Ibland kommer förkylningen smygande, man har den liksom på gång i flera veckor och bara väntar på att den ska bryta ut. Andra gånger kommer den som ett jäkla expresståg.

När jag satte mig i bilen för att åka hem från Örebro igår  kände jag mig lite torr i halsen. Väl hemma hade torrheten förvandlats till en ond hals. Imorse kände jag mig inte redo att gå till jobbet, trots att jag egentligen var ganska pigg. Jag stannade hemma och det kanske var lika bra det. Resten av dagen har jag legat och skakat i soffan med feber.

I lägenheten finns ingen treo, panodil eller ipren men jag hittade några gamla Diklofenac (jag skulle kunna titta efter hur det egentligen stavas men jag orkar inte) vilket kanske är något starkare än vad nöden kräver. Hur som helst så håller de febern i schack och det är rätt skönt.

Ibland kan jag tyckat att det är lite mysigt att ligga i sängen med feber, är jag konstig då? Fast jag borde inte tänka den tanken fullt ut, sist jag gjorde det bliv jag liggade med 39 grader i tre veckor. Myskänslan går över efter en till två dagar.

Vi får se hur jag känner mig imorgon.