Are You Ready?

Vår trummis bestämde sig för att lägga av för någon månad sedan. Gissa vem som
tog över trummorna? Rätt, moi.
Numer går våra rep till som så att vi först spelar in musiken, därefter lägger jag på
sång efteråt.

Jag har svårt att välja mellan sång och trummor, båda är så sjukt kul att hålla på med.
Vi letar både sångare och trummis kan man säga.

Hur som helst, här kommer ett litet smakprov på hur Stålnäsan låter nu för tiden.
En cover på Thin Lizzys "Are You Ready?"
Låten är inte färdigmixad än, därför går den inte att hitta på hemsidan.
Men på min blogg gör jag väl vad jag vill eller?

Are You Ready?


Rätt sätt

Idag skickade jag en låt från ett av våra rep till min chef.
En cover på Whitesnakes "Fool for your loving", vilket också blev texten i mailets
subject-fält.
Hoppas han tar det på rätt sätt bara.

Fotosession

Stålnäsan rockar på. I replokalerna vill säga. Det vete sjutton om vi någonsin kommer utanför
väggarna där. Hittills har vi hyrt lokal i andra hand av ett annat band. Det har funkat ganska
bra, men då det andra bandet också använt lokalen som förråd blev det emellanåt lite trångt.
Inte heller har vi vågat lämna våra grejor kvar utan packat ihop efter varje rep.

Igår fick vi möjlighet att provrepa i en annan lokal i samma hus. Mindre och större på samma
gång. Mindre repyta men ett extra utrymme man skulle kunna inreda med soffa, bord,
kaffebryggare och annant hårdrocksaktigt. Dessutom är lokalen ljudisolerad så vi störs inte
av andra band eller tvärtom.

Kamera och stativ hade jag med. Tänkte pryda vår hemsida med lite nya bilder med senaste
tillskottet Janne. Hmm.... vi får väl se. Jag lovar att det bara är kaffe i muggarna.





Sedan började somliga apa sig. Kaffe är inte bra för tjocka gubbar.



Jonathan Tyler and The Northern Lights

Jag fick med mig lite ny musik från Dallas.
Rysningar och ståpäls, ja nästan lite tårar i ögonen får jag när jag lyssnar på
denna låt av Jonathan Tyler and the Northern Lights.
Mycket bra.


Jonathan Tyler & The Northern Lights – Young & Free



Tinnitus


Fyra femtedelar av Steelrose rockar loss i replokalen. Trummisen sitter ju mitt emot oss, därför syns
han inget vidare här.


Det var länge sedan jag skrev något om hobbybandet Stålnäsan... nåja, Steelrose.
Vi tragglar på. Jag är lite orolig för vad det här nöjet gör med min hörsel. Jag har skaffat mig konstant
tinnitus och trots att jag haft öronproppar i hela kvällen sitter jag nu här med ringande öron och huvudvärk.
Kul är det hur som helst.

I kväll satte jag upp min nya kamera på stativ och lät den knäppa en bild var femtonde sekund.
Det är imponerande hur dum man ser ut på de flesta bilder. Den här tyckte jag åtminstone var lite rolig.




Att min näsa är ganska stor är något jag varit medveten om länge.
Att den i själva verket är enorm fick jag inte klart för mig förrän jag zoomade in denna.
Jesus... inte konstig jag är kutryggig.

Ronnie James Dio



Idag är det lite sorgligt här. Ronnie James Dio, en av världens bästa sångare har lämnat oss.


Don't say you're sober

Steelrose, det där ascoola coverbandet som spelar hårdrock från 80-talet ni vet.
De har tillbringat en del tid i "Polarstudion" hemma i Wahlis källare, och kanske, kanske
kan det komma upp en ny låt på hemsidan snart.
Det är en låt av gruppen Gun som heter "Don't Say It's Over".

Jag funderar på om jag pratar väldigt otydligt, för när jag berättade det för Tina på
jobbet rynkade hon pannan och undrade: "Sa du don't say you're sober?"

Jag skickade låten till Ljusblå på jobbet, hon brukar alltid bli så glad och imponerad när
hon får höra något nytt vi gjort. Något mail hade hon inte fått. Av någon anledning sorteras
alla mail med länkar eller bilagor bort som spam, åtminstone misstänker jag det.
Jag berättade om låten.
"Hette den don't sleep over?"

Nu tränar jag på att a r t i k u l e r a.

Rätt bra för att vara en gammal gubbe

I helgen spelade jag upp ett videoklipp från Stålnäsans senaste rep för Sonen.
"Du sjunger rätt bra för att vara en gammal gubbe", blev kommentaren.
Först blev jag glad.
Sedan ströp jag honom.

Ring Ring

Ibland kan jag känna mig oälskad och sur om inte Ljusblå ringer mig på flera dagar.
Då ringer inte jag heller. Visst är det ett smart sätt av mig och mitt bekräftelsemonster
att hantera situationen på?
 
Nåja, jag har lovat mig själv att inte mata monstret mer. Hur som helst är det lite kul
att vårt band tagit upp Abba-låten "Ring Ring" i vår repertoar, fast vi försöker köra den
i Sators version. Ännu roligare är det att texten hade halkat ur väskan hemma hos
Ljusblå.
- Vad är det här?

Haha, den är ju klockren! :-)


I was sitting by the phone
I was waiting all alone
Baby by myself I sit and wait and wonder about you
It's a dark and dreary night
Seems like nothing's going right
Won't you tell me honey how can I go on here without you?

Yes I'm down and feeling blue
And I don't know what to do, oh-oh

Ring, ring, why don't you give me a call?
Ring, ring, the happiest sound of them all
Ring, ring, I stare at the phone on the wall
And I sit all alone impatiently
Won't you please understand the need in me
So, ring, ring, why don't you give me a call?
So, ring, ring, why don't you give me a call?

You were here and now you're gone
Hey did I do something wrong?
I just can't believe that I could be so badly mistaken
Was it me or was it you?
Tell me, are we really through?
Won't you hear me cry and you will know that my heart is breaking

Please forgive and then forget
Or maybe darling better yet, oh-oh

Ring, ring, why don't you give me a call?
Ring, ring, the happiest sound of them all
Ring, ring, I stare at the phone on the wall

And I sit all alone impatiently
Won't you please understand the need in me

So, ring, ring, why don't you give me a call?
So, ring, ring, why don't you give me a call?
Oh-oh, ring, ring, why don't you give me a call?
So, ring, ring, why don't you give me a call?


Hallå!

Det ringer och ringer....
- Hallå! svarar jag.
Det fortsätter att ringa.
Det är ju i mina öron det ringer och piper.
Vi har repat och jag är knasig i rösten som vanligt.
Mitt band borde skaffa sig en riktig sångare istället.
Egentligen struntar jag i om det låter sprucket, det är ju bara rock'n roll, men jag vill inte
ha de där feltonerna á la M.A Numinen. Jag måste lära mig behärska rösten även när jag
är ansträngd.

Nåja, på det stora hela gick den ändå okej och det var roligare än på länge.

Rock me just a little more

Rock me til I hit that floor,
Rock me til I take no more,
Rock this hungry heart of mine,
Rock me down right to the ground,
Rock me like you've never done before,
Then rock me just a little more.

Torsdag = repdag nuförtiden.
Antagligen är jag korkad som ger mig på att försöka sjunga i ett band.
Än mer korkat är det att sjunga i ett band som spelar covers på gammal hårdrock.
David Coverdale, Joe Lynn Turner, Ronnie James Dio och en massa andra gamla idoler,
de är inte att leka med de där killarna. När jag försöker hänga med ligger jag precis
på gränsen för vad jag klarar av, i bästa fall. Inte så sällan är det en bit över gränsen
också. Det kan bara sluta på ett sätt. Trasigt.

Igår slarvade jag med uppvärmningen, det är sådant som straffar sig. Plötsligt tar det
bara stopp. Det enda jag kan göra är att sitta och titta på medan de andra spelar
vidare utan mig. Trist. Fast om jag bara vilar en liten så går det hyfsat igen, ibland
rentav bättre.

Jag kanske borde sjunga något annat en skrikig hårdrock? Mindre skrikig rock?
Eller kanske inte alls? Det är kanske bakom trummorna jag ska sitta, som jag gjorde förr?
Fast samtidigt är det ju så jäkla roligt. Trots allt så går det bättre och bättre även om jag
hade en lite sämre dag igår och dessutom börjar jag känna mig mer bekväm bakom mickstativet.
Det är bra. Bandet har köpt in en liten låda som gör att man genom att trycka på en knapp
får man en eller två stämmor på sin egen sång.
Ascool pryl och det låter riktigt häftigt i vissa låtar.
Äh, jag ger inte upp än.

Vad tufft de poserar!


Från vänster: Kapten Gråskägg, Wahlis, Smocke och Carla.

Kolla bara på bilden! Är det inte grabbarna i Steelrose? Vad snygga de är! Och vad tufft de
poserar
framför kameran!

Okej, kanske inte.
Något som ändå imponerar på mig är den "backdrop" som en jobbarkompis till Smockovich
gjort. Otroligt läcker! Här kommer en annan bild på den.



Hon har alltså handmålat den där bilden utefter fotot vi har på vår hemsida. Sanslöst!
När och om vi spelar för publik någon gång (eventuell kan det bli i maj) ska den hänga bakom
oss på scen.

Piiip!

Piiip!

Vi har repat och idag gick det bättre. Inga totalt söndergapade stämband i alla fall.
Däremot glömde jag mina öronproppar som jag nästan vant mig vid nu.


Whiskey in the shower

Igår till repet hade vi låten "Whiskey in the jar" i Metallicas version som läxa.
Inte nog med att det är svårt att låta tuff och elak som James Hetfield. När jag sökte
efter texten på nätet kom jag till en sida där någon skämtade om hur han missuppfattat
orden som sjöngs.

Där de sjunger "...whiskey in the jar O"
hade han uppfattat som "...whiskey in the shower".

Gissa vilken av texterna som fastnat i min hjärna?

Gah!!!

Snittar och lättöl har inmundigats på husets after work.
Nu ska jag åka hem.


Keyboard

Nyss hemkommen från ett av de roligaste repen på länge. Vi håller på att testa en ny kille på keyboard och det verkar ganska lovande. Det kommer ta ett tag innan han är helt med i matchen och innan vi andra har anpassat oss efter ett nytt instrument i ljudbilden, men som sagt, jag tror det kan bli bra.

Efter två dagar utan bredband hemma känns det otroligt skönt att var uppkopplad igen.

Stålnäsans hemsida



Jag blev riktigt nöjd med utseendet på vår hemsida ska jag erkänna. Titta gärna in genom att klicka på länken.
Under menyvalet musik kan ni också höra hur vi låter.
Några saker bara:
Jag låter tyvärr inte som David Coverdale.
Ni kommer att höra några falska toner och ni kommer le åt hur ansträngt det låter på de höga partierna.
Men vad sjutton, vi är bara ett ett gäng halvgamla gubbar som leker med musik,  den snygga hemsidan till trots.
:-)

Pip i öronen

Vi repade igår. Det känns som höstens första riktiga rep, även om vi lattjat lite innan också. Det gick bra, riktigt bra. Vår nya trummis funkar kanon, min röst höll och vi hade bättre ljud i lokalen än någonsin. Det enda som störde var ett annat band i lokalen bredvid. Tisdagar är kanske inte den mest optimala kvällen att spela på. Jag gissar att vi störde dem minst lika mycket.

Jag vaknade halv sex i morse av pip i öronen. Det kändes inte som speciellt hög volym igår men jag måste nog tänka på att vara rädd om min hörsel.


www.steelrose.se

En början....
Vad tycker ni? Är det något att bygga vidare på?

www.steelrose.se

Steelrose


Inlånade trummisen Jonas har blivit permanent trummis. Han har investerat i nya trummor och ägnat senaste veckorna åt att spela in sig på dem för sig själv. Från och med nästa vecka hoppas jag att vi kommer igång med repandet på allvar. Vi andra har ägnat några kvällar hemma i Wahlis källare/studio där vi lekt fram en alldeles egen låt från idé av Wahlis själv. Det är något helt annat än att göra covers, med egna låtar finns det ju liksom inget att leva upp till eller försöka efterapa, det är ju vi som gör originalet.
Roligt nog blev den här låten ganska långt ifrån de hårdrockcovers vi normalt försöker spela.
..
Jag har också självutnämt mig till bandets webmaster och när jag pillade med hemsidan ikväll undrade Skrotan:
- Vad står det?
- Steelrose, vårt band.
- Borde ni inte heta Hellrose

Hmm... inte så tokigt egentligen. Hade vi varit tuffa på riktigt kanske det varit ett alternativ.

Första repet efter sommaren

Första repet efter sommaren.
Första repet med en annan trummis.
Jag var inte frisk i halsen. Vi var alla lite rostiga, ändå kändes det bra.
Det vore så roligt om vi fick en period av lite sammanhängande flyt nu.

Tidigare inlägg
RSS 2.0