Hmm....

Ibland blir man sugen på att börja blogga igen.

Farväl till en gammal vän

Min blogg har blivit som en gammal vän från förr. Har vi inte alla sådana? Ni vet en vän
man umgicks med förr och hade väldigt roligt tillsammans med. Då och då stöter
man på varandra, man utbyter artigheter, frågar hur man har det, skrattar åt gamla
minnen och avslutar med att "vi hörs" eller att "vi måste ses snart". Man säger de där orden
utan att egentligen mena så mycket med det. Innerst inne vet man att man inte har något
gemensamt längre, att man vuxit ifrån varandra.

Jag känner lite så för min blogg.
Bloggandet betydde oerhört mycket för mig en gång och de vänner jag fick här betydde massor.
Ni vet vilka ni är.

Vad är de som driver en att blogga?
I mitt fall var det från allra första början en massa skit som bara skulle ut. Att skriva blev
ett sätt att sortera min tankar under en jobbig period av mitt liv.
Så småningom blev det jakten på fler besökare och feedback i form av era kommentarer.

Ska man få riktigt många läsare på sin blogg ska man nog antingen vara ung tjej med
massor av mammas och pappas pengar att köpa kläder för, eller så ska man skriva riktigt
bra och intressant. Jättemånga läsare hade jag aldrig, men de flesta hade jag helt klart
under den där jobbigare perioden.

En liten skara läsare kan man också behålla genom att kommentera andras bloggar.
Man liksom kompisläser och kommenterar hos varandra. Det är himla roligt, men tyvärr
finns det en gräns för hur många av andras bloggar man orkar och hinner följa varje dag.

Jag har inte varit någon flitig bloggläsare senaste tiden. Inte heller har jag haft särskilt
mycket att skriva om. Eller jo, det har jag ju. Men med tiden har jag blivit allt mer mån
om mitt privatliv. Kanske är det så att jag inte inte vill leva mig liv på bloggen längre.
Eftersom jag varken läser eller skriver längre, har bloggen bara blivit ett dåligt samvete.

Jag tänker alltså lägga ned det här. I och för sig ska man aldrig säga aldrig. Blir jag sugen
igen så kommer jag att börja om, men just nu blir det en rejäl paus i alla fall.

När jag avslutar den här bloggen kan jag utan att överdriva säga att jag aldrig någonsin
varit så lycklig i hela mitt liv. Visst, man kan alltid ha mer pengar att röra sig med, man
kommer kanske aldrig att sluta oroa sig för bilen och barnen på ena eller andra sättet.

Men jag har hittat min Malin igen.
Jag är hemma nu.
Äntligen.




PS
Vill ni bli vän med mig på Facebook kan ni maila mig på docat@live.se så "addar" jag er.
(Det är alltså inte den adressen jag använder på FB)

:-)

Sköt om er!











Det här med att bryta upp och blogga

Mmm... Det här med att bryta upp och blogga samtidigt. Varför gjorde jag det då men inte nu?
Jag kan förstå att min skilsmässoblogg var intressant att läsa, oavsett vad man egentligen
tyckte om den. Det är i alla fall vad siffrorna säger mig när jag jämför läsarstatistik nu och då.

Och att hänga ut människor, som en del tyckte att jag gjorde, kalla mig naiv men det var hur
som helst aldrig min mening. Några i min närhet visste vem jag var, andra listade ut det, så visst...
Det var inte bra gjort. För alla andra bloggade jag hur som helst anonymt och det var så jag
kände mig, anonym. Jag stängde min gamla blogg innan jag öppnade den här.

Hur som helst skulle jag nog aldrig kunna blogga på det sättet igen. Det var inte riktigt schysst.
Jag mådde verkligen inte bra. Behövde skriva av mig. Behövde få både pepp och kritik för mina
känslor och tankar. Jag bloggade för min egen skull. För att komma framåt i den process jag tyckte
var så svår.

Jag hade inte det behovet den här gången. Inte för att det inte var svårt för det var det
(är det inte alltid det förresten?), men om jag behövt ventilera mina tankar så hade jag inte gjort
det här, utan på en superanonym blogg helt utan kopplingar hit.

Jag kommer inte att fördjupa mig i brytningen med Anna här, men jag vet att även hon hittat
kärleken igen.


Blogg.se i iphone

Det här är ett testinlägg gjort via den efterlängtade appen för iphone.
I den mån någon fortfarande läser och bryr sig om denna eftersatta blogg så är detta kanske vad jag behöver.
Jag har ju gång på gång lovat mig själv att bli mer aktiv. Jag gillar ju fortfarande att blogga.
Som jag ser det finns det två orsaker till att det inte blir av.

1) Måste ha en dator.
Dum bortförklaring från någon som jobbar med datorer. Jag sitter vid en dator många timmar varje dag. Problemet är just det att jag jobbar. Det har varit fruktansvärt mycket på jobbet hela detta år. Jag har även varit bortrest en del. Min iphone är med överallt utom i duschen. Kanske blir det enklare att hinna blogga nu?

2) Nytt liv
Tja, på något sätt känner jag att en nystart i livet med ny kärlek kräver en nystart på bloggsidan också. Antingen blir det en ny blogg eller så kommer jag över känslan.

Nu ska vi se hur detta inlägg ser ut.


Se där...

... en ny headerbild till hösten. Inte illa.
I min strävan att verka djupare än jag är, har jag kryddat headern med några textrader
ur en gammal favoritlåt. Vet inte hur jag lyckades med det precis, men ändå.

Okej...

Jag ska försöka bli lite mer aktiv här.

Följande har hänt sedan förra avnittet i såpan om mitt liv:

- Ljusaste Blå och jag fokuserar numer på vår vänskap snarare än kärlek.
   Detta tänker jag inte fördjupa mig i på bloggen. Vi kommer nog alltid att vara vänner.

- Den onde fransmannen, the evil frenchman, the Renault från helvetet är utbytt.
   Detta tänker jag fördjupa mig i.

- Min katt Inez har haft närkontakt med en Rottweiler.
   Det kan man också prata något om.


Rör inte på sig mycket

Ojojoj, den här bloggen rör inte på sig mycket längre. Livet utanför bloggen gör det
desto mer. Jag har så mycket jobb att jag riskerar att få Tourettes känner jag.


Hej då Dallas

Eftersom jag inte orkade byta design en gång i månaden har jag sänkt kraven på mig
själv och byter nu istället när jag får lust.

Bort med denna!


Road trip

Hej då december (till sist).
Nya headern är från vår road trip i Texas.





När kommer jag tillbaka?

Moa: 
(Men när kommer du (och dina inlägg) tillbaka? Och vem tar hand om Inez? :)"


Alltså, jag är hemma igen. Jag hade en jätteskön och spännande ledighet.
Mina tonåringar tog hand om katten och även om Inez såg förvånad/förvirrad ut när jag
kom hem så är nu det mesta sig likt igen.

Eller nej, inte riktigt allt.
Rent privat händer det jobbiga grejor just nu. Grejor jag inte kan eller vill skriva om
här på bloggen. Det är en konsekvens av att inte blogga anonymt.
För känsligt.
För privat.
Detta tar all min kraft.
Just nu finns varken tid eller inspiration till bloggen.
Vi måste igenom det här först.
På lite sikt kommer det att bli bra.

Vad vill jag med bloggen har jag frågat mig?
Ingenting, har jag svarat.
Borde jag inte lägga ned den då?
Jo kanske.
Men ändå inte.
Jag behöver inte vilja något seriöst med min blogg.

Så jag kommer tillbaka snart.
Lite bilder från Texas ska jag försöka lägga ut.
Kanske har jag tid att byta ut december-temat också.
Snart.

Gott nytt år

Det är tystare än vanligt här på min blogg. Befinner mig för tillfället på semester
i Dallas, det är en av anledningarna. Återkommer när jag kan.

Gott nytt år så länge!


December

Om nu november blev rekordsen på min blogg så blev december ännu senare.
Fotot är gammalt, från förra året.





Stinget

Jag har verkligen tappat stinget när det gäller månadsvisa headers.
Ville bara säga det.

November till sist

Så här sent har det inte blivit november förut, inte på min blogg i alla fall.
Novembertemat är inte heller speciellt novemberlikt men vad gör det? Bilden är från
Thailandsresan 2007/2008 och får mig att längta något vansinnigt efter sol och saltvatten.



... och så bort med den där galna katten.


Jo, jag vet...

... det är november och jag borde ha en ny headerbild  här.
Har inte hunnit.
Än.

Oktober!

Så blev det oktober på bloggen också.
Jag kunde inte låta bli att göra om DOC till CAT, men ordningen blir åter ställd i november.
Brr... det låter som vinter.






Ny månad

Förresten vet jag att det är ny månad och dags för ny header bild.
Har inte hunnit bara. Det är stor risk att det blir en katt unge på bilden den här gången.


 

Sär skrivnings vecka



Vårt språk håller på att förändras. Gamla uvar som jag själv rynkar panna och gnisslar
tänder när jag läser "vatten kran" istället för "vattenkran", men det är bara att inse,
jag gnisslar helt i onödan.
De yngre generationerna har troligen en vag uppfattning om vad särskrivning är och de
anar kanske att det borde heta "jultomte" och inte "jul tomte". Problemet är att de skiter
i det. De bryr sig inte. Man förstår ju vad de menar so what?
Och när till och med lärarna skriver "engelska bok" när de menar "engelskabok" då förstår
jag hur framtiden kommer att se ut.

Jag tänker inte vara den som kämpar emot vårt språks utveckling.
Jag tänker inte vara sur gammal bakåtsträvare.
En vecka framåt ska jag anamma vårt nya språk med öppna armar, åtminstone här på bloggen.




September


Septermber it is.




Augusti

Det blev augusti en dag för tidigt här, för att kompensera sena byten vid andra månadsskiften kanske.
Trött på vykortheader.
Tja, ni kan ju få gissa vad den här egentligen föreställer.





Tidigare inlägg
RSS 2.0