Sluta nian
Här är hon... Bruden som slutade nian nyss.
Luftkonditionering
Faktum är att jag inte ens hade någon fläkt.
Det blev varmt på sommaren och immigt/livsfarligt på vintern.
Fatta hur jag njuter nu när jag i denna sommarvärme sätter Volvons temperatur 14 grader
tills jag måste höja temperaturen för att jag fryser.
Ett jättelyft.
Köket
En gång.
Jag kommer hem efter att ha varit borta några dagar.
Jag:
- Men vad fan! När jag åkte härifrån var det rent och fint i köket.
Son:
- .....
Jag:
- Om ni ska vara här och laga mat när jag är borta så får ta mig sjutton se till att
göra i ordning efter er. Vi har ju diskmaskin, så himla jobbigt kan det ju inte vara.
Son:
- .....
Jag är väl inte för hård mot dem eller hur?
De är på sitt 16:e resp. 18:e år.
-----------------------------------------------------
En annan gång.
Jag kommer hem efter att ha varit bort några dagar.
Jag:
- Hallå, kan du komma ut och göra i ordning efter dig i köket? Plocka ur diskmaskinen!
Sonen släpar sig ut från datorn, tittar slött på mig och öppnar diskmaskinen:
- Eh... måste jag ta hela?
Jo, han sa så. På fullaste allvar.
-----------------------------------------------------
Ännu en annan gång.
Jag planerar att åka bort några dagar.
Son:
- Eh... jag tänkte... ska du vara borta länge eller?
Jag:
- Jag blir nog borta hela veckan. Var det något särskilt? Kommer du längta efter pappa?
Son:
- Nej... jag tänkte bara på disken.
Här börjar det bubbla av ilska i mig. Det börjar i tårna och jag kan riktigt känna hur
det är på väg uppåt i hela kroppen. Innan det pyser över kastar jag en hastig blick på
grabben och ser hur han står och flinar. Han bara retas med mig. Jag lugnar mig och flinar tillbaka.
-------------------------------------------------------
På sistone.
Det har börjat se något bättre ut i köket är jag kommer hem. Allt är långt ifrån perfekt
men jag kan se att någon försökt, lite grann åtminstone.
--------------------------------------------------------
Igår.
Senaste veckorna har sonen kommit ut ur rummet samtidigt som jag kommer hem.
Han har börjat öppnat diskmaskinen och plockar sedan in och ur.
Kanske inte allt.
Kanske inte snabbt eller entusiastiskt, men ändå.
Sonen:
- Vet du varför jag plockar med disken?
Jag:
- Det måste väl vara för att du är en väluppfostrad och snäll son?
Sonen:
- Nej, det är är för att du inte ska bli galen gubbe.
Ser man på, ser man på. Mina barn vill trots allt hellre ha en glad och nöjd far.
Om de får välja alltså.
--------------------------------------------------------
I morse.
Jag gör mig redo att åka till jobbet, men stökar först lite i köket. Plockar i
diskmaskinen och torkar.
Sonen:
- Annars kan jag göra det där sedan.
Varm i hjärtat.
Det finns trots allt hopp för generationen jag emellanåt tänker på som förlorad.
iPhone och rättstavning
Det finns ju hela sidor på nätet dedikerade för detta.
Läs följande konversation mellan mig och min dotter.
En Volvo, en Volvo, en vanlig jävla Volvo
börjat prata konstigt. Där nere råkade jag också byta in min Renault mot en Volvo.
Ja, ni läste rätt. Byta in. Fatta. De tog min av djävulen förbannade vita Renault alldeles gratis.
Hur som helst, här är en bild på nya pärlan.
Tydligen inte
Överhört från diskussion mellan två män hos kunden jag jobbar hos för tillfället.
"Jag trodde fransmännen kunde bygga bilar, men det kan de tydligen inte."
Men snälla nån... det kunde jag ha berättat för länge sedan.
Just det... jag ska ju lägga ut bilder på min nya fina kärra.
Måste ut och fota pärlan.
Ledtråd: Den är inte fransk.
Katten och Rottan
Inez, nu i morse. Spanandes bland all bråte på min säng.
Inez har kommit tillrätta bra i nya lägenheten och området där vi bor. Nu är hon ute mest
hela dagarna och kommer bara in för att få mat och kärlek. Sedan sitter hon vid dörren och
ylar igen. Jo, hon gör så. Den där kissen lider inte i tysthet utan talar högljutt om när hon saknar
något. Oftast handlar det om att gå ut, få mat eller att hon vill ha uppmärksamhet på något
sätt.
De andra katterna i området har hon inte några problem med. De ligger mest och tittar eller
smyger på varandra. Ibland jagar de varande på lek. Hundarna däremot är en annan femma...
Inez HATAR hundar. Inte lika mycket som dammsugaren, men ändå. Hundar är inte uppskattade.
Närmaste grannens Chihuahua Spike backar hon inte för, kanske för att till och med en ganska
liten katt är större än en Chihuaua. Men... grannen på nedervåningen är emellanåt hundvakt till
en jättelik Rottweiler. Den hunden är jag rädd för. Jag försökte prata med den vid ett tillfälle.
Ilsket stirrande blick och dovt morrande från långt ner i magen på en Rottweiler gör mig rädd.
De har spanat in varandra. Inez på behörigt avstånd från utsidan av staketet. Hunden stående
på bakbenen lutandes över staketet från insidan. Inget snack om att hunden skulle hoppa över
om den ville, men det den inte gjort vad jag vet. Jag var inte hemma den dagen det hände, men
när en vaktande Rottweiler hittar en vit liten ful katt på hans egen altan så passeras tydligen
någon gräns var vad han tolererar.
Om hunden verkligen ville ta död på katten vet jag inte, men flera grannar har i efterhand frågat
mig hur det är med katten, har hon kommit tillbaka osv? Det blev tydligen ett ståhej som drog
uppmärksamhet till sig. Vita tussar ska ha rykt och jag hittade små sår efter tänder eller klor på
Inez så någon form av närkontakt lär de ha haft.
Som tur är står inte en katt stilla när någon försöker äta upp den. Jag gissar att Rottweilern fick
en eller annan vass kattsnyting också. Hur som helst sprang Inez in i grannens lägenhet med
hunden jagande efter. Under sängen i deras sovrum gömde hon sig och där kunde inte en stor
Rottweiler komma under.
Jag vet inte varför katter och hundar är som de är mot varandra. Jag har en känsla av att besöket
hos grannen kunde slutat illa för vår katt. Förhoppningsvis går inte Inez in där mer.
Den där hunden.... Små barn brukar stå vid det där staketet och prata med den. Hunden är åtminstone
dubbelt så hög och tre gånger så tung som ungarna. Vore jag hundvakt åt en Rottweiler skulle jag
definitivt tänka mig för.
Blixtfoto
av dem. Att fota blixtar kräver en del tur.
Varför fastnar jag för att fota saker som inte sitter stilla? Fjärilar och blixtar är hopplösa.
Vore det inte bättre att ägna sig åt att porträttera stenar och kottar?
Okej...
Jag ska försöka bli lite mer aktiv här.
Följande har hänt sedan förra avnittet i såpan om mitt liv:
- Ljusaste Blå och jag fokuserar numer på vår vänskap snarare än kärlek.
Detta tänker jag inte fördjupa mig i på bloggen. Vi kommer nog alltid att vara vänner.
- Den onde fransmannen, the evil frenchman, the Renault från helvetet är utbytt.
Detta tänker jag fördjupa mig i.
- Min katt Inez har haft närkontakt med en Rottweiler.
Det kan man också prata något om.
