Doc

Ni som funderar över om det egentligen är någon action i knarkarkvarten nuförtiden, ni kan sluta
fundera nu.

Sorry, men den här bloggen kommer nog att handla väldigt mycket om en viss katt ett tag
framöver.

Jodå, jag hämtade henne igår. Katten som nog kommer att få heta Ines (eller Inez) bara
lill-matte kan bestämma sig. Med den nya transportburen i högsta hugg for jag ned, betalade
pojkarna i hushållet en peng för att de tagit hand om min katt så fint under de senaste veckorna.
Buren var inget favoritställe precis, åtminstone inte i bilen. Det blev ett hiskeligt jamande, skrikande
och bitande för att försöka ta sig ur. I mitt knä kunde hon däremot ligga och sova de timma det
tog att åka hem.


Söt?

Jag hade inte glömt hur gott kattungar luktar eller hur söta de ser ut när de sover. Däremot hade jag
glömt hur fullständigt galna de är den tiden de är vakna. Hon smyger på och leker med precis allting,
oavsett om det rör sig eller ligger stilla.


Mmm... jeans....


Fattade först inte hur hon kom i och ur tvättkorgen.



Tja, vad ska man säga annars. Jag går mest runt och skrattar högt åt hur rolig hon ser ut.
Hon äter, busar och sover. Hon går till och med på lådan redan. Hon katt, trots att hon är
så liten, ligga stilla i Skrotans knä medan vi ser på Lost.


Det finns många platser att upptäcka, även i en lägenhet på två rum och kök.


Den där transportburen var inte så tokig ändå. Där sov hon i natt och där ligger hon just nu när jag
skriver det här inlägget.


En aning avslappnad.


I kväll ska vi leka gladiatorspel med gerbilerna.

När jag vaknade igår började jag som vanligt leta efter något att ta på mig. En vit t-shirt
under skjortan hade jag tänkt. Nu hittade jag ingen vit sådan, något som var lite märkligt
eftersom i slutet av förra veckan hade tvättat upp i stort sett allt jag äger. Jag letade igenom
skåpen. Jag letade igenom tvättkorgen med rentvätt som jag fortfarande inte plockat ur.
Ingen vit t-shirt någonstans.

Något kallsvettig insåg jag att jag glömt ta ur den maskin med vit tvätt som var det sista
jag lagt i. Herregud! Vad hade hänt med den tvätten? Att glömma kvar våt tvätt i en maskin
under flera dagar kan man knappast kalla god hyresgästsed. Alla vet ju vad som händer om
man inte sköter sig. Just det, arga lappar.

Att en maskin full med tvätt skulle ligga blöt kvar i en maskin trodde jag inte riktigt på.
Antingen låg den i en blöt hög någonstans eller så hade någon helt enkelt kastat den.
I allra bästa fall, kunde någon ha hängt upp den och sedan lagt den i en hög, men så vänliga
är inte människor i hyreshus mot varandra.

Jag gick ned i tvättstugan och tittade. Ingen hög med vit tvätt någonstans, vare sig våt
eller torr. Räknandes på kostnaden för en helt ny uppsättning vita t-shirts och kalsonger
lufsade jag moloket tillbaka upp till lägenheten.

Då kom nästa flashback. Jag hade ju bara TÄNKT att lägga i den vita tvätten. I själva verket
hade klockan blivit för mycket och jag hade burit upp det vita lika smutsigt som jag burit ned
det. Japp. Där låg den på golvet i badrummet.

Inga arga grannar.
Inga nya och onödiga kostnader för kläder.
Jag var lättad när jag tog på mig en ren och fin svart tröja istället.

När jag kom till jobbet hängde jag av mig rocken, greppade min kaffekopp och gick bort
till automaten. Där stod min kollega Björn och vi pratade en stund. Sedan avslutade han
samtalet med en fråga:

- Varför har du tröjan ut och in?

Det var ingen bra dag för mig och t-shirts.

F**k you too vägen!!

Kattmat, både torrfoder och annat. Nya skålar. Kattlåda, kattsand och bajsspade.
Transportbur och en liten bok som heter "Kattens språk".
Vi är förberedda till tusen inför hemkomsten av vår nya familjemedlem som kanske, men bara kanske,
kommer att få namnet Ines (eller Inez).

På väg hem i bilen från Örebro ringer Sonen.

Sonen:
- När kommer du hem?

Jag:
- Jag är på väg hem faktiskt.

Sonen:
- Jaha, för jag tänkte höra om du ville ha kladdkaka och kaffe när du kommer.


Så har det blivit nu. En ökad närvaro av tonårskillar i köket alltså. Receptet har han nog fått
av sin syster som är den okrönta drottningen av kladdkakor, och faktiskt blev Sonens version
nästan lika god. Det jäkliga är att det produceras kladdkakor i en rasande takt hemma nu, och
det är inte bra för mig. Jag måste lära mig att inte tycka om sådant.
Han gör också egna hamburgare av köttfärs och lax i ugn. Kul tycker jag.

Den senaste tiden, de senaste månaderna kanske, har jag blivit mer pappa än någonsin.
De där båda är hos mig i stort sett hela tiden, utom på nätterna då de åker hem till mamma
och sover. Det där verkar så meningslöst tycker jag och det måste bli ändring.
Det är dags att byta ut den lilla knarkarkvatten till tvårummare.
Jag har faktiskt fått erbjudande om en fyra och jag ska snart titta på den.
Återkommer om det.

Jag har börjat kalla Ulf, en av våra hårddejtande singelkillar på jobbet, för Knulf.
Jag är sååå rolig.

På fredag ska den här lilla blåögda tjejen flytta hem till oss. Ja, om hon nu fortfarande är blåögd vill säga.
Hon är i huvudsak bondkatt men det finns en skvätt Birma i också. Vi får väl se hur genomtänkt det här är.
Jag hade helst velat göra mig av med gerbilerna. Sedan de bitit Skrotan blödande i fingertopparna ett par
gånger är de inte längre mina favoriter måste jag säga. Opålitliga rackare. Nåja, dottern har lovat att ta
hand om dem även fortsättningsvis och i värsta fall kan jag ju glömma dörren till buren öppen när väl
katten är installerad, då löser sig problemet självt.

Vad döper man en katt till?
Här skulle jag behöva lite hjälp. Dottern och jag är ganska nollställda.

Mitt förslag är Katitzi. Kissens smeknamn skulle då kunna vara Titzi, men det tyckte Skrotan lät som "tuttar".
Annars ser hon ut lite som en Agnes tycker jag.

Som sagt, kom gärna med namnförslag.

Det känns som att jag har två vägar att gå.

1) Sluta fika
2) Börja spela golf.

Golf är nämligen det enda och absolut enda samtalsämnet borta vid fikabordet.
Jag har försökt vara social två gånger idag men jag somnar av tristess.

På väg in genom grindarna på Ica Maxi. Mina båda tonåringar gick några meter bakom mig
och pratade med varandra. Det är otroligt hur fort åren går. Det känns som att ena dagen
kryper man omkring på golvet och leker med playmobil, och nästa går man och handlar
med två långa och nästanvuxna ungdomar. Jag var tvungen att vända mig om och se på
dem. Tuffa kläder och coola frisyrer, dessutom sams, något som kanske alltid kommer
att förvåna mig. Jag kunde inte hålla tillbaka ett leende.

Dottern till Sonen:
- Alltså, vad är det med pappa? Han bara går omkring och ler hela tiden.

Jag:
- Jamen jag är bara glad över att ni är med och handlar och att ni är så fina tillsammans.

Sonen (flinande):
- Håll käften Maxi-gubbe.

Jag log ännu bredare. Så länge jag blir kallad Maxi-gubbe med kärlek i rösten är allt bra.

Då har det blivit dags för veckans naturfråga kära läsare. Denna gång lyder den så är:

- Vad gör fulingarna på bilden?

Lite ont i halsen.
Hemma.
Ensam - båda tonåringarna är på varsin fest.
Vad gör man?
Jo, man åker och hyr tre filmer. Just det, man öppnar också den halvflaska Borgoletto som
råkar stå kall och god i kylskåpet.
När jag ska se film ensam, det kan liksom inte bli annat är rysare och skräck då, och självklart
kan nörden inte motstå en film som heter Närkontakt - The Fourth Kind.
Rymdmonster hör ju till mina absoluta favoriter.

På baksidan kan man läsa:
Dr. Abigail Tyler videodokumenterar vittnesmål från människor som kan ha blivit bortförda av
utomjordingar i Alaska, där antalet rapporterade fall är högre än någon annanstans.
Det visare sig att deras historier, oberoende av varandra, innehåller snarlika detaljer och Tyler
kommer en skrämmande sanning på spåret.

I rullens inledning får vi av Milla Jovivich, som spelar Tyler, reda på att filmen bygger på verkliga
händeler och att innehållet är spetsat med autentiska ljud och videoupptagningar.
Jo, jag tackar.... Milla lurar mig inte för en sekund tyvärr, annars hade jag kanske blivit skrämd
av Närkontakt. Äh, det hade jag nog inte, jag är alltför luttrad för sådant. Filmen är trots allt
inte dålig, men den hade varit avsevärt bättre om man inte låtsats som om det vore något annat
än just en film. Jag hade gärna sett lite av rymdisarna också.

Tre ugglor och fem möjliga får den av mig.

Nu nästa film.....


PS
Eventuellt ser jag stavfel i detta inlägg när jag slutat dricka vitt vin.

Ljusblås sexåriga systerdotter Ella är så söt att man får hål i tänderna. Eftersom den familjen i vanliga fall
lever i Texas när de inte semestrar i Sverige händer det att orden blandas om lite grann.

- Johan, can we play ge och gevär?

Just det.... "ge och gevär", ett kortspel lika obegripligt som dess namn, uppfunnet av en sexåring med fantasi
för mig långt bortom det greppbara. Regeln är väl att det inte finns några regler antar jag. Ett mycket öppet
och flexibelt spel kanske man kan säga om man vill beskriva det positivt.
Jag kan ju försöka förklara det utifrån mina egna begränsade tankegångar.

Det är bara knektar, damer och kungar som deltar i spelet. Jo, just det, essen också. I den här kortleken
var de markerade "A" och benämns kanske därför av Ella som "apa". Jag tror att "ge och gevär" utgör något
slags rollspel där varje kort i spelet har tilldelats en unik egenskap. Hjärter knekt som ni kan se på bilden
har en kraft kallad "pruttpower" och när man attackerar motståndaren med den kan man få ta över ett eller
flera av motståndarens kort. Spader kung har en attack kallad "flood power" och ruter dam "tjat power".
Ja, man kan nästan (men bara nästan) se på korten vilken slags kraft de besitter. Oavsett vilket kort man
attackerar med är resultatet det samma. Man tar över ett eller flera av motståndarens kort. Eventuellt kan
man i en attack ta hjälp utav en "apa", men effekten av det extra tillskottet är ännu oklar.

Hur fantasifulla de klädda kortens krafter än är så tröttnar 45-åringen snart på att skyffla korten fram och
tillbaka. Tar man över ett eller två kort från motståndaren kommer hon bara att ta tillbaka dem i nästa
sväng. Det finns inget sätt att vinna spelet på, det bara fortsätter i alla evighet.
Kortspelet från helvetet kort och gott.

I morse deklarerade Ella glatt för alla att "Johan älskar ge och gevär".
Tack för det.

Jo just det.... Egentligen heter spelet "ge och ge iväg" kom det fram. Det beskriver ju faktiskt kortspelet
fullt ut. Man GER och man GER IVÄG sina kort. I evighet, amen.

Att ha katt eller att inte ha katt, det är frågan.
Den här lilla tjejen kan hur som helst bli vår. Eventuellt är hon lite för liten än och då får
vi åka tillbaka och hämta henne om några veckor. Då kan man kanske lika gärna hitta en
kattunge på hemmaplan.... men vad sjutton. Det här lilla krypet är ju för sött.

En öl.
En öl.
En halv flaska vitt.
En halv flaska rosé.
En öl.
En drink.
En drink.
En öl.
En tequila.

Försöker bara lista ut varför jag är så seg i dag.

Min något avvaktande inställning till hundar uppvägs av min förtjusning över katter.
Jag är tillbaka i Halland för de två sista semesterveckorna. På en gård precis i närheten har
det nyligen fötts kattungar. Särskilt den här lilla krabaten har väckt habegär i mig.
Så himla gullig.