Säkerhetspolisen

För en stund sedan kom jag hem från ridskolan. När tjejerna ska hoppa över hinder är
det med ytterst blandade känslor jag sitter där.

I mig bor en slags säkerhetspolis (gud, har jag redan bloggat om det här? Händer
det er också att ni blir tveksamma?). Den där polisen scannar hela tiden automatiskt av
alla situationer för att upptäcka eventuella brister i säkerheten. Det är han som fyller på
hinkar med vatten när vi eldar ris i Ugglarp. Det är han som skjuter upp barnens mjölkglas
någon decimeter när gesterna blir för yviga. Det är givetvis säkerhetspolisen som tar över
och rycker in när när Ljusblå värmer mjölk till kaffet och under tiden får för sig att gå ut till
komposten. Ibland känner jag mig förbaskat präktig när jag håller på så där, å andra sidan
undviker jag en och annan olycka också. Jag kan inte stänga av det så det är inte mycket att
älta.

Säkerhetspolisens mage knyter sig och allt hans förnuft skriker att det inte alls är någon bra
idé att galoppera fram på en 500 kilo tung häst mot ett hinder, ta ett tre meter långt hopp över
detsamma och sedan dundra ned i backen. Skrotan sätter fart på hästen. Hon får Strimma att
nästan vildsint rusa runt i små cirklar några varv innan hon fullkomligt flyger fram mot hindret.
Jag vill blunda men kan inte. Vågar inte. Hon blir på något märkligt sätt ett med det svarta
djuret och svävar graciöst över hindret på andra sidan. Som vanligt. Hon är så duktigt med
hästarna, särskilt Strimma.

När de andra tjejerna gör samma sak tittar jag inte. En del av mig är självklart mest rädd
för att min egen dotter ska falla av och skada sig, men ibland känner jag att det är större
risk att just det ska hända någon av de andra. Inte alla ser lika smidiga ut som Skrotan. Att
se en flicka ramla, eller en häst med en flicka på, det är inte roligt vem det än gäller. Nej, jag
tycker sjutton inte om att sittar.

Min sadistiska dotter verkar njuta ju mer förskräckt hennes pappa ser ut.
Sådan är hon.

Kommentarer
Postat av: Maria

Mina föräldrar vågade aldrig vara med när jag hopptränade, och jag fick nästintill tvinga med dem på tävlingarna. Mamma var grön i ansiktet och såg svimfärdig ut varje gång.

2009-04-20 @ 20:29:40
URL: http://littlebylittle.blogg.se/
Postat av: Lennart

Då jag var 10 såg jag en annons i Uppsala-tidningen om ridlektioner, då undrade pappa om jag inte skulle prova det. Han gjorde lumpen på K4 i Arvidsjaur och växte upp med hästar hos sina föräldrar. Han och en lumparkompis blev även stora på voltige. Jag tänkte att jag kan väl prova lite, och så var jag fast. Jag var den enda killen i stallet alla 3 år jag gick där. Men jag ångrar det inte alls. Att lära mig rida är det bästa jag har gjort, känner mig härligt avslappnad då jag sitter på hästryggen och susar fram i geografin. Blev lite rädd ett tag då jag blev avslängd från en ilsken häst och skadade mitt ena knä, men det gick över. Att jag även har vunnit och vinner en del pengar på travet är inte fel det heller. Knäet bråkar fortfarande ibland men det bryr jag mig inte om.

2009-04-20 @ 22:48:50
Postat av: Patrik

Jag är rädd för hästar. Dessutom lyckades min syster ramla av hästen en vecka innan studenten och bryta benet.

2009-04-20 @ 23:12:41
URL: http://pudding.blogg.se/
Postat av: Ljusblå

Säkerhet är bra - speciellt vid bilkörning!

2009-04-21 @ 13:03:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0