Snacka om att man har bra kondition

Min iPhone är bra på många sätt. Det är ingen överdrift att påstå att den förändrat mitt sätt att leva,
eller åtminstone vara. Dock är det på både gott och ont. Förutom att jag drabbats av Wordfeud-tumme
gör den mig än mer förvirrad, något jag faktiskt inte behöver.

Folk som pillar med sina mobiler när de går omkring ser dumma ut. Trots det gör jag det själv.
Efter lunchen kom jag in på kontoret och började gå uppför trapporna, det är fyra stycken halvtrappor
upp till min våning.

Väl upp funkade inte min inpasserings-tagg. Två gånger provade jag innan jag förstod vad som var fel.
Jag hade stannat vid fel dörr. Tack för det telefonen. Det kändes pinsamt så jag tog några snabba steg
för att fortsätta upp till min våning. Då upptäckte jag misstag nummer två. Min våning låg inte uppåt
utan nedåt. Jag hade gått för långt och allt detta upptäcktes av en av min kollegor som var på väg
nerifrån.

- Såg jag fel nyss eller? undrade han flinande.
- Mmm... svarade jag.  Men hellre än att erkänna min senilitet fortsatte jag:
- Snacka om att man har bra kondition när man kan springa flera trappor för långt utan att man märker
det.

Jawohl!

Chefen på morgonmötet: - Så har vi kanske en rapport från en hemvändande Oslo-resenär. Stjärnsäljarn: - Jawohl! Här är allt sig likt.

Dementa kollegor

Då jag inte hittade kaffekoppen jag borde haft på skrivbordet, reste jag mig
för att gå och hämta en ny. Jag brukar faktiskt använda samma kopp hela dagen.
Någonstans i bakhuvudet finns väl det där med miljön och att hushålla med jordens
resurser ni vet.

Väl borta vid kaffeautomaten tog jag ned en ny kopp från skåpet, men när jag
skulle placera den för påfyllnad stod redan en kopp där. Full med kaffe men
inte en kotte i närheten och när jag kände utanpå var den snarare ljummen än varm.

Det där är så typiskt för folk i it-branschen tänker jag, eller åtminstone på
mitt jobb. Datanördarna är halvt förvirrade allihop. Det är liksom inte första
gången jag hittar en kvarglömd kopp med kaffe på det där viset. Man fyller väl
på nytt kaffe titt som tätt och skulle telefonen ringa är det nog ganska lätt
att den blir kvar, för dessa vilsna själar menar jag.

Så slog det mig, medan jag flyttade koppen med nästankallt kaffe, att den med
ganska stor sannolikhet var min egen. Jag hade en känsla av att jag fyllt på
kaffe tidigare. Inget minne, en känsla. Det förklarade också varför jag tvingats
ta en ny kopp nu.

Måste jag sätta mina tysta men hånfulla skratt åt dementa kollegor i halsen nu?
Är det alltid jag och bara jag som glömmer kopparna?


Tankspridd

Kollega:

- Det var värst vad du ser tankspridd ut?

Vad svarar man på sånt? Förlåt?

Köttbullar och potatis



På vägen hem från Karlstad stannade vi i en liten by för att äta lunch.
- Jag tar köttbullarna, sa jag. Och potatis. Men ingen sås. Absolut ingen sås.


Skumt

I dag har Janne på jobbet fyllt diskmaskinen med vanligt handdiskmedel.
Så här med facit i hand skulle man kunna säga att det inte var någon bra idé.
Det blev liksom bubblor i hela köket.
Skumt.

Spaken

Jag älskar den nya stol jag fått på jobbet. Den är snygg och hel, ren och skön att sitta på.
Den har ingen annans hår eller mjäll på sig. Den har lagom många inställningar.
Det är faktiskt den bästa stol jag haft.

Det finns ett problem dock.
Jag har för vana att ibland vilja lägga fötterna bakåt och liksom klämma dem om stolsbenen
(eller vad det nu kan kallas), de som stolens hjul sitter på. Det funkade bra på den gamla stolen.

När jag gör det på den nya kommer jag åt spaken man höjer och sänker med. Eftersom jag
sitter på stolen blir det givetvis sänker och jag åker ända ned i golvet.

I den ställningen fastnar jag och jag får svårt att ta mig ur stolen.
Jag tror det ser kul ut.

Annars är den bra.

Accounting Id

Uppsnappat på jobbet:

Kollega 1:
- Vad är egentligen Accounting id?

Kollega 2 (eftertänksamt och fullt seriöst):
- Hmm.. Vet inte, men det skulle kunna vara ett id i accounting eller nåt.


Vet inte hur roligt detta kan tänkas vara för utomstående, men för mig är det en klassiker.

Världens minsta banan

Kollegan hittar och håller upp världens minsta banan i fruktskålen.

Kollega:
- Det här är du.

Jag:
- Vaddå?

Kollega:
- Liten och krokig.

Jag fyller på kaffe.
Kollegan skalar sin banan.

Jag:
- Om det där är jag, varför stoppar du den då i munnen?


Knulf

Jag har börjat kalla Ulf, en av våra hårddejtande singelkillar på jobbet, för Knulf.
Jag är sååå rolig.

Golf

Det känns som att jag har två vägar att gå.

1) Sluta fika
2) Börja spela golf.

Golf är nämligen det enda och absolut enda samtalsämnet borta vid fikabordet.
Jag har försökt vara social två gånger idag men jag somnar av tristess.

1007639

Slutstegat!
Äntligen, nu ska jag kasta den där jäkla stegmätaren i havet. Eller inte. Jag kommer
kanske att gå mer än jag gjort tidigare även fortsättningsvis, det är skönt att gå, men
det kommer att ske under betydligt lugnare former.

Ljudböcker jag lyssnat på:
Stäppens krigare - Conn Iggulden
Bågens mästare - Conn Iggulden
Bergens väktare - Conn Iggulden
Midvinterblod - Mons Kallentoft
Sommardöden - Mons Kallentoft
Höstoffer - Mons Kallentoft
Skumtimmen - Johan Theorin
Nattfåk - Johan Theorin
Blodläge - Johan Theorin
Vansinne - Dean Koontz
Ljudböcker och promenader is da shit.

46 dagar
1007639 steg
21905 steg per dag i snitt, det är över en och en halv mil om dagen.
40687, så många steg gick jag som mest en dag.
1:a på Linköpingskontoret.
7:a på bolaget totalt, av 545 deltagare eller så.

Jag är jättenöjd.
Slutstegat och sluttjatat om detta på min blogg, jag gissar att ni inte kommer att
gråta över detta.

Nu ska jag börja fota lite igen

904449

Jag är ingen speciellt romantisk man för tillfället. Jag vaknar på morgonen, går
en promenad på sju kilometer. Äter frukost och sover en stund till. Därefter går
jag samma runda igen, oftast. Ibland varierar jag runda lite. Det blir gärna ett
glas vitt till maten, det är ju ändå semester. Sent på kvällen avslutar jag med en
rejäl promenad också. Det jag försöker säga är att mitt liv mest handlar om att
äta, gå och sova. Några få dagar kvar nu och det har gått ganska bra måste jag
säga.

Mitt mål var aldrig att vinna hela den här stegtävlingen. Bland 545 (tror jag) tävlande
siktade jag inledningsvis in mig på att sluta bland de hundra bästa. Det där målet
har kommit att ändras lite.

Nu har jag totalt gått 904449 steg. På torsdag avslutas tävlingen och visst skulle
det kännas fint att ha passerat en miljon då. Det är inte omöjligt alls. Jag ligger nu
till slut etta av de tävlande på kontoret i Linköping, men det finns tokjävlar som
flåsar mig i nacken. Aldrig i helvete att jag tänker ge mig. Aldrig!

Bland de 545 har jag plats 10. Det är jag mer än nöjd med. Jag vill gärna behålla
den platsen.

- En miljon steg
- Bäst i Linköping
- Topp tio totalt

Så ser mina mål ut.


Här kommer lite promenadbilder från västkusten.








620569 (och sommarfest)



Som utlovat kommer jag inte att sluta tjata om stegtävlingen förrän efter den 24/6.
Dalmasen är feg, feg, feg. När det gått upp för honom att jag passerat och numer ligger
före så slutade han registrera sina steg dag för dag. Han säger att han tänker regga
allt på en gång i slutet "för att få bort tävlingsmomentet". Så eftersom jag egentligen inte
har en aning om ifall jag ligger före eller efter så koncentrerar jag mig på kontorets etta.
Jag knappar in.

I förrgår hade vi sommarfest här på jobbet. Jag vet inte varför det blir så, men jag blir alltid
indragen som arrangör. Allt var planerat för utomhusaktiviteter och även om vi hade en
reservplan i händelse av regn, så togs beslutet vid lunch att vi kör ute.

Halv fem började regnet. Det var i senaste laget för att iscensätta plan B, men så gjorde
vi. Det blev hur som helst ganska lyckat. Det blev en lagtävling där de tävlande skulle
gissa vilka sorters ost, korv, färska kryddor, öl mm som vi placerat ut i skålar och tillbringare
i olika rum huset. Det visade sig inte vara så lätt att skilja på herrgård, svecia och grevé,
eller chorizo, salsiccia och bratwurst när inga etiketter fanns.

Eftersom snapsar hälldes upp till maten blev jag helt klar yr i bollen.
Jag somnade full och jag vaknade full på torsdagen.
Vilket moget beslut tror jag att jag tar då? Jo, att gå till jobbet såklart.
1,5 mil på något över 3 timmar. Halv sex var jag utanför dörren. Jag kommer nog inte
att göra om det. Promenaden på 19000 steg tog hårt på mig. Att gå så många steg på
en dag hör inte alls till ovanligheterna, men att göra det i ett sträck  var inte roligt. Jag
hade ont i hela kroppen på kvällen och gick inte många steg till.

Jag har plats 15 av 500 sådär och jakten på Linköpings förstaplats fortsätter. Men jag är
skittrött på att gå. Fattar inte var min envishet kommer från just nu.


Kolla, där kan man se lite av den där förhatliga lilla gubbmagen.
Du borde inte stå så nära det feta köttet Johan

537193

Jag är ledsen över två saker.
1) Min blogg är dåligt uppdaterad.
2) Uppdateringarna handlar nästan uteslutande om min jävla stegtävling.

Den 24/6 är eländet över, men jag ska försöka skriva om något annat också.

Min onda tå blev raskt bättre när jag bytte tillbaka till mina Ecco. Jag tror på viss variation
när det gäller val av sko. Högra knät har kärvat en aning men under morgonpromenaden
kände jag mig starkare än någonsin.

Under fredagsfikat gick det upp för min kollega med daladialekten att jag inte låg så långt
efter som han trodde. "Fan, du ligger ju 1600 steg före mig", sa han sedan när han kollat
upp det hela. Det var detta jag velat undvika. Nu hade jag retat upp honom.

Min strategi inför helgen var att gå på knockout. Att gå så många steg att han skulle tappa
sugen helt när det väl blev måndag igen. 30000 steg om dagen skulle nog göra susen.
Riktigt så blev det inte, men ganska bra ändå.

När jag nollställde stegmätaren visade den 717171 (vackert) på tre dagar. Det är ett snitt
på nästan 24000. Jag har nu utan tvekan andraplatsen på kontoret med trean 18000 bakom
bakom mig. Jag har knappat in 10000 på ettan men tyvärr är det 50000 kvar.

Jag har en 17:e plats på företaget totalt där ledaren hade nästan en miljon steg.

Gud vad jag tjatar.
Förlåt.


441870

Jag ligger 4000 steg (en halv lunchpromenad) bakom tvåan på kontoret. Han är den som
sitter allra närmast mig på jobbet, vid min högra sida bara två meter bort. Ingen av oss
nämner stegtävlingen längre. Han har verkat trött på sistone, muttrat om att han sänkt
sina ambitioner. Jag litar inte på honom för fem öre. Jag säger inget. Om det nu är så
att han inte tänker satsa så tänker jag inte riskera att hälsa bränsle på en döende eld.
Jag vill inte göra något som kan få den där tjurskallige dalmasen att rycka upp sig.
Jag trodde att jag hade passerat honom, men han måste ha gått långt igår.
Nu håller jag järnkoll på konkurrenterna dag för dag i ett excelark.

Själv har jag fått ont i höger stortå, något som för mig att vilja vinkla foten åt höger för
att inte belasta tån i onödan. Den där lilla, men onaturliga vinkeln kommer att få knät
att protestera så småningom. Jag kanske borde vila lite? Men då kommer jag efter.
Dessutom ligger jag 55000 steg bakom kontorets innehavare av förstaplatsen.

Hur den mannen kan gå som han gör begriper jag inte. Med rejäl ölmage och glatt
humör flinar han omkring på golfbanorna och går 25000 steg om dagen i rent oförstånd.
På företaget totalt ligger på på plats 20.

Nu ska jag massera min tå. Jag kanske ska prova att byta skor. Stortån vill inte röra
på sig. Snart är det lunchpromenad.

Jag orkar inte.
Ändå kommer jag att gå.

400039

Jag har nu passerat fyrahundratusen steg. Det var en bra helg om man ser den från
stegräknarhållet. Sett från andra håll vet jag inte men det kanske var bra att Ljusblå
jobbade. Den där gamla hunden som alltid studsar som en gummiboll så fort han anar
att jag ska gå ut med honom, rörde sig inte ur fläcken där han låg i korgen ens när jag
viftade med kopplet i söndags eftermiddag.

Igår slog jag mitt personliga rekord på en dag. En timme på morgonen, en timme på
lunchen, en stund på Ica Maxi och två timmars kvällspromenad gav över 33000 steg.
Jag är nu uppe i de nivåer jag skakade på huvudet åt i början. Det är inte jobbigt att gå
längre. Det handlar bara om hur mycket fritid man är villig att offra.
Det och motivation.

Motivationen kommer från bra ljudböcker och flåsande kollegor som med hånfulla flin väser
att de ska ifatt mig. Jag ser mig själv som totalt prestigelös och jag brukar liksom aldrig
känna någon tävlingsinstinkt överhuvud taget.
Nu känner vargen vittring av blod.

Jag kommer aldrig att vinna hela tävlingen. Killen som leder har gått närapå dubbelt
så mycket som jag gjort. Det känns på ett sätt obegripligt, men om jag gått 30000 steg
per dag sedan starten så hade jag idag haft en andraplats. När jag registrerade imorse
hade jag plats 19 av runt 500. Det är väl inte så himla illa ändå?

I Linköping ligger jag fortfarande trea, men jag har knappat in. Jag ser faktiskt att jag
möjligen skulle kunna ta hem kontorets förstaplats om jag ökar på lite till.
Jag vet inte om det är värt det.
Jag vet inte om jag kommer att satsa på det.

Men kanske.....


276596

Så många steg har jag gått hittills. Det är runt tjugo mil. Igår hade jag en bra dag
med över 23000 steg. Ja, fast då har jag räknat in morgonens promenad också.
Mitt snitt ligger på något över 16000 steg om dagen vilket är något mer en 1 mil.
Just nu är jag på 34:e plats av 545. Det kommer att försämras något under dagen, men
om jag kan tillhöra de 10 bästa i slutet av juni får jag vara nöjd. På Linköpingskontoret
innehar jag plats nummer 3. Mitt lag har jag gett upp. Jag har mer än dubbelt så många
steg som tvåan i laget.

När jag drar upp t-tröjan framför spegeln i hallen skrattar åren av karrékotlettmissbruk
runt midjan åt mig. Även om hjärnan säger att jag faktiskt bränt en del fläsk och tycker
att jag kan belöna mig med chokladkakor, så inser jag att min teori stämmer.
Det späck som samlats på en mans mage är det absolut sista som kommer att försvinna.
Nåja, röven känns hyfsat tajt.

Det går åt ljudböcker. Jag har nu lyssnat igenom "Stäppens krigare" av Conn Iggulden
och är nästan igenom "Bågens mästare" av samma författare. Torsten Wahlund är en
suverän uppläsare, men jag börjar tröttna något på hans röst.

Frukost på jobbet

Den som dukade upp till frukost på jobbet i morse verkade ha tänkt till lite extra.


22990 (108132)

Ljusblå:
- Du börjar bli lite tråkig Johan. Du pratar bara om hur mycket du gått eller ska gå.

Jag visste att det skulle kunna bli så här. Det har blivit svårt att prata och umgås med
mig på ett vettigt sätt. Jag har en och en halv mil till jobbet och jag har på fullt allvar
börjat planera inför en morgonpromenad någon av de närmaste dagarna.

Ikväll ska vi repa och jag har inte kunnat tänka på det som något annat än en bortslösad
promenadkväll. Jag skickade utan vidare förklaring följande mail till mina bandpolare:

"Jag har en liten undran. Om jag skulle råka dyka upp vid lokalen utan bil, kan någon då
tänka sig att köra mig till mitt jobb i Mjärdevi efteråt?"

Vår replokal ligger ungefär i motsatta utkanten av Linköping än den jag jobbar i.
Det bör vara runt en och en halv mil dit också och jag tror ärligt talat inte att jag orkar
eller vill gå tillbaka mitt i natten. Jag är inte där än riktigt. Inte än.

22990 steg igår. 108132 totalt.
Det har tagit mig upp till en 90:e plats ungefär. Exakt är svårt att säga eftersom vissa
registrerar sina steg sent.

Medan min ena hjärnhalva funderar på att ta ledigt en heldag för att bara gå vill den
andra bara hyra en film och äta glass. Förr eller senare kanske glasshalvan vinner.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0