Förnyelse
Eller så tycker jag bara att det är roligt att pilla med designen här på bloggen.
Ja, jag tycker det är så roligt att jag bestämt mig för att utmana mig själv. Varje månad ska bloggen få nya nya färger och bilder. Juni månad får jag be om ursäkt till er som inte gillar gult. Själv kan jag inte förstå det alls, gult är en favoritfärg för mig. Trösta er med att det bara varar till nästa månadsskifte. Vad kan det bli då? Grönt kanske?
Ni som längtar tillbaka till det grå-blå fjärilsaktiga kan titta på den här bilden.
Balpar?
Det är alltid lika kul med felstavningar på nyhetsbloggar.
VALPAR heter ju!
En illusion av oemotståndlig och vältränad hunk
Johan vaknar av sig själv. Går upp ur sängen. Plockar undan lite till i lägenheten.
Panik i kroppen, Ljusblå kommer på söndag. Ändå går alla rörelser i slow motion.
Slowmotionpanik. Ett helt nytt begrepp är fött.
05:50
Johan kliver in på gymet. Tror ni han är ensam så dags? Icke! Man är aldrig ensam på gymet.
06:50
Johan är nyduschad. Luktar gott. Känner sig fräsch och sexig. På strålande humör.
Ringer Ljusblå som blir glad.
Berättar att jag tränat 5 gånger sedan vi sågs senast.
- Jag är mycket vältränad och sexig, säger jag med beslöjad röst.
- Du är så duktig! säger hon.
- Och sexig, säger jag. Det verkar inte som hon hörde och jag vill gärna betona den biten. Jag vill skapa en illusion av oemotståndlig och vältränad hunk till helgen. Ikväll blir det grillfest i Ljusblås trädgård. Det ska bli kul.
Jag tar med vinet som ligger i bilen in på jobbet. Det är klar himmel och det kommer att bli varmt. Inte bra för vinet.
Jag känner mig mycket smart när jag går in genom dörrarna.
07:00
Uffe i supporten håller på att svimma när han får se mig så tidigt. När jag berättar att jag redan tränat svimmar han.
(det gör han egentligen inte, men det får min morgonhistoria att låta så mycket bättre).
Jag har fått mitt kaffe och ska kasta mig över en apelsin. Utanför fönstret tjuter sirener från polisbilar och andra utryckningsfordon. Den här stadsdelen verkar ha blivit rena rama krigszonen. Folk rånmördas och i går bevittnade vi ett slagsmål som hette duga från fönstret. Mitt på gatan höll de till så att bilar fick stanna.
Gymfakta denna vecka.
Jag har tränat tre gånger. Det blev inte fyra som jag siktade på. Jag lyssnade på Fairlaners råd och andra jag sedan frågade. Man ska tydligen inte träna varje dag. Musklerna hinner inte återhämta sig eller något.
Fast å andra sidan, veckan är verkligen inte slut än.
Tänk om jag orkar hålla på så här i tre år eller något.
Då kanske jag kan se vältränad ut på riktigt?
Då kan jag helt coolt strunta i att försöka skapa några illusioner.
Cleaning by hiding
Johan:
- Du borde städa.
Doc:
- Men jag är trött.
Johan:
- Hallå, du borde städa ändå.
Doc:
- Då kommer jag kanske inte orka träna i morgon bitti.
Johan:
- Skit i det då, städa nu.
Ljusblå har hotat med att stanna till här i helgen.
Jag vet var uttrycket mansgris kommer ifrån. Det är för att vi män lever som grisar när ingen kvinna ser.
- Vi kan inte åka till mina föräldrar i helgen. I alla fall kan vi inte sova hos mig, för då måste jag städa, sa jag.
- Jag bryr mig inte om ifall det är ostädat, bara det är fint på toaletten, sa hon.
Jag ser mig omkring. Suckar. Hur var det nu Pippi Långstrump sa? "Det är ingen ordning på allting, jag hittar inte vartenda dugg". Precis så är det. Ljusblå tror att hon inte bryr sig, men hon kommer att dumpa mig direkt om hon ser det här stället. Jag tror fortfarande på teorin om att glansen min diskmaskin åstadkommit i köket kommer att sprida sig till resten av lägenheten, det har bara inte hunnit slå igenom fullt ut än. Eller inte alls snarare. Det har varit en hektisk vecka.
Äh, jag kanske bara ska ta hit henne. Det ultimata kärlekstestet liksom. En kvinna som kan älska en man som bor så här, shit, då är det äkta vill jag lova. Nja, jag vågar inte chansa. Det får bli så här. Jag gör en så kallad "cleaning by hiding", gömmer all tvätt i skåpen, stoppar alla papper under madrassen, proppar in så mycket bröte jag bara kan i lådor och byråer. I morgon bitti kanske jag hinner suga upp det allra översta lagret med dammsugaren. Innan jag somnar kör jag över badrummet som hastigast också. Träningen är viktig. Och så ska jag sluta tidigare också.
Godnatt på er, jag måste tyvärr jobba på lite här.
Det är jobbigt att diska
Strimma
Puh! Jag fick just ett mail från ridskolan. Det är klart med uthyrning av häst vecka 29 i sommar. Hästen i fråga heter Strimma och Skrotan hyrde henne en vecka förra sommaren. Det är hennes absoluta favorithäst. Tyvärr är det väldigt många andra som har Strimma som favorit och det var långt ifrån säkert att det skulle bli så. Då kan vi andas ut och nu blir det lite lättare att planera resten av sommaren också.
Här är en bild från förra sommaren. Hon ser så härligt lycklig ut tycker jag.
Ihopskrivning del 2
I stället = 3,2 miljoner.
Istället = 8,9 miljoner.
I hop = 129.000 (ynkligt).
Ihop = 8,19 miljoner.
I kväll = 3,2 miljoner.
Ikväll = 4,0 miljoner (jämn match).
God morgon = 786.000.
Godmorgon = 1,0 miljoner.
I dag = 11,5 miljoner.
Idag = 27,2 miljoner.
Vad ska man säga?
Att skriva ihop ord är vanligare än att inte göra det.
Är man det minsta osäker, så skriv ihop dem.
Eller inte.
Oavsett hur man gör så är man i förbannat gott sällskap.
Tack också till Hanna för den där länken: http://www.sprakradet.se/GetDoc?meta<u>id=1950id=1950
Först blev jag lite rädd när det stod GetDoc, jag trodde att någon var ute efter mig, men när jag sedan
testade upptäckte jag att den var väldigt värdefull.
Apan i mig
Istället har jag varit galet upprörd av saker jag inte ska berätta om här.
Jag har svårt för idioter.
Jag har svårt för dryga översittare.
Jag har svårt för otrevliga människor.
Ofta hänger de där egenskaperna ihop.
Sådana människor är nästan det enda som kan göra mig arg.
De lockar fram apan i mig.
Föremålet för mina primitiva känslor finns tillräckligt långt bort, tur är väl det.
Nej då, ingen fara.
Jag är en civiliserad människa.
Ibland måste jag bara berätta det för mig själv.
Ung kvinna hittad mördad
"POLIS - AVSPÄRRAT"
Den texten på vita plastband mötte mig när jag körde in på jobbets parkering för en stund sedan. Nu har jag hört snacket och läst på Aftonbladet också. "Ung kvinna hittad mördad" står på förstasidan.
Det känns obehagligt.
Det hände bara en 300 meter härifrån.
Brrr....
Ihopskrivning
Jag tror att jag själv har hyfsad koll på det där, mitt problem är snarare det motsatta.
Finns det något som kallas ihopskrivning?
Jag skriver gärna "ikväll" och inte "i kväll". Rätt eller fel?
Heter det "godmorgon" eller "god morgon"?
Visst heter det "ibland" och inte "i bland"?
Men heter det "istället" eller "i stället"?
Jag borde kunna göra listan hur lång som helst, men bara för att jag tänker efter kommer jag inte på fler just nu.
Hjälp mig gärna.
Godmorgon, godmorgon, godmorgon!!!
Mer än så hörde jag inte av telefonsamtalet när jag gick förbi hans rum för att hämta kaffe härom dagen.
Att klockan var kvart i tre på eftermiddagen verkade inte bekomma honom inte det minsta.
Stjärnsäljarns goda morgonhumör räcker hela dagen.
Det är härligt att ha honom tillbaka hos oss.
Bubbelgum?
Jag vet inte vad en fluga håller på med när den gör så där, men för att inte spy låtsas jag att den är cool och gör bubblor med sitt bubbelgum.
Och så en till:
Snart kanske jag kommer till insikt om att insektsbilder inte lockar fler läsare.
Eller så kommer jag till insekt om att insiktsbilder..... äh....
Meningen Skrotan sagt till mig hundraelva gånger senaste veckan passar nog väldigt bra:
"Vad är det fel på dig?"
Jag tänker tjata om den där diskmaskinen igen
Jag tänker upprepa mig. Ni får stå ut, men jag tänker tjata om den där diskmaskinen igen.
Okej, okej, jag vet att en diskmaskin inte är något märkvärdigt för de flesta av er. Jag vet att jag inte är först i världen med uppfinningen diskmaskin. Faktum är att det nog har funnits en sådan i mitt hem större delen av mitt liv.
En viktig skillnad finns dock: Sedan jag separerade och flyttade till egen lägenhet för två år sedan är det jag själv som har ansvaret för allt, inklusive köket och disken.
Inte förrän nu har jag förstått hur en liv med diskborste och svamp har hämmat mitt liv. Jag tänkte aldrig på att det var detta som gjorde att jag ibland tog den enkla vägen med smörgås i stället för riktig middag. Jag lät bli att göra grönsaker till maten. Jag drack vatten direkt ur kranen. Ibland struntade jag helt i att äta. Omedvetet gjorde jag allt för att minimera mängden disk. När jag väl lagade riktig mat var det något som gjorde att jag inte kunde njuta som jag borde (ja, ibland berodde det på hur själva maten smakade) och nu har det gått upp för mig. Hur jag än försökte koppla bort tankarna så visste mitt undermedvetna vad som väntade efteråt: En stor jäkla hög med disk.
Nu är det precis tvärtom.
"Vad ska vi äta i dag?" undrade Skrotan i helgen.
"Vet inte riktigt", svarade jag. "Det spelar ingen roll, bara det blir mycket disk."
Jag älskar den där maskinen. Den har höjt min livskvalitet med en himla många procent.
I dag har jag inte fått ihop en full maskin. Det känns lite sorgligt. Jag gillar det där ljudet av min maskin som gör jobbet åt mig. Hoppas den inte känner sig ledsen och övergiven. Jag kanske borde gå ut i köket och smutsa ned något?
Samma gamla taniga it-fjant
Vad beror det på?
Vecka 21: 3 ggr
Vecka 22: 2 ggr
Jag leker med tanken att köra morgonträning ti, on, to, fr den här veckan.
Fyra gånger! Då måste det ju synas?
Det gäller att sikta mot trädtopparna om man ska nå stjärnorna.
Tvärtom var det nog.
En glupsk jävel
- Aj fan, jag bet mig, sa jag.
- Jag hörde det, sa Skrotan.
När man biter sig så hårt att andra hör hur det knastrar, då gör det ont.
Jag är en glupsk jävel.
Händer sånt här er också?
Närbild
Skrotan hängde med till ravinen i dag. Med var sin kamera gick vi där och fotade. Jag är totalt inne på makro och särskilt att fota småkryp. Att ha en dotter med sig när man ska ut och fota är kul, men också lite frustrerande, särskilt som hon är sjuk och egentligen borde ligga nedbäddad i sängen. Hon är envis den där ungen. Själv hade jag gärna legat på knä i timmar bland blommor och blad och bara väntat på att rätt motiv skulle komma och sätta sig, men nu blev det inte så lång stund. Det får bli en annan dag. Det är svårt med skärpan när man fotar så nära tycker jag.
Blommor
Salong Lightblue
Jag skulle ta en bild på håret efter att Ljusblå varit där med saxen.
Då är det ingen bra idé att sitta så där snett så att själva frisyren hamnar utanför bild.
Lite kortare och som sagt, mer panna.
Jag är ju en kille som haft som sport att jaga de allra billigaste frisörerna hemma i Linköping,
men Örebros Salong Lightblue blir nog svårt att slå. Jag kommer definitivt att gå dit fler gånger.
Jag bloggar om Ljusblå som bloggar
Hon lägger upp bilder.
Nytt verktyg.
Koncentration.
Suckar.
En nörd med viss datorvana som jag själv lägger sig gärna i.
Ibland är hjälpen välkommen, ibland morrar hon lite och säger "det vet jag väl, det har du ju redan sagt".
Men egentligen är hon mest irriterad på sig själv.
Det är en balansgång det där, jag försöker att inte hjälpa till om hon inte ber om det.
Jag tycker att hon är duktig.
Hon börjar få kläm på det.
Japp, nu är ett nytt inlägg med bilder från dagens skogspromenad upplagda och hon meddelar att hon är jätteglad.
Är hon glad så är jag glad.
För det mesta.
Fan, det börjar ju låta som ett band.... :)
Lägg nu inte ut nåt på nån blogg eller så nu..."
Förutom det korta meddelandet innehöll mailet från Wahlis även en länk där jag kunde ladda ned mp3-filer från repet i tisdags. Ja, ta mig tusan. Även om vi gör en del fel så låter vi mer och mer samspelta. Det är kul.
Och Wahlis, om du läser det här så vet du ju att jag skiter fullständigt i dina önskemål om att inte lägga ut något på bloggen via Youtube. Fast riktigt så bra var kanske inte inspelningen trots allt.
Däremot blir veckans idolbild en på Wahlis.
Utan diskångest
Ljusblå hade varit stolt.
På kvällen gjorde jag en rejäl kålpudding på ett helt kålhuvud och nästan 800 gram köttfärs. Det är så himla gott och det tyckte både Skrotan och Moppekillen också. Kvar blev nämligen ingenting. Jo förresten, två potatisar. De ska jag steka upp snart. Den där diskmaskinen har blivit en kompis nästan lika kär som kameran. Fatta hur skönt det är att kunna laga mat helt utan diskångest. Jag hatar att diska för hand, särskilt hemma hos mig när jag är ensam. Tillsammans med Ljusblå är det en annan grej på något vis.
Jag har nyss varit och tränat. Första gången den här veckan och jag har lite dåligt samvete. Men klämmer jag in en till i helgen får jag väl förlåta mig själv. Jag hade ont i ryggen i måndags och i tisdags morse kom ju diskmaskinskillen.
Om ett par timmar åker jag ut till Ljusblå och hem i morgon bitti igen.
Electrolyx!
Bra saker med gårdagen: Diskmaskinen blev verkligen installerad.
Dåliga saker med gårdagen: Jag hade inget diskmedel för diskmaskiner.
I kväll ska jag laga något som kräver mycket kastruller och slevar.
Electrolux!
Electrolyx!
Om att offra sig för moder Svea
Det blev en del intressanta kommentarer på Ljusblås blogg om köpstopp. Några är positiva och tycker att det verkar spännande, andra verkar anse att det är dumt och näst intill oansvarigt då ett utbrett köpstopp bland svenska folket inte vore bra för landets ekonomi. De har förstås rätt, tänk om alla skulle sluta handla?
Om jag inte är helt fel ute så är inte syftet med den där idén att försöka trycka köpstopp på andra människor, utan ett experiment, en slags personlig utmaning, en resa som många kanske kan finna ett visst nöje i att följa. En eller annan kommer möjligen att inspireras att göra ett eget försök, men jag tror då att det främst handlar om människor som redan funderat på det, eller som faktiskt behöver göra det eftersom kronofogden är dem i hasorna.
"Pengar är till för att rulla", "Om alla gjorde som du skulle Sverige stanna", så skrivs det i kommentarerna. Ja, fram för fler lättillgängliga kreditalternativ som sms-lån bara. Personliga tragedier betyder väl inget i det större perspektivet? Herregud, det handlar ju om att offra sig för moder Svea här! (Om någon missade ironin så läs igen).
Om människor som verkligen behöver kan få tips om hur man lever ett liv utan att konsumera över sina tillgångar från en blogg med namnet Köpstopp, så är det väl ingen frisk människa som kan säga annat än att det är en ganska god gärning?
Jag tror att kritikerna är människor som redan har en packe pensionsförsäkringar och som skulle få en rejäl slant över om de sålde villan och betalade lånen (Intressant nog stämmer den beskrivningen någorlunda in på Ljusblå, hon behöver ju inte göra det här egentligen). De förstår inte alls vitsen med det här, de frågar "Vad ska man göra med alla pengar? Lägga på hög?". Kanske kan de inte riktigt föreställa sig hur ett liv utan shopping på helgerna skulle te sig. Vi lever i en tid där man byter ut ett kylskåp för att färgen är fel, inte för att det är trasigt. Vad skulle folk göra med all tid?
Nej, den där bloggen kommer inte att få parkeringarna på Örebros konsumtionsgetto Marieberg eller Linköpings dito Tornby att stå tomma i framtiden. Att handla har blivit ett sätt att leva.
Om ett år bör min tjej rimligtvis ha en del pengar på banken. Om ett år bör hon också ha ett uppdämt köpbehov av både ditt och datt. Nya jeans? En ny häcksax? En lite finare födelsedagspresent till flickorna (eller hennes kille) som kompensation för allt lidande under snålåret? Kanske upptäcker hon att hon kan göra den där semesterresan till Thailand? Eller lyxar hon till det och kastar ut tjock-tv'n till förmån för en modern platt?
Jag tror det ordnar sig. Pengarna kommer tillbaka in i konsumtionsapparaten vad det lider. Vi har byggt upp hela vårt samhälle kring konsumtion, ja, nästan hela vår civilisation bygger på det.
Jag tror inte det går att ta sig ur.
Flyg fula fluga flyg
Varför ska jag diska för hand?
Strax innan sju i morse ringde telefonen. Det var från hantverkaren som skulle sätta in ett diskmaskin i lägenheten. Han ville berätta att han var en kvart sen. Wow, där sprack en av mina många fördomar. Jag trodde att hantverkare som regel var timmar eller dagar försenade om de nu alls tänkt dyka upp utan påstötning. Att de skulle ringa och meddela fanns inte i min vildaste fantasi. Om en annan av mina fördomar stämmer eller inte, den om att hantverkare alltid blir försenade, får jag inte veta förrän jag kommer hem. Han har i alla fall inte ringt och det bådar ju gott.
Frågan jag ställt mig är: Jag som hatar att diska, jag som haft turen att födas i ett i-land, varför ska jag diska för hand?
Svaret blev: Det ska jag inte.
Jag har också en teori om att ordningen i mitt kök är tongivande för ordningen i hela lägenheten. Det har stämt hittills. Eftersom jag hatar att diska har det sett ut som fan i köket, alltså har det sett ut som fan i resten av lyan också.
Jag hade en intressant diskussion med en arbetskamrat om diskmaskiner. Hon hade också bett sin hyresvärd (som är samma som min) om att få en sådan installerad, men henne skulle det kosta tvåtusenfemhundra kronor.
- Varför? undrade jag. Mig skulle det inte kosta något alls.
- För att jag ville ha en som är 45 cm bred, svarade hon.
- Det ska ju jag också få en. Fast helst hade jag velat ha en på 60 cm.
Det visade sig att hon som ville ha en 45 cm bred diskmaskin hade ett utrymme på 60 cm att placera den på. Hyresvärden kunde sätta in en 60 cm utan kostnad. Med en 45 cm skulle de vara tvungna att bygga igen lite och det var för detta man ville ha pengar.
Utan att ha mätt mitt utrymme för diskmaskin hemma tror jag att det är 60 cm brett. Jag ville då hellre ha en 60cm bred maskin, men det fick jag inte.
Det är ju jättekul!
Jag vill ha 60 cm och får en 45 cm.
Hon vill ha en 45 cm och får en 60 cm.
På frågan om varför hon bara inte tog en 60 cm och sedan var nöjd och glad med det svarade hon att den blev för stor.
Nåja, sådan är hon.
Diskussionen tog slut efter att jag föreslagit att vi kunde ta med vår smutsiga disk till jobbet, byta och diska varandras grejor. Jag tyckte idén var lysande. Det borde väl bli rätt eller?
Mer från ravinen
Mer från ravinen.
För mycket panna
- Tycker du inte att jag blev fin i håret när Ljusblå klippte mig i helgen?
Skrotan:
- Nej:
Jag (förvånad):
- Inte? Varför då?
Skrotan:
- Du har för mycket panna.
Jag:
- Men det är ju inte klippningens fel.
Skrotan:
- Jo, hon har ju rakat i pannan.
Jag (full i skratt):
- Nej, jag ser ut så här.
Att Spargrisen föreslår en hårklippning på mig, av sig själv, i hemmet är kanske inte så förvånande. Det är jag för övrigt bara tacksam över, för det blev inte ett dugg sämre än om jag betalat 300 kronor hos en riktigt frisör. Man kan tycka att det borde bli ombytta roller när det är dags att fixa är slingor i håret på Ljusblå nästa gång, men så verkar det inte bli. I stället anlitar hon åttaåringen Bråk. Men okej, att få ett sådant förtreonde är riskfyllt, bäst att inte tjata sig till det.
Hungry eyes
- Challe fy! Nej, Challe, du gör det inte! Gå till Matte så får du mat i stället!
På skaft
Melodifestivalen: Liveblogg
Javisst! Ni har kanske hoppats, men inte riktigt vågat tro. Men jag livebloggar från melodifestivalen.
Visste ni förresten att jag har en tjej som inte är ett dugg intresserad av melodifestivalen?
Hon tycker det är tråkigt. Jesus, det som är årets höjdpunkt!
Nåja, eftersom hon älskar mig sitter vi ändå här. Vi får väl se hur länge hon är vaken. God mat och vin i kombination med melodifestival tror jag kan få henne att somna fortare än vanligt.
Nu cirkus i form av öppningsnummer.
"Jag hatar öppningsnummer, gör inte du det?". Citat av gissa vem.
..
21:06
Långdraget öppningsnummer för tio miljoner kronor.
"Det här är ju jättedumt och löjligt". Inget bra betyg av Ljusblå haha.
--
21:08
- Den här låten känner man igen eller hur?
- Ja älskling, det är förra årets vinnarlåt.
--
21:10
Ljusblå går och leker med hunden i stället. Jag tror hon kommer tillbaka snart. Tror.
--
21:13
Litauen
Det är väl proffsigt framfört och killen har hatt. Men låten fastnar inte riktigt i min hjärna. Gosh, tänk om ingen låt fastnar. I så fall är det allt vin.
--
21:16
Ljusblå vill att jag ska skruva ned ljudet för hon pratar i telefon. Förstår ni hur jag har det?
--
21:18
Israel.
Näää....
--
21:21
Frankrike:
Jag hoppas jag inte stör Ljusblås telefonsamtal med mitt knappande på datorn.
Fransmännen (och kvinnorna) brukar ha spännande bidrag.
Tyvärr hör jag inget.
Ok... nu fick vännen i andra änden säga något.
Nej, jag gillar inte Frankrikes bidrag heller.
--
21:23
Det är ett viktigt telefonsamtal så jag säger inget. Men visst vore det skönt om hon pratade i ett annat rum.
Men jag säger inget.
--
21:24
Sverige.
När jag demonstrativt satte mig på golvet framför tv'n gick hon iväg.
Heja Malena.
Hon ser inte riktigt lika galen ut som hon gjorde i svenska uttagningen.
Eller.... jo.... det gör hon.
Hon är snygg. Jag menar hon är ju ändå 40 eller? Okej, hon är inte lika snygg som Ljusblå men ändå.
Jag håller på Sverige, det vore väl konstigt annars.
--
21:28
Fan! Jag gick ut och pussade min tjej i nacken. Det tolkade hon som att jag ville att hon skulle komma in igen. Nu pratar hon högre än någonsin i den där telefonen.
Kroatien.
Snygg kille. Sömnpiller till låt.
Låt mig understryka att det ÄR ett viktigt telefonsamtal.
Min tjej är en bra vän med goda råd i svåra situationer, absolut.
--
21:34
Vet ni, när jag satt och åt mat förut...... vi käkade entrecote med sallad och vitlökssmör. Jag fick en känsla av att mitt liv var komplett. Jag njöt så av maten och vinet. Jag känner mig kär och jag har ingen osund längtan efter ungarna. Jag saknade ingenting. Skrotan och hennes kompis är hemma hos mig och tittar på melodifestivalen. De ska sova över där.
---
21:35
Portugal. Jag diggar inte brallorna av mig precis. Jag är väldigt svårflörtad.
--
21:37
Island. Hmm... melodin fastnar.... tjejen är söt.... Före detta skärgårdsdoktorn sitter är och gör tummen upp för sig själv.
Ljusblå har gått ut i köket igen. Nu blir det inga fler pussar i nacken förrän hon har slutat prata i telefon. Hur många melodifestivalbidrag kan en kvinna prata i telefon i ett sträck? Ni kommer att få veta om ni hänger med här i kväll. Jag tror vi har ett nytt rekordförsök på gång
--
21:40
Sexsymbolen från Korfu... Corfu? Jo, jag tackar. Nu ska vi se hur sugen jag blir.
Aha... jodå, lite sugen blir jag allt. Den där låten såg jag på tv härom kvällen. Grekland. Låten är bra.
--
Svaret på frågan jag ställde är 7 låtar. Ljusblå har lagt på
--
21:43
Armeninen och Shirley Clamps favorit om jag hörde rätt.
--
Det var en ovanlig låt. Inte helt usel.
--
21:40
Ryssland.
Ljusblå har lagt sig ned i soffan. Hon har en filt på sig. Än är hon vaken. Hur länge? Ska vi gissa till bidrag tolv?
Rysslands bidrag ser ut en grekisk gudinna enligt min tjej.
Jag gillar inte Rysslands bidrag.
--
21:51
Azerbadjan.
Arash! Jag gillar. I ärlighetens namn gillar jag inte Arash lika mycket som hans kompis. Låten är bra.
Ljusblå kommenterar flamencokjolar och arméjackor tillsammans. Hon gäspar. Hennes blick är emellanåt lite stirrande.
--
21:55
Bosnien Herzegovina.
Smööööööör.....
Om inte Ljusblå somnar nu så gör hon det aldrig.
--
"Vad är det här för trams!" Citat Ljusblå igen.
Jag håller med, detta var kvällen stora sömnpiller tycker jag. Men hon här bredvid är vaken.
--
22:00
Modavien.
Jag gillade låten som vann hela rasket för några år sedan.
Folkmusik från öststaterna. Hon ser ut som Shirley. Jag gillar den här låten, den är annorlunda.
Men favoriten hittills är Grekland. Trots killen.
--
22:05
Malta.
Efter tveksam inledning säger nu Ljusblå. "Vi gillar henne".
"Härligt med en artist som inte ser ut som en elvaårig annorektiker".
"Skriv att jag tycker hon är vacker". Nu har jag gjort det.
--
22:08
Estland.
Jag:
- Den här är jättebra.
Hon:
- Jag förstår det.
Jag:
- Det har inte med henne att göra.
Det har det inte.
Jag tycker låten är spännande. Den slår Grekland i vitvinsruset.
Ljusblå tycker låten är sorglig.
Men hon är vaken än.
Oj då.... nej.... hon blundar nu.
--
22:11
Danmark:
Danskarna är väl bra på sitt eget vis. Men visst hade låten lika gärna kunnat sjungas av bröderna Olsen.
--
Ljusblås sist ord för kvällen var en önskan om att jag ska ta ut Challe i trädgården en stund innan jag går och lägger mig. Okej då.
--
22:15
Tyskland.
Varför tycker Mansons gamla flamma att hon är så sexig.
Musikaliskt är inte tyskarna bättre än vanligt. Eller... lite kanske.
--
För övrigt skyller jag alla stavfel i detta inlägg på systembolaget.
--
22:19
Turkiet:
Tiden när de ställde upp med gamla farbröder i kräfthattar är förbi. Jag kan inte sitta här och rangordna alla låtar utan bara konstatera att de inte hamnar bland mina favoriter.
--
22:23
Albanien.
En jättebra låt tycker jag. En så ung tjej hade gärna fått klä på sig lite mer, men nu är det inte det vi ska bedöma.
Ja fan, Albanien är kanske min nummer ett.
Nu är hon här bredvid vaken igen. Hon tycker det är mycket mollstämt.
--
22:27
Norge.
Inte alls tokig låt. Gullig kille också, ja, nu håller hon sig vaken.
"De där gubbakrobaterna är jättekonstiga".
Ja, ja, låtsas att du tittar på dem du bara.
--
22:31
Ukraina.
Det här är numret som kommer att ta min förstaplats. Svetlana är coooool.
Oj..... nu känner jag att jag måste övertyga Ljusblå om att min bedömning av numret är på rent musikaliska grunder. Det är så. Svetlana har porriga kläder men jag är oberörd av sådant. Dessutom är tog hon inte min förstaplats som jag trodde.
--
22:35
Rumänien.
Inte sämst. Inte bäst. Absolut inte bäst.
--
22:39
Det sista Ljusblå sa innan hon slocknade igen var: "Jag tycker Norge var bäst".
--
22:30
Storbritannien.
Äh, jag missade det mesta. Jävla systembolaget. Men jag tyckte inte den var jättebra.
--
22:44
Finland:
Finland leker med eld. Bra låt. Säga vad man vill om Lordi (som för övrigt är mitt allra lyckligaste melodifestival minne) men sedan de vann har verkligen Finlands bidrag sett annorlunda ut. Bättre.
--
22:47
Spanien:
Sista bidraget.
Ljusblå är inte längre bland oss.
Nej, Spanien gick inte hem hos mig.
--
22:50
För att den här dagen ska bli komplett behöver Estland, Albanien eller Sverige vinna. Eventuellt också Grekland. Möjligen Ukraina. Jag har nu enats med mig själv. Estland är min favorit.
--
22:56
Snabbrepris.
Jag gillar faktiskt Azerbadjan (Arash och den snygga tjejen) också.
Estonien är klart bäst.
Vilken fin låt.
--
Ok... jag ska inte tjuta om Norge vinner heller. Den är bra.
--
Nu funderar jag på om jag ska dricka ur det sista i vinflaskan eller om jag ska låta bli. Eftersom min tjej redan har somnat kanske det inte spelar någon roll. Jag tar lite till.
--
Snabbrepris igen.
Greklandskillen spelar för mycket på sex i sin löjliga lilla tröja. Jag byter ut honom mot folkdansarna i Moldavien.
--
23:11
Gäsp.
Kan ni inte börja fördela poängen nu?
--
23:18
Spanien börjar lämna röster.
Norge tar tolvan. Wow.
--
Norge kommer att ta hem det här. Så verkar det onekligen.
--
23:23
Det går inget vidare för Sverige. Inget vidare för Albanien och inte vidare för Estland.
Jag har uppenbarligen ingen musiksmak alls.
Jävla Systembolaget.
Norge vinner nog.
--
23:27
Har inte varit med om liknande storseger sedan Abba.
Om inget händer dricker jag ur mitt vin och säger godnatt och grattis Norge.
--
Galge
Bäst att vara lite försiktig med vad jag säger, Att ha tränat fyra gånger på två veckor ger mig inte rätt att ropa träningsnarkoman precis, men det pirrar och surrar, just nu i axlarna. Nej, det är inte träningsvärk, jag vet hur det känns.
Jag är ingen bredaxlad kille. Där har ni ett av mina komplex. Jag ser ut ungefär som en galge och kläderna hänger också som om jag vore en sådan. Jag avskyr att hänga en väska på ena axeln för den ramlar bara av hela tiden. Jag kompenserar genom att luta mig åt andra hållet, då hänger väskan kvar. Fast då ser jag jävligt sned och dum ut i stället.
I största hemlighet sitter jag alltså här med ett fåfängt hopp om att det är växtvärk. Att träningen så där 25 år för sent ska fått slumrande hormoner i kroppen att förstå att jag trots allt måste bli åtminstone normalt bredaxlad. Men det håller jag för mig själv, det skulle jag aldrig berätta för någon eller skriva om på bloggen.
Jag ska i väg och träna nu om en liten stund. Då har jag kört tre gånger den här veckan. Det behöver jag väl inte skämmas för i alla fall? Då är jag väl värd att köpa med en flaska vitt vin innan jag åker till Örebro?
Moppekillen
Jag hittade den här gamla bilden på min grabb och kunde bara inte låta bli att lägga ut den.
Det är alltså Moppekillen, ganska många år innan han började fundera på moppar och WoW.
Mopedmek
Den där vurpan var nog nyttig för honom. Moppen jag köpte var så fin. Begagnad men princip i nyskick, inte en repa fanns där. Det fanns det nu plötsligt och det grämde honom. Vi hade ett snack där jag förklarade att det enda viktiga för mig var att hans egna skador inte var värre än de skrapsår han fått, mopeden kunde vi alltid fixa till så småningom.
- Du vet väl att omkullkörningen berodde på att du hade för hög fart? sa jag också.
- Nej, det hade jag inte. Det var ju bilen som....
- Sluta. Om du inte hinner bromsa för en bil, även om den körs av någon som gör fel, så kör du för fort, så är det bara.
Jag tror jag fick honom att tänka efter. Jag tror han förstod att det för en mopedförares del spelar ganska liten roll vem som hade rätt och vem som hade fel i händelse av att man kör på en bil.
Förutom reporna som blev har backspeglar och annat suttit löst. Dessutom har den ju inte gått helt bra motormässigt. Den har stannat till och från, något jag trott var vatten i bensinen och som jag försökt lösa med hjälp av karburatorsprit. Jag har inte riktigt lyckats och jag har inte riktigt engagerat mig som jag känner att jag borde. Jag har skyllt på kyla, regn och mörker, att jag inte haft verktyg (sant iofs) och sagt att jag ska titta på moppen längre fram i vår. Nej, jag har inte alls ställt upp som min egen farsa gjorde när jag hade moped. För honom var det inga problem att skruva ned en motor i molekyler och sedan sätta ihop den igen, inte ens i ett svinkallt garage mitt i vintern. Jag fattar inte hur han orkade med oss tre bröder och våra maskiner, men jag hoppas att det till åtminstone en del var av eget intresse.
I går gjorde jag ett nytt försök. Med nyinköpta verktyg satte jag fast handtag och speglar. Jag skruvade bort plastkåpor för att se hur bränslet från tanken egentligen tog sig ned till motorn. Herregud, en moped 2009 ser inte alls ut som en moped gjorde 1980. Jag hittade ett bränslefilter men det verkade inte igensatt. Jag hittade en slang som hade hoppat bort pga av att den spruckit i ena änden. Jag tror den hade med bränsle/luft att göra, så jag klippte av den trasiga delen och satte den på plats. Någon mopedmek är jag inte, men det där misstänker jag är ganska viktigt.
Sedan fick grabben testa. Det verkade fungera bra. Om det funkar lika bra i dag vet jag inte men om det inte gör det får vi nog lämna in den. Min pappa hade skruvat sönder alltihop tills han förstod vad som var felet, men det är han det.
Håll tummarna.
Maskrosor
Jag tycker de är fina på något sätt.
Krucifix om halsen
I dag lyser solen så då kom löpbandskvinnan tillbaka. Hmm....
Skrotan och jag har börjat titta på Buffy the vampire slayer tillsammans. Kul, det är en favoritserie för mig så jag köpte den en gång i tiden. Dottern blev fast direkt. För en snart fjortonåring är den väl inte för otäck? Nej, jag tror inte det.
Då löpbandskvinnan verkar sky solen funderar jag på en sak.... Kan det vara så att hon i själva verket är vampyr?
Visst är hon lite blek också? Och de där tänderna hon blottar när hon sätter vattenflaskan till munnen, är det verkligen
normalt med så spetsiga tänder?
Jag inbillar mig säkert men för säkerhets skull kommer jag i fortsättningen att träna med vitlök i fickorna, vigvatten i
flaskan och krucifix om halsen. Det ser säkert dumt ut men det skiter jag i.
Smörgäss
Om du inte kan välja - välj inte....
Ofta äter jag mina smörgåsar utan smör. Det känns godare och nyttigare.
Vad kallar man egentligen en smörgås utan smör?
Bara gås? Och vad blir det då i plural? Gåsar eller gäss?
På bilden ser ni gårdagens kvällsmackor som var helt vanliga smörgäss, den med fett på.
Inte kunde jag välja om jag skulle ha ost eller kaviar heller så det fick bli både och.
Den här veckan smäller det
Den här veckan smäller det.
Den här veckan kommer Ljusblå att presenteras på min blogg.
Den här veckan kommer Ljusblå att presentera sig själv på sin alldeles egna blogg.
Mer än så kan jag inte säga riktigt än.
Det är lite hemligt.
Jo, jag kan säga att min tjej under sitt första bloggdygn kommer att få många gånger fler besökare än vad jag har haft under hela min bloggtid. Det kan kännas lite orättvist. Hon kommer blogga på ett tema, så mycket vågar jag nog säga. Det där temat gör mig lite orolig. Det kommer påverka mitt liv. Och min ekonomi. Det är i alla fall vad jag tror.
Hoppas jag gjort er lite nyfikna i alla fall.
Jag berättar mer så snart jag får.
Träning på morgonen
Gammalt Skärgårdsordspråk.
Hjälp mig, jag håller på att somna.
Mer kaffe!
Du skrattar aldrig
- Du skrattar aldrig när jag berättar något roligt, det är bara du som får vara rolig.
Jag:
- Ja det är klart, det är ju jag som är mannen.
Så här ligger det egentligen till:
Jag är trög och fattar långsamt, det är ju jag som är mannen. Därför tar det en stund innan jag förstår vad som är så himla kul. När jag berättar något roligt är det något jag hört för flera dagar sedan och i vissa fall funderat på i veckor.
Så var det med den saken.
Var har ni size zero?
- Nej, inte det minsta.
Skrotan verkade nöjd.
- Bra. Det flesta vill hellre kolla på kläder tillsammans med sin mamma, men mig spelar det ingen roll.
Som omväxling kändes det ganska bra att inte spela någon roll.
Jag vet inte hur många gånger vi har tittat på klänningar till hennes skolavslutning nu. I dag tog vi en utflykt till Norrköping. Jag tror vi sprang runt i butikerna sådär fyra timmar. Kom inte och säg att jag är en pappa utan tålamod, men jag ska erkänna att mitt engagemang på slutet var sådär. Humöret också.
Inte hittade vi någon klänning heller. Eller jo, klänningar finns, men ungen är ju så himla smal att storlek 34 och XS hänger. Hallå butikerna! Var har ni size zero?
En ny favoritbutik hittade hon dock. New Yorker.
Bra: En affär med rätt priser.
Dåligt: Det är en bit till Norrköping.
Nu ska jag se en liten stund på tv, sedan ska jag gå och lägga mig.
Jag siktar på måndag morgon med gym.
En man, en kamera och en kattmössa
Japp, den före detta Skärgårdsdoktorn njuter av den frihet ett icke-anonymt bloggande ger och fortsätter lägga ut bilder som är photoshoppade tills han själv tycker att han ser snygg ut.
MEN! Han känner också ett tvång att nyansera bilden av sig själv en aning. Därför bjuds också på några äldre bilder som inte bearbetats i efterhand. Så här ser jag egentligen ut.
Halvtrist dagboksinlägg
I går åkte Moppekillen och jag in till stan och köpte en kostym till avslutningen. Jag kan inte begripa att jag har en son som går ut nian, det känns helt overkligt. Han blev hur som helst himla snygg. Därefter åkte Skrotan och hennes kompis Maria in till stan. Dottern har letat efter en klänning till avslutningen hur länge som helst nu, men att hitta någon som faller i smaken verkar inte lätt. Hon tänker i och för sig smart tycker jag. För det första ska den inte kosta för mycket, för det andra ska det vara en klänning som kan tänka sig att använda till vardags också, inte bara till fint. Vi åkte hem utan klänning den här gången också. På kvällen var det mys med godis och tv och hon sov över hos mig.
I förmiddags åkte vi till Örebro. Jag har gjort ett nytt försök med att rensa det där himla avloppet och den här gången tror jag att det gick lite bättre. Vi har grillat och sedan gick Bus, Bråk och Skrotan gick på bio. Ni sitter Ljusblå och jag här vid köksbordet mitt emot varandra med var sin laptop. Hon rescenserar tv-program (ja, det är hennes jobb) och jag gör ett lite halvtrist dagboksinlägg på bloggen. Ljusblå suckar och stirrar koncentrerat på skärmen. Det är väl någon formulering som inte är hundra riktigt än.
Nåja. Snart ska vi åka hemåt Skrotan och jag. Att sova över här är inte riktigt ok än.
Stjärnorpsravinen
Stjärnorpsravinen är mitt nya favoritställe. Men den där Stig såg jag inte till.
"Naturen i Linköping - En utflyktsguide".
Så stod det på den lilla boken jag läste i. Den damp ned i brevlådan förra året och sedan dess har den legat i hallbyrån.
Jag hade hört talas om ravinen i Stjärnorp men aldrig någonsin varit där trots att det inte tar mer än tjugo minuter för mig
att åka dit i bil. Jag gjorde det i dag och nu är Stjärnorpsravinen mitt nya favoritställe.
Det var molnigt och nästan lite regn i luften, så kanske blev inte bilderna 100% den här gången.
Längtar till en finare dag längre fram i sommar när alla blommor slagit ut.
Jag ska börja ta mitt fotande på lite större allvar. Nästan gång tar jag med stativ, fjärrutlösare, köra med lägsta ISO
osv, osv. Ska man ta med lite längre slutartider som jag gjort här behövs det.
Här har någon varit kär. J skulle kunna stå för Johan. A skulle kunna betyda Anna.
Till exempel.
Mera länkar
Det saknas många fortfarande och jag kommer fortsätta att komplettera.
Det krävs inte så mycket för att få bli länkad på min blogg.
1) Att man har en egen blogg.
2) Att man är en någorlunda regelbunden besökare här.
eller....
3) Att din blogg är så jäkla bra att jag bara inte kan låta bli att länka.
Egoledig
Ledig efter att ha haft jouren en vecka. Det är liksom inte vilken slags ledighet som helst. Det är en ledighet när jag INTE behöver laga mat, läsa läxor eller något annat. Jag är helt och hållet egoledig.
Vad gör då en sån som jag när jag får bestämma helt själv? Jo, jag ska ge mig ut och fota såklart. Det ska bli ryggsäck,
kaffetermos och smörgåsar.
Fast
Oj, man kan verkligen bli fast när man håller på med bloggdesign. Tur att jag är ledig i morgon.
Jag är inte klar, det orange till höger ska ändras mm mm, men något i den här stilen får det bli ett tag framöver.
Foundation
- Ser du inte att jag har foundation på mig?
Jag:
- Nej.
Min dotter lär mig nya saker nästan varje dag.
Gult?
Tycker ni om gult?
Ryggsäcksfantast
Något som kan göra mig lite småsur är följande:
Man vaknar tidigt, trotsar kroppens tysta protester, packar väskan och tar bilen in till gymet. Man parkerar bilen, hänger väskan på axeln och går in. Väl där upptäcker man att kortet som behövs för att komma in i själva hallen saknas.
Det är inte i väskan, inte i byxorna och inte i jackan. Fan också.
Fast den här gången hittade jag kortet i bilen, så jag fick min morgonträning i alla fall. Jag ser seriöst på det här och vill inte att mitt besök i tisdags morse skulle bli en en gångsgrej.
När jag kom in promenerade en kvinna på löpbandet (kanske borde det heta promenadband då? Och vad kallas det när man som jag snubblar på bandet? Pannband? Äh, jag bara fånar mig.) När jag var klar efter 50 minuter gick hon fortfarande där. Ok, det var duktig jobbat, men varför i helskotta väljer man att skava omkring på ett band inomhus bland svettiga karlar framför en stund ute i friska luften med solsken och fågelsång? Kan man gilla svettiga karlar?
Jag borde skaffa mig en vettig träningsväska. Jag gillar ryggsäckar. Man skulle kunna säga att jag är ryggsäcksfantast (ett ord som lämpar sig väldigt mycket bättre i skrift än i tal). Just nu kör jag med min stora blå från Biltema. Den är jättefin och inte alls särskilt Biltema-aktig, men när jag skriver stor så menar jag STOR. Mina kollegor skrattar åt mig men själv fattar jag inte hur man kan få plats med allt i en mindre väska. Man vågar ju inte lämna kvar något i omklädningsrummet.
Det är torsdag och jag har tränat 2 gånger den här veckan.
Jag känner mig snygg.
Challe och Kalle
Odjuret med grannens lille Karl.
Jag har gått omkring med en känsla av att jag varit för avigt inställd till den där hunden Ljusblå skaffat. Det betyder inte att jag gjort en helomvändning eller så, men jag ska inte gå omkring och muttra när min älskling äntligen fått den hund hon längtat och pratat så mycket om?
Jag var nog mest rädd för att det där djuret skulle stjäla all uppmärksamhet från mig men oron är kanske obefogad. Vi satt ute och grillade med mina föräldrar i lördags och när Ljusblå kärleksfullt körde sina fingrar genom min grå kalufs sådär som jag bara älskar, förstod jag att hon fortfarande tycker om mig. Och när hon sedan kastade bollen bara till mig så att jag fick springa och hämta den försvann alla tvivel. Det finns plats för både Challe och mig. Om Challe gör min tjej glad så gör den mig glad. Jag ska försöka intala mig det i alla fall. Så här tio mil bort kan jag nästan komma på mig själv med att längta efter den. Nästan. Särskilt när man ser en bild som den ovan. Challe är löjligt snäll och otroligt tillgiven.
Jag har som bekant identifierat några saker jag upplever som problem i samband med hund. Nu gäller det att hitta lösningarna också.
Problem 1: Hundhår.
Lösning: Klädrullar! En rulle med klister där allt hår fastnar är supereffektivt! Särskilt om man använder den direkt på hunden.
Problem 2: Dofter.
Lösning: En hund luktar nog hund hur man än gör. Man kanske vänjer sig. Det där oavbrutna pruttandet är en värre nöt att knäcka, särskilt som mitt förslag med vinkork i hundrumpan inte ens övervägdes. Att smeta in överläppen med bensin eller något annat som luktar starkt kan vara ett alternativ, men just nu står mitt hopp till att Challe-gaserna inte är någon kronisk åkomma. En doftfri söndagförmiddag fick mig åtminstone att hoppas på det.
Problem 3: Ofrivilliga promenader.
Lösning: I lördags och söndags vaknade jag av att dörren slog igen då Ljusblå och Challe försvann i väg. Jag förväntas tydligen inte hänga med ut, inte varje gång i alla fall. Så här års skulle det kunna vara okej och kanske rentav skönt med en morgonpromenad. Men det kommer andra tider. Tider när det regnar, snöar och är allmänt otrevligt ute. Om jag då skulle bli avkrävd att följa med ut och gå har jag redan svaret klart: "Älskling, det är din hund". Båda morgnarna jag nämde ovan såg jag också till att kaffe med varm, vispad mjölk och frukost komplett med morgontidningen fanns på köksbordet när hon kom tillbaka.
Jag lär återkomma i ämnet hund.
Blåvinge
Äntligen fick jag tummen ur och beställde ett nytt bankkort.
Jag lyxade till det och tog ett med egen bild också. Så här kommer det se ut.
Hojta om ni hittar det ute på gatan eller liknande.
Skärgårdsdoktorn blir film
HOLY SHIT!!!!
Länkar
Länkar till mina favvobloggar har börjat komma på plats. Bara några stycken än så länge, men det kommer fler efter hand så var inte ledsna. Så småningom tänker jag nog ändå göra något åt designen och färgerna.
Tydliga spår av grillade karrékotletter
06:30 var klockan när jag morrande av iver smällde upp dörrarna till gymet. Ungefär samtidigt gick larmet på mobilen i gång, den som brukar säga mig att det är dags att gå upp, men som oftast får mig att snooza i fyrtiofem minuter till. Jag var motiverad, stark och redan i omklädningsrummet kände jag mig snyggare än på länge. Jag var inte ensam i gymet vilket jag nästan väntat mig så dags. En kille satt där och trampade på en cykel och vi nickade på manligt kroppsbyggarvis åt varandra till hälsning. I början ville jag helst vara helt ensam när jag tränade, nu spelar det inte så stor roll. Jag gillar inte att trängas, annars är det ok.
Själva tränandet gick bra, över förväntan då jag haft ett litet uppehåll igen. Bröst - ben - mage - axlar - mage - biceps - mage - triceps - ben. Ungefär så. Mycket mage. Jag tänkte att den där lilla förhatliga rundningen över byxlinningen, den som ropar "Hej, hej, jag har passerat 40!", skulle försvinna för gott. Jag har härmed förklarat krig mot den.
Jag känner lite press också. Lite oro. Hunden, den som Ljusblå envisas med att kalla "vår hund", har fått henne att leva ett än mer aktivt liv än tidigare. Jag har en tjej som promenerar två och en halv timme om dagen, dessutom springer hon minst fem kilometer varje lunch. Så där har hon hållt på ett tag så det är inget krisryck heller. Jag tycker att hon alltid har varit fin (hey, she's my girl right?) men snart kommer hon att vara superfit. Hon kommer inte att nöja sig med en kille som har tydliga spår av grillade karrékotletter runt midjan.
Mot slutet av träningen blev jag trött. Inte så mycket i musklerna som i ögonen. Jag höll på att somna. Men jag tänker att en omställning av dygnsrytm och sätt att leva måste få göra lite ont i början eller hur? Efter ett äpple och en kopp kaffe känner jag mig lite piggare igen.
Dags att jobba? Yes. En kopp till bara.
Break even
födelsedagspresenter och julklappar, det gäller byte till sommardäck. Det gäller också deklarationen.
I går satt jag uppe till halv två tror jag. Då är man lite seg när beredskapstelefonen ringer 06:00 och man måste kasta sig
i bilen och åka till jobbet.
Det blir lite extra spännande då man ska fylla i blanketten K6, försäljning av bostadsrätt, och för att vrida upp paniken
ytterligare kan man upptäcka att siffrorna som Skattemyndigheten har inte riktigt stämmer med verkligheten. De tycker att
jag har sålt bostadsrätten för 10000 kronor mer än jag faktiskt har gjort. Nåja, det där ordnar sig nog.
Det här är en speciell månad mina vänner. De av er som hängde med i min förra blogg vet att min ekonomiska situation
var lite ansträngd, för att inte säga ångestframkallande för sådär två år sedan. Jag måste säga att jag är lite stolt nu.
Den här månaden gör jag break even. Det betyder att jag till slut kan börja spara pengar till mig själv och inte som jag gjort det senaste året, till Skattemyndigheten. Spara pengar! Lägga på hög! Det låter ännu roligare.
Okej... break even sker "ungefär" nu. Det beror lite på om avdragen för resor till och från jobbet går igenom. Det beror lite
grann på hur den slutliga skatten räknas fram och hur mycket jag kan tänka mig att snåla den här sista månaden.
Det kan handla om några tusenlappar hit eller dit, men hur det än är så ser det positivt ut. Det är nu det börjar.
Det är nu jag kan börja tänka på vuxensaker som pensionsförsäkringar och annat.
Det känns jättemärkligt att läsa om finanskrisen i tidningarna.
Challe
Det verkade till en början att bli en riktig mardrömsdag. Jag jobbade. Ljusblå hämtade hunden. När de kom hem satte
det där odjuret i gång med att gå omkring och fjärta oavbrutet. Jag lovar, det luktar apa. Bus och Bråk kom över en stund
trots att det är pappahelg, de ville ju gå ut och gå med Challe. När de gått bjöd Ljusblå över grannarna på fika klockan
fyra. Kort därefter säger hon.
- Fan också!
- Vaddå?
- Jag jobbar i dag.
- Vad menar du? Ska du åka in och jobba?
- Ja, jag hade glömt. Förlåt!
Så kom det sig att jag som inte ville ha någon hund alls (men som är för mesig för att säga nej på allvar) blev ensam
med densamma. Jag är det fortfarande och kommer väl att vara det fram till halv elva i kväll. 
- Ursäkta, ni får inte ta med hunden på planet.
- Det är ingen hund, det är en bengalisk bergsvarg. Den heter Devil.
Här kommer i alla fall en bild på Ljusblås nya kille.
Okej, för att vara hund har den några bra egenskaper.
Den skäller inte. Det uppskattar jag mycket. Den verkar vara en stabil och lugn hund. Grannens ettåring har dragit den
i öronen i dag och det bekommer den inte alls. Den verkar oerhört tillgiven. Just den egenskapen hade jag kunnat vara
utan. Den verkar gilla mig och förföljer mig överallt. Just nu ligger den under stolen jag sitter på. Den verkar slafsa på
något, kanske håller den på att slicka sig mellan benen. Jag orkar inte titta, jag sitter här och väntar på att nästa fjärt
ska leta sig upp till mina näsborrar.
Det är väl egentligen det jag har emot hundar. Jag tycker att de luktar illa. Och så hårar de.
Nyss snarkade den. Nu vankar den av och an.
Jag hoppas den kan ta det lite lugnt i natt.
Challe har fått vara ute i trädgården hela dagen. Grannarna kom över trots att Ljusblå inte var hemma. Vi grillade och
hade det ganska mysigt. Men nu kan du väl komma hem?
Bakfull och bakjour
Bakfull.
Bakjour.
Ljusblå hämtar hunden.
Men det är i alla fall fint väder!
Äh, jag ska inte vara negativ till den där byrackan.
Det kommer hundbilder här innan dagen är slut.
