Doc

Husdjuret, som numer går under smeknamnet "kåta katten", fick gå ut och utforska omgivningarna
en liten stund idag. Eftersom inte alla kvarterets katter visat sig vänligt inställda mot den
lilla svartnosade nykomligen satt jag på en bänk med kameran och njöt av kvällssolen.









Den här grönögde bamsekatten var en av tre nyfikna kompisar som Inez fick hälsa på.
Ingen av dem verkade vilja köra iväg henne idag.

Förra veckan tappade jag bort min plånbok igen. När jag upptäckte förlusten klockan åtta
på kvällen mindes jag att jag haft den i en butik tidigare samma dag. Det var när jag köpte
födelsedagspresent till min far. Jag hade inget minne av plånboken alls i föräldrahemmet,
alltså borde den, trots att jag egentligen inte trodde det, blivit kvarglömd i affären. Då det var
efter stängningstid insåg jag att jag snällt skulle få vänta till dagen därpå.

Under den extra betänketiden slog dig mig att jag faktiskt hade haft plånboken efter
presentinköpet. Dottern ville ju stanna till på Fashion Outlet i Mantorp och då vi hade tid
över innan kalaset började gjorde vi så en kvart. Jag hade flyttat den från innefickan på
rocken till backfickan på jeansen och sedan tillbaka igen. Antligen upprepade gånger.
Man får en viss pengaångest när man är med tonårsbrudar i klädbutiker. Hur som helst
hade jag sluppit använda den och jag började tro att den den kanske åkt ut på golvet.

Jag förlägger ofta min plånbok.
Jag förlorar nästan aldrig densamma för gott.
Jag blir aldrig så där extremt orolig som många andra kanske blir när den plötsligt är ute
på egna äventyr. Bra känns det definitivt inte, men jag kastar mig inte på telefonen och
spärrar alla kort.

Morgonen därpå hade jag letat i alla kläder, vänt upp och ned på sängen och lyst med ficklampa
under alla säten i bilen, allt flera gånger dessutom. Jag började faktiskt känna mig redo att
börjar ringa runt och spärra korten.

Då ringer min son.
- Varför har du lagt din plånbok i min jacka?

Där hade jag inte letat.

Jag håller på att förblöda genom ett mikroskopiskt hål på höger näsvinge. Det började
i morse och har fortfarande inte slutat. Jag har inte klämt finnar eller porisar,
jag har inte ramlat eller slagit mig, inte på näsan i alla fall, plötsligt började bara min
näsa att blöda. Det gör mig vansinnig, för var tionde sekund måste jag torka bort en
droppe med papper för att den inte ska falla ned på mina kläder.

Plåstret jag hittade i kontorets förbandslåda lockade fram muntra miner. Okej, det
var kanske lite stort, så jag tog bort det. Nu har jag klippt till en mindre bit av plåster.
Det ser fortfarande dumt ut.

Jag älskar den nya stol jag fått på jobbet. Den är snygg och hel, ren och skön att sitta på.
Den har ingen annans hår eller mjäll på sig. Den har lagom många inställningar.
Det är faktiskt den bästa stol jag haft.

Det finns ett problem dock.
Jag har för vana att ibland vilja lägga fötterna bakåt och liksom klämma dem om stolsbenen
(eller vad det nu kan kallas), de som stolens hjul sitter på. Det funkade bra på den gamla stolen.

När jag gör det på den nya kommer jag åt spaken man höjer och sänker med. Eftersom jag
sitter på stolen blir det givetvis sänker och jag åker ända ned i golvet.

I den ställningen fastnar jag och jag får svårt att ta mig ur stolen.
Jag tror det ser kul ut.

Annars är den bra.

Eftersom jag inte orkade byta design en gång i månaden har jag sänkt kraven på mig
själv och byter nu istället när jag får lust.

Bort med denna!

Med dottern på telefon.

Jag:
- Den tjugoförsta ska vi kastrera Inez, jag har beställt tid.

Skrotan:
- Jaha... heter det inte sterilisera?

Jag:
- Jo, det gör det kanske.

Skrotan:
- Alltså, hon är värsta kelig idag.

Jag:
- Jo, jag tyckte jag märkte det i morse. Det var därför jag ringde och beställde tid. 
  Jag tror hon håller på att bli liksom lite... eh... ja....

Skrotan:
- Lite kåt?


Könsmogen var ordet jag sökte efter, men okej.

Sonen sitter framför tv'n hemma hos mina föräldrar.
- Öh, pappa. De spelar ishockey med gummiboll.

Jag:
- Jadu, det brukar kallas bandy.

Tom blick från sonen.

Jag är fortfarande inte säker på om han skojade eller inte, men jag berfarar att
han har ett idrottsintresse som till och med understiger hans fars.