Att vara ute i sista minuten är en bra sak. Det sätter press. Det ser till att saker och ting blir gjorda. Det gäller inköp av
födelsedagspresenter och julklappar, det gäller byte till sommardäck. Det gäller också deklarationen.
I går satt jag uppe till halv två tror jag. Då är man lite seg när beredskapstelefonen ringer 06:00 och man måste kasta sig
i bilen och åka till jobbet.

Det blir lite extra spännande då man ska fylla i blanketten K6, försäljning av bostadsrätt, och för att vrida upp paniken
ytterligare kan man upptäcka att siffrorna som Skattemyndigheten har inte riktigt stämmer med verkligheten. De tycker att
jag har sålt bostadsrätten för 10000 kronor mer än jag faktiskt har gjort. Nåja, det där ordnar sig nog.

Det här är en speciell månad mina vänner. De av er som hängde med i min förra blogg vet att min ekonomiska situation
var lite ansträngd, för att inte säga ångestframkallande för sådär två år sedan. Jag måste säga att jag är lite stolt nu.
Den här månaden gör jag break even. Det betyder att jag till slut kan börja spara pengar till mig själv och inte som jag gjort det senaste året, till Skattemyndigheten. Spara pengar! Lägga på hög! Det låter ännu roligare.

Okej... break even sker "ungefär" nu. Det beror lite på om avdragen för resor till och från jobbet går igenom. Det beror lite
grann på hur den slutliga skatten räknas fram och hur mycket jag kan tänka mig att snåla den här sista månaden.
Det kan handla om några tusenlappar hit eller dit, men hur det än är så ser det positivt ut. Det är nu det börjar.
Det är nu jag kan börja tänka på vuxensaker som pensionsförsäkringar och annat.

Det känns jättemärkligt att läsa om finanskrisen i tidningarna.