En gång.


Jag kommer hem efter att ha varit borta några dagar.

Jag:
- Men vad fan! När jag åkte härifrån var det rent och fint i köket.

Son:
- .....

Jag:
- Om ni ska vara här och laga mat när jag är borta så får ta mig sjutton se till att
göra i ordning efter er. Vi har ju diskmaskin, så himla jobbigt kan det ju inte vara.

Son:
- .....

Jag är väl inte för hård mot dem eller hur?
De är på sitt 16:e resp. 18:e år.

-----------------------------------------------------

En annan gång.


Jag kommer hem efter att ha varit bort några dagar.

Jag:
- Hallå, kan du komma ut och göra i ordning efter dig i köket? Plocka ur diskmaskinen!

Sonen släpar sig ut från datorn, tittar slött på mig och öppnar diskmaskinen:
- Eh... måste jag ta hela?

Jo, han sa så. På fullaste allvar.

-----------------------------------------------------

Ännu en annan gång.


Jag planerar att åka bort några dagar.

Son:
- Eh... jag tänkte... ska du vara borta länge eller?

Jag:
- Jag blir nog borta hela veckan. Var det något särskilt? Kommer du längta efter pappa?

Son:
- Nej... jag tänkte bara på disken.

Här börjar det bubbla av ilska i mig. Det börjar i tårna och jag kan riktigt känna hur
det är på väg uppåt i hela kroppen. Innan det pyser över kastar jag en hastig blick på
grabben och ser hur han står och flinar. Han bara retas med mig. Jag lugnar mig och flinar tillbaka.

-------------------------------------------------------

På sistone.

Det har börjat se något bättre ut i köket är jag kommer hem. Allt är långt ifrån perfekt
men jag kan se att någon försökt, lite grann åtminstone.

--------------------------------------------------------

Igår.


Senaste veckorna har sonen kommit ut ur rummet samtidigt som jag kommer hem.
Han har börjat öppnat diskmaskinen och plockar sedan in och ur.
Kanske inte allt.
Kanske inte snabbt eller entusiastiskt, men ändå.

Sonen:
- Vet du varför jag plockar med disken?

Jag:
- Det måste väl vara för att du är en väluppfostrad och snäll son?

Sonen:
- Nej, det är är för att du inte ska bli galen gubbe.

Ser man på, ser man på. Mina barn vill trots allt hellre ha en glad och nöjd far.
Om de får välja alltså.
--------------------------------------------------------

I morse.

Jag gör mig redo att åka till jobbet, men stökar först lite i köket. Plockar i
diskmaskinen och torkar.

Sonen:
- Annars kan jag göra det där sedan.

Varm i hjärtat.
Det finns trots allt hopp för generationen jag emellanåt tänker på som förlorad.