Katten och Rottan


Inez, nu i morse. Spanandes bland all bråte på min säng.


Inez har kommit tillrätta bra i nya lägenheten och området där vi bor. Nu är hon ute mest
hela dagarna och kommer bara in för att få mat och kärlek. Sedan sitter hon vid dörren och
ylar igen. Jo, hon gör så. Den där kissen lider inte i tysthet utan talar högljutt om när hon saknar
något. Oftast handlar det om att gå ut, få mat eller att hon vill ha uppmärksamhet på något
sätt.

De andra katterna i området har hon inte några problem med. De ligger mest och tittar eller
smyger på varandra. Ibland jagar de varande på lek.  Hundarna däremot är en annan femma...
Inez HATAR hundar. Inte lika mycket som dammsugaren, men ändå. Hundar är inte uppskattade.
Närmaste grannens Chihuahua Spike backar hon inte för, kanske för att till och med en ganska
liten katt är större än en Chihuaua. Men... grannen på nedervåningen är emellanåt hundvakt till
en jättelik Rottweiler. Den hunden är jag rädd för. Jag försökte prata med den vid ett tillfälle.
Ilsket stirrande blick och dovt morrande från långt ner i magen på en Rottweiler gör mig rädd.

De har spanat in varandra. Inez på behörigt avstånd från utsidan av staketet. Hunden stående
på bakbenen lutandes över staketet från insidan. Inget snack om att hunden skulle hoppa över
om den ville, men det den inte gjort vad jag vet. Jag var inte hemma den dagen det hände, men
när en vaktande Rottweiler hittar en vit liten ful katt på hans egen altan så passeras tydligen
någon gräns var vad han tolererar.

Om hunden verkligen ville ta död på katten vet jag inte, men flera grannar har i efterhand frågat
mig hur det är med katten, har hon kommit tillbaka osv? Det blev tydligen ett ståhej som drog
uppmärksamhet till sig. Vita tussar ska ha rykt och jag hittade små sår efter tänder eller klor på
Inez så någon form av närkontakt lär de ha haft.

Som tur är står inte en katt stilla när någon försöker äta upp den. Jag gissar att Rottweilern fick
en eller annan vass kattsnyting också. Hur som helst sprang Inez in i grannens lägenhet med
hunden jagande efter. Under sängen i deras sovrum gömde hon sig och där kunde inte en stor
Rottweiler komma under.

Jag vet inte varför katter och hundar är som de är mot varandra. Jag har en känsla av att besöket
hos grannen kunde slutat illa för vår katt. Förhoppningsvis går inte Inez in där mer.

Den där hunden.... Små barn brukar stå vid det där staketet och prata med den. Hunden är åtminstone
dubbelt så hög och tre gånger så tung som ungarna. Vore jag hundvakt åt en Rottweiler skulle jag
definitivt tänka mig för.

Utforska omgivningarna

Husdjuret, som numer går under smeknamnet "kåta katten", fick gå ut och utforska omgivningarna
en liten stund idag. Eftersom inte alla kvarterets katter visat sig vänligt inställda mot den
lilla svartnosade nykomligen satt jag på en bänk med kameran och njöt av kvällssolen.









Den här grönögde bamsekatten var en av tre nyfikna kompisar som Inez fick hälsa på.
Ingen av dem verkade vilja köra iväg henne idag.

Min katt följer mig vart jag än går

Min katt följer mig vart jag än går. Nej, inte bara ut i köket, på toan eller när jag ligger
i badet. När jag säger överallt så menar jag överallt.

Katten är med mig i bilen, i affären, på jobbet och när jag går på after work. Det finns
banne mig inget ställe i världen dit katten inte följer mig.

Vad är det för stalker-kisse? Hmm... det är inte riktigt som man kan tro.

Troligen har jag någon gång klagat på att en viss hund fäller hår. Katten är om möjligt
ännu värre. Katthåren finns precis överallt i min lägenhet. Inte ens när jag tar ur nytvättad
tvätt ur maskinen är den fri från hår.

Jag har köpt borste som jag använder på Inez. Hon finner sig i det en stund, sedan biter
hon i den. Jag har köpt klädrullar som jag inte bara använder på min kläder, jag har kört
dem direkt på katten också, bara för att testa. Det finner hon sig inte i alls. Hon biter i den.

Är det helt omöjligt för ägare av husdjur att kunna kännas sig någorlunda fräsch? Någon gång?
Tips mottages tacksamt.

Spela död

Vem har sagt att man inte kan lära katter tricks? Inez kan i alla fall spela död.
(Jag låter extremt fånig när jag pratar med min katt, men det gör väl alla kanske?)





Bädda katt!

Att sköta ett hushåll ensam kan vara jobbigt.
Då är det skönt att man åtminstone hjälp med att bädda rent.
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för morgonfrillan.
Jag har klippt mig nu.


Inez i flyttröran


Inez verkar trivas trots flyttröran


Håller i svansen för säkerhets skull


Ibland är det bara så skönt att sträcka ut sig på golvet.

Inez

Jodå, katten växer. Nästan lite tjock kan jag tycka ibland. Stor och stark, något som även
rivsåren på mina händer kan vittna om. På det stora hela är det bara kul med katt tycker jag.
Mysigt sällskap.
Den lilla julgranen på sista bilden ligger dock på golvet varje morgon.

Min Nikon D7000 tar så bra bilder att jag knappt kan fatta det.








En lite annorlunda begravning

När jag var liten minns jag att farsans döda akvariefiskar spolades ned i toaletten utan vare
sig levande ljus eller fina ord. Om vi hade haft akvariefiskar här misstänker jag att de hade
fått sluta med exakt samma ceremoni. Annat var det när Filippa, Skrotans dvärghamster gick
ur tiden
för ungefär ett år sedan. Då var det bäddad skokartong, fina teckningar och jordfästning
med fotografering. Stämningsfullt värre.

Fiskar är lite anonyma eller hur? Inget man tar upp och gosar med direkt. Dessutom har jag
för mig att de där scalarerna (eller vad de kallades) i barndomshemmet dog i parti och minut.
Man skulle kunnat spola ned dvärghamstern i toan också, det hade gått. Men djur som har
namn är kanske värda något annat? Är det därför man inte gör så?

Mördade gerbilen Millie blev vårt andra döda husdjur. Mörker och snö har gjort att begravningen
fått vänta lite. Hon har legat ute på balkongen i transportburen i väntan på..... ja vad?
Någon sorts begravning kanske? Jag har ju inte direkt haft något hopp om mildväder närmaste
fyra månaderna.

Hur begraver man ett litet djur vintertid? Vi har pratat om det dottern och jag. Kremering på
riktigt? Jo, varför inte? Inte toabegravning i alla fall. Men kanske kunde vi göra en fin bädd åt
henne och lägga henne under en vacker snötäckt gran? Vi liksom ger henne tillbaka till naturen.
Det lät som en fin tanke tyckte jag.

Trots de många minusgraderna var vår vän ingen skön syn efter en vecka på balkongen. Skrotan
som av okänd anledning inte kunde hålla näsan borta tyckte att det luktade om henne. Hade eländet
dessutom frusit fast i burens botten? Jag skakade på den. Jo, kanske. Det var ett problem jag snart
skulle få ta itu med tänkte jag oentusiastiskt när vi lufsade i väg genom snön och ut i skogen.

Tänk tecknad film. Tänk musen Jerry som rusar runt, runt i huset med elaka katten Tom efter
sig. Tänk sedan att katten ritar en dörr mitt på väggen och lurar musen att springa in i den.
Det blir som ett musformat hål i väggen.
Ungefär så blev det när jag öppnade transportburen i skogen. Det lilla döda djuret satt verkligen
inte fast som jag befarat. I stället for det ur buren och ned på marken utan att jag ens hann se
fallet.

- Var är hon? frågade min dotter.
- Där, svarade jag och pekade på det musformade hålet i snön.
- Oj.
- Det var väl ett bra ställe i alla fall?
- Jodå.
- Nu är hon tillbaka till naturen.
- Det är hon.

Tja vad ska man säga?
Det var en lite annorlunda begravning.



Mördad


Mördad


De två systrarna som busat och haft så roligt tillsammans, som sovit så sött tätt nära varandra i burens
allra minsta krypin, har tydligen haft en dispyt som gått oss utanför buren helt förbi. Eller i alla fall
nästan. Det jag trodde var lite tuffare bus eller möjligen tillfälligt gräl visade sig vara på dödligt allvar.
I helgen hittade Skrotan den vitare av Gerbilerna död i buren med avbiten svans och andra mindre sår.
Kanske borde jag förstått och delat på dem, men nu är det som det är.
Grym är djurvärlden.

Dvärghamstrar ska man inte ha två och två.
Gerbiler måste man ha minst två och två.
Det är i alla fall vad jag fått lära mig, men tydligen kan revirbråk uppstå hos Gerbiler också.

Ikväll väntar någon slags begravning. Jag kommer inte ta med spade i vintervädret, det får bli ett annat
slags avsked.

Hur vi ska göra med mördaren vet vi inte.

Mördare


Rädd för katten



När man sagt upp sin lägenhet förvantas man också visa densamma för nya bostadssökande. Det har jag
gjort för några ganska sympatiska människor. Igår kom ett litet gäng från Syrien. En av kvinnorna vägrade
går över tröskeln. Det visade sig att hon var rädd för katten. Det slog mig att hon givetvis är läsare av min
blogg och studerat videon i inlägget "Farliga lådan". Jag fick visa lägenheten hållandes katten i famnen.

Hur kan man vara rädd för den här katten egentligen? Ser man annorlunda på djur i andra kulturer?
Om Inez vore en råtta i samma storlek skulle jag också vara rädd.
Eller en spindel.
Huh!



Visst....

.... har jag berättat om ett det bor en katt som inte är riktigt klok hos mig?


Farliga lådan


Vittvätt



Körde en vittvätt igår.


Kräk och diarré

Kräk och diarré.
Inte jag.
Katten.
Blä.

Det är som att bli småbarnsförälder på nytt, fast utan blöjor.
"Pampers Cat" finns inte i hyllorna. Tur det kanske, det skulle se ganska dumt ut.

Dålig mage är ett av de vanligaste problemen hos katter har jag läst på internet.
För att komma tillrätta med det ska man ge så kallad "skonmat" har jag också läst.
Till skonmat räknas kokt kyckling eller fisk. Sedan i morse går alltså min katt på en diet
av kokt kycklingfilé. Och jag som tyckte att kattmat var dyrt. Nåja, bara familjens nya
kelgris blir bra.



Drottningen av Härnegatan

Den där lilla katten som har flyttat in här växer och blir större. Lite ångest för att jag sålde
kameran och missade så många kattungefoton men gjort är gjort.

Inez tror dessvärre att hon är drottningen av Härnegatan. Hon trippar stolt ut genom
porten, spänner ögonen i första bästa dubbelt så stora katt och jagar upp den i närmaste
träd, eller hem till dennes egen port. Storlek verkar inte ha så mycket med respekt att göra
i kattvärlden, nej här handlar det helt och hållet om attityd. Senast i dag fick jag ursäktande
förklara för en hundägare som förskräckt höll tillbaka sin lilla russel när Inez närmade sig,
att "hon är lite kaxig än så länge".

Tydligt är ändå att inte riktigt alla katter står ut med drottningens stöddighet. En dag kom
hon in med ett litet sår kring munnen, helt klart efter en vass klo. Nåja, ingen större fara,
det var nog bara nyttigt för henne.

Challe däremot... honom litar jag inte på. Jag begriper mig inte på den hunden. Han viftar
glatt på svansen åt Inez och hoppar som en studsboll om man håller henne i famnen.
Men skulle jag släppa ned henne är jag övertygad om att han skulle klippa katten över
nacken på två röda sekunder.

Till er som tycker jag ska hålla katten inne vill säga att jag bara släpper ut henne när jag
själv är hemma och jag kollar till henne ungefär en gång i kvarten. Ofta går jag ut med
henne själv. Koppel verkar inte behövas utan dit jag går, dit går också Inez. Det ser för
roligt ut.

Kattjävel!




Ord andra än de i rubriken överflödiga.


Ingen kan sova som Inez

Nu har katten legat så här i tre dagar. Hon verkar jättetrött så jag vill inte försöka
väcka henne. Skämt åtsido, är detta normalt? Kan man sova på det här sättet känner
man sig väl hyfsat trygg åtminstone eller?
Ursäkta den dåliga videokvaliten, jag sålde ju kameran.

/>


Bortsprungen katt

Igår klockan 18 släppte jag ut katten. Jag gör ofta så när jag ska åka iväg och handla
någon kvart eller så. Inez är minst sagt vild inomhus och att springa av sig lite ute
måste vara bra för henne tänker jag.

När jag kom tillbaka med matkassarna möttes jag inte av katten som jag hade väntat
mig. Inte heller när jag gått in, packat upp maten och gått ut igen kom hon fram.
Jag lagade mat och gick ut under tiden för att leta. Ingen katt.
Detta upprepade jag flera gånger under tillagningen.

Vi åt och därefter klädde jag mig varmt för att kunna vara ute en längre stund. Ingen katt
syntes till. Jag öppnade cykelförrådet, hon kanske sprungit in där och råkat bli inlåst.
Icke. Tvättstugan då? Näpp.

21.30 var jag faktistk ganska orolig. Jag har ju redan berättat att jag är en orolig kattägare.
Nu när jag slutat oroa mig för att de stora katterna ska vara dumma (Kaxiga Inez jagar ju
bort dem) så visste jag inte vad jag skulle tro.

Jag gick längre bort i området. På en stolpe satt en stor bild på en grårandig kattunge
och en efterlysning. "Bortsprungen katt". En 5 månader gammal honkatt. Katter kan alltså
försvinna, även små sådana, och i vårt område.

Jag hörde en katt jama hjärtskärande inifrån en mörk lägenhet. Kattplågare! Såna finns ju!
Jag stod stilla länge och lyssnade. Det var en bebis. Katter och småbarn kan låta väldigt lika.

Jag fortsatte vandra runt i området med likadana hyreshus. Plötsligt hoppade Inez fram
ur en buske. Glädje och återförening! "Var har du varit?" "Fryser du inte?"
Katter är dåliga på att svara.

Jag tror faktistk att hon hade gått vilse. Vet inte om jag ska våga släppa ut henne mer.
Fast hon har börjat kräva att få gå ut. Ganska högljutt dessutom.
Vi får väl se.


Världens fjantigaste kattägare

Jag kan vara en av världens fjantigaste kattägare. Det är svårt att inte gilla det där
lilla kräket. Jag pratar nog mer katten än jag pratar med mina barn, det säger väl en
del. Hon verkar helt präglad på mig. Jag kan inte gå många steg utan att hon kommer
efter. När jag berättade det för Ljusblå frågade hon syrligt:
- Men med katten tycker du att det är gulligt eller hur?
Skyldig. Hur är det man säger? Mina kissemissar och andras byrackor?

Nu är kattungen 14 veckor och nog så tuff och vass när hon så vill. Att ha henne ute
hela dagarna när jag jobbar vill jag inte, inte än i alla fall. Jag har nämligen varit orolig
för hur de andra katterna i området ska bete sig mot nykomlingen. Däremot går vi ut
gemensamt en stund varje dag. Två stora katter har Inez mött och de har till en början
varit extremt nyfikna. Inez blir som den där batterikatten ni vet, Tudor? Ostbågerygg och
dubbelt så stor ungefär. Då har de andra katterna gått åt sidan eller rent av sprungit sin
väg. Kattungen skrämmer dem knappast men utgör väl heller inget hot mot deras revir än.

Jag är också rädd att jag uppfostrar en odräglig katt som mycket hellre äter kassler och
fläskkotlett än Whiskas. Å andra sidan, vem gör inte det?

Inez är pigg på att smita ut i trapphuset. Inte för att hon gärna vill gå ut, inte för att
hon har något där att göra, utan för att hon kan. Tur för mig är hon lättlurad och varje
morgon när jag ska till jobbet kör jag samma procedur.
1) Katten sitter vid dörren, beredd att sticka när dörren öppnas.
2) Jag tar upp hennes leksaksråtta, visar den för henne så att hon byter fokus.
3) Jag kastar in råttan i vardagsrummet och givetvis rusar hon efter den.
4) Jag ropar "Hej då" och går ut genom dörren.

I morse upptäckte jag något som gjorde mig lite öm i hjärtat. På väg till bilen vände
jag mig om och fick se Inez sitta i fönstret och titta efter mig. Gör hon så varje morgon?
Tanken på att sjukanmäla mig fanns där en kort stund.

Varför är maten inlåst?

I morse vaknade jag av att någon slickade mig på nästippen.
Katten förstås.
Gulligt.

Mindre gullig var hon igår kväll. Jag tror på fullt allvar att hon ville döda mig.
Så fort jag tog bort tokfans klor och tänder från min ena arm var hon tillbaka på den
andra och hon sparade inte på krafterna kan jag säga. Jag har ingen vattenspruta
(ska köpa idag) men via en skål med vatten kan man stänka lite så att bråkstaken lugnar sig.
Alltså, jag var tvungen. Jag kan ju inte springa och gömma mig för mitt eget husdjur.

Det är full fart på dagarna också. Levande växter är sällsynta i mitt hus. Då jag till och med
lyckas ta kål på kaktusar har jag funnit det bättre att satsa på konstgjorda varianter.
Porslinskrukorna till dessa är dock lika lättkrossade som vilka andra krukor som helst och
sedan igår har jag en mindre. Katten.

Vidare har gerbilernas tillvaro blivit allt mer osäker. Enligt uppgift hittades kattungen
ovanpå buren som står ett bord ungefär lika stort som buren. Fråga mig inte hur hon
kom upp dit och fråga mig inte hur hon därefter lyckades knuffa ned hela buren på
golvet. Varför är maten inlåst kanske hon tänker?

Nu har katten och råttorna skilda sovrum.


Tidigare inlägg
RSS 2.0