kväll kom jag på mig själv med att plocka upp grejor
ur kattlådan i en av Challes kvarglömda svartpåsar. Dum i huvudet?
Råtta:
Att råttor skiter såväl ljudlöst som doftlöst är en klar fördel. Att råttor sedan gräver i burspånet
så att det skvätter ut spån och skit i halva rummet är en lika solklar nackdel. Nåja, jag får skylla
mig själv. Att ersätta gallerburen med en i glas skulle lösa det där problemet omedelbart.
And the winner is: Råtta
Kategori Ordning och reda.
Hund:
Om Challe får chansen river han upp soppåsar i jakten på något att äta. Hinken som ska
till komposten ser han som en buffé. Hur det ser ut på golvet efter en sådan fest kan ni
bara gissa. Ett barnlås på skåpet till dessa båda frestelser och problemet var löst. Hur ett
djur kan fälla så mycket päls utan att se helt kal ut är mer än jag begriper och det är nog
största nackdelen. Att han plockar fram skor och lägger i sin korg när han är ensam är så
gulligt att jag nästan kan förlåta honom för att alla mina kläder är täckta av hundhår.
Men bara nästan.
Katt:
Kattungen stökar inte till direkt, den snarar förstör. Nu har jag bara haft Inez en vecka
men jag ser redan tydliga spår av kattunge på tapeterna i hallen. Min soffa som var ful
redan när jag köpte den begagnad kommer inte att bli snyggare. Kattfan har inte visat
något intresse för den klösmöbel jag köpte heller.
Råtta:
Som sagt, sprider skit och spån i hela huset.
Som sagt, det är mitt eget fel.
And the winner is: Råtta, trots att gerbilerna är största anledningen till oredan i min
lägenhet.
Kategori Tillgivenhet:
Hund:
Challe är tillgiven, och det beror inte alltid på att han hoppas på något att äta. Står
man bara ut med andedräkten kan man gosa hur mycket som helst med honom.
Katt:
Inez är den mest tillgivna kattunge jag stött på. När jag sätter mig i soffan vill hon
ligga i mitt knä eller möjligen precis bredvid. Ibland vill hon komma så nära ansiktet
som möjligt, som om hon inte kan komma tillräckligt nära. Så tittar hon, ja iakttar mig
ingående med sina blå ögon. Hon känner sig för och liksom klappar mig i ansiktet med
sina mjuka små tassar (såklart med indragna klor). Ibland får man en slick på näsan
så att den luktar tonfisk. Finns det förresten ett härligare ljud än en katt som spinner?
Råtta:
Gerbilerna är i bästa fall nervösa. Sedan de båda varsin gång bitit Skrotan blodig i
fingertopparna hanterar vi dem bara med handskar. Nej, det här är inga tillgivna djur.
And the winner is: Dagen då jag åker till jobbet med rivsår i ansiktet kommer, det vet jag,
men tills dess är vinnaren Katt.
........
Fler kategorer kommer...... nu kom jag på en: Lydighet.
Där kommer inte katten och råttan att vinna, det lovar jag.
Avvakta del 2.
September
Septermber it is.
