Sorry, men den här bloggen kommer nog att handla väldigt mycket om en viss katt ett tag
framöver.

Jodå, jag hämtade henne igår. Katten som nog kommer att få heta Ines (eller Inez) bara
lill-matte kan bestämma sig. Med den nya transportburen i högsta hugg for jag ned, betalade
pojkarna i hushållet en peng för att de tagit hand om min katt så fint under de senaste veckorna.
Buren var inget favoritställe precis, åtminstone inte i bilen. Det blev ett hiskeligt jamande, skrikande
och bitande för att försöka ta sig ur. I mitt knä kunde hon däremot ligga och sova de timma det
tog att åka hem.


Söt?

Jag hade inte glömt hur gott kattungar luktar eller hur söta de ser ut när de sover. Däremot hade jag
glömt hur fullständigt galna de är den tiden de är vakna. Hon smyger på och leker med precis allting,
oavsett om det rör sig eller ligger stilla.


Mmm... jeans....


Fattade först inte hur hon kom i och ur tvättkorgen.



Tja, vad ska man säga annars. Jag går mest runt och skrattar högt åt hur rolig hon ser ut.
Hon äter, busar och sover. Hon går till och med på lådan redan. Hon katt, trots att hon är
så liten, ligga stilla i Skrotans knä medan vi ser på Lost.


Det finns många platser att upptäcka, även i en lägenhet på två rum och kök.


Den där transportburen var inte så tokig ändå. Där sov hon i natt och där ligger hon just nu när jag
skriver det här inlägget.


En aning avslappnad.


I kväll ska vi leka gladiatorspel med gerbilerna.