Pappa, jag ska tatuera mig.

Jag tror sonen var 16 år när han första gången sa orden:
   "Pappa, jag ska tatuera mig."
Svaret blev givetvis "Nej, det ska du inte" och några vidare diskussioner kring detta behövde
vi aldrig ha. Ingen seriös tatuerare tar sig an en minderårig ens med målsmans godkännande.

För några veckor sedan fyllde han 18:
   "Pappa, jag ska tatuera mig."
Svaret jag återanvänt genom åren fungerade plötsligt inte längre. I ett slag hade pojken som
en gång gav mig ett rött hjärta med texten "I love you dad", som han gjort i träslöjden blivit
vuxen. Det enda jag som förälder nu kunde säga var:
   "Tänk bara på att tatueringen du gör nu ska vara cool också när du är lika gammal som jag
och till och med som farfar".

Min chef hade en idé om hur man skulle komma tillrätta med tatueringsmodet. Tvångstatuera
alla ungar när de börjar första klass så att det inte blir så häftigt längre. Ja, kanske det.
Då skulle det säkert i stället låta:
   "Pappa, jag tänker ta bort min tatuering", varpå jag som förälder fortfarande kan svara, "Nej,
det ska du inte". På 18-årsdagen tar de ändå bort den och tycker de är jättehäftiga.

Jag har själv varit sugen på en tatuering i flera år. Men vad? Nu har jag tvekat så länge att jag
kanske är för gammal. Sedan vet jag inte vad Malin egentligen tycker. Även om hon skulle älska
mig även efter gaddning, så verkar det inte var någon våt dröm med tatuerad kille heller.

Jodå, sonen har tatuerat sig. Det blev en text, inte "I love you dad", utan "Lantz" (vårt efternamn)
ingraverat på hela underarmen. Jag måste erkänna att jag tycker det är snyggt, åtminstone när
man är ung. Fast om jag ska tatuera in någon text är det väl lika bra att ta hela adressen också.
Praktiskt i taxin hem från krogen. Sviker talet efter en tequilarunda så håller man bara upp armen,
och skulle man flytta så tar väl adressändring.se hand om det eller?







Katt eller hund?



Jag tog med cykelpumpen ut för att trycka i lite ny luft i Dotterns cykel på gården. Inez var som vanligt
ute och smög på allt och inget. Ett litet blont flicktroll fick syn på henne och lockade på djuret.
Till min förvåning vågade sig Inez fram för att hälsa, normalt sett är hon försiktig med barn.

- Vad heter hon? undrade Trollet.
- Hon heter Inez, svarade jag.
- Vad söt.
- Mmm.
- Är det en hund eller katt? undrade hon sedan.
Förvånad och full i skratt över frågan övervägde jag att svara "varken eller, det är en schweizisk dvärgko",
men ångrade mig.
- Det är en katt, sa jag i stället.
- En i min skola heter Ines.
- Är det också en katt?
- Nej.


Köket

En gång.


Jag kommer hem efter att ha varit borta några dagar.


Jag:
- Men vad fan! När jag åkte härifrån var det rent och fint i köket.


Son:
- .....


Jag:
- Om ni ska vara här och laga mat när jag är borta så får ta mig sjutton se till att
göra i ordning efter er. Vi har ju diskmaskin, så himla jobbigt kan det ju inte vara.



Son:
- .....


Jag är väl inte för hård mot dem eller hur?
De är på sitt 16:e resp. 18:e år.

-----------------------------------------------------

En annan gång.


Jag kommer hem efter att ha varit bort några dagar.


Jag:
- Hallå, kan du komma ut och göra i ordning efter dig i köket? Plocka ur diskmaskinen!


Sonen släpar sig ut från datorn, tittar slött på mig och öppnar diskmaskinen:
- Eh... måste jag ta hela?


Jo, han sa så. På fullaste allvar.

-----------------------------------------------------

Ännu en annan gång.


Jag planerar att åka bort några dagar.


Son:
- Eh... jag tänkte... ska du vara borta länge eller?


Jag:
- Jag blir nog borta hela veckan. Var det något särskilt? Kommer du längta efter pappa?


Son:
- Nej... jag tänkte bara på disken.


Här börjar det bubbla av ilska i mig. Det börjar i tårna och jag kan riktigt känna hur
det är på väg uppåt i hela kroppen. Innan det pyser över kastar jag en hastig blick på
grabben och ser hur han står och flinar. Han bara retas med mig. Jag lugnar mig och flinar tillbaka.

-------------------------------------------------------

På sistone.


Det har börjat se något bättre ut i köket är jag kommer hem. Allt är långt ifrån perfekt
men jag kan se att någon försökt, lite grann åtminstone.

--------------------------------------------------------

Igår.


Senaste veckorna har sonen kommit ut ur rummet samtidigt som jag kommer hem.
Han har börjat öppnat diskmaskinen och plockar sedan in och ur.
Kanske inte allt.
Kanske inte snabbt eller entusiastiskt, men ändå.

Sonen:
- Vet du varför jag plockar med disken?

Jag:
- Det måste väl vara för att du är en väluppfostrad och snäll son?

Sonen:
- Nej, det är är för att du inte ska bli galen gubbe.


Ser man på, ser man på. Mina barn vill trots allt hellre ha en glad och nöjd far.
Om de får välja alltså.
--------------------------------------------------------

I morse.


Jag gör mig redo att åka till jobbet, men stökar först lite i köket. Plockar i
diskmaskinen och torkar.


Sonen:
- Annars kan jag göra det där sedan.


Varm i hjärtat.
Det finns trots allt hopp för generationen jag emellanåt tänker på som förlorad.


Heter det inte sterilisera?

Med dottern på telefon.

Jag:
- Den tjugoförsta ska vi kastrera Inez, jag har beställt tid.

Skrotan:
- Jaha... heter det inte sterilisera?

Jag:
- Jo, det gör det kanske.

Skrotan:
- Alltså, hon är värsta kelig idag.

Jag:
- Jo, jag tyckte jag märkte det i morse. Det var därför jag ringde och beställde tid. 
  Jag tror hon håller på att bli liksom lite... eh... ja....

Skrotan:
- Lite kåt?


Könsmogen var ordet jag sökte efter, men okej.




Ishockey med gummiboll

Sonen sitter framför tv'n hemma hos mina föräldrar.
- Öh, pappa. De spelar ishockey med gummiboll.

Jag:
- Jadu, det brukar kallas bandy.

Tom blick från sonen.

Jag är fortfarande inte säker på om han skojade eller inte, men jag berfarar att
han har ett idrottsintresse som till och med understiger hans fars.

Torbjörn

I går kväll gick min dotter omkring och kallade katten för Torbjörn hela kvällen.
Alltså... Torbjörn är verkligen ett namn som inte passar på en katt.
Särskilt inte på en liten tjejkatt.

Mens

Dotter:
- Eh... varför står det "mens" på kartonen?

Jag:
- Vaddå?

Dotter:
- Haha... okej... herrskor

Nyordning

Jag åker till jobbet och tillbringar dagen där. På vägen hem stannar jag på Ica Maxi och
handlar mat, inte varje dag, men några dagar i veckan. När jag kommer hem öppnar jag
dörren och kliver över reklam och post som ligger på golvet innanför. Ropar hej till
Sonen som sitter vid en dator i sovrummet. Säger tjena-tjena till dottern som sitter vid
en dator i köket. Snabbgosar med katten.

Jag lägger in varorna i skafferi, kyl eller frys beroende på var de hör hemma. Plockar
ur diskmaskinen från rendisk, fyller den med smutstig och sätter igång den om den blir
full. Börjar laga mat.

Så där är det dag efter dag.
Man tröttnar. Förstår ni det?
Jag tröttnar på att se min tonåringar sitta framför sina jäkla datorer utan att så mycket
som lyfta ett finger för att bidra till trivseln i vårt hem. Att min dotter ägnar sig åt läxläsning
är en sak, det är förstås viktigt, men att läsa bloggar och lyssna på musik tycker jag man
prioritera ned. Värst är sonen. Det kryper i mig mer och mer för varje gång jag ser det
där jäkla World of Warcraft eller det där andra han han spelar, vad det nu heter, och särskilt
när diskbänken är helt överbelamrad med grejor.

Jag har deklarerat nyordning.
Mina ungar behöver mig kanske på flera sätt, men ett av de mer påtaglia är pengar.
Vill de ha några pengar från mig i fortsättningen måste de hjälpa till i hemmet. Mitt
ekonomiska stöd till dem är numer totalt provisionsbaserat. På kylskåpet sitter tre lappar.
I mitten finns en med sysslor och ersättning för utförd syssla.
- Plocka ur diskmaskinen: 10:-
- Plocka i diskmaksinen: 10:-
- Dammsuga huset: 20:-
Den listan kommer att fyllas på, men just nu kan jag inte komma på något mer. Några
egna rum har de ju inte hos mig.

På var sin sida om den lappen finns lappar med ungdomarnas namn samt en uppräkning
av hur mycket pengar de jobbat in.

Nu tänker ni att jag är galen eller? 10 spänn för att plocka ur en jäkla diskmaskin?!!
Jag kommer att bli utfattig eller hur? Jag håller med, det är extremt bra betalt, men med
tanke på att de är två och att de absolut inte kommer att få ett öre som inte är intjänat
tänker jag att det behövs.

Men grattis Johan. Då är det fint i hemmet nu då? Nej. Diskbänken ser ut som fan.
Maskinen är full med ren disk när jag kommer hem. Tydligen huserar det två tonåringar
hos mig som inte tagit min nyordning på allvar. Tydligen räknar de med att de ändå kommer
att få pengar av mig så snart de sträcker handen. Dessa två tonåringar kommer att få det
tufft framöver, de kan jag lova. Förbannande latmaskar är vad de är. Särskilt min son
kommer tycka det är jobbigt att åka till Dreamhack i Jönköping utan så mycket som ett
öre i fickpengar om en vecka.

Fortsättning följer


Som du

Dottern sitter vid köksbordet och lyssnar på musik genom datorn:

Jag:
- Är inte den där låten liiite tjatig?

Skrotan:
- Som du då.

Är det sånt man kallar svar på tal?

Hej, jag vill ha en piercing i naveln.

Jag:
- Hej, jag vill ha en piercing i naveln.

Under några sekunder såg den hårdtatuerade tjejen bakom disken på Federal en aning osäker
ut. Sedan fortsatte jag:

- Eller om du tror att det blir snyggare så kan vi sätta den på dottern här.

Efter några skämt om en rosa pärla på min pösmage, fick Skrotan efter uppvisning av
giltigt leg fylla i en enkel hälsodeklaration och betala 600:- av sparade pengar.

Hon har tjatat om det där smycket i naveln länge, minst ett år tror jag. När jag så gav
med mig och kollade upp vad som gällde i våras, visade det sig att hon då var för ung.
Federal vägrar att göra några piercingar på någon som inte fyllt 15 oavsett om de har
föräldrarnas godkännande eller inte. För tatueringar gäller 18 år. Skönt och bra tycker jag.

En stunds ganska nervös väntan tog vid innan det var dags. Därefter gick det på ett kick.
Jag vet inte var hon fått det där ifrån. Vad jag vet har ingen av hennes närmaste vänner
gjort något liknande, jo, ett hål i näsan har jag sett.

Hur som helst, tröttnar hon eller om det inte funkar så är det ju bara att ta bort den eller hur?
Dessutom blev det ganska snyggt tyckte jag. Ska man ha ett smycke på magen ska det
nog vara på en sån mage som dottern har.

Kanske bättre att frysa?

Det börjar bli kallt ute. Ofta känner jag mig lite ruggig och frusen när jag går omkring
inomhus också. Då är det skönt dra på sig sitt underställ tycker jag.

Sonen:
- Har du tights på dig pappa?

Dottern:
- Var har du kjolen pappa?

Suck... kanske bättre att frysa i alla fall.

Töntigare

Bråk:
- Har du gelé i håret Johan?

Jag:
- Jajamensan!

Bråk:
- Nu ser du ännu töntigare ut än du brukar göra!


Den en gång lite artiga och försiktiga tonen mellan Ljusblås barn och mig är sedan
länge borta.


Tonårskillar i köket

På väg hem i bilen från Örebro ringer Sonen.

Sonen:
- När kommer du hem?

Jag:
- Jag är på väg hem faktiskt.

Sonen:
- Jaha, för jag tänkte höra om du ville ha kladdkaka och kaffe när du kommer.


Så har det blivit nu. En ökad närvaro av tonårskillar i köket alltså. Receptet har han nog fått
av sin syster som är den okrönta drottningen av kladdkakor, och faktiskt blev Sonens version
nästan lika god. Det jäkliga är att det produceras kladdkakor i en rasande takt hemma nu, och
det är inte bra för mig. Jag måste lära mig att inte tycka om sådant.
Han gör också egna hamburgare av köttfärs och lax i ugn. Kul tycker jag.

Den senaste tiden, de senaste månaderna kanske, har jag blivit mer pappa än någonsin.
De där båda är hos mig i stort sett hela tiden, utom på nätterna då de åker hem till mamma
och sover. Det där verkar så meningslöst tycker jag och det måste bli ändring.
Det är dags att byta ut den lilla knarkarkvatten till tvårummare.
Jag har faktiskt fått erbjudande om en fyra och jag ska snart titta på den.
Återkommer om det.

Maxi-gubbe

På väg in genom grindarna på Ica Maxi. Mina båda tonåringar gick några meter bakom mig
och pratade med varandra. Det är otroligt hur fort åren går. Det känns som att ena dagen
kryper man omkring på golvet och leker med playmobil, och nästa går man och handlar
med två långa och nästanvuxna ungdomar. Jag var tvungen att vända mig om och se på
dem. Tuffa kläder och coola frisyrer, dessutom sams, något som kanske alltid kommer
att förvåna mig. Jag kunde inte hålla tillbaka ett leende.

Dottern till Sonen:
- Alltså, vad är det med pappa? Han bara går omkring och ler hela tiden.

Jag:
- Jamen jag är bara glad över att ni är med och handlar och att ni är så fina tillsammans.

Sonen (flinande):
- Håll käften Maxi-gubbe.

Jag log ännu bredare. Så länge jag blir kallad Maxi-gubbe med kärlek i rösten är allt bra.

Ge och gevär!



Ljusblås sexåriga systerdotter Ella är så söt att man får hål i tänderna. Eftersom den familjen i vanliga fall
lever i Texas när de inte semestrar i Sverige händer det att orden blandas om lite grann.

- Johan, can we play ge och gevär?

Just det.... "ge och gevär", ett kortspel lika obegripligt som dess namn, uppfunnet av en sexåring med fantasi
för mig långt bortom det greppbara. Regeln är väl att det inte finns några regler antar jag. Ett mycket öppet
och flexibelt spel kanske man kan säga om man vill beskriva det positivt.
Jag kan ju försöka förklara det utifrån mina egna begränsade tankegångar.

Det är bara knektar, damer och kungar som deltar i spelet. Jo, just det, essen också. I den här kortleken
var de markerade "A" och benämns kanske därför av Ella som "apa". Jag tror att "ge och gevär" utgör något
slags rollspel där varje kort i spelet har tilldelats en unik egenskap. Hjärter knekt som ni kan se på bilden
har en kraft kallad "pruttpower" och när man attackerar motståndaren med den kan man få ta över ett eller
flera av motståndarens kort. Spader kung har en attack kallad "flood power" och ruter dam "tjat power".
Ja, man kan nästan (men bara nästan) se på korten vilken slags kraft de besitter. Oavsett vilket kort man
attackerar med är resultatet det samma. Man tar över ett eller flera av motståndarens kort. Eventuellt kan
man i en attack ta hjälp utav en "apa", men effekten av det extra tillskottet är ännu oklar.

Hur fantasifulla de klädda kortens krafter än är så tröttnar 45-åringen snart på att skyffla korten fram och
tillbaka. Tar man över ett eller två kort från motståndaren kommer hon bara att ta tillbaka dem i nästa
sväng. Det finns inget sätt att vinna spelet på, det bara fortsätter i alla evighet.
Kortspelet från helvetet kort och gott.

I morse deklarerade Ella glatt för alla att "Johan älskar ge och gevär".
Tack för det.

Jo just det.... Egentligen heter spelet "ge och ge iväg" kom det fram. Det beskriver ju faktiskt kortspelet
fullt ut. Man GER och man GER IVÄG sina kort. I evighet, amen.


15 år




När flickan på bilden var liten lärde hon sig snart två fula ord.
1) Bajs
2) Jävel
Lika snabbt kom hon på att hon kunde sätta ihop dessa båda ord, och använda dem för
att ge uttryck åt ilska och frustration i situationer när de var och ett för sig inte räckte till:
Bajsjävel.
En underbar svordom om du frågar mig.

Det är svårt att förstå vart åren tar vägen. Igår fyllde min lilla Skrotan 15 år. Helt obegripligt.
Som ansvarsfull pappa har jag noggrant förklarat och rett ut missförstånd kring begreppet "byxmyndig".
Nu är hon alltså vuxen nog att själv avgöra om hon vill ha klänning eller byxor på sig när hon går till
skolan.

Någon moped vill hon inte ha. Tack gode Gud för det. Å andra sidan har man-måste-vara-15-argumentet
för navelpiercing helt plötsligt blivit ogiltigt. Vi får se hur det blir med den saken.

Grattis lilla unge.

Kvinnosak

SMS från sonen:

"Du kan åka så snart du vill till björkebo. Du åker genom malmslätt och sen åker du in
vid nån kvinnosak."

Just det. Jag hade lovat att hämta honom efter festen han var på igår. Jag kände mig själv
inte helt fräsch då jag tillbringat kvällen med drinkar och öl på Harrys tillsammans med min
kusin. Björkebo? Och vad sjutton menade han med kvinnosak? Sonens sms och vägbeskrivningar
är inte alltid klockrena. Jag svarade:

"Björkebo känner jag inte till, menar du Björkeberg?"

Svar:

"Just det".

Vad den där kvinnosaken var för något begrep jag fortfarande inte, och kanske behövde
jag inte bry mig om det heller. Björkeberg är ett samhälle på landet så litet att man riskerar
att missa det om man inte är uppmärksam. Jag ringde honom när jag var framme:

- Nu är jag vid kyrkan i Björkeberg så du kan komma dit.
- Eh... kyrkan?
- Just det.
- Men du, kör in på grusvägen en bit.
- Är du säker på att du är i Björkeberg? Här finns ingen grusväg vad jag kan se.

Efter en stund fick jag prata med pappan till tjejen han varit på fest hos.

- Åk 200 meter från kyrkan mot Västerlösa till. Där ser du en skylt där det står "Kvinnslunda 1".

Så var det alltså med kvinnosaken. Jag skakade på huvudet för mig själv.

Festen hade hur som helst varit lyckad.
- Jag sov i tält med typ elva tjejer, deklarade sonen glatt.

Jag tror och hoppas att det där inte var fullt så spännande som det lät.

Kronofogden

Sonens sista uppgift för skolåret blev att göra ett manifest. Vi har dividerat hit och dit
för att komma på ett ämna att skriva om, men till sist föll valet på hushållsekonomi, ett
ämne jag själv blivit mer eller mindre frivilligt insatt i under det senaste året.

Jag:
- Du vet väl vad kronofogden är eller hur?

Son:
- En, njae.... menar du kronfågeln?

Först blev jag panikslagen. Min egen son har ingen aning om hur det där fungerar.
Sedan tänkte jag om. Med lite tur kommer han aldrig att behöva anledning att ha
någon större koll på kronofogden.

Nattgäster

Spartansk frukost tillsammans med mina nattgäster. Jag hämtade upp sonen och en kompis
inne i stan någon gång efter midnatt igår, fixade till några enkla bäddar och nu har de vaknat.
Mitt hem är tyvärr inte gjort för nattgäster riktigt. Ont om rum och ont om sängar. Å andra sidan,
är man sjutton och lite festlullig brukar inte kraven på sovkomfort vara så där jättehöga.
Jag vill betona lite i meningen med festlullig och jag har egentligen inga belägg för att använda
orde lullig alls. Bägge två var i oklanderligt skick.

Nu ska Sonen skriva ett manifest om någonting för skolan.
Jag ska försöka hjälpa till.


Gentlemän på uppväxt år 2010

Igår kväll hade jag en riktigt tonårspappakväll. Det betyder att man sitter helt ensam
medan ungarna är ute på var sitt håll. Tro nu inte att gråter och lider av ensamheten.
Tvärtom, det är bara kul att de har vänner.

Skrotans sociala beteende har exploderat, något som kommer att synas på nästa
mobilräkning är jag rädd. Ni med tonåringar, vad kostar deras mobilanvändande
varje månad? Vilken leverantör och abonnemangsform är bäst? I mina ungar abonnemang
från Telenor ringer de helt gratis och utan uppkopplingskostnad till mig och till varandra.
Det låter bra i teorin, men mitt telefonnummer är inte precis det de ringer mest och till
varandra ringer de aldrig någonsin. Jag måste hitta på något annars blir jag urfattig.
Den mest radikala åtgärden blir att helt enkelt beslagta mobilerna.

Jag vaknade strax efter midnatt och funderade över varför inte dottern kommit hem som
hon sa. Just när jag plockat ihop maten och ställt in den beställda chillin i kylen kom
hon hem. Maten värmdes i micron och tydligen smakar chilli con carne lika bra tjugo över
tolv som vilken annan tid på dygnet som helst.

De hade sett på film och en av killarna i gänget hade följt med henne ända hem, han
ville inte att hon skulle cykla ensam. Tänk att det finns små gentlemän på uppväxt
år 2010
. Gulligt.

Nu ska jag hämta sonen. Sedan väntar vår bandlördag.
En hel dag med bara bandet. Det ska bli kul.
Tyvärr känner jag mig lite febrig, men det går kanske över.

Tidigare inlägg
RSS 2.0