Minns ni hur långa de första sommarloven var när ni var små? När man är liten känns ett år som en evighet. Någon sa
till mig att det där beror på att ett år, eller för den delen ett sommarlov,  för en sju-åring är en lång tid i förhållande till
hur länge man levt. Jag är inte ensam om att känna så, men visst går dagarna, veckorna och åren bara fortare och
fortare ju äldre man blir. Det beror enligt samma teori på att åren blir en procentuellt allt mindre del av tiden man levt.
Om det finns någon sanning i det där vet jag inte, men jag tycker det är ett kul förklaring.

Det är också ett känt faktum att man behöver mindre sömn ju äldre man blir. Om man nu ska försöka se något samband
med sommarlovsteorin ovan kanske man kan se det som naturens sätt att försöka kompensera något för den
accelererande tiden. Man sover mindre och hinner göra mer. Nej, jag känner inte att jag har ett överflöd av fritid, vad jag
gör av allt tid skulle jag kunna fundera kring i ett alldeles eget inlägg. Nu kommer vi till det jag egentilgen tänkte säga.

Motionera är nyttigt. Jag har ett stillasittande jobb och att ge mig själv tid i gymet är förmodligen bland det bästa jag kan ägna mig åt. Om min kropp är sådan att den tar åt sig av träningen och ger mig mer muskler vet jag inte, men om så är
det en välkommen bieffekt. Dessutom får Ljusblå något hungrigt i blicken varje gång jag berättar att jag har tränat och
tycker genast att det syns på mig. Det är förstås inbillning, men så länge hon ser hungrig ut får hon inbilla sig vad hon
vill. Vältränade kroppar är läckert, så är de bara.

Min träning blir tyvärr lidande på grund av tidsbrist. Det kan man förstå, eftersom tiden går fortare och fortare hinner man
ju med mindre och mindre. När jag kommer till jobbet är det oftast full fart från start. Att komma ifrån en stund på lunchen
låter fullt möjligt när jag tänker på det, men i praktiken blir det aldrig så. Efter jobbet då? Nja, efter jobbet är jag alltid på
väg någonstans, ridskolan, replokalen, Ljusblå, ja, det finns alltid något jag har bråttom till. 

I morse vaknade jag 04:29. Äh, vaknade är kanske att ta i, men mitt medvetande började skruva på sig och på något
plan var jag medveten om världen runt omkring mig. Om jag bara kunde ta kommandot över mig själv på morgonen
och kanske vara på gymet redan klockan sex tror jag att mitt liv skulle bli bättre på alla sätt. Jag skulle då kunna börja
jobba vid halv åtta. Om jag tränar på morgonen tror jag också att min aptit skulle komma igång. Jag är ingen
frukostmänniska och har aldrig varit, men det sägs ju att frukosten är dygnets viktigaste mål så visst skulle jag vilja
kunna äta. Om jag börjar jobba halv åtta ligger jag plötsligt en halvtimme plus när det är dags att gå hem. På så sätt
skulle jag inte alltid behöva skynda och stressa till allt det jag nu behöver göra på kvällarna. Genom att gå upp så tidigt
har jag en förhoppning om att känna mig lite tröttare på kvällen. Jag är tvärtemot min tjej en nattuggla och att ha
samma dygnsrytm och att vilja gå och lägga sig samtidigt känns som en bra sak att sträva efter.
Inte minst när jag tänker på den där hungriga blicken.

Planen till ett fulländat liv ligger klar.
Ta kommandot över kroppjäveln på morgonen, det är bara det som behövs nu.
Jag återkommer här om hur det går.


Det blev ett långt inlägg om tid, sömn och träning.
Johan har tänkt igen.
Bra Johan.