När man bor i hyreshus skriver man lappar

När man bor i hyreshus skriver man lappar till varandra. Underbart!
I morse fick jag min första lapp, fastsatt under torkarbladet på bilen.

Hej
Du står så jädra nära mig så jag kan nätt & jämt komma in i min bil.
Härom dagen fick jag gå in passagerarvägen...
Ännu värre får jag in mitt barn så jag måste backa ut först.
Idag tog jag sidan på bilen som står till höger om mig :-(
Parkeringen till vänster om dig har ingen så du kanske kan
tänka på oss!? MVH Mia ->
Min 2åring förstår inte när jag förklarar utan blir hysterisk & tror jag
ska åka utan han - därför blev de väldigt tokigt i morse! :-(

Mia verkar inte glad på hur jag parkerar.
Nåja, jag har författat ett svar.

Hej Mia
Ledsen att det blivit trångt för dig vid parkeringen. Det har inte varit
min mening att jäklas med dig.
Jag är ganska nyinflyttad i området och har inte känt till att plats 93
till vänster om mig är ledig. Därför har jag varit noga med att parkera
inom "min ruta" så att säga.
Jag förstår att det blivit ont om plats och jag har känt mig lite elak när
jag sett hur trångt det blir för dig. Dock är det ju inte jag som parkerar
nära dig utan tvärtom. Det är oftast mycket gott om plats på din högra sida.
Hur som helst förstår jag att du behöver utrymme med småttingar och annat.
Jag håller mig lite mer till vänster så länge och från och med nästa fredag
har jag en annan parkeringsplats så att vi slipper trängas.
Åter igen, ledsen att det blev tokigt för dig.
/Johan

Jag är nöjd med mitt diplomatiska svar.
Fast egentligen borde jag har skrivit vad jag tänkte:

Parkera då mitt i din egen ruta kärringjävel!


Hårda väggar


Jag är inte jättekompis med vissa väggar i nya lägenheten. I hallen ville jag sätta upp
en lampa. Jag visste att det var betongväggar så jag köpte nya fina borr avsedda för
detta till min slagborrmaskin.

I h-e att det gick. Jag behövde två hål för att sätta upp lampan. Ett gick bra, men när jag
skulle borra det andra stötte jag på en sten eller annat i betongen. Efter fyra, fem försök
såg väggen ut som en schweizerost. Snyggt Johan.








Som sagt. Hårda väggar.

Om saker för första gången och sånt

Mina ungar är 17 och 15 år gamla. Ändå är det först nu jag gör saker för första gången med
dem. Fram tills nyligen hade jag aldrig gått upp tillsammans med min grabb, fixat frukost åt
oss och ätit tillsammans innan han åkte med mig till skolan. Att pyssla om en kräksjuk dotter
har jag visserligen gjort förut, men inte sedan skilsmässan. Inte i vårt nya hem.

Det känns så skönt att tonåringarna har egna rum. Den nya lägenheten är verkligen ett lyft.
Diskmaskin saknas än så länge, det är något jag vant mig vid och det måste jag bara ordna
så fort det går.

Allt är dock inte en dans på rosor. När båda ungarna med pojk- och flickvänner kommer hem
blir jag lätt trött på att se skor över hela golvet i hallen och jackor som ligger slängda lite här
och var. Då är det en lättnad att se hur pinsamma farsans tjat faktiskt ändå ger resultat.
Två dagar i rad har jag glatt noterat hur sonens jacka hänger snyggt och prydligt på en galge.

"Kan du tvätta den här tröjan?" undrade han också häromkvällen.
"Vi gör det tillsammans" svarade jag. Intresset var kanske inte helt på topp när vi gick bort
till tvättstugan, men han hängde i alla fall med. Nästa gång tänker jag skicka bort honom ensam.
Eller åtminstone försöka. Annars blir det gemensamt några gånger till. Det nya hemmet kommer
inte att fungera om vi inte hjälps åt.

Disken är som sagt det värsta. Jag avskyr själv att diska och ingen annan verkar tycka att det
är det roligaste som finns heller. Jo, dotterns kille kanske. Han påstår att han gillar att diska.
Jag tror mest han försöker ställa sig in.
:-)

Flyttad

Nu har jag bara en lägenhet.
Nu har jag äntligen flyttat.
Det är fortfarande kartongrörigt på nya stället, men det blir sakta bättre ordning.
Det är kanske dags att leta fram kameran så man får in lite bilder på bloggen.

Kan-inte-låta-bli-gratis-teorin

Fy sjutton vad det är jobbigt att flytta. Roligt också förstås, men jäkla jobbigt.
Trött och sned i ryggen är jag. Nu är i allas fall knarkarkvarten tömd och jag bor på nya
stället. Allt är i en salig röra men sakta, sakta börjar det ordna till sig.

Förrådet återstår, jag fasar lite för det. Där står en 28" tjock-tv. De väger en del som
ni kanske minns. Jag satte ut den där tv'n på blocket för 200:-. Den funkar ju kanonbra
och något måste den väl vara värd. Inte så många har ringt. Närmare bestämt ingen.

När Ljusblå och jag sålde prylar på loppmarknad för några år sedan märkte jag att vissa
saker inte gick att sälja för ens fem kronor, men när jag satte upp en skylt med gratis,
då gick inte att låta bli längre. Då försvann både sunkiga elgrillar och annat.

Jag vill gärna testa den teorin och ändra texten på blocket till "bortskänkes mot avhämtning"
eller liknande. Fast då blev jag snål eller dumsnål möjligen. 20:- kostade annonsen och
ska jag ändra den till att bli gratis-tv kommer det att kosta mig 20:- till. Att gå back är inte
min grej, särskilt som det ändå inte finns några garantier för att jag inte måste släpa fanskapet
nedför trapporna. Fast jag vet inte. Jag skulle ju kunna göra det, bara som ett experiment,
bara för att testa kan-inte-låta-bli-gratis-teorin.

Eller så testar jag rock'n roll-livet och kastar ut den genom fönstret.
Jag funderar lite till.

Sista natten i knarkarkvarten

Flyttkartonger fylls, flyttas och töms. Så där ser mina dagar och kvällar ut just nu.
Jag har också bestämt mig för att prioritera tonåringarnas rum. Jag vill att de ska få
bestämma lite själva hur de vill ha det med färger och gardiner och sånt. Det är väl
egentligen bara Skrotan som har haft några synpunkter. Vitt med röda inslag. För
Sonen är det viktiga att det finns en dator i rum.

I går köpte jag färg, rollers, maskeringstejp och allt annat man behöver för att måla
om i två sovrum. Sedan tillbringade jag en stund med att fylla igen skruvhål och andra
fulheter med spackel. Idag kommer min mor och far att hjälpa mig med målningen.
Evigt tacksam för det.

Ikväll kommer jag packa ned allt det sista i kartonger och köra ned det. Imorgon kommer
lillebror med muskler och släpkärra. Sista natten i knarkarkvarten denna fredag alltså.
Dessutom har jag lyxat till med att köpa flyttstädning. En sak mindre att tänka på.

Mitt uppe i flytten

Jag är mitt uppe i flytten nu känns det som. Eller kanske lite innan mitten. Hur vet man
det egentligen? Jag har betalt lite extra pengar för att få tillgång till nya lägenheten innan
månadsskiftet och åtta tunga kartonger är ditkörda. Fler ska flyttas ikväll.
Lägenheten ser ut som kriget med prylar precis överallt men det får väl var så ett tag.
Jag längtar verkligen tills vi är på plats.

I helgen kom sonen med ny flickvän. De skulle sova över. Det kändes inte rätt att
de unga tu skulle dela på soffan medan jag bredde ut mig i dubbelsängen så jag lät dem
ta mitt sovrum. Att sova i soffan fler gånger är inget jag ser fram mot. Nej, nu får de
var sitt rum hos mig. Detta kommer att bli så bra så.

Nu tycker jag att jag har vart duktig

SMS från Skrotan:

Nu tycker jag att jag har vart duktig.
Har lagat mat, plocka in disken,
tagit ut disken, och torkat av diskbänken
och spisen & kastat skräpet

Hälften av mina barn har tagit nyordningen på allvar och jobbar ihop en del pengar.
Den andra hälften tenderar att vilja "göra det om en stund" men i praktiken inte få så
himla mycket gjort. Först när kravställaren gör sura miner och får mörkare röst händer
det saker.

Nåja. Vi är på rätt väg här.

Putsa fönstren

En gång vart annat eller vart tredje år ska man putsa fönstren, vare sig det behövs eller
inte. Det har jag fått lära mig.

Ok, då. Det kanske är skandal att jag aldrig gjort det i min lägenhet, men igår tog jag
hink med varmvatten och diskmedel, trasa och gummiskrapa, sedan putsade jag alla
fönster skinande rena. På utsidan i alla fall. Nu syns de feta fingeravtrycken på insidan
desto bättre så jag lär väl bli tvungen att putsa på insidan också.

Varför bor jag i en tvåa?

Sonen har ockuperat sovrummet. Skrotan med kompis har erövrat tv och vardagsrum.
Katten ligger visst i handfatet. Varför bor jag i en tvåa egentligen?

Vänta lite nu... det gör jag ju inte länge till. Igår skrev jag nämligen kontrakt på en
lägenhet med fyra rum och kök. Herregud så skönt det ska bli. Knarkarkvartens dagar
är räknade. I februari flyttar vi.

Att laga mat till tre tonåringar är lite speciellt har jag märkt. Hur mycket man än lagar
så försvinner det. Joe Labero, släng dig i väggen. Magiskt.

Hemmabio

Yngsta lillbrorsan ringde mig en dag förra veckan:
- Har du något hemmabiosystem?

Jag:
- Nej, tyvärr.

Bror:
- Jag har köpt ett nytt, tänkte om du ville ha mitt gamla?

Inte nog med att ha ger bort sin, i mina ögon helt felfria ljudanläggning för tv.
Han sätter sig även i bilen och åker från Jönköping för att leverera och koppla in den åt mig.
Femhundringen jag försökte ge honom ville han inte ta emot. Jag får väl ge honon något
i julklapp kanske.

Hur som helst är jag rätt nöjd med mitt vardagsrum för tillfället. Jag är lite orolig för
att katten ska gnaga av kablarna (Inez har redan satt i sig två par hörlurar) men jag ska
fixa kabelkanaler på Biltema.

Det är inte så illa med tekniktokiga bröder.


Man tager vad man haver



Man tager vad man haver. Det gamla uttrycket kunde jag stolt använda igår kväll.
Det var lite tomt i frysen, inget som räckte till en hel middag för en hungrig man och
hans två tonåringar i alla fall.

Rätten på bilden innehåller 1 kycklingfilé, två (eller tre) skivor rostbiff, tre olika sorters
pasta, lite wokgrönsaker, sötsur sås och en skvätt vispgrädde. Just det, lite curry också.
Skrotan såg minst sagt misstänksam ut, men eftersom både hon och hennes bror hämtade
en andra portion så kan det väl inte ha varit totalt oätligt.

Själv är jag min egen matlagnings största fan, jag tycker allt jag gör blir det godaste
jag ätit, så jag ska kanske inte uttala mig.

Och nej, jag har ingen ny kamera. Men man kan ju fota med sin telefon också, även om
det tar emot en del, åtminstone för mig.


Stor städning!

När det gäller mitt hem och städning har jag några problem som jag behöver komma till rätta med.

1) Jag har hög tolerans nivå mot ostädning
2) Jag är lat
3) Om jag börja städa så är jag ofta nöjd efter att ha torkat av ett bord.

I dag känns det som att jag kommit en bit bort från mitt vanliga jag.
Jag har köpt damm vippa, skur medel, fönster puts och fönster skrapa, ny toa borste och jag
har använt en hel del av dem. Att nu sätta sig för att skriva ett blogg inlägg känns som ett hot
mot min fortsatta stor städning men jag ska inte ge upp nu.

Jag går omedel bart och tömmer katt lådan!
Måste ägna mig åt mat lagning inom kort också.


Brorsans fel



Plötsligt stod jag inte ut längre. Jag kan inte leva med mig själv om jag inte betalar tv-licensen.
Eftersom jag inte heller stod ut med att betala någon avgift för tjock-tv'n som jag tittade på en gång
varannan månad var jag tvungen att köpa en ny för att kunna börja mitt nya liv.
Eller så var det brorsans fel. Ja, det var det. Det var han som ringde och berättade att de hade
"mellandagsrea" i september på Media Markt.

2495:- för en 32" LCD är väl ändå ganska överkomligt?

Och ja, jag behöver fixa sladdarna och ja, jag behöver en annan tv-bänk.

Hyllat inköp

Mina böcker trängdes på den fula bokhyllan jag hade.




Men så kollade jag på Blocket och hittade två finfina Billy-hyllor för 350 kronor.



Nu får jag plats med alla böcker och en hel del av mina filmer. Jag har dessutom bytt plats
på den och ny syns den utifrån när man tittar upp. Min lägenhet ser lite mer bebodd ut nu.
Jag har inte fyllt den riktigt färdigt än.

Hoarders


Nystädat och fint förråd (hunden hann undan tyvärr).



Ljusblå älskar tv-program som "Lyxfällan", "Arga snickaren" osv. Kort och gott gillar hon
program där människor med någon form av elände, i utbyte mot fullständig exponering
av sitt dissikerade privatliv, får hjälp. Hennes nya favoritprogram heter "Extrema samlare"
och handlar om människor som fyller sina hem med så mycket bråte att de själva knappt
får plats längre.

Ibland får jag för mig att hon själv leker programledare när hon kommer hem till mig.
Röjning blev nämligen temat för aktiviteterna i helgen som gick. Inte för att jag på något
vis (åtminstone inte enligt egen utsago) skulle platsa i programmet "Extrema samlare" men
att gå igenom mitt förråd var faktiskt nödvändigt och något jag länge tänkt göra.

Viktigt för alla "hoarders" är att de själva måste få ta beslut om vad som ska behållas och
vad som kan göras av med. De måste få "ta på" sina grejor och det kan jag känna igen
mig i. Inför hennes hot om att själv hantera röjningen kapitulerade jag och blev på så
sätt tvingad att aktivt delta själv. Jag sorterade och hon sprang i skytteltrafik ned till grovsoprummet.

Till skillnad mellan mig och hamstermänniskorna i tv-programmet är att jag inte är speciellt
sentimental när det gäller mitt gamla skrot. Fattar inte varför jag sparat en del grejor så länge
som jag gjort. Det mesta av gamla sladdar, hårddiskar och brända cd-skivor med jag vet inte vad
på, åkte iväg.  Jo, lite sentimental är jag när det gäller saker ungarna ritat eller gjort i slöjden.
Sådant kan jag bara inte kasta.

Vem har gjort köttbullarna?

Just det, jag har ju inte berättat ett jota om vår julafton, eller rättare sagt vår låtsas-
julafton. Egentligen är det mina kötbullar och revbensspjäll jag vill berätta om.

Lilljulafton:
Jag hjälpte Ljusblås yngsta brorsdotter Sigrid (är hon sex år? Jag borde veta) att lägga
upp mat på tallriken. Hon ville ha sex stycken av mina stora köttbullar. Hon åt ingen.

Julafton:
Jag hörde Sigrid fråga: 
- Vem har gjort köttbullarna? och jag hörde Ljusblå stolt svara:
- Det har Johan.
- Då vill jag inte ha några, svarade ungen.
Mina händer formade reflexmässigt ett strypgrepp i luften där jag stod och såg på.
Nåja... Sigrid med det långa guldlockiga håret och som vid ett tillfälle kallat mig för
"den bästa Johan hon känner" hade fortfarande en del pluspoäng att ta av.

Senare visade det sig att Sigrid inte äter några köttbullar som är hemgjorda. Hon
vill bara ha köpta typ, Mamma Scan. Okej, då kan må det väl bara hänt. Tjejen är
helt enkelt inte tillräckligt gammal för att uppskatta god mat. Ingen av de övriga klagade
på köttbullarna. Ärligt talat, man kan väl inte misslyckas eller?
Spjällen däremot fick beröm av alla möjliga. Ljusblå måste ju berömma mig eftersom
jag är hennes kille, men att Bus skulle gilla dem hade jag inte varit beredd på. När
hennes mamma dagen efter frågade vad hon ville ha för mat svarade hon:
- Revbensspjäll. Johans.

Jag var ännu mindre beredd på att Ljusblås bror med fru skulle gilla dem. Han pratade om
dem i ordalag som "så här ska revbensspjäll smaka".

Nu orkar ni inte med mer skryt tror jag.

Årets julköttbullsfabrik


VM i naturligt leende...



Årets julköttbullsfabrik
drog igång ikväll. Efter fjolårets misslyckade försök hade jag
egentligen ingen lust att göra några köttbullar i år. Nej, de blev inte äckliga eller så,
tvärtom, men på julafton försvann de spårlöst in i något kylskåp istället för att hamna
på matbordet som jag ville. Det kommer de inte att göra i år har jag bestämt.

Den där bilden får er kanske att undra hur det egentligen går med löftet om magrutor
till sommaren. Det går väl sådär, men ett löfte är ett löfte och träningen går bra.
Jag har besökt gymmet tre gånger den här veckan. Nu ska jag bara försöka att bli
bättre på att tvärt säga nej till kombinationen fett och socker.



 


Doc's matlagningsskola: Revbensspjäll.

Jag fortsätter fota min mat här. Revbenspjäll är gott och så himla lätt.


1) Klipp i sär spjällen med en sax och lägg dem i en form. Akta fingrarna.


2) När ugnen är uppvärmd till 225 grader, sätt in formen.


3) Ta en snygg bild på dig själv


4) När spjällen fått lite färg, häll på honung och kryddor.


5) Ta en sexig bild till. Yeah! Högt hårfäste is da shit.


6) Klart! Gottigott eller mumma som Princess Elle hade sagt.


Ja... mumma


Matlådefabriken


Ny stekpanna!


Den här veckan ska min blogg bara handla om köksbestyr och matlagning! Nej, det ska den ju inte. Sorry om det verkar så, för här kommer ett sådant inlägg till.

Jag vet inte om jag är smittad av Spargrisen eller om det bara är kloksnåla tankar ändå, men jag tycker att det kostar för mycket pengar att äta lunch ute varje dag. Skulle jag göra det vore det att lägga sådär 1500 i månaden bara på lunch. Tar man med en matlåda handlar det kanske om en fjärdedel (jag har inte räknat på det, jag bara gissar).

Ska man satsa på matlådelinjen krävs det förutom att man har själva lådorna, att man har möjlighet att laga tillräckligt mycket mat åt gången. Det har inte jag haft känner jag. Min lilla stekpanna kunde bara göra så mycket mat åt gången att det räcker till en måltid, åtminstone de dagar Skrotan äter här. Därför var jag inte särskilt ledsen när teflonet började släppa och insikten om att en ny måste införskaffas växte fram.
Det fick bli Ikea igen.

Den här stekpannan är 32 cm i diameter och med den kan jag göra chili con carne på 800 g köttfärs, två burkar bönor och en tetra krossade tomater på en gång. Det blir över till matlådor, jag lovar. Jag köpte också 3 kg kotletter varav det mesta hamnade i frysen, men eftersom jag är överspeedad ikväll står 3 st och puttrar på spisen just nu. Matlådefabriken går på högvarv.

Som ni ser på bilden nedan har jag ännu inte skaffat mig ett durkslag. Den här händelsen fick mig att på nytt moget utbrista i svordomar och könsord. Gah! Hur många kastruller pasta kan man hälla ut innan ett durkslag går ihop sig? En? Två?

























Helveteskuk!


Tidigare inlägg
RSS 2.0