Doc

Min katt följer mig vart jag än går. Nej, inte bara ut i köket, på toan eller när jag ligger
i badet. När jag säger överallt så menar jag överallt.

Katten är med mig i bilen, i affären, på jobbet och när jag går på after work. Det finns
banne mig inget ställe i världen dit katten inte följer mig.

Vad är det för stalker-kisse? Hmm... det är inte riktigt som man kan tro.

Troligen har jag någon gång klagat på att en viss hund fäller hår. Katten är om möjligt
ännu värre. Katthåren finns precis överallt i min lägenhet. Inte ens när jag tar ur nytvättad
tvätt ur maskinen är den fri från hår.

Jag har köpt borste som jag använder på Inez. Hon finner sig i det en stund, sedan biter
hon i den. Jag har köpt klädrullar som jag inte bara använder på min kläder, jag har kört
dem direkt på katten också, bara för att testa. Det finner hon sig inte i alls. Hon biter i den.

Är det helt omöjligt för ägare av husdjur att kunna kännas sig någorlunda fräsch? Någon gång?
Tips mottages tacksamt.

Stålnäsan rockar på. I replokalerna vill säga. Det vete sjutton om vi någonsin kommer utanför
väggarna där. Hittills har vi hyrt lokal i andra hand av ett annat band. Det har funkat ganska
bra, men då det andra bandet också använt lokalen som förråd blev det emellanåt lite trångt.
Inte heller har vi vågat lämna våra grejor kvar utan packat ihop efter varje rep.

Igår fick vi möjlighet att provrepa i en annan lokal i samma hus. Mindre och större på samma
gång. Mindre repyta men ett extra utrymme man skulle kunna inreda med soffa, bord,
kaffebryggare och annant hårdrocksaktigt. Dessutom är lokalen ljudisolerad så vi störs inte
av andra band eller tvärtom.

Kamera och stativ hade jag med. Tänkte pryda vår hemsida med lite nya bilder med senaste
tillskottet Janne. Hmm.... vi får väl se. Jag lovar att det bara är kaffe i muggarna.





Sedan började somliga apa sig. Kaffe är inte bra för tjocka gubbar.

Kan man heta Rall i efternamn?
I så fall undrar jag om det finns någon sådan som heter Ove i förnamn.
Ove Rall, det vore kul.

Kan man heta På i efternamn?
I så fall undrar jag om det finns någon sådan som heter Stig i förnamn.
Stig På, det vore kul.

Vem har sagt att man inte kan lära katter tricks? Inez kan i alla fall spela död.
(Jag låter extremt fånig när jag pratar med min katt, men det gör väl alla kanske?)

Efter Hitler och andra världskriget sjönk populäriteten av namnet Adolf drastiskt. Inga helt
friska föräldrar döper väl sitt barn till Adolf idag? Det är synd att tyrannerna lägger beslag
på eller rentav förstör gamla fina namn sådär. Och nu efter revolutionen i Egypten kommer
väl ingen att kalla sin son för Hosni heller.

Att sköta ett hushåll ensam kan vara jobbigt.
Då är det skönt att man åtminstone hjälp med att bädda rent.
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för morgonfrillan.
Jag har klippt mig nu.

Jag är inte jättekompis med vissa väggar i nya lägenheten. I hallen ville jag sätta upp
en lampa. Jag visste att det var betongväggar så jag köpte nya fina borr avsedda för
detta till min slagborrmaskin.

I h-e att det gick. Jag behövde två hål för att sätta upp lampan. Ett gick bra, men när jag
skulle borra det andra stötte jag på en sten eller annat i betongen. Efter fyra, fem försök
såg väggen ut som en schweizerost. Snyggt Johan.

Som sagt. Hårda väggar.

Mina ungar är 17 och 15 år gamla. Ändå är det först nu jag gör saker för första gången med
dem. Fram tills nyligen hade jag aldrig gått upp tillsammans med min grabb, fixat frukost åt
oss och ätit tillsammans innan han åkte med mig till skolan. Att pyssla om en kräksjuk dotter
har jag visserligen gjort förut, men inte sedan skilsmässan. Inte i vårt nya hem.

Det känns så skönt att tonåringarna har egna rum. Den nya lägenheten är verkligen ett lyft.
Diskmaskin saknas än så länge, det är något jag vant mig vid och det måste jag bara ordna
så fort det går.

Allt är dock inte en dans på rosor. När båda ungarna med pojk- och flickvänner kommer hem
blir jag lätt trött på att se skor över hela golvet i hallen och jackor som ligger slängda lite här
och var. Då är det en lättnad att se hur pinsamma farsans tjat faktiskt ändå ger resultat.
Två dagar i rad har jag glatt noterat hur sonens jacka hänger snyggt och prydligt på en galge.

"Kan du tvätta den här tröjan?" undrade han också häromkvällen.
"Vi gör det tillsammans" svarade jag. Intresset var kanske inte helt på topp när vi gick bort
till tvättstugan, men han hängde i alla fall med. Nästa gång tänker jag skicka bort honom ensam.
Eller åtminstone försöka. Annars blir det gemensamt några gånger till. Det nya hemmet kommer
inte att fungera om vi inte hjälps åt.

Disken är som sagt det värsta. Jag avskyr själv att diska och ingen annan verkar tycka att det
är det roligaste som finns heller. Jo, dotterns kille kanske. Han påstår att han gillar att diska.
Jag tror mest han försöker ställa sig in.
:-)

Dottern är förkyld och har ont i halsen.
I går åt jag upp resten av hennes hamburgare.
I natt kräktes hon som en gris.
I dag mår jag illa.
Jag är jättesmart.

Det har inte gått att läsa mycket om mina äventyr på gymmet här på sistone. Varför?
Jo, det beror helt enkelt på att jag haft ett graviditetslångt uppehåll ungefär. Nej, nej,
inga grattiskommentarer nu. Varken jag eller någon annan i min närhet har fött några
barn på sistone. Dessutom är jag man så det hade varit en stor händelse även utanför
denna blogg.

Vad ska jag då skylla på. Det började med musarm som spred sig ändå ut i båda
axlarna. Musaxlar? Sånt där hänger gärna i och vad hur jag än gjorde så ville det inte
gå över. Så fick jag rådet att vårdcentralen att käka doser med Voltaren som var minst
dubbelt vad som rekommenderades på förpackningen. Då gick det över nästan med en
gång. Sista månaderna har jag inte haft ont alls, jag har bara inte kommit igång med
träningen.

Igår var det ialla fall dags. Lite vilsen kände jag mig, de hade nämligen byggt om hela
stället sedan jag var där sist. Som vanligt utgör de övriga besökarna minst lika mycket
nöje som själva träningen. När jag värmde upp på löpbandet kändes det bra över förväntan.
Jag orkade mer än jag trodde och musiken spelades gick i takt med mina ben.

Då börjar tanten två löpband bort att sjunga, och givetvis inte till musiken i högtalarna,
nej då, hon hade minsann egen musik i sina lurar. Högt sjöng hon också och allt blev bara
otakt och fel för mig.

Ändå kändes det bra. Som väntat hade jag tappat en del ork på vikter men det får man
väl nästan räkna med. Om jag bara håller igång nu så är jag snart tillbaka. Som väntat
har jag också ömma armar, ben och mage idag, men det känns bara skönt.

I går kväll gick min dotter omkring och kallade katten för Torbjörn hela kvällen.
Alltså... Torbjörn är verkligen ett namn som inte passar på en katt.
Särskilt inte på en liten tjejkatt.

Känner mig riktigt manlig idag. Igår skruvade jag dit den nyrenoverade generatorn
alldeles själv. Nåja, Göran hjälpte mig att hålla lampan, men annars helt själv.
Man bli ohjälpligt skitig under naglarna, men det känns rätt manligt det med.
The evil frenchman, bilen som Gud glömde, är alltså på vägarna igen.
Hur längre tror ni den håller nu?

Uppsnappat på jobbet:

Kollega 1:
- Vad är egentligen Accounting id?

Kollega 2 (eftertänksamt och fullt seriöst):
- Hmm.. Vet inte, men det skulle kunna vara ett id i accounting eller nåt.


Vet inte hur roligt detta kan tänkas vara för utomstående, men för mig är det en klassiker.