Fram och tillbaka


Inte många inlägg i kategorin "biljävlar" nuförtiden. Bilen ifråga fungerar alldeles för bra för att platsa
där. Fram och tillbaka mellan Göteborg och Linköping, det blir en del mil. Malin åker förstås också ibland
men oftast har det blivit jag beroende på att jag haft mycket jobb där nere.

Bilar man bryr sig om ska man serva. Det gjorde jag med Renaulten också, men med Volvon vill jag gärna
ha en stämpel i boken också. Den stämpeln är dyr vill jag mena. 4500 kostade servicen för ett tag sedan,
och det med nykundsrabatt. Det jäkliga är att det snart är dags igen. Och vinterdäck måste jag köpa.
Och bromsarna börjar ta slut.

Ja, ni hör. Det finns ingen anledning att plocka bort kategorin "biljävlar". Det kommer mer där vad det lider.


Är det den blå eller?

Telefon från verkstan:
- Hej, du hade en tid hos oss här i dag för inställning av framvagnen.

Jag:
- Japp.

Verkstan:
- Är du på gång eller?

Jag:
- Alltså... jag lämnade den i morse.

Verkstan (efter kort paus):
- Eh... är det den blå eller?

Jag:
- Nej, det är en silverfärgad V50.

Verkstan:
- Jaha.... och du är säker på att du lämnade den här hos oss i Jägarvallen?

Jag:
- Jajamensan.

Verkstan:
- Ja, då får jag leta lite till.

Vi lade på och jag började sjunga på ledmotivet till gamla tv-serien Macken.


Luftkonditionering

I min Renault hade jag ingen luftkonditionering.
Faktum är att jag inte ens hade någon fläkt.
Det blev varmt på sommaren och immigt/livsfarligt på vintern.

Fatta hur jag njuter nu när jag i denna sommarvärme sätter Volvons temperatur 14 grader
tills jag måste höja temperaturen för att jag fryser.

Ett jättelyft.

En Volvo, en Volvo, en vanlig jävla Volvo

Jag har tillbringat så mycket tid i trakterna av Göteborg genom jobbet att jag till och med
börjat prata konstigt. Där nere råkade jag också byta in min Renault mot en Volvo.
Ja, ni läste rätt. Byta in. Fatta. De tog min av djävulen förbannade vita Renault alldeles gratis.
Hur som helst, här är en bild på nya pärlan.


Tydligen inte

Överhört från diskussion mellan två män hos kunden jag jobbar hos för tillfället.
"Jag trodde fransmännen kunde bygga bilar, men det kan de tydligen inte."
Men snälla nån... det kunde jag ha berättat för länge sedan.

Just det... jag ska ju lägga ut bilder på min nya fina kärra.
Måste ut och fota pärlan.

Ledtråd: Den är inte fransk.


The evil frenchman

Känner mig riktigt manlig idag. Igår skruvade jag dit den nyrenoverade generatorn
alldeles själv. Nåja, Göran hjälpte mig att hålla lampan, men annars helt själv.
Man bli ohjälpligt skitig under naglarna, men det känns rätt manligt det med.
The evil frenchman, bilen som Gud glömde, är alltså på vägarna igen.
Hur längre tror ni den håller nu?

Trasig generator

På väg hem från jobbet i fredags stannade jag på Ikea. Handlade ny tvättkorg, lite
prydnadskuddar till ungarnas rum, en persienn till dottern och lite annat smått och gott.
Jag köpte också mat på Ica, två kassar och jag såg fram mot en ganska skön fredagskväll
efter en hektisk vecka. Något glömde jag. Så här i efterhand minns jag faktiskt inte vad,
men jag stannade i alla fall på bensinmacken i Ljungsbro. Det skulle jag inte gjort.

När jag kom ut igen var batteriet dött. Efter att ha suckat av mig i femton minuter
frågade jag en annan kund om han möjligen hade startkablar med sig. Det hade han inte,
men han erbjöd sig att hjälpa till att skjuta igång bilen. Så gjorde vi.

Fransmannen startade utan problem och spann som en katt. Jag körde iväg och kom 200 m.
Sedan var det stopp igen. Jag fick skjuta bilen in till kanten av vägen, sedan tog jag så mycket
jag kunde av alla mina prylar och började gå hemåt. Kallt och jävligt om händerna var det.

Hemma vid halv nio-tiden svor jag att aldrig mer åka i den där sabla bilen. Jag hoppades att
den skulle brinna upp där den stod. Annars skulle jag fixa detta problem också, vad som nu
var felet, och sedan ställa bilen någonstans där det inte blåser för mycket (eftersom hård vind
antagligen kan få karossen att blåsa bort, vad vet jag) och sedan sälja den så fort det går.
Kan jag få tio tusen för den kanske? Om den är i ordning? Därefter skulle jag åka buss och tåg
tills jag sparat ihop tillräckligt mycket för att kunna köpa mig en vettig bil. Jag kommer aldrig
någonsin i hela mitt liv köpa en bil som är tillverkad i Frankrike, så mycket kan jag lova.

På lördagen ringde jag Göran. En fd jobbarkompis som nu bor väldigt nära mig. Han hjälpte
mig att bogsera hem bilen till sig. Vi konstaterat att generatorn är trasig och imorse tog jag
med den till jobbet. Nu har min gamle far tagit den med sig för att lämna in den på reparation.

Antagligen kommer jag ändå att åka i den igen, men jag avskyr den där vita satan mer än
jag kan hitta ord för. Dess dagar i min ägo är räknade, helt klart.


Renault-exorcist hitåt

En enda dag gick från det att jag hämtade min dyrt nyreparerade bil tills dess att nästa
stora problem uppstod.
Varför?
Vad har jag gjort för ont?
Ge mite lite andrum för sjutton.
Bilen är besatt av djävulen, jag kan inte förklara det på något annat vis.
Renault-exorcist hitåt tack!

Nu lyser laddningslampan oavbrutet.
Det är väl dags att byta generatorn kanske.
Hata.
Hata.

Hata biljävlar

VARNING FÖR SVORDOMAR!

Mitt mål var att spara till en bättre begagnad bil, inte låna. Men nu vet jag fan inte längre.
Jag är så oerhört trött på denna Renault Megane som enträget har mörbultat mitt tålamod
under flera års tid. Den senaste besiktningen gav som väntat inbjudan till ett återbesök
efter åtgärdad lista med anmärkningar.

1) Grenrör.
Hur i helvete kan ett grenrör överhuvudtaget spricka?
Några begagnade delar går heller inte att få tag i.
Kostnad för nytt: 3000:-

2) Styrled, höger yttre.
Japp, nu har eländet börjat om på varv nummer två, dvs saker jag redan reparerat en
gång kommer tillbaka. Jag har förträngt vad jag betalade förra gången.
Gissning: 1000:-

3) Kupéfläkten/värmefläkten.
Den har lagt av efter besiktningen, och kanske är detta inget de skulle anmärkt på i
vilket fall. MEN... att åka utan värme och fläkt i bilen är kallt, fuktigt, immigt och totalt
jävla livsfarligt. Den här delen KAN finns begagnat, men för att vara säkra på att det är
rätt del måste den gamla fläkten plockas bort och ett serienummer läsas av. Jag känner igen
det där från när jag bytte drivaxel (eller något). Det räcker inte med att uppge bilens
registreringsnummer. Det förbannade franska biltillverkarna har väl byggt varende jävla
bil separat med olika tillverkare för allt.
Kostnad för begagnad fläkt: 1500:-

Att knappen till bakluckan fortfarande är saknas orkar jag inte ens tänka på.
Jag skulle inte bli förvånad om jag måste köpa en helt ny baklucka för att ordna den biten.
Vidare tänker jag förtränga att bilens nycklar inte passar till låsen eller att fjärrlåsen inte funkar
på bilens högra sida.

Jag har i år köpt nya vinterdäck för 4000:-
Jag har nyligen reparerat och servat för 1500:-
Listan här ovan resulterar i ytterligare bildelar för 5500:- och även om min bilreparatör är
himla prisvärd så vill han säker ha 1500:- för att sätta dit dem.

12500:- på två månader.
Jag kan nog få 10000:- om jag säljer den efter reparationerna.

Hata biljävlar.

Grenrör

Jag är jätteduktig på att planera och fixa. Verkligen.
Idag åkte jag med en arbetskamrat till jobbet. Lämnade ju in fransosen till min privata
bilmek i Mjölby igår. Det drar ihop sig till besiktning och då är det kanske bra att får bort
den avdragna hjulbulten och ersätta den med en ny. Att handbromsen går att lossa efter
att man använt den brukar också uppskattas av besiktningsmannen.

Tanken var att jag efter jobbet skulle ta bussen ned till stan och därifrån hitta ett tåg till
Mjölby. Problemet är bara att min plånbok är kvar hemma. Utan sådan är det svårt att resa
någonstans överhuvud taget. Alltså måste jag ta mig hem till Ljungsbro och därefter hitta
en buss tillbaka till stan för att åka vidare med tåg. Det känns som att fredagkvällen kommer
att försvinna bort med allmänna transportmedel.

När man lämnar in sin bil för att få kända fel åtgärdade brukar man också få reda på
några okända sådana. Ett sprucket grenrör till exempel. Undrar vad det kan kosta.
Man får försöka se det positivt.
Bättre att bilen drabbas av sprucket grenrör än att jag själv gör det, eller hur?


About the frenchman

Det var ett tag sedan jag rapporterade något om min bil. Jag kan ibland tänka att det
beror på att den gått någorlunda felfritt, men jag vet inte. Att jag int reparerat bilen på
ett tag behöver ju inte betyda att det inte finns några fel på den eller hur? Nu drar det ihop
sig till besiktning och jag ska nog inte åka dig utan att be min vän bilreparatören se över
den först.

Kända problem.

1) Jag saknar fotfarande en hjulbult fram sedn i somras. Idiotiskt att åka omkring med
bara tre av fyra hjulbultar, men eftersom jag inte tappat hjulet har jag inte gjort något
åt det. Herr besiktningsman lär inte tycka det är ok i alla fall.

2) Knappen till bakluckan har ramlat bort. Ja, ni läser rätt gott folk. Det är faktiskt ett
av de mer udda fel jag råkat ut för på en bil, och då har jag ändå haft fransosen i ett par
år nu. Har ni hört talas om någon vars bil har en baklucka där själva tryckknappen
bara försvunnit? Nej, jag tänkte väl det.

3) Handbromsen. Jag vågar inte använda den längre. Gör jag det så lossar det inte.

4) Den förbannade remmen till generatorn måste bytas och spännas för fyrtioelfte gången.

5) Olja/oljefilter. Dags att serva helt enkelt.

6) Några lampor är trasiga. Varje gång jag besiktigar bilen åker jag förbi Biltema och
sätter i nya lampor till nummerplåtsbelysningen. Jag är övertygad om att de är trasiga
när jag åker därifrån.




Att inte ha full uppmärksamhet

Inte bra:
Att inte ha full uppmärksamhet på vägen när man kör bil.

Dåligt:
När ouppmärksamhet vid bilkörning gör att man kör in i en trottoarkant. Hårt.

Dumt:
När kollision med trottoarkant orsakar punktering på höger framdäck.

Jävligt:
När punktering inträffar mitt i natten så att man måste rota fram reservdäck och sånt i mörker
fast man helst av allt bara vill sova.

Helvetesjävligt:
När hjulbultarna sitter så hårt att man vrider en av dem vid lossande av det punkterade
däcket.

Pisshelvetesjävligt:
När avdragen hjulbult sitter kvar i så att man nervöst måste åka omkring med 3 av 4
bultar tills en verkstad titta på problemet.



Däcket jag körde sönder var inte helt nytt, men långt ifrån dags att kassera heller.
Nu blev jag tvungen att köpa ett nytt, det gick inte att laga.
En bit över 700 spänn gick det på. Tur att man inte har en stor bil med lågprofildäck.
Jag ska försöka ta tag i detta med bulten också.

Bilar.... suck....

Vardag med lite spänning

Har jag berättat att jag har semester nu? Nej, kanske inte. Tidig semester som
omväxling, sedan jobbar jag hela juli igen.

Att ge sig iväg några längre sträckor med min bil betyder extra spänning på ett
sätt man kanske inte alltid välkomnar. Som när jag trött stannade till vid Brahehus
för att pigga upp mig med en kopp kaffe. Tror ni bilen går igång när jag sedan ska
vidare därifrån? Icke. Jag vred på nyckeln men fransmannen hade tagit siesta.
Den där bilen har på något vis lärt mig att inte bli arg, upprörd eller ens orolig.
Fransosen gör som den gör.

Jag drack upp mitt kaffe i lugn och ro medan det var varmt. Sedan vred jag på nyckeln
igen. Dött. I en bil precis bredvid mig satt ett par och åt något som från mitt håll
liknade kebabrullar. Jag hade ingen lust att gå ut och öppna motorhuven medan de
satt där och åt. Att fungera som pausunderhållning ville jag inte. Eftersom jag ändå var
trött lutade jag tillbaka sätet och blundade en stund, ja, efter att utan framgång ha provat
nyckeln igen förstås.

Jag måste ha somnat till, för när jag lutade upp sätet igen var kebabmonstren borta.
Utan förväntningar vred jag på nyckeln. Tyst förstås. Nu kunde jag öppna motorhuven.
Därunder fanns kontakter och sladdar man kunde lossa och sedan sätta dit igen.
Jag visste förstås inte vad sladdarna var till för, men om fel kontakt blivit glapp så
antog jag att det kunde göra så att bilen inte startade. När detta var gjort provade
jag med nyckeln igen. Nix.

Jag började se mig omkring. Min bil var parkerad i ett litet nedförslut, och om jag
bara kunde backa den och ställa den rakt ned i den lilla backen så skulle jag kanske kunna
rulla igång bilen. Men det skulle få bli den absolut sista utvägen. Jag vred på nyckeln
igen. Och igen. Igen. Igen. Plötsligt startade den.

Fransosen hade fått en och en halv timmes middagssömn och allt var frid och fröjd
igen. Under 30 minuter var jag fast besluten att göra mig av med bilen, men tanken
gick över.

Vardag med lite spänning har liksom bliivt en livsstil för mig.

Däcka

Nyss var det istid.
Nu är det hög tid att lägga på sommardäcken.
När jag ringde Däckhuset höll jag på att däcka när de sa att första lediga tid var
den 22 april. Det är exakt en vecka för sent. Från och med i år är det ju den 15 april
som dubben ska vara borta.

Normalt brukar jag byta däcken själv, både på min och Ljusblås bil, men i år behöver
vi båda byta två däck vardera och då är det lika bra att däckfirman får göra alltihop.

Mitt dilemma löser jag genom att bara åka dit och ställa bilen tidigt imorgon bitti.
Kan den stå där hela dagen så brukar de alltid hinna emellan någon gång under dagen.
Tur att jag bara har femhundra meter till jobbet därifrån.

Renaultens inneboende ondska

1809 kronor. Så mycket kostade det att få en ny bakruta insatt i min bil. Det är alltså
självrisken på försäkringen som kostar så mycket. Inte så dyrt kan man tycka, jag
har varit med om värre reparationer, men ändå.... jag kunde haft roligare för pengarna.

Jag tror inte det var någon som kastade en sten eller smockade till rutan med ett
basebollträ. Jag tror att rutan bara exploderade av sig själv. Det vore just likt den
där jäkla bilen och det är helt i linje med min teori om Renaultens inneboende ondska.
Från början tänkte jag det mest på skämt, men ju fler reparationer jag måste punga
ut pengar för, desto mer fastnar det där skämtet i halsen.
Jag tror att min bil i bästa fall är självmordsbenägen, i värsta fall är den besatt av
djävulen själv. Min favoritförfattare heter som bekant Stephen King och han har skrivit
en bok som heter Christine.

Boken handlar om en galen bil. En ung man köper bilen, en Plymouth Fury från 1958,
och blir alltmer besatt av den. Bilen, som var ganska risig från början, verkar reparera
sig själv och dessutom kör den omkring utan förare på nätterna.

Ok... vi skriver om boken lite:

Boken handlar om en galen bil. En medelålders man köper bilen, en Renault Megane från
1999, och blir alltmer besatt av den. Bilen, som var ganska fin från början, verkar gå
sönder av sig själv och dessutom kör den omkring utan förare på nätterna.

Det där sista har jag inga belägg för än så länge, men det är troligen bara en tidsfråga
innan jag hittar den på andra platser än där jag parkerat den på kvällen.

Äntligen har jag ett riktig bra uppslag till min roman. Snart ska jag fota omslaget.

Glaskross



När jag kom ut till bilen ikväll såg den ut så här. Varför krossar folk rutor utan anledning?
Inget saknas, inte ens stereon. Perfekt att de valde kvällen innan jag åker till fjällen.
Jag blev tvungen att hitta något att täcka över med.




Ica Maxi, rosablommig vaxduk 45 kr/m. Men jag är orolig för tejpen. Hata tejp.


Däck och hockey

Jag gillar Däckhuset i Linköping. När jag kom dit med min gamla Renault på tre
dubbdäck och ett slitet sommardäck som reserv hade Jörgen först inte tid med mig,
men jag kunde vänta en liten stund sa han. Det gjorde jag. Det var hockey på tv,
OS-finalen dessutom och även en icke-sportnörd som jag blev intresserad.

Efter en stund ropade Jörgen på mig. Han kavlade av däcket från min knöliga fälg
och skakade på huvudet.

- Det där däcket kan vi inte använda.

Sedan letade han redo på ett begagnat däck i motsvarande skick som mina andra.
Han hämtade STORA tänger och började bända i min plåtfälg.

- Sådär, det blev ju riktigt bra, sa han.

När han balanserat däcken och satt tillbaka dem på bilen gick vi till kassan.
Återigen drogs mina blickar mot tv'n. USA hade gjort ett mål, eller var det Kanada?
För mig spelade det ingen roll, det var spännande ändå.

- Såg du matchen inatt? undrade Jörgen.
- Nej, svarade jag.
- Nej, man blir ju lite seg dagen efter.
- Precis.
- Men det var jäkla spännande.

Här blev jag lite osäker. Var det Sverige som spelade inatt, eller var det någon annan?
Jag vill inte avslöja för mycket av min okunskap.

- Jomen det här är ju också en spännande match, sa jag och nickade mot tv'n.
- Ja, det kanske slutar annorlunda i reprisen, flinade Jörgen brett.

Snyggt Johan, det är reprisen din idiot. Men eftersom han verkade tro att jag skojade
kunde jag ju låta honom fortsätta tro det.

- Ja, man vet ju aldrig, skrattade jag.

Sedan sa Jörgen att han ville ha 300 kronor. Jag höll på att jubla i brallan av glädje.
Jag hade väntat mig betydligt värre.
Som sagt, jag gillar Däckhuset och Jörgen. Därför kommer jag att köpa fyra nya
vinterdäck där nästa vinter.


Punktering

När jag körde iväg med bilen för att handla i söndags svor jag tyst för mig själv.
Isen på parkeringen och de första hundra metrarna på vägen är bara halvsmält och
bilen skakar och skramlar så att jag tror det ska gå sönder på det hårda underlaget.

Inte förrän jag kom ut på ren asfalt förstod jag att något var fel.
Punktering.
Den omilda starten resulterade också i att jag körde sönder fälgen.

Nu ska vi se vad det kalaset kostar.

Inga röda, gröna, gula eller blå lappar

Bilen är skattad och besiktigad. Jag smakar på orden...skattad...besiktigad...
Jag låter dem skölja runt i munnen och jag njuter som om de vore ett gott vin. De där
orden i kombination med känslan att jag faktiskt inte kan komma på något som behöver
åtgärdas med bilen känns ovana och sköna. Förutom lite rost på skärmkanterna känns
bilen från helvetet ganska ok för tillfället.

Jag anar att den där känslan inte kommer att få hålla i sig, statistiken talar inte för det
direkt. Jag vet inte om det är därför eller trots det jag lutar mig tillbaka och känner mig
rätt belåten.

Jag blev oerhört besviken när jag fick höra att det inte kommer att delas ut några skattemärken
längre. Nej, det är sant. Inga röda, gröna, gula eller blå lappar på registreringsskylten mer.
På lågstadiet brukade min sadistiska fröken dela ut guldstjärnor eller silverstjärnor när
man åstadkommit något bra. Jag tillhörde inte de som fick flest av de där belöningarna,
men det var en skön känsla när det hände. Skattemärket hade lite av samma effekt på mig.
Titta jag har skattat och besiktigat bilen, jag har varit duktig!

Å andra sidan ska jag erkänna att de där färglada lapparna ofta blev liggandes någonstans
tills jag inte längre kom ihåg var så att jag blev tvungen att ringa efter nya. Jag kanske inte
kommer att sakna dem så mycket trots allt. 

3000, precis som förra månaden

Via buss och tåg tog jag mig till Mjölby där min favoritbilmekaniker håller till. Han hade
bytt bromsar helt och hållet fram, de gamla var totalt slut. Nya bromsbelägg och nya
bromsskivor. Han hade fixat allt det andra också plus fyllt på luft i något av däcken där
det varit alldeles för lite. Han är jättebra på det sättet, det blir som en miniservice när
jag lämnar bilen till honom.

Även om han är billig på arbetet han utför så har han varit tvungen att köpa mycket
nya delar de två senaste gångerna. Därför stannande denna månads reparationskostnad
3000, precis som förra månaden. 6.000 i reparationer på två månader. Dessutom
har jag precis betalat in skatten på 1.300 ungefär. Ja, och så har jag bestiktigad och
ombesiktigat på sammanlagt 500 spänn.

På två år uppskattar jag nu att jag reparerat bilen för ca 30.000 kronor. En bil jag köpte
för 25.000 och som jag nu skulle få ca 15.000 för. En arbetskamrat hann halvvägs
idiotförklara mig innan han bet sig i tungan när jag berättade tidigare idag. Direkt efter
att jag hämtat bilen åkte jag och gjorde min ombesiktning. Den gick såklart igenom.

Bilen är alltså nyskattad, nybesktigad och har inga kända fel. Jag står inför ett val.
Sälja den för uppskattningsvis 15.000 eller fortsätta köra. Egentligen har jag redan
bestämt mig. Jag fortsättar att köra i den. Ny reparationer är antagligen att vänta,
men skulle jag byta bil nu blir jag tvungen att låna pengar, och det beteendet har jag
fått nog av. Hittills har jag åtminstone inte varit tvungen att reparera någon jag redan
har reparerat. De reparationer jag betalat för verkar alltså hålla och eftersom jag bytt
det mesta på bilen finns det inte så himla mycket mer som kan gå sönder. Motorn har
kanske bara gått åttatusen mil så den bör hålla lite till.

Jag lägger trots alla reparationer undan ganska bra med pengar varje månad. Jag
fortsätter med det och om inte sparkapitalet går åt till annat så kanske jag kan köpa
en riktigt bra begagnad bil så småningom.

Det här är hur som helst säkert inte det sista inlägget i kategorin biljävlar.


Tidigare inlägg
RSS 2.0